Cottage/stugan

This little cottage isn’t much of a comfortable flat. But filled with much atmosphere and even lot of old things which tells about times  passed by. When we succeed to buy the cottage 1992, it had been owned by a man from our capital, who had rebuilt it from two old timber houses. The men in the little village Rönäs got employed as carpenters and masons and l presume none of them got a decent salary for their work. 

The man who owned the cottage visited many farms, he was interested of the history about settlers in this part of country. The surroundings wasn’t older than about 100 years. People told him about their ancestors, their way of living and sometimes he got a gift from them. A gift they probably had bought a new and better one themselves. But it was history in the object and Knut (the man who owned the cottage) collected them as a kind of beginning of a museum for settlers in this part of country. Old kettles for coffee, a damaged violin, an old clock to hang on wall. A rocking chair, a box for margarine made of wood and a wood vessel to make butter in.  

You can see some of those objects at picture. The thing to cut wool from the sheep you see up on the chimneystock. The ceiling in cottage is full of nails where Knut has hang tools and shoes for the horses to wear in deep snow. Some skates from long before NHL and this leagues was invented.  A lot of odd things no one asks for nowadays. But I also have hang some baskets up on the nails. This basket is very useful when we pick chanterelles in forest. 

This year I climb up and took the horn from a goat who lived at my brother in laws farm. When they slaughtered the goat Svein (my brother in law) took care of the horn of the goat and preserved them. Some years ago my grandson Erik, borrowed that horn and blew a very nice old folk song in it. He is an musician, playing french horn. He stood at the shore and when he blew the horn it was heard long way.  It was like the lake transported the sound kilometres. The silence over the lake and the sound he achieved, wonderful. Here a clip from YouTube, it is not Erik who plays at this video, but the sound is similar as his play was that time

 https://youtu.be/dCru0-KN50Y

I dont know it you can listen but it is an old folk song telling about the hard life the maids had when  they herd the cattle in forest. 

My kitchen is rather new. When the cottage was a home for a family houndred years ago, they used the big fireplace in “living room” for all cooking. And that little room as we have built our kitchen in, was the only chamber in house. Those cottages is called one-chamber cottage. Not much place  when winter and cold forced people to stay indoors. 

This summer l persuade my spouse not to built up the shower cabin, but only nail up the tap at a board and put it on the wall behind the cottage. It is our backyard, even if the view is several miles, it is still our backyard. Our Lord make the hot-water by let the sun shine at the hoses laying at the ground. 

The roof have been nice this year, it is 29 years since we restored that roof, and some years with little rain during summer we are a bit concerned about it. But this year it was fine. 

I have spoken about the light during summer nights. Of course it is fantastic, but l am also fascinated by the colours and phenomena the nature offers. This picture is an ordinary sunset. But the Aurora borealis is even more mysterious, l think. This scenario met me one evening on my way to that little house….the one with a heart on the door.

It is impossible to bring about a feeling for a place, even me who loves to write and tell. But l have made a try. BTW, I got a letter the other day from a complete stranger for me. He had read one of my old stories about “ARM”. Funny when I get comments about something I wrote a year ago. But when people google they happens to find my stories. 

https://www.jönssonminnen.se/2020/04/lider-du-av-ank-do-you-suffer-from-arm/

This is what he had read, note the English after the Swedish in that story.

här är svenskan

Denna lilla stuga är inte mycket av en bekväm lägenhet.  Men fylld med mycket atmosfär och till  och med många gamla saker som berättar om tider som gått.  När vi lyckades köpa stugan 1992 hade den ägts av en man från Stockholm, han hade byggt om den från två gamla timmerstugor.  Männen i den lilla byn Rönäs blev anställda som snickare och murare och jag antar att ingen av dem fick en anständig lön för sitt arbete.

 Stockholmaren som ägde stugan besökte många gårdar, han var intresserad av historien om nybyggarna i denna del av vårt land.  Omgivningen var inte äldre än cirka 100 år.  Folk berättade om sina förfäder, deras sätt att leva och ibland fick han en gåva av dem.  En gåva som de antagligen hade köpt en ny och bättre variant av själva.  Men det var historia i föremålet och Knut (mannen som ägde stugan) samlade dem som en slags början på ett museum för nybyggare i denna del av landet.  Gamla vattenkokare för kaffe, en skadad fiol, en gammal klocka att hänga på väggen.  En gungstol, en låda för margarin av trä och ett träkärl att göra smör i, en smörkärna.

 Du kan se några av dessa objekt på bilden.  Saxen att klippa ull från fåren ser du uppe på skorstensfrisen.  Stockarna i taket i stugan är fullt av spikar där Knut har hängt verktyg, snöskor för hästarna att bära i djup snö.  Några skridskor från långt innan NHL och denna liga uppfanns.  Många udda saker som ingen frågar efter nuförtiden.  Men jag har också hängt upp några korgar på  spikarna.  De korgar är mycket användbara när vi plockar kantareller i skogen.

 I år klättrade jag upp och tog hornet från en get som levee hos min svåger.  När de slaktade bocken tog Svein (min svåger) hand om getens horn och preparerade dem.  För några år sedan lånade mitt barnbarn Erik hornet och blåste en mycket fin gammal folkvisa i den.  Han är en musiker och spelar valthorn.  Han stod vid sjöstranden och när han blåste i hornet hördes det långt.   Det var som att sjön transporterade ljudet kilometervis. Tystnaden över sjön och ljudet han uppnådde.  Här ett klipp från YouTube, det är inte Erik som spelar på denna video men ljudet liknande det som han spelade

  https://youtu.be/dCru0-KN50Y

 Jag vet inte om du kan lyssna men det är en gammal folkvisa som berättar om det hårda livet pigorna hade när de vallade boskapen i på fäbodvallen.

 Mitt stugkök är ganska nytt.  När stugan var hem för en familj som levde för ca. hundra år sedan, använde de den stora spisen i ”storstugan” för all matlagning.  Och det lilla rummet som vi har byggt vårt kök i, var den enda kammaren i huset.  Dessa stugor kallas enkammarstuga.  Inte mycket plats när vinter och kyla tvingade människor att stanna inomhus.  

I sommar övertalade jag min make att inte bygga upp duschkabinen, utan bara spika upp kranen på  en bräda och sätta den på väggen bakom stugan.  Det är vår bakgård, även om utsikten är flera mil, är det fortfarande vår bakgård.  Vår Herre tillverkar varmvattnet genom att låta solen skina på slangarna som ligger på marken.

 Taket har varit fint i år, det är 29 år sedan vi restaurerade det taket, och några år med lite regn under sommaren har vi varit lite oroliga för det.  Men i år var det bra.

 Jag har talat om ljuset under sommarnätter. Naturligtvis är det fantastiskt, men jag är också fascinerad av färger och fenomen som naturen erbjuder.  Den här bilden är en vanlig solnedgång.  Men Aurora borealis är ännu mer mystisk tycker jag. Detta scenario mötte mig en kväll på väg till det lilla huset …. Det med ett hjärta på dörren.

 Det är omöjligt att skapa en känsla för en plats, även jag som älskar att skriva och berätta.  Men jag har försökt.  BTW, jag fick ett brev häromdagen från en helt främling för mig.  Han hade läst en av mina gamla berättelser om ”ÅNK och ARM”.  Roligt när jag får kommentarer om något jag skrev för ett år sedan.  Men när folk googlar hittar de mina berättelser.

 http: //www.jönssonminnen.se 2020/04/lider-du-av-ank-do-you-suffer-from-arm/

 Detta är vad han hade läst, notera engelska efter svenska i den historien.