Nu har du inte skrivit på länge, klagar väninnan. Man kan ju tro du har dött!! Så får du inte göra klagar hon….Ja men kontrar jag, jag har inget att berätta säger jag. Vadå inget att berätta? Undrar hon som klagar….. man har väl alltid något. Jaså, jaha…. får väl bli något ur vardagslunken då…. Det är en årstid som bara rusar iväg. Tiden tycks gå fortare och fortare. Idag undrade maken om jag vattnade blommorna igår onsdag.. Har blivit vår blomvattnardag.
Men oh, som jag skämdes. Nu får de små blomliven lida för att vi tappat tideräkningen igen. Vi försöker få ett mönster på vad vi gör vilka dagar. Sen dyker det upp något som gör att vi snurrar till det. Hur får man rätt på tiden igen? Jo hitintills har vi kollat datumstämplingen på mjölken, och sedan luktat om den var sur. Senaste tiden har den varit sur…. jaha, vad beror det på? Undertecknad har varit lat med havregrynsgröten.
Den gröt som jag en dag då jag var liten unge lovade min moder att ALDRIG äta när jag var gammal nog att bestämma själv. Jag hade dragit på mig någon magsjuka, och jag var gnällig och mådde illa. Min mor trodde inte på mitt gnäll. Misstänkte bara det var något försök till att skolka en dag från skolan. Hon tvang mig att äta gröten. Jag åt och grät, svårt att svälja. Men till slut var tallriken tom. Jag gick raka vägen ut på toa och kräktes upp gröten igen. Sen förflöt många år innan jag kunde äta havregröt. Har faktiskt bestämt själv rätt länge nu…och gröten har numera smugit sig in på min matsedel. Men sista tiden har det blivit fil och müsli istället, lite omväxling….
Därför småskrattade jag åt makens skämt häromdagen: vi har varit ”hull” om mjölken, sa han, då vi konstaterade att vi hade mycket mjölk och kort datum på den. Han insåg att vi inte druckit mycket mjölk till maten senaste tiden…. nej nej, vi har inte övergått till vatten. Det har man för att tvätta sig i…. Hull är hans uttal av ordet huld= varsam… det blev den eftermiddagens samtal. Att vara ”hull om” något.
Nu har jag haft glädjen att göra färdigt den där vantens högerkompis som låg på ”vänt”…. samtidigt kände jag att jag behövde fylla på med ett nystan vitt som mönsterinslag. Längtan efter att få sticka lite mönster med olika färger i garnet pockade. Men visste inte riktigt vilket mönster som skulle väljas. Visserligen har jag haft ett par vantar på beställning länge, men de var önskade i svart garn, det garn som enligt mina ögon är det svåraste… jag tog en tur i stan, tänkte söka efter någon form av inspiration i något häfte eller bok om yllevantar. Halkade inom Akademibokhandeln för att kolla deras sortiment på handarbetsböcker. Jodå två stycken böcker med trevliga mönster och idéer, dock många moneysar. Jag ville ju ha båda böckerna…. lät dem stå kvar i hyllan. Jag vet var de finns, tänkte jag. Traskade vidare bort till min garnleverantör och skärskådade hennes utval av vant-mönster. Fort gjort….var inte så många, och jag är kräsen. Men där på hennes skyltdocka satt en mössa, en mössa med samma mönster som mina fina vantar. De med marguriten, prästkragen.
Oh, så fin…. Måste, måste… det slutade med att jag gick hem, färdigställde mitt eget vantpar, avslutade dem med den där fyrflätan som jag hinner glömma hur man gör början till….varje gång. Men nu, den där och mössan som gjordes i ett huj. Det var så oerhört roligt att jobba med mönster-stickning igen. Skickade iväg den till damen som fått ett par vantar med det mönster som är på mössan. De vantar hon ifrågasatte om man kunde använda, de var för vackra… det var mer än jag som förälskat sig i det mönstret tydligen. När mössan anlänt erkände hon att vantarna kommit till användning. Och uppskattats. När man skrapar is på bilrutan tidiga mornar är ett par go’a yllevantar inte fel, sa hon. Ok, nu räckte inspirationen till att ta tag i de där svarta som legat och morrat i bakhuvudet på mig. Och de blev faktiskt jättefina. Fick bli både vantar och mössa, jag tycker det är ett set, eller som det heter nuförtiden ett kit….
Började dagen idag med att inventera mitt förråd av vantmönster. De där två böckerna står kvar i bokhandeln. Ska kanske göra en raid på bibblan först också. Kan vara en bra ide. Så vad har jag att sticka emellan med? Såg ni det vitsiga? Plötsligt står min lagvigda bredvid mig med ett par strumpor som, när han sticker handen in i dem avslöjar en ventilationslucka. För stor att ignorera. Med en suck går jag igenom mina restgarner för att reparera dem. När jag sitter med sömnaden tänker på brorsans dikt som han skrev i mitt poesialbum då jag gick i småskolan…. den dikt jag tyckte var så tramsig…
Vill du i livet
Dansa på rosor
Så älska din man
Och stoppa hans hosor
Trots allt är det den dikt jag minns bäst och en av dem som blev mest sannspådd.
Bestämde i all hast att kolla över makens förråd med strumpor, visade sig vara krympande. Fler och fler par som började närma sig bäst före datum. Så nu när ändå garnkorgen var framme kunde jag lika väl ta och ”sno ihop” något eller rent av några par till honom. Han sliter strumpor som en varg. Jag som vistas mycket i Norrland vet trots det inte hur mycket en varg sliter strumpor, men uttrycket slitvarg är ju vida känt. Mitt förslag om att vara barfota inomhus tycks han inte bry sig med…. och jag stickar på. Tänk om han byter ut käringen mot en som är mer produktiv vad gäller strump-stickning…vojne vojne…
Så här jag nu sitter med ett par centimeter av den nyss påbörjade strumpan och funderar, om han i alla fall gått på händerna och slitit lite på vantar istället för…. finns det någon i min bekantskapskrets som kan gå på händer så hör av er till mig…jag kan sticka varma go’a vantar….
För en veckas tid sedan fick vi den glädjande nyheten från min bank, att de pengar vi skickade för betalning gick iväg och NÅDDE mottagaren samma dag. Oavsett vilken bank vi nyttjade oss av, varken mottagaren eller jag. Detta besked gladde mig då jag i många år funderat vem som hade hand om mina moneysar i mellanliggande tid, från det att jag skickat dem för överföring/betalning, tills att de nådde mottagaren. Det förekom 2 bankdagar vissa tider. Såg framför mig en Joakim von Anka som badade i våra pengar dessa mellandagar… men nu var det slut på den tiden. Jag kände att de slantar jag har, har jag en viss kontroll på…
Tills idag, ungefär en vecka efter denna avisering från banken. Fick en räkning igår, en årlig avgift. Jag gjorde som jag alltid brukat göra. De små fakturor som jag inte har liggande som e-faktura med automatisk betalning brukar jag gå in på banken och betala omedelbart jag får dem. Givetvis ser jag till att de inte lämnar mitt konto förrän jag måste skicka dem. Därför skrivs noggrant förfallo-datumet in.
Idag var det väldigt krångligt att få det datumet ifyllt. Jag provade med kameran att ta med alla data, OCR-nummer, belopp och mottagare och sist men inte minst förfallo-datumet. Lyckades till slut med alla dessa data. Det sista med datumen fick jag gå in och skriva för hand. Den tjusiga kalender-angivelsen som finns i bank-appen som man kan mata fram rätt datum med finns där. Men när man scrollat fram datumet och trycker ”klar” står det trots allt ”snarast” i rutan för betalningsdagen. Gjorde om manövern fem sex gånger men det fungerade inte. Gav upp och skrev datumet för hand. Fjorton dagar framåt… klick …godkänn…. och såja skönt…nu kan jag lägga den till handlingarna.
Skulle göra en notering att den var betald i mitt häfte… kollade av en händelse dagens saldo då jag ska iväg till tandläkaren… men vad nu?? Hade mina pengar krympt? En diff på flera hundralappar… gick in igen på banken för att kolla. Och till min stora förtrytelse ser jag att de dragit de pengar jag lagt för betalning den siste i denna månad drogs trots allt idag. Så mina ansträngningar att få rättat till förfallodatum från snarast till månads-skiftet var förgäves.
Den efterlängtade ändringen att pengar som överförs mellan olika konton, inte ligger i någon ankdamm några dagar så att Joakim får bada. Utan nu går de från betalare till mottagare omedelbart. Inget stort framsteg i denna teknikens värld som finns idag, när allt annat sker fortare än ett ögonblink. Men det innebär att du får ha dina räkningar liggande i små högar tills förfallodatum inträffar, om du vill ha kvar dina moneysar så länge du har rätt att ha dem. Sätta klockan på påminnelse i mobilen så att du inte missar att betala dem… känner att vi hoppat längre tillbaka än ruta ett till och med….
Så kära med-medborgare, tro inte på någon någonsin. Kolla allting själv…en gång två gånger…..
Dom gör som dom vill! Känner mig lurad
Det blir kortare och kortare dagar. Konstigt vad allting rullar på. Vi har inte hunnit gnugga sömnen ur ögonen riktigt förrän det skymmer igen. Ja ja. Det är höst. Inget att göra något åt. Men det känns som om det är mer acceptabelt att sitta och sticka en hel dag. Vantar behöver ju folk, och strumpor. Under sommarens soligaste dagar kände jag lite dåligt samvete över att jag satt och ”stack” som norrlänningarna säger……fast jag tycker det är ett bra sätt att slappa med en bra bok. Hur jag kan slappa med både bok och stickning? Jag läser med öronen. Visserligen är det precis som när man läser en bok på vanligt sätt…..ibland flyger tanken iväg och man kommer på sig själv med att inte ha lyssnat på de två tre sista minuterna….. får man vända några blad tillbaks. Eller som i mitt fall spola tillbaks några minuter på inlästa boken.
Fick ett svar på ett kärleksbrev idag…. jaha tänker ni….vad snackar hon om….
Allt har sin upprinnelse i att jag såg en nybliven bekantskap på mina bridgesidor inte ha uppfattat att vi och USA inte har samma datum för omställning till vintertid. Flera gånger i början av veckan med differensen loggade han in cirka en timme för sent för turneringen. Jag skrev till honom i chatten och då fick jag höra ….jaså ….aha det förklarade varför han var så förvirrad. Efter ytterligare en vecka backade även Nordamerika sina klockor och ordningen var återställd, enligt mitt förmenande. En vecka senare frågade bekantskapen; har du skrivit till mig? Vad menar du svarade jag lite skämtsamt, vill du ha ett kärleksbrev eller? Jatack sa han…. och sen var det inte möjlighet att tala mer….vi blev utannonserade till bridgeborden. Jag hade hans adress eftersom vi utväxlat lite bridgesnack tidigare. Efter kvällens turnering satte jag mig och skrev…. inte direkt ett kärleksbrev men lite skvaller om de partners jag sett honom spela med… jag har några år på nacken i klubben där jag introducerade honom så lite inside information får jag bjuda på. Och i slutet av brevet fick han som kompensation för utebliven kärleksförklaring en puss och kram. Idag pussas det och kramas till höger och vänster, så det kan vi väl kosta på oss.
Jag brevväxlar med lite folk, men då blir det mest på engelska, och denne killen är svensk men invandrad. Hans modersmål fixar jag inte så det fick bli svenska pussar och kramar.
Idag fick jag svar på mitt brev….småskrattande förklarade han att det varit ett skämt från hans sida om att få ett kärleksbrev. Han bara undrade bara om jag informerat honom om tidsomställning numro två som gjorde att vi var i samma fas igen…. klart att jag snappat det men jag hade lite skrivklåda och då kan det bli som det blev.
I hans svar framgår det att han uppskattat att jag skrivit ett så långt brev utan att egentligen ha så mycket att säga. Han tycker själv det är kul att skriva men känner att han inte behärskar svenskan säger han. Men jag menar….gör som jag …..yack yack yack kallar en av mina partners det….men, menar han på att min yack yack yack utvecklas hela tiden.
Fransmannen har övergått till att tala mer och mer franska med mig….han vet jag googlar och svarar på engelska. Men han kollar hur snabb jag är…. klockan i hand när han skickar ett brev…. kollar när svaret anländer och skrattar gott. Jag brukar slänga iväg lite svenska till honom också….men när han skrev hela ”du gamla du fria ” en gång då jag spelade bra….då blev jag imponerad. Jag känner att det är inte så farligt att prova på att försöka tala andra språk.
De skrattar inte åt en…det vet jag med mig själv….kommer någon och snackar dålig svenska, ja då gör man trots allt vad som står i ens makt att förstå…. och en gång för många många år sedan då vi var på en liten campingsemester i Tyskland, tillsammans med min bror och hans familj, då var jag enligt campingvärden ”die Dame die Deutsch spricht” trots att ingen av oss var någon hejare på språk. Det skämtar maken med mig om fortfarande då vi gör våra småresor till Tyskland. Han skickar fram mig då något ska beställas på fik eller restauranter. Jag är ju den där damen som talar tyska:… Förresten tid att finslipa den kunskapen…..sticker en runda om fjorton dagar.
Ja, kan man kalla en julmarknad för en julmässa? Kan man kalla en bokmarknad för en bokmässa? Man har varje år en Noliamässa i Norrland, liknande Skånemässan som jag inte vet om den lever längre. Jag ska ärligt erkänna att jag inte funderat på hur vi använder orden marknad och mässa förrän idag.
Vi blev hemma förra lördagen från Ryds marknad på grund av vädret som satte käppar i hjulet för oss. Beklagade mig på bridgen i onsdags att vi inte varit på någon höstmarknad i år, då lördagens storm hindrade oss. En av spelarna sa, jag ska på julmarknaden på Wrams Gunnarstorp till helgen. Förvånat svarade jag…har de julmarknad redan nu? Igår fredag-eftermiddag satt jag och letade på nätet, och jodå… det var marknad redan nu denna Allhelgonahelg. Och det kallades julmarknad i annonsen. Visserligen har det varit lite julaktigt pynt i butikerna redan, även om det för tillfället flyttats åt sidan för en fjortondags-period med Halloween-grejor. Fredagkväll blev jag inviterad till denna julmarknads jag suttit och letat information om, via en av mina bridgeelever. Så trevligt, avgjorde om det fanns någon tvekan förut från vår sida. Lustigt, han visste inte att jag funderat på att gå dit.
Det är ju så med dessa marknader, man går dit och har bestämt att man ska inte köpa någonting, INGENTING! Och när man går därifrån har man trots allt bägge händerna upptagna. Fast visserligen hade jag sagt att spettkaka ska jag köpa! Men det bar jag i ena handen… lite senap…..några korvar och lite ljusstakar, i andra handen och i ryggsäcken.
Caféet hade ett jättegott kaffe, med lussebullar, struvor och pepparkakor. Givetvis hade de kladdkaka också. Vilket café har inte kladdkaka? Och semlor, saffrans-semlor…!!! Jag blir inte klok på varför man försöker blanda ihop allting. Men lussekatt och pepparkaka tillåter jag mig smaka eftersom det var julmarknad. Vi avnjöt vårt eftermiddagsfika vid ett av långborden i caféet.
Bredvid oss satt två damer som tydligen precis som vi var premiärgäster på denna julmarknad. Jag vet att det är fult att lyssna, men de var så tydliga i sitt samtal att jag fått hålla för öronen om jag inte skulle höra… De ansåg att man inte skulle lura folk på detta viset. Julmässa var något som förekom i en kyrka och inte som här på stallbacken på ett slott. De hade tydligen åkt hit med den tron att de skulle övervara en julmässa i någon kyrka….. jag hade sett där stod några bussar parkerade vid ingången. Hade de kommit med en sådan resa? Hade de kanske bara lite skrammel till eventuell kollekt med i börsen? Det måste vara så det gått till. De kan inte kommit för ”egen maskin” hit ut på landet där det var en halvmil till närmsta kyrka. Hade kollektmoneysarna räckt till en kopp kaffe…? De var i alla fall ytterst besvikna och kände sig lurade. Så här i Allhelgonatider man kanske hellre tänker på kyrkomässor än julmarknader.
Arrangörerna av denna marknad hade bättre tur med vädret än de arrangörer hade haft veckan förut, då Ryds marknad blåste bort i stormen. Vi gick och strosade och beundrade alla hantverkarnas arbeten. Jättefina alster av hög kvalitet på det mesta. ”Men kosta skjortan”. Att jag sedan slarvade bort en hel hundring då jag nonchalant stoppade ner den i fickan utan att försäkra mig om att den låg bra. Jag drog upp en servett/näsduk strax efter då vi åt en sillburgare. Sen var den hundringen väck….jag vet ungefär var den hamnade. Hoppas det är en väl behövande som hittar den då det blir ljust.
En sak som jag verkligen uppskattade var att det var tyst!!! Ingen glättig amerikansk ”jingle bells”-musik. Bara det naturliga sorlet från folk som småpratar. Man behöver inte förställa verkligheten.
Väl hemma i värmen och ljuset, har jag kollat….nej den blev inte nedstoppad i någon annan ficka…. hundringen…