Jönssonminnen.se

This time i want my swedish readers to have first option…. after a while you get it in english Vicky….

Usch och fy sa Vicky, då jag berättade för henne att jag varit och inhandlat en kaffekvarn. Och då jag försökte blidka henne med tillägget lite whisky och vispgrädde skrattade hon bara…. men vidhöll att hon förmodligen inte drack det heller…. Nu träffas vi inte så ofta att jag behöver bry mig vad hon tycker eller inte tycker om.
Vad skall jag nu ha en kaffekvarn till undrar ni? Det har varit på vår undersöknings-lista genom flera månader… först en elektrisk, men då våra diskussioner djupnat har alternativet handdrivna blivit mer attraktivt. Då vi började kolla sortimentet i Helsingborgs affärer skulle vi använda den till att mala kummin med. Vi hade en önskan om en bra kvarn att mala kummin, dels då vi ska baka tunnbröd, dels i viss matlagning. Vi gillar inte när kumminfröna ligger där hela, biter man i dem ger de en bitter smak i munnen. Fänkål går an, de smakar lite lakrits, men kummin….nej. Och de är svåra att krossa i en vanlig mortel, så som man gör med t.ex. kardemumma. Men vi la det projektet på is. Det är inte nära förestående med tunnbrödsbak. Och krossa till lite matlagning, ja det fixar vi med makens armstyrka.
Men så uppstår problematiken så här i packningstider. Hur gör vi med kaffebönorna som vi har med oss ut på fjället? De två senaste gångerna då vi varit i Helsingsborgs ädlaste kaffebutik för att få malt bönorna grövre så att de blir perfekta till kokkaffe, har de visat sig att de nya kvarnarna de införskaffat inte mal så grovt som de tidigare gjorde. När vi kokt kaffet och ställt det åt sidan för att ”sjunka” visar det sig att det inte fungerat. Vi har fått munnen full av något jolmigt grums…. örk tvi… så de senaste åren har vi fuskat och kokt vatten haft Nescafé, men vojne vojne…. vilken besvikelse.
Alternativet är Gevalia……. Hör ni? Gevalia!!!!! Är det ett alternativ? För en helsingborgare? Va?
Så vi beslöt oss…. Vi köper hela bönor och traskar upp till svägerskan upp i backen. Hon visade mig för något år sedan hur hon malde och bjöd på ett kaffe som var mycket mer aromatiskt än de som vi brukar ha till vardags.
Detta diskuterades vid middagsbordet igår. Men vi kanske ska slå svägerskan en signal och fråga henne så hon inte har kaffekvarnen hemma i sin bostad, utan att den är i stugan.
Fick veta att den varken var här eller där. Den hade JU flyttat till nevön i Storuman. Jaha, där rök de planerna på riktigt gott ”java” till de nygräddade våfflorna.
En annan svägerska brukar säga: man ska inte ”räken” ut nå’t i förväg. Henne citerar vi då vi råkar ut för en sådan besvikelse.
Nu blev hon däremot uppringd av maken. Den svägerskan har koll på det mesta om sortimentet på alla sekond-handaffärer norr om Östersund. Och hon blev ombedd att titta om hon kunde finna någonting som vi kan mala vårt kaffe i.
Dock kan vi inte vänta med beslutet att köpa kaffebönor. Så det bar iväg in till sta’n idag. Och då vi var på väg med bussen in till sta’n kom jag till att tänka på de kaffekvarnar vi förevisats i en affär, då vi jagade kvarn sist. Då för någon månad sedan, då vi sökte kryddkvarn till vår kummin. Vi började med ett besök där. Jodå de hade två olika kvarnar, med riktigt bra kvarnverk. Men oj vilket pris…. vi berättade för biträdet att vi inte var beredda att hosta upp de summorna förrän vi undersökt kaffebutikens eventuella kvarnutbud. Och sen bör vi JU kolla ”Claes i sjön” som är en annan butik med ett brett sortiment på lite av varje i köksattiraljer.
Claes hade ingenting i den vägen, handdrivna. Bara elektrisk. Inget vi är intresserade av. Kaffebutiken hade en, ett kvarnhus monterat direkt på en glasburk. Säkert prisvärd vad gäller kvaliteten på kvarnen. Dyr som stryk… men oj, vad man ska gräma sig då man tappat den glasburken i golvet… ibland kanske man ska ”räken” ut nå’t i förväg….
Vi köpte kaffebönor, omalda. Biträdet höjde lite på ögonbrynen då hon insåg att vi inte löst problemet fullt ut ännu. Men hon visste att kunden har alltid rätt, så vi fick våra tre hekto kaffebönor. Jag sa att vi är ägare till en yxa i stugan så på något sätt ska vi nog få till lite grovmalen kaffe. Min far sa alltid att norrlänningar kokte sitt kaffe på kluvna kaffebönor. Så vi får väl hålla kvar lite av den tron bland sörlänningarna.
Strosade tillbaka längs gågatan. Diskuterade. Hur göra? Men ingen av oss hade tänkt att åka hem förrän en kvarn av något slag var inhandlad. Så tillbaka till butiken med köksattiraljer.
Nu stod valet mellan den eller den. Vi stod i butiken, maken undersökte de två alternativen, jag önskade att han skulle välja den som jag ticket var snyggast, då kom jag att tänka på vad barnbarnet sa förra veckan. Då hon fyllde år. Och jag frågade henne hur det kändes att bli så gammal? Sjutton år. Hon tog sig en djup funderare, smakade på frågan riktigt ordentligt.

Känner ni doften?

Sedan kom svaret: Det var bättre förr….ha ha ha, vilken vitsig unge. Humorn i denna generation värmde mig om hjärtat, verkar som hon också ska klara sig i livet Nu tog jag henne lite ad notan och bestämde att den kvarn vi skulle ha, såg ut som de kvarnar jag minns från förr. Så det fick bli utseendet på kvarnen som avgjorde. Kvarnhuset var samma kvalitet på. Det blev en kvarn som blev 33 gånger dyrare än de tre hekto kaffebönor vi köpt. Men det jämnade jag till senare på ”Antikrundan” då jag hittade kaffebönor…omalda…lite billigare än de i fina butiken på Drottninggatan. Köpte någon hekto till…
Väl hemma till eftermiddagskaffet provmalde vi några skedar bönor. Vilken arom! Ahhh!!! I detta ögonblick fick jag kontakt med Vicky på bridgesighten. Hon undrade vad jag sysslade med idag ….skrev jag som vanligt eller??

The coffee grinder
Ugh and yuk, Vicky said when I told her I had been shopping a coffee grinder, and why. I tried to add my offer with some whisky and whipped cream…. but she only laughed and maintained it didn’t tempt her either. Anyhow we don’t meet that often I have to care about her opinion about boiled coffee. She prefers it brewed.
Why are we buying a coffee grinder you wonder…? It has been a subject for some time. At first an electric grinder, but we had some second thoughts. Maybe a manual mill was more attractive. We looked around in shops in Helsingborg for a grinder to mill cumin. But too expensive for our causes. Most of our needs when we use the cumin is when we bake bread during summertime. But now and then we want it in cooking. We don’t like the seeds in the soup when they not are crushed. Fennel will do, it has a nice taste of licorice, but cumin is too bitter in mouth. And cumin is difficult to crush in a mortar.
Suddenly we had a problem, those times when we are packing before our journey to cottage. What do we do with the coffee beans we buy before our leave from town? Last two years when we have made our scoter rides up to lakes among mountains we have had sever problems.
The coffee shop where we have bought our very important coffee has changed their grinders. They don’t mill them in “proper” quality any longer, not according to our wishes. When we have boiled our coffee and put the kettle beside the fire for a while, waiting for the coffee to get “ready” it hasn’t been as in former days. It has become a smudgy fuzzy drink. We have drunk some but spat and cursed over the nasty liquid. What a disappointment.
The alternative is named Gevalia…..what? Do you read me? Gevalia? Is it an alternative…. oh no, my dear. Not for an inhabitant in Helsingborg.
Therefore we decided. We buy whole beans, not milled. And walk uphill to my sister in law. Some years ago she showed us, she owned such a coffee grinder we needed. She milled and served us coffee from that grinder. Tasted delicious! How aromatic, mmmm….
We sat after dinner yesterday, planned buying these beans. Maybe we ought to give her a call and ensure the grinder is in her cottage as well
-No, dear she answered, it has found a new home by with son…. so the dream about fresh coffee, just baked waffles and grilled sausages in the cavity, a pit in snow flew away.
Suddenly we remembered an expression another sister in law use to say: you shouldn’t calculate anything in advance…. we use her expression when something like this happens.
Hubby called her, this one who not calculates. Thislady, his kidsister know about almost everything in all second hand shops north of Östersund. She was asked, looking for a grinder, a used one…
However we couldn’t wait buying coffeebeans. When we leave our town we might not get this kind, our favorite type.
So away to town and when we went by the bus i remembered the shop we visited some month ago when we chased for a spice grinder. They had some manual mills too. Asked hubby if we should look for a new one there. And so we did. Oh yes, they had two kind of grinders, both of them very expensive. But value. We told the saleswoman we weren’t ready to pay those prices before we had checked others stores for a cheaper one. We were visiting many stores, but a manual coffee grinder is not any wanted article nowadays.
We found one grinder in the coffee shop! Just this one and it wasn’t much cheaper. But the millhouse in glass! What do we have left when we have dropped it once in the floor? … sometimes you shall calculate in advance…
We bought beans, not milled. The saleswoman in this store raised her eyebrow when she discovered we hadn’t solved the problem with our grinder yet. But the customer is always right… we got our three hectogram of coffee beans. I told her we own an axe so if nothing else appears we cut the beans with that one. ? my father use to say this ”northern people” boiled their coffee out of half beans. And still people think something like that here in southern Sweden.
Walking along the shopping street we continued our issue. Buy the expensive one in the shop we visited earlier? Or?? I think both of us were convinced to buy one of those we had looked at. But make such big investments….at our age?
Back in the store hubby was examined which one was the best…i wished he would like the one i found most beautiful. Thought about my granddaughter and what she answered when i asked her last week: how do you feel getting this old? I asked her….she looked at me….tasted the words i said and after a while she answered me….with a glimpse in her eye: granny, she said, it was better in old times…. i laughed and found this humour was inherited somewhere from…
We bought the mill, the grinder which looked like the grinders i remember from my childhood. It costed 33 times what the beans costed… i made this deal more profitable when i found unmilled coffeebeans in my usual grocery shop cheaper than that fancy shop downtown..
Back home we tested the grinder and we had our afternoon coffee. What a fragrance when we got some spoonful from just grinded coffee…
When we sat at the table and I logged in at bridge site, and there she was, Vicky and she asked me…what are you up to today? Writing as usual or….

Redan en vecka förlupit, drygt och jag har inte pratat med min läsekrets. Inte riktigt respektfullt av mig. Att nonchalera er. Förlåt. Men det är mer tomt än vanligt häruppe på hjärnkontoret.
Det känns som om vi är på väg in i en ny fas. Inte månfas, men väl vårfas. Ganska lustigt, för senaste tre -fyra dagarna har vi haft mer vinter än den vi haft tidigare under senaste halvåret.
Snön har till och med legat kvar flera dagar. Inga mängder som kräver snöplogning, men sådär så att persiennerna åkt ner då vi har eftermiddagsfika. Känns lite syndigt att stänga ute solen, men den gör ont i ögonen då den ar så skarp på snötäcket därute.
Maken småpratar till och från, om planeringen av påskresa till stugan. Hörde honom mumla: 4 par kallingar och en extra skjorta….det räcker. Misstänker det var en liten pik till mig som de senaste stugvistelserna dragit in på packningen. Behöver inte ha 10-12 tröjor med. Det finns tvättmaskin. Och blir vi utan ren tvätt får vi bli i säng en dag…. hör ni så mysigt det låter….bli i säng en dag…. Vad gjorde man förr i tiden frågar jag maken, och vi sätter oss och försöker dra oss till minnes hur omfattande garderober vi hade som barn och tonåringar. Vi ägde nog inte så det fyllde en resväska, inte så den blev svår att stänga i alla fall. Och jag kan tänka mig att jag var mycket mer välrustad vad det gällde både vardags- och gå-borts-kläder som det hette. Stadsbarn som man är. Kommer ni ihåg hur många par kallingar eller trosor ni hade då ni var barn? Och inte låg vi till sängs som några latoxar, det gick runt trots allt.

Sonen har reserverat övernattning lördagkväll. Vi har så många gånger sagt att vi ska undvika att köra lör- och söndagar. Om något händer längs vägarna är det mindre besvärligt om bilverkstäder är öppna. Men som motpol har vi hotellen fullbelagda i veckorna med all resande och jobbare som veckopendlar. Frukosten brukar vara ofräsch om man sover så länge som jag gör, då det är jobbdagarna. Helgfrukostarna på hotellen är tillgängliga senare och inte så ofräscha.

Svågern har varit upp och slagit på strömmen och dragit igång scotern. Kollat att den vaknade ur sin dvala. Samtidigt kör han lite spår så att det blir bekvämare för oss att flytta in. Det är så härligt att komma dit upp och värmen varit igång minst en vecka. Då har den värsta ”rå’en” gått ur sängkläderna. Lite lättare att ha den delen förberedd.
Sista veckan före avresan är alltid lite speciell. Svårt att packa. Svårt att planera. Det poppar upp i skallen på en att …. javisst det måste med… och det och det…. vem brukar ha buljongtärningar i resväskan då man åker bort? Och gräddsifonen till Irish-coffee. Blir ingen ordning på kvällskvistarna om inte sådant kommer med i packningen. Sen brukar vi se till att ha nymalda bönor i kokkaffe-grovlek med oss. För kaffekokningen utomhus är bara ett måste. När jag sitter här och skriver kaffe förnimmer jag en svag kaffedoft. Ren och skär inbillning för det är ingen som brygger kaffe efter midnatt. Men ändå ger den imaginära kaffedoften en välbehagskänsla. Aaaahhh, så mysigt med utomhusjava. Sen får vi inte glömma att köpa wienerkorv. Jag vill ha den gamla hederliga wienerkorven då vi ska grilla. Och jag tror att gränsen för att hitta riktig gammaldags wienerkorv i affärerna går någonstans vid Dalälven. Norr därom har man bara något konstigt som inte smakar som wienerkorv.
Istället sitter folk och skivar falukorv och”sotar” som äldstbrorsan till maken envisas att kalla det vi sysslar med. Då, då vi kokar kaffe, gräddar lite våfflor och grillar korv. Och bara myser. Att vi får ont i ögonen av solen och snön, att våra kläder luktar rökt medvurst efteråt…. det gör inget. Bara vi får uppleva det en gång till. Det blir liksom mer värdefullt för varje år som går, att få vara med om det. Kroppen värker och protesterar men vad gör det… vi klarade det i år också.
Frissan förmiddag fredag sedan kvällen, sista kurskvällen innan påskresan, hem sova snabbt för lördagmorgon…iväg. Melodikrysset får vi försöka fixa i bilen. Samtalet till brorsan lördagsförmiddag kan vi JU inte hoppa över. Hoppas vi får fint resväder….

Detta är ett beställt arbete av min kanadensiska väninna. Det är enkel engelska och det följer en översättning efter skrönan

Wake me up before you go, go… there is an old tune i remember from my youth. And it had become a habit when i sit and write about smalltalk in my blog as i nowadays prefer to mention it. It started 8-9 years ago as a tried to write down memories from my childhood. From my family and the technical development i had seen throughout the years.
I have told about my first remembered christmas when i got a doll, a christmas gift BUT i had to share it with my kidsister!!! What! To share a doll with a sister who still was a baby, not even get on her own legs yet! I have told about my two elder brothers who send a New Year’s Eve rocket inside the room and the newdecorated wallpapers instead of out through the window,….and burned a black spot on the wallpaper behind the sofa, the couch… i have told when my uncle baptized my doll to the ugliest name i ever heard. Mona-Lisa. I have told about our shopping-tours to Denmark when i was a kid. I have written about when we got a refrigerator and i remember when we started to look at TV. I have told about my picture, a painting my uncle painted in his young days, with paint which never will dry…it was paint ment to be in a printer for books and posters.
My parents use to tell about their first experience of a broadcast on the “wireless”, they spoke about what we nowadays mean radio. If they ever had had any idea what the word wireless would be associated to, they never believed it.
And here i sit and write… not really wireless, because for the moment i have to charge my battery in my ipad. But after a while i will send it out in the “cyber space” as i use to say. And there it stays without any ties and boundaries.
I have told about when my husband and i celebrated our first christmas and we after all decided to buy a christmas tree. How my hubby wasn’t allowed to take the tree by bus and had to walk with this sticky tree in the cold winter evening that long way from city to our suburb. I have told about our journies through Sweden and what can happen along the roads. I have told about the winter weather when we spend the Easter in cottage. And how we get isolated in cabin when the hurricanes howling outside. And i think i have told about our facilities in our cottage, the loo about 30 meters west outside the cabin…and how long this way can be when it is bad weather. Or bad snow to walk upon.
How we make our bread in summertime to have as an “exchange” for the moose hunters..and their meat. I tried to describe the feeling the year after the one we had to cancel Easter journey to cottage, because of the surgery of my hubby’s colon cancer. How we despite all what had happened …once more get a marvellous spring and Easter up there, among mountains.
And why did i start to write in english? My bridge partner Vicky in Saskatchewan often get worried i have forgotten her and she use to Skype, and wake me up. It is in middle of the afternoon so i haven’t fell asleep, but sometimes I’m not aware it’s time for our bridge tournament. It is only five minutes left and she sees I’m not logged in. Then she skype and wake me….. yeah yeah… i say i will log in immediately, pls register us… Vicky has just woken up and she starts her day with that tourney. And i have often forget what day it is and even what time it is.
She has asked what i am doing this time a day when i forget this important time…playing with her. And i have replied a lot of times i am an “author” and write all this tales. Sometimes the subject is so simple she shudn’t believe if she was able to read. And of course her answer’s she’s not following swedish. I have told her, i will teach how to cut and paste my tales in google translator.
After all I taught her how to send e-mail. She wasn’t familiar how to do. But now and then i get an e-mail from her. And it is one of my favorite expressions: “i don’t know YET”. You can hear very clear i intend to achieve that knowledge too…. but she asked me to write one chapter in english for her to read and i have done….. now it’s up to her to cut and paste in translator in future …..
I got a magazine with knitting and she is so keen to hear if i manage to knit from this pattern, but oh my God how many abbreviations to learn before i can make it, but i will….
I think it’s one very important view of life….when we can say we haven’t done it …YET….

Wake me up before you go, go…en gammal sång jag minns från mina ungdom. Det har blivit en vana när jag sitter och småpratar i den här bloggen som jag numera kallar den. Startade 8-9 år sedan i mina försök att skriva ner minnen från min barndom. Minnen från min familj och de tekniska framsteg jag/vi genomlevt genom åren som gått.
Jag har berättat om min första jul som jag minns, då jag fick en docka, en julklapp jag fick dela med min lillasyster. Lillasyster som fortfarande var en bebis som inte lärt sig gå. Jag har berättat när mina två äldre bröder skickade iväg en nyårsraketer i det nytapetserade storarummet istället för ut genom fönstret. Orsakade en stor svart fläck på den nytapetserade väggen bakom soffan! Jag har berättat när min farbror Walter döpte min fina docka till Mona-Lisa, det fulaste namn jag visste. Jag har berättat om våra inköpsresor till Danmark, då jag var barn. Jag har berättat om Eriks tavla målad med färger avsedda för litografiska färgprintrar, färgen som aldrig ville torka…
Mina föräldrar brukade tala om deras första möten med dessa trådlösa sändningar som kallades radio. Om de hade haft en aning om vad som idag skulle associeras till trådlöst, hade de aldrig trott på detta.
Och här sitter jag och skriver, inte helt trådlöst för min ipad behöver laddas. Så för tillfället går vi på ström, paddan och jag. Men om en stund kommer jag att slänga ut det i rymden, i cyberspace som jag brukar säga. Och där kommer det att vara utan både några band eller gränser.
Jag har berättat om när maken och jag firade vår första jul, då vi i sista minuten bestämde att vi skulle ha en julgran, trots vad vi sagt tidigare. Hur stackars maken då han sent omsider hittat en gran, inte fick ta den med på bussen. Då han fick traska med detta stickiga träd hela vägen från city ut till Elineberg i den smällkalla vinternatten.
Jag har berättat om våra resor upp och ner genom Sverige, och vad som kan hända längs vägarna. Vintervädret under våra påskvistelsen i stugan har jag delgett er. Hur vi varit insnöade i stugan ibland, under snöstormar. Hur våra besök på utedasset varit rena rama nordpolsexpeditioner under dessa snöoväder.
Att vi bakar bröd sommartid, detta tunnbröd som vi använder som växelvaluta med älgjägarna. Jag minns när jag beskrev känslan då vi åter fick fira påsk uppe i stugan. Föregående år blev vår resa inhiberad i sista minuten då maken blev inlagd på sjukhuset för operation av hans coloncancer. Hur vi nästa år fick uppleva den fantastiska påsken med solen och snön trots de jobbiga vi genomgått.
Och varför nu skriva detta på engelska? Jo, min bridgepartner i Saskatchewan pinglar ofta på Skypen cirka fem minuter före vår turnering startar….och frågar: vad gör du? Har du nu glömt tiden igen? Och ja, det har jag. Jag har inte sådan superkoll på klockan då jag sitter och skriver. Jag förklarar för henne att jag är en seriös skribent….men gå nu och registrera oss för tävlingen…så ska jag logga in genast…svarar jag. Nyfiket har hon frågat vad jag skriver. Jag har gett henne adressen till mina jönssonminnen. Men hon svarar hon kan inte svenska. Då har jag förklarat hur hon ska klippa och klistra in texten i google translator. Jag ser hennes blick…som säger….kan inte. Men jag har fått henne till att använda e-post. Något hon inte hade någon rutin på innan…
Ett av mina favorit-uttryck är ”inte ännu” så då vi pratar om saker och ting avslutar vi alltid med ”not yet” då det är något nytt för oss.
Hon skickade mig en stick-tidning med trevliga mönster. Och hon är väldigt nyfiken på om jag klarar att sticka dessa mönster. Men det är en massa förkortningar vad det gäller alla dessa uttryck. Men jag ska klara det också…
Jag tror att en viktig åsikt i livet är ….när vi kan säga att vi inte gjort det….ÄNNU

Smällkallt i hela världen. Bilder från Europa visar snö på platser som normalt inte har snö. I Rom har de snö. Stackarna, de vet inte vad snöskottning är.
Jag talade med Vicky, min bridgepartner i Saskatchewan och hon beklagade sig att det var kallt kallt. De talar inte om sibirisk vinter men arktisk vinter. Jag förknippar Saskatchewan med riktig vinter och Sibirien huskey hundar. Så när Vicky klagar över vintervädret, ja då menar hon kyla….hon pratar om 40 minus, men om det är dags- eller natt-temperaturer vet jag inte.
Hon fnissade, nej förresten hon gapskrattade då vi pratade och jag frågade henne om hon använde ”Long Johns”. Du beklagar dej att din engelska är dålig – sa hon, men sådana ord kan du… onekligen är hon mer pryd än jag någon gång varit. Om långkallingar är något att vara generad över… kanske har mina år inom vården gjort att det är naturligt att tala om alla klädesplagg, ända in på bara skinnet…
Jag såg också hur hon tittade konstigt på mig då jag berättade för henne att jag igår lät prostituera mig. Efter många förfrågningar från olika spelare om jag ville spela med dem på de forum där det kostar moneysar att spela, har jag svarat att jag inte spelar där. Men igår lyckades en spelare lura mig att tacka ja, då han bjöd in mig. Han vet att jag inte velat tidigare men han gjorde en ”kupp”, invitationen som dyker upp på min skärm ser likadan ut som den i alla forum. Så jag klickade ”JA” eftersom jag hade anmält mig till en annan tävling, trodde det var där han ville spela. Såg efter en stund att det var i betal-turneringen. Hjälp, jag sa att jag ville backa…jag har inga moneysar på något konto och vill inte ha heller…. men fick till svar att inte bekymra mig….han stod för kalaset… men jag vill inte vara skyldig…sa jag. Don’t be silly, i have payed for you, sa han.
Vi spelade och det visade sig att vi vann pengar.. nu äger jag enhalv dollar på ett konto, inte i Schweiz men väl i Amerika. Så nu vet jag hur det känns att vara som en gigolo. Serva män för moneysar…..hör du det storebror? Sicken syrra du har….:)

Vi har just dukat undan efter vår måltid och samtalet vid måltiden idag utspann sig om lite vettigare saker än på vilket håll man har översta tummen då man rullar tummar. Och idag hade han nya batterier i sina hörmaskiner så vi talade om samma sak!!!
Men det var nyttigt för mig att om inte förr, så väl nu, avslöja hur knäpp jag är. Som kan sysselsätta världsmästaren i tråkighet till att koncentrera sig så länge på sina händer. Och under veckan som gått har jag fått in flera svar… inte så många att jag kan tillskriva dem en kohort….får nog ha in några till innan en rättvis utvärdering kan göras.
Jag tycker det är så trevligt att folk har bemött mig allvarligt och sett att det betyder mycket för mig att bli bekräftad. Även i tokigheter om tumrullning. Fortsätt kolla era arbetskamrater och släkt och vänner om deras tummar så kan vi kanske få en riktig avhandling på ämnet. Om de tycker ni är lite ”eljest” som man säger om vissa människor i Norrland, tveka inte, skyll på mig

Ibland dyker det upp frågor i skallen på en som inte ens sju vise män kan besvara. Lite tråkigt tycker jag, då jag inte gillar att lämna en fundering obesvarad.
Efter avslutad lördagssupé satt vi och inväntade initiativet från den andre av oss…. disken….vem tar hand om den? Verkade som om köket stängt och personalen gått hem… så ansvaret vilade på någon av oss två, eller rent av ett samarbete? Ingen sa något men det rullades tummar och småpratades om ditt och datt. Efter mer än ett halvsekels äktenskap avläser vi varandra ganska tydligt. Ett leende i mungipan avslöjar att han sett mitt försök att maska från jobbet. Här är goda råd dyra.
Plötsligt, i mina försök att hitta ett intressant samtalsämne, byter jag omtag med mina knäppta händer. Oj så bakvänt. Att byta så att den högra tummen ligger överst då jag knäpper mina händer som till i bön, eller till tumrullning kändes oerhört bakvänt. Förvånat tittar jag på maken som också har tagit tumrullning som sitt lördagsnöje.
– Kan du fatta om taget och rulla på andra hållet utan att det känns bakvänt, frågade jag.
I normala fall skulle mitt sällskap rest sig upp och bett om ursäkt, de hade blivit kallade till ett viktigt möte. Men mitt sällskap och jag har inte så stora krav på intelligentian hos motparten. Istället försöker vi göra alla samtalsämnen intressanta. Så jag såg hur maken byte omtag…..provade tumrullning, ja, till och med såg jag ett litet pyttelitet försök att tänka på att om han skulle be en bön…. hur höll man då? Men han erkände att det bara var möjligt att göra på ett håll. Allt annat kändes obekvämt.
Där satt vi och hade vårt lördagsmys med tumrullning som huvudsysselsättning. Livets krav på vad som är spännande och kul ändras och tunnar ut med åren. Jag har någon gång tidigare i mina skrönor nämnt att maken anser sig vara världsmästare på att kunna ha tråkigt. Men jag bör kanske avslöja att jag är hans sparring partner i den sporten.
Plötsligt ser jag fenomenet med de knäppta händerna som fortsätter att fascinera oss. Va! Vad nu? Har du högertummen överst? Jag har den vänstra!! Har det något med könet att göra? Eller varför har du det bekvämast med högra tummen överst? Är det för att du är norrlänning? Näää det kan det väl inte vara? Var skulle då gränsen gå för byte? Och våra ätteläggar….ska vi ringa dem och fråga hur det har det med tummarna? Om det visar sig att dottern har som jag och sonen som maken…. ja då sitter vi där igen….kanske könet avgör, men frågan är fortfarande ….en fråga… maken föreslår att jag ska prova att skicka in en förfrågan till den panel som en gång ombads förklara hur navelludd uppstod. En panel med en massa lärda, från alla sorters vetenskapliga fakulteter.
Då jag fortsätter att ha det svårt med oklara svar och utredningar, blev det till denna lilla skrift som…. när du nu läst detta har förmodligen provat att kontrollera hur du har det då du knäpper händerna…. kan ge mig svar på hur du har det… det duger att göra helt anonymt.
Det räcker att du svarar H eller V för vilken tumme som är överst. Och M eller K för vilket kön du tillhör. Kanske jag på detta vis inte behöver tillskriva de lärde i panelen något om en så banal och förmodligen på intet sätt avgörande fråga.
Jag misstänker de fortfarande håller på att utreda varför det är vänstervirvel på vattnet i badkarsutloppet på norra halvklotet, och vise versa på södra