Jönssonminnen.se

English first this time

Now we need to call on the old mathematicians and philosophers. You usually talk about calling the old gods, but they probably can’t help us here now. I suspects the gods are not good at the Pythagoras’ theorem.

Played bridge with an American lady, Ann, the other day. We usually talk to each other, but don’t normally play as partners. Just towards each other. But sometimes, from time to time, we play together. That night we helped each other to make real big mistakes and soon we were out of the competition. Laughed at our mistakes, but knew we as partners were no major threats towards the other players.

After the game, we had some ”small talk” when we admitted both of us, that mathematics should be refreshed. I can remember, Ann said, there was a teacher talking about the Pythagorean theorem, but I’m not sure I can remember about it fifty years later, and if I remember how he said, I’m not sure I can understand and use the mathematical formula. As an experienced bridge player, I know that Pyt’s theorem does not fit into the bridge mathematics, but …

Every year, the third weekend in July, we faithfully visit the summermarket in Tärna up north where we have our summerhouse.  The market has its usual vendors it is, after all, one of the great events of the summer. Market Day brings a return visit from many who grew up in the areas. Old friends gather and remember.

You walk around and meet people, talk and gossip to relatives and friends. Even some of the salesmen who have come for many years are included in the circle of friends. You talk to them if they don’t have any customers, even if they know you aren’t any prospective customer. And he, the salesman of all the fabric, is a permanent landmark on my round when I visit the market. I have never been a great customer of his fabrics during years, but I have traded some curtain fabric and other small items. This year I was looking at his fabrics, without any intention but talking and socializing.

Then, at his desk, I suddenly saw a tapestry fabric with incredibly beautiful colors, and a pattern which just screamed to me !!! Buy me !!! Do something nice of me !! Immediately I saw the fabric converted into a shopping bag. Almost a little breathless I whispered to the husband, should I buy this fabric to sew some bags?

I am no longer a seamstress, my eyes have set their limits. But the desire to create has not died. And thankfully, my husband still has decent eyes, an amazing patience, and works with accuracy. His thinking in millimeters sometimes pushes my patience, but if I want it to be done, what I don’t fix anymore myself, I have to ”calm down” a little.

So the purchase of the tapestry fabric was made.

But, when we arrived home, our journey to France had the highest priority, and no creative work was planned. November with colds and coughs, aie aie aie…. And no desire for sewing.

And when winter came with its short days, we enjoyed our breakfast until it began to dim. My beautiful tapestry fabric has been folded, and has lain at the bookshelf in our spare room since summertime. I enjoyed it when I saw it. And finally, this Sunday at the end of January, when we notice the days lengthen every day,  we started the tailoring.

There were a lot of discussions about the size of the bag, how to cut for the pattern to come into its own proper shape. How high? How wide? We were happy with the result, but we decided that shopping bag number two would receive some modifications.

We were supposed to have it less old-fashioned and more chic. So we  changed the dimensions. Needled and sewn. Wider bottom was made using Pythagorean theorem and his kit. How did he say, Pythagora?? Certainly, the hypotenuse increases as I increase the other sides, the cathetuses, with a magic formula I can easily figure out!? Or can’t you use that formula in this case? When we felt that several hairs were were getting gray, after all these discussions, bag number two was finally completed.

But what happened??? It was not lower than bag number one it was same height. Although we wanted having it three centimeters lower. However, the bottom plate became two centimeters wider. We were happy about the bottom. But what about the height? How strange!

Well, someone, which one doesn’t matter, has forgotten to add seam allowance to the math versus pattern reports. I suspect any of you, dear readers are nodding in recognition. Most of us know such problems. In Norrland, most such mistakes are dismissed with: ”det vart inte viller’”…. which means roughly: done is done…

I remembered Ann’s words about the Pythagorean theorem …. but we can’t blame him, Pythagoras, for that. He didn’t participate in the discussions on how to cut and sew. We just used his formula. And it will also form the base for bag number three …. we can’t manage without Pythagoras’ theorem after all. The bag will fall over if it doesn’t get a bottom.

So now we are working on number three and hope it will be a little more as we intended it to be, a little more chic, a little less old fashioned. And if we are lucky and the old gods are with us, then the last pieces of this beautiful tapestry fabric get a stylish chic not ”old fashioned” small bag to  be bragged about on the ”antique road show” next week, that day when we old retired people get a discount on our purchases in grocery shop.

By the way, was just upstairs in dressing room to fetch the cozy fabric patterned with sheep, thousands of sheep, which I also was tempted to buy in the same way as the tapestry fabric.

And the story start once again…Buy me! Now do something cozy out of me !!!!

 

Och nu svenskan

Nu behöver vi åkalla de gamla matematikerna och filosoferna. Man brukar tala om att tillkalla de gamla gudarna, men de kan förmodligen inte hjälpa oss idag. Inte vad jag vet. Misstänker att gudarna inte är bra på Pythagoras sats. 

Spelade bridge med en amerikanska häromdagen. Vi brukar tala med varandra, men spelar inte normalt med varandra. Bara mot varandra. Men någon gång då och då, spelar vi tillsammans. Den kvällen hjälptes vi åt att göra riktiga ”tabbar” så snart var vi ute ur tävlingen. Skrattade åt våra misstag, men visste att vi som partners inte var några större hot mot de andra spelarna. Efter spelet blev de vanligt ”small talk” då vi erkände, båda två, att matematiken borde fräschas upp. Jag kan minnas, sa Ann, att det var någon lärare som pratade om Pythagoras sats, men jag är inte säker att jag kan återge det såhär femtio år senare, och om jag minns hur han sa är jag inte säker på att jag kan förstå och utnyttja den matematiska formeln. Som erfaren bridgespelare vet jag att Pyttes sats inte passar in i bridge-matematiken, men men…

Gränsmarknaden i Tärna som vi troget besöker varje år, tredje helgen i juli, hade det vanliga inslaget av försäljare. Visserligen minskar antalet knallar år för år. Men det är trots allt en av sommarens stora händelser, marknaden. Hemvändardag för många som växt upp i trakterna. Man gåt runt och möter folk, pratar med släkt och vänner. Ja till och med en del av knallarna är så gamla i gamet att de räknas in i vänkretsen. Man talar med dem då de inte har några kunder, även om de vet att man inte är en presumtiv kund. Och han, knallen med alla tygpackarna, är ett stående inslag på min runda. Har under åren som gått aldrig varit någon storkund hos honom, men lite gardintyg och annat smått har jag handlat. I år stod jag och tittade på hans tyger, utan någon annan intention än att småprata och umgås. 

Då jag plötsligt får syn på ett gobelängtyg med oerhört vackra färger, och ett mönster som bara skrek till mig!!! Köp mig!!! Gör något trevligt av mig!! Genast såg jag tyget omvandlat till en shoppingkasse. Nästan lite andfådd viskade jag till maken, ska jag köpa detta tyg för att sy några kassar? 

Jag är ingen sömmerska längre, ögonen har satt sina gränser. Men lusten att skapa har inte dött. Och tack och lov har maken kvar hyfsad syn, sitt fantastiska tålamod och sin noggrannhet när det gäller att göra någonting. Hans millimetertänkande tänjer ibland mitt tålamod, men om jag ska ha en som gör det jag inte fixar längre, får jag ”tåla mig” lite. Så inköpet av gobelängtyget blev av. 

När vi kom till Skåne hade vi Frankrikeresan som högsta prioritet, så ingen skaparverkstad blev till. November med förkylningar och hosta, vojne vojne. Och ingen lust till sömmerskearbete. Vintern med sina korta dagar, gjorde att vi hann inte upp och fick avnjuta frukosten förrän det började skymma. Så mitt vackra gobelängtyg har legat ihopvikt på bokhyllan i röda rummet. Jag har njutit av det då jag sett det, varje gång! Men nu igår en söndag i slutet av januari, då dagarna ökar i ljuslängden varje dag, då gick vi igång med skräddandet. 

Mycket diskussioner om storleken på kassen, hur klippa för att mönstret ska komma till sin rätt. Hur hög? Hur bred? Resultatet var vi nöjda med men dock inte mer än att kass nummer två skulle få en del modifieringar. Vi skulle ha den mindre ”tantig” mer chic. Så vi gjorde en ändring av måtten. Nålade och sydde. Bredare botten gjordes med hjälp av Pytte och hans sats. Hur var det nu? Visst ökar hypotenusan i samma stund som jag ökar kateterna? Med en magisk formel som jag lätt kan räkna ut! Eller kan man inte använda sig av den formeln? Då vi kände att flera hårstrån grånat ytterligare, efter alla dessa diskussioner blev kasse nummer två äntligen färdig. Men vad nu då? Den blev inte lägre än kasse nummer ett. Trots att vi skulle ha den tre centimeter lägre. Dock blev bottenplattan två centimeter bredare. Där var vi nöjda. Men det där med höjden? Vad hände? Kassen som vi bestämt oss för att göra cirka 4-5 centimeter lägre, stod bredvid lika hög och stolt som kasse nummer ett! 

Jaha, någon har glömt matematiken kontra mönsterrapporter kontra sömsmånen. Jag misstänker någon av er, kära läsare nickar igenkännande. Sådana problem känner de flesta av oss till. I Norrland avfärdas de flesta sådana misstag med: ”det vart’ inte viller”…. vilket betyder ungefär: det blev som det blev…

Anns, bridgespelerskans ord dök upp i huvudet på mig. Om Pythagoras sats….men honom kan vi inte skylla missen på. Han satt inte med i diskussionerna om hur vi skulle klippa och sy. Vi använde bara hans formel. Och den kommer att bli som en grund även för kasse nummer tre…. klarar vi oss inte utan, Pyttes tankar. Annars ramlar kassen omkull, om den inte får någon botten. 

Alltså nu jobbar vi på nummer tre och hoppas att den blir lite mer ”viller”, lite mer chic, lite mindre tantig. Och om vi har tur och de gamla gudarna är med oss, så blir de sista bitarna av detta vackra gobelängtyg till en snygg chic ”otantig” liten kasse att stila med på antikrundan nästa vecka. 

Förresten, var precis upp i klädkammaren för att hämta ner det mysiga tyg mönstrat med får, tusentals får,som jag också blev uppmanad att köpa på samma sätt som gobelängtyget. Köp mig! Gör nå’t mysigt av mig

English speakers have to wait for their part … this is difficult ….. and you might see how Brexit behaves, but it is after the swedish today….

Där stod en ambulans med motorn igång utanför min affär idag tisdag, Antikrundedags. Ja ja, tänkte jag. Det är JU den kundkretsen idag, den dag då det är större risk för brutna lårbenshalsar och kanske även hjärtinfarkter. Kan det vara så att vi är en riskgrupp bara av att vara ute och röra på oss? Jo det är nog så. Men vi kanske borde kolla lite av vad vår omgivning lägger ut som försåtsminering. Det är inte bara att gå rakt fram utan uppmärksamhet. Det finns en film som heter ”Se upp för ”dårarna”, där lokaltågvärden inte kan uttala ordet ”dörrarna” som vi är vana att höra det. Men den killen skulle kunna få tjänst vid vår affär om tisdagarna, då kan man tolka hans rop hur man vill. 

Damen som kom körande med kundvagnen mot ingången, samtidigt som hon sneglade ner i de annonsblad kunden före henne lämnat kvar i vagnen. Fram mot rotationsdörrarna…Skulle precis träda in i snurran och….ojsan! Hon tappade annonsbladet, det seglade så snyggt ner och in mot cirkulationsplatsen. Hon böjde sig och försökte snappa det till sig samtidigt som kundvagnen fortsatte sin väg in i karusellen. Den visste vägen. Hade varit i den butiken förr. Damen fick en klapp i rumpan av dörren som kom ifatt henne. Där hamnade hon på knä medan hennes vagn fortsatte så snyggt framåt. Utan notis om sin förare. Förtvivlat försökte damen klösa åt sig reklambladen som nu fastnat i gångspelet, under dörren. Fastnat i borstarna som sopar runt i rotationen. Hon var inte utan publik. Många stod runt och tittade fascinerat på vad som utspelade sig framför ögonen på oss. Någon kommenterade att kundvagnen skulle troligen hamna på rätt sida snart. En herre förbarmade sig över damen, hjälpte henne upp från hennes knästående. Drog loss annonsbladen och fick karusellen till att fortsätta sin malande gång. Sen fick damen snällt invänta sin kundvagn som så småningom uppenbarade sig för henne. Alla oskadade tack och lov. Vem ambulansen stod och väntade på blev jag aldrig varse. Kanske var killarna bara in för att köpa sig lite lunch. Och parkera behöver man JU inte tänka på med en sådan bil. Bara lämna den och gå in och uträtta sina ärenden. 

Då vi skulle lämna butiken började jag känna för att komma hem snabbt. Vissa behov gjorde sig påminda. Så kvickt mot utgången. Där gick mannen med rollatorn in i karusellen, hustrun med en kundvagn kloss uppefter honom. Så jag bedömde att jag fixar nog att hänga på. Men det blev trångt inne i den kvadranten. Gubben med rollatorn körde emot dörren, och snurran stannade. Där stod vi!! Inte en tanke på att försöka backa en millimeter tycktes finnas i huvudet på mannen. Han stod som en stod! Jag undrar om detta par hade stannat kvar och svultit ihjäl, om jag inte bett dem jämka lite på sig?? Kanske ambulansen är till för oss olyckskorpar på Tisdagsshoppingen? 

Så vi kanske borde ha en terapeut för oss 55+are som lär oss hur man går i svängdörrar. Det är JU så känt att vi behöver ha hjälp med vår digitala ekonomi, varför inte hur vi ska akta oss för hissar rulltrappor och svängdörrar? 

Jag var in på apoteket för cirka 2 veckor sedan för att hämta ut lite medicin. Och samtidigt bad att få köpa en piller-plopper. Jag hade läst på nätet att den fanns att köpa på mitt apotek. Hade sökt länge efter den men inte hittat den i butik. Bara en mycket dålig variant som har en knappt godtagbar funktion. Visste att denna pillerplopper fanns, men var hitta den? Var så glad att jag hittat information om den, och var den fanns. Apotekaren tittade misstänksamt på mig då jag bad om denna pillerplopper. Hon visste alltså inte vad jag talade om? Jag beskrev för henne och hon började undersöka i datorn på deras utbud av varor. Och ja minsann, den fanns att köpa. Bra sa jag, vill du vara snäll och beställa hem en till mig? Hon tittade igen på datorskärmen, klickade hit, klickade dit. Hämtade sin chef och de gemensamt konstaterade att tyvärr, det var en vara som bara såldes över deras digitala tjänster, sa apotekaren. 

Jag stod med uppspärrade ögon och frågade om detta var sant? Skulle en gammal tant som jag är, vara tvungen att inhandla en dator, gå en datakurs, för att få ut mina piller ur blister-förpackningarna? Är ni kloka? Medlidsamt tittade apotekaren på mig. Kollade att ingen hörde vår vidare diskussion, och sa: har du ett digitalt bank-ID så kan jag hjälpa dig att köpa en här och nu…. skulle jag avslöja att jag har ett sådant ID utan att hon skulle fundera varför jag har det….?? Så jag tackade för mig och sa att jag försöker hos era konkurrenter istället att köpa en pillerplopper. 

Idag då jag var in på samma apotek för inköp av lite hygienartiklar, frågade biträdet i kassan om jag är medlem. Klart jag är medlem svarade jag. I statskyrkan, i SPF, i Vårdförbundet med flera berättade jag. Men inte här i ”vår” klubb, undrade biträdet? Nej, vad skulle jag ha för glädje av det, undrade jag. Ni kan JU inte beställa hem en pillerplopper när jag behöver hjälp med mina mediciner. Varför ska jag då gå med i er klubb. Hon stirrade på mig och berättade att de precis fått i sin personalinformation att de kunde beställa hem varor även från det digitala sortimentet…. 

Så kära gnällerövar, alla ni som tror att vi ändå inte kan påverka samhället!!! Det kan vi visst!! Yippie!!! Men jag vet inte riktigt hur jag tänkt mig med regeringsbildningen….så jag får tänka ett dygn till. Har inte riktigt kommit över chocken över hur jag kunde påverka apoteket Hjärtat!!

 

AND NOW FOR THE ENGLISH

There was an ambulance with the engine running outside my shop today, Tuesday, Antic road show Day. Yes, yes, I thought. It is this clientele today, the day when there is a greater risk of broken hips and possibly even heart attacks. Is it possible we are a risk group just by being out and about? Well that’s probably the case. But perhaps we should check out a little about what our environment puts out as an insidious reduction. It’s not just going straight ahead without attention. There is a movie called ”Watch out for” dårarna” (the fools), where the local train host cannot pronounce the word ”dörrarna” (the doors) as we are used to hear it. But that guy could get a job outside our shop on Tuesdays, then you can interpret his cries however you want.

A lady who came running with a trolley towards the entrance, while she looked down into the advertising sheets the customer before her left in trolley. Towards the rotation doors ….. Would just enter the spin and …. oh! She dropped the ad sheet, it flew so nicely down and towards the circulation site. She bent down and tried to snatch it at the same time as her trolley continued its way into the carousel. It knew its way. Had been in that shop before. The lady got a pat at her butt of the door that caught her. There she ended up on her knees while her wagon continued so nicely forward. Without notice of its driver.

Desperately, the lady tried to fetch the sheet that is now stuck in the edge with brushes, under the door. She was not without an audience. Many spectators stood around looking fascinated at what was happening in front of us. Someone commented that the trolley would probably end up on the right side soon. A gentleman pitied over the lady, helped her up from her kneeling. Tore the advertising sheets from its stuck position and got the carousel to continue its grinding. Then the lady was kindly waiting for her shopping wagon, which hopefully appeared to her. Noone hurted, thanks God. Who the ambulance was waiting for, I was never aware of. Maybe the guys were just in to buy some lunch. And about parking, you don’t need to think about with such a car. Just leave it and go in and do their business.

When we were leaving the store wanted to come quickly home. Some needs were reminded. So hurry up to the exit. A man with a walker went slowly into the carousel, his wife with a trolley followed him very close. I thought I was going to make it, there were room for me too. l squeezed in behind them. But it was crowded inside that quadrant. The old man with the walker, the rollator, ran towards the door, and the spin stopped. We were stuck !! Not a single thought of trying to back a millimeter seemed to be in head of that man. He stood as an statue! I wonder if this couple had stayed and starved to death, if I hadn’t asked them to adjust slightly? Maybe the ambulance is for us croakers on Tuesday shopping?

And maybe we ought to have a therapist for us 55 +, who teach us how to walk in swing doors. It is so well known we need help with our digital economy, why not how we should beware of elevators, escalators and swing doors? How do we do with a walker in an escalator??

I was in pharmacy about 2 weeks ago to get some medicine. And at the same time asked to buy a pill-popper. I had read online that it was available at my pharmacy. Had searched long for it but not found it in store. Only a very bad variant that has a barely acceptable function. Knew about this pill-popper, but where to buy it? Was so happy I found information about it at webb and where to buy. The pharmacist looked suspiciously at me when I asked for this pill-popper. Didn’t she know what I was talking about? I described to her and she began to look for it in her computer. And yes, it was there to buy. Well I said, would you like to order one for me? She looked again at the computer screen, clicked here, clicked there. Picked up her boss and they both stated that, unfortunately, it was an item that was only sold over their digital services, the pharmacist said.

I stood with wideopen eyes and asked if this was true? Should an old lady like me be required to purchase a computer, go for a computer course, to get my pills out of the blister packs? Are you mad? The pharmacist looked at me, pitied me. Checked around, so no one heard our further discussion, and said: if you have a digital bank ID, I can help you buy one here and now ….

Would I reveal I have such an ID without having her to think why I have one??  I said thank you, but I’ll try your competitors instead, to buy a pill popper.

Today I was in the same pharmacy for the purchase of some hygiene items, the assistant asked if I was a ”member”. Of course I am a member, I replied. In the state church, in SPF, in the Swedish Health Association and several other clubs, I told. But not here in our ”club” wondered the assistant? No, what benefit do I have from that membership, I wondered. I can’t even order a pill popper when I need help with my medications. Why should I join your club? She stared at me and told me they just got in their staff information that very day, they could order home goods even from their digital range ….

So therefore, whining old people, all of you who still think  we  can’t influence our world !!! We can !! Yippie !!! But I don’t really know how I think about the formation of our government  YET….  I have to think about it one day or two. Haven’t really come across the shock of how I could affect my pharmacy!!

today the english first

The twentieth day of christmas

Sunday morning. Still not quite bright. The rain patches the windows. I woke up when my phone signaled I received an email. Sunday morning … at 9:14 am there will be a mail …. can not be any human. No one is voluntarily up and has written something nice this early …. but sometimes it happens that the my friend sends a comment to these small notes, and she is fit as a fiddle early in mornings. Turn over on the other side, close my eyes and try fell asleep once more, but no I’m awake. Just get my body out of the bed and prepare the breakfast. It’s ”the twentieth day of christmas” today, so some things are waiting to be done. In Sweden it is the last day we have our Christmas tree decorated. Admittedly, it is Sunday, day off. But if we should get a tiny bit eager to work, it has to become used, that feeling …. and we actually had a deeply serious conversation yesterday about doing some of yesterday’s work today instead. Thought we should enjoy the amusing things even today….ha ha ha. So a common decision we should vacuum clean today although it is Sunday was adopted. 

A really fun result is noted by both, it becomes a long breakfast. No one is running. We dwell and discuss, as if we are trying to find an acceptable reason to avoid this vacuum cleaner. Should it really interfere our holiday peace, but we did have an agreement. And we have life experience saying you can drop some of the necessities … though, unfortunately vacuuming you can’t drop.

The Sunday newspaper is really thoroughly reviewed and half an hour is devoted to comparing the picture in newspaper, from Versailles with our own pictures from there. That statue? Where did it stand? Do you have it in any of your pictures I asked my husband. He dropped pictures from his phone to mine, and we were looking. No, not such  a statue of an old man laying in the pond. Somehow, it must have been hidden behind one of the tarpaulins stretched around small workingareas outside this beautiful castle. This castle also needs to be renovated and maintained …

But the vacuum cleaner had to wait for a while when we made these important observations. Now our Paris trip had gained additional benefit … put the boring work aside for a while. And as we sit and analyze deeply, my phone announces another email. The first was, as I thought, advertising from our travel agency. Who hasn’t seen us in three month by now …. the new email that was signaled about, was my dear Frenchman who had some questions about yesterday’s game. My little frog prince. His croissant with nutella was probably eaten, yes the French eat these delights for breakfast. Chocolatin … as they call it … but how nice, a letter. He is thinking. Now you can’t vacuum either. His question requires a certain thoughtful answer, with the accompanying picture of the hand he is talking about.

But it is now written and sent, my answer. Hope he sees that I appreciate his smart bidding. One of the few people I feel that bidding is important for. My former partner, the english gentleman, accepted many of the bids I taught him, if he got the logic as a clarification. Froggy has learned many bids through his French clubs and lessons. But sometimes an explanation or discussion that clarifies the logic can be helpful for starting to use this special bidding, and you have to trust your partner will understand.

Yes, you think, I’m sure. Now she has talked away all the vacuuming ….. but no, dear reader. I just went further. And now when I have seated my cozy couch corner …. the horrible device, the vacuum cleaner, is in place in the cleaning cabinet. The washing machine sounds rattling, spinning at the moment, from its place and soon I can hang up the next wash.

The sun has begun to break through the clouds and …. yes …. I do experience the day a little brighter when those  necessities is made. Yesterday when we met, Froggy and I, we greeted each other with; how are you. I replied that the days were a few minutes longer and he sounded really happy when he confirmed that he too noticed this fact. Today he ended the letter with ”tack så mycket” in swedish, telling me he waits for an answer from me.

I was so stupid yesterday, when I said it sounded like he was serving a fruit salad when he greeted: bonsoir tout le monde. Undoubtedly, I think of a preserved mixed exotic fruit when I hear this. Del monte, certainly it was a brand with such good fruit salad that only contained ONE red berry. And as the second youngest in the family when l was a kid, you never got a chance to fetch this berry. In adulthood, I snapped this berry already when I poured up the fruit mix in the serving bowl, and then became certain that there was definitely nothing to strive for. The red berry tasted nothing !! And the wax-like shell was not something to strive for either. As I mentioned earlier, some life experience has been acquired

Knut kör julen ut

Söndagmorgon. Fortfarande inte helt ljust. Regnet smattrar på fönsterrutorna. Jag vaknar av att min mobbe delger att jag fått ett mail. Söndagmorgon…klockan 9.14 kommer det post….kan inte vara någon människa. Ingen är frivilligt uppe och har skrivit något trevligt så tidigt…. men ibland händer det att väninnan skickar en kommentar till dessa små anteckningar, och hon är morgontidig. Vänder över på andra sidan, blundar och provar att dåsa till igen, men nej jag är vaken. Bara att ”asa” sig ur slafen och förbereda frukosten. Det är JU ”Knut kör julen ut” idag, så vissa saker väntar på att bli åtgärdade. Visserligen är det söndag, vilodag. Men skulle det komma lite arbetsiver över oss gäller det att passa på…. och vi hade JU faktiskt ett djupt allvarsamt samtal igår om att göra en del av gårdagens jobb idag istället. Menade att vi skulle töja på nöjena. Så ett gemensamt beslut att vi skulle dammsuga idag fastän det är söndag antogs. 

En verkligt kul följd noteras av båda, det blir långfrukost. Ingen springer igång. Vi ältar och diskuterar, som om vi försöker finna en godtagbar anledning att slippa denna dammsugare. Ska den verkligen inkräkta på våran helgdagsfrid, men vi hade ju ett avtal. Och vi har JU livserfarenhet som säger att man kan slopa vissa måsten… dock, tyvärr hör inte dammsugning till dessa man kan slopa. 

Söndagstidningen blir riktigt grundligt genomgången och en halvtimme ägnas åt att jämföra bilden från Versailles med våra egna bilder därifrån. Den statyn? Var stod den? Har du den med på någon av dina bilder frågade jag maken. Han droppade bilder till mig och vi letade. Nej, ingen sådan gubbe. Vissa om, att den måste ha dolts bakom en av de presenningar som var uppspända utanför detta sköna slott. Även detta slott behöver renoveras och underhållas… 

Men dammsugaren fick vänta en stund till medan vi gjorde dessa viktiga iakttagelser. Nu hade vår Paris-resa fått ytterligare nytta med sig… skjutit det tråkiga åt sidan för en stund. Och som vi sitter och djupanalyserar, annonserar min mobbe ytterligare ett mail. Det första var, som jag anade, reklam från vår resebyrå. Som inte sett oss på ett helt kvartal nu…. det nya mailet som annonserades, var min käre fransman som hade lite spörsmål om gårdagens spel. Min lille grodprins. Hans croissant med nutella var troligen uppäten, ja fransmännen äter dessa vidrigheter till frukost. Chocolatin… som de kallar det… men så trevligt. Att han funderar. Nu kan man JU inte dammsuga. Hans fråga kräver ett visst genomtänkt svar, med medföljande bild på given han talar om. 

Men det är nu skrivet och och ivägsänt,det svaret. Hoppas han ser att jag uppskattar hans smarta budgivning. En av de få personer jag känner att budgivningen är viktig för. Min förre partner the english gentleman, tog till sig och anammade många av de bud jag lärde honom, om han fick logiken med som ett förtydligande. Froggy har lärt många bud genom sina franska klubbar och lektioner. Men ibland kan en förklaring eller diskussion som tydliggör logiken vara till hjälp för att man ska börja använda denna budgivning, och man måste vara förtrogen med att partnern förstår. 

Ja ja, tänker ni. Nu har hon snackat bort hela dammsugningen…..men nej, käre läsare. Jag har bara töjt ytterligare. Och nu när jag slagit mig ner i mitt mysiga soffhörn….är den förfärliga apparaten på sin plats i städskåpet. Tvättmaskinen låter skramlande, centrifugerar för tillfället, från sin plats och snart kan jag hänga upp nästa tvätt. 

Solen har börjat bryta igenom molnen och …. ja …. Jag upplever dagen lite ljusare när de de här måstena är gjorda.

 Igår när vi träffades, froggy och jag, hälsade vi varandra med; Hur mår du. Jag svarade att dagarna var några minuter längre och han lät väldigt glad när han bekräftade att han också märkte detta faktum. Idag avslutade han brevet med ”tack så mycket” när han väntar på ett svar från mig.

Jag var så dum igår,  då jag sa att det lät som om han serverade en fruktsallad då han hälsade med: bonsoir tout le monde. Onekligen tänker jag på en konserv med blandad exotisk frukt då jag hör detta. Del monte, visst var det ett varumärke med sådan god fruktsallad som bara innehöll ETT stycken rött bär.  Och som näst yngst i familjen, fick man aldrig en chans att sno åt sig detta bär. I vuxen ålder snodde jag åt mig detta bär redan då jag hällde upp fruktmixen i serveringsskålen, och blev då vis att det var definitivt inget att sträva efter. Det röda bäret smakade ingenting!! Och det vaxliknande skalet var inte det heller något att sträva efter. Som jag nämnde tidigare, man har tillägnat sig viss livserfarenhet

And in both two languages…swedish first this time

Och i både en svensk och en engelsk version …

Visst är det trevligt med ”gamla” talesätt. Och ofta har man hört dem men kanske inte tänkt på dess innersta innebörd. Jag som är en ”ordsamlare” känner lite av ett glädjerus då jag inser att just nu befinner jag mig i en situation som verkligen gör själ för ett gammalt ordspråk.

Häromdagen då jag knappt gnuggat sömnen ur ögonen, tog mina medikamenter och slog mig ner vid frukostbordet. Där satt maken fördjupad i sin tidning. Med en kopp kaffe framför sig. Han tittade upp, hälsade godmorgon och log. Tycker jag är snyggt att le vid den tiden på dagen…. jag ler inte självmant så tidigt, behöver någon som ger mig en vink att det inte är så farligt…att le före lunch…

Sen tittade han på mig som för att kolla om jag var vaken…. vaken tillräckligt för att se och inse….. inget bröd! 

Va, har du mumsat i dig allt bröd själv, undrade jag? 

Nejdå, kära du. Den bittra verkligheten är den att vi äger inget bröd, fick jag till svar. 

Ja men…. har vi missat att räkna på brödet? Alla dessa helgdagar då vårat schema för vecko-inhandlingen blivit ruckat, har alltså orsakat att vi sitter här vid frukostbordet med en slät kopp kaffe. 

Frysen? undrade jag…..Brukar vara vår räddning då vi frångått våra rutiner tidigare. 

Men nej, den hade maken vänt upp och ner på, och inget bröd. Såg jag ett leende leka i mungipan på honom, ett till? Han sa att han skulle bara dricka upp kaffet han hade hunnit hälla upp i sin kopp innan han upptäckte att vi var brödlösa. Sen tänkte han sig en runda ner till affären för att inhandla några frallor. 

Strunta i det, menade jag. Det finns väl knäckebröd hemma? Fast sitta och tugga knäckebröd som frukostbröd var inget som jag längtade efter. Den lätt syrliga men dock goda rågsmaken passar inte till kaffe, anser jag. Den är ypperlig till husmanskost, men morgonmat. Usch fy så bortklemad jag är. Gnällspik. Men trots allt var det mitt förslag, så jag kunde inte backa. Fram med knäckebröds-paketet, osten och smöret på bordet. Maken undrade om jag skulle ha marmelad på knäckebrödet…. men nejtack, där gick gränsen för min nödlösning… min mumsiga aprikosmarmelad mötte inte rågsmaken så den tillfredsställde mina smaklökar.

Plötsligt kom jag att tänka på våra lussekatter… har vi några sådana kvar? Jodå det fanns några få. Okej, då blir det lussekatter till frukost idag, ändrade jag mig till. 

Senare på dagen tog vi oss till affären för att inhandla bröd. Stod där vid brödhyllorna och gjorde ett snabbt överslag. Hur många dagar skulle det dröja till vår nästa tur till affären? Skulle vi köpa ett bröd eller två? Vilken dag är det idag? Ska vi köpa ett och lägga i frysen. Men nej det vill inte maken, det där med frysen. Han går bara och inväntar en kallvädersdag, så han kan frosta av frysen. Därför ingen påfyllning av den än så länge menade han. Nähä, alltså ett bröd bara. Räcker till tisdag då vi förhoppningsvis återgår till våra rutiner med inhandling av veckoinköpen. 

Idag söndagmorgon satt jag och skrapade förtvivlat i smörasken för att få smör på brödet. 

Mumlade: bättre att vara brödlös än smörlös… Men hallå! Det är väl inte så det heter??? Va?? 

Reste mig för att kolla, jo det fanns mer smör. Det var inga problem. Men då jag satte in brödkorgen på sin plats i skåpet såg jag att brödpåsen såg liten och eländig ut. Räknade brödskivorna. Och det visar sig vara en skiva för lite för att vi ska ha mat för dagen… resterande dagar innan Antikrundan. 

Jag tittade på maken som gnydde fram en ursäkt att han ätit en skiva häromdagen. Utöver ordinarie måltidsprogram. Alltså en skåpsätare!! Inte lätt att räkna och bedöma hur stort behovet är om man börjar snaska ”nattamadar”. Plötsligt blir vi varse att vi har inte har en aning om hur många brödskivor vårt dagliga bröd har i en påse. Förr när man skar brödet själv, kunde man JU alltid låta skivorna bli lite tunnare om man såg att det var fler dagar än brödskivor. Och en ”nattamadsätare” blev aldrig så direkt avslöjad, om hen bara diskade efter sina eskapader. 

Hur är det med er, kära läsare. Kan ni på direkten berätta för mig hur många brödskivor era brödpaket innehåller? Utan att tjuvkika! Nu på tisdag kommer vi att ägna en extra stund borta vid brödhyllorna med att räkna hur många skivor det är i de olika paketen. Hoppas att det bröd jag gillar bäst vinner eller går oavgjort genom vår undersökning. 

Har svårt att byta brödsort. Vill ha det som jag är van vid. Och den tiden då jag bakade mitt matbröd själv är flydda tider. Minns knappt hur det var, med den doft som det nybakta spred i köket. 

Visserligen har det runt jul varit lite gräddning av bröd och småkakor. Men inget som räcker hela året. 

Har sett små meddelanden i min bridgeklubb på nätet, om att bakning ingår som en viktig detalj i de flesta människors julstök. ”Mardymil” lät oss av misstag veta att hon gjort $0 en dag, så nu var det mest dryga av julbaket undanstökat menade hon. Meddelandet läckte ut från något som troligen var en privat chat om hur dessa husmödrar upprätthöll sina traditioner runt julbaket. Givetvis väckte det en del munterhet då vi även såg den felskrivning som blev så lustig då ”rivaluz” nappade på det och beklagade att det var ett riktigt taskigt resultat om det var en etablerad ”counterfeiter”, förfalskare. Menade att det förhoppningsvis skulle bli ett bättre resultat dagen efter. Det är mycket som kan bli fel och även tokigt om man inte kollar först innan man trycker på sänd-knappen då man ”chattar”.

Men det är kul att se att traditioner runt våra helger är så tydliga och viktiga även om dataåldern har förändrat så mycket annat för oss. Idag trettondagen firar Vicky, min kanadensiska bridgepartner,  sin viktigaste juldag så igår blev vårt dagliga spel kort. Trettondagsafton för mig….julafton för henne… Och mitt julkort som jag sände till henne med tanke på att det skulle vara framme hos henne den 24 december, har fortfarande inte anlänt till henne då hon anser att det är jul. Jag skrattade och sa att jag spar in portot för ett påskkort på detta sättet. Men hennes fina paket med en sjal till mig dök upp redan den 19 december. En tjusig sjal i guldlamé. 

BETTER WITHOUT BREAD THAN IDEAS……

Of course, it is nice with proverb. And often you have heard them but perhaps not thought of its innermost meaning. I am a ”word collector” feel a bit of joy when I realise right now I am in a situation that really occurs to be an old adage.

The other day when I barely rubbed my sleep from my eyes, took my medication and seated at the breakfast table. There, my husband sat with his newspaper, and a cup of coffee in front of him. He looked up, greeted good morning and smiled. Nice to smile at that time of the day …. I’m not smiling myself that early, need someone who gives me a hint that it’s not too dangerous … to smile before lunch …

Then he looked at me as to check if I was awake …. awake enough to see and realise ….. no bread!

What! Have you eaten all bread on your own, I wondered?

No, dear. The bitter reality is…. we don’t own any bread, he told me.

But…. have we missed counting the slices of bread? All these holidays when our schedule for the weekly purchase has been ruined, has caused us to sit here at the breakfast table with a smooth cup of coffee and no bread?

The freezer? I wondered ….. Used to be our rescue when we departed from our routines earlier.

But no, BM had searched the whole freezer, and no bread. Did I see a smile at his lips again, once more? He said he would just drink up the coffee he’d been pouring into his cup before he discovered we were without bread. Then he thought about a trip to the store to buy some bread.

Ignore it, I meant. There are crispbreads at home? Sitting and chewing crispbread as breakfast bread was nothing that I longed for. The slightly acidic but good rye flavor does not suit coffee, I think. It is excellent for ordinary food, lunch and dinner, but for breakfast. Yirk, so spoiled I am. Whiner. But after all, it was my suggestion, so I couldn’t think of refuse it. The crispbread package, the cheese and the butter was set at table. My hubby wondered if I wanted marmalade to the crispbread …. but no thanks, the limit for our emergency solution was reached … my tasty apricot jam did not meet the rye flavor so it satisfied my taste.

Suddenly I begun to think of our saffron buns, the “cats” … do we have any of these left? Well, there were a few. Okay, then it’ll be saffron buns for breakfast today, I had changed my mind earlier in life too.

Later that day we went to the store to buy bread. Standing there in front of the bread shelves making a quick flash. How many days before our next trip to the store? Should we buy a bread or two? What day is it? Should we buy one loaf of bread to put in the freezer. But no, the hubby doesn’t want so. He just waits for a cold weather day, so he can defrost the freezer. Therefore, no replenishment of it so far he meant. Well ok, just one bread. Sufficient till Tuesday when we hopefully return to our routines with the week’s purchase.

Today Sunday morning I sat and scraped desperately in the butter bowl to get butter enough on bread. Mumbling: Better to be breadless than butterless … But hello! That’s not how we use to say…??? Or ??

Went to refrigerator to check, there were more butter. No problem. But when I put the bread basket onto its place in the cupboard I saw the bread bag seemed small and miserable. Counted bread slices. And it turns out to be too few for us to have food for every day … those remaining days before the ”Antique Show”, this day we retired people gets 5% rebate when we do our purchase.

I looked at my husband who cried out an excuse that he had eaten one slice of bread the other day. More than regular meal programs! So a sneak eaters!! Not easy to count and estimate the need of bread if you start nibble ”night sandwishes”. 

Suddenly we notice we have no idea how many bread slices our daily bread has in its bag. In old times, when you cut the bread yourself, you could always let the slices become a little thinner if you saw there were more days than bread slices before next purchase. And a ”night-time eater” was never so directly revealed, if only he washed and cleaned up after his escapades.

What about you, dear readers. Can you tell me directly how many slices of bread your bread packs contain? Without peeking! Now on Tuesday we will spend some extra minutes beside the bread shelves counting how many slices there is in the different packages, different trademarks. Hope the bread I like best wins or ends in a draw.

Hard to change sort of bread. Want the one I am used to. And those times when I baked my bread myself is floating times. Hardly remember how it was, with the scent that the freshly just baked bread spread in the kitchen.

Of course, around Christmas there has been a little baking of bread and cookies. But nothing as lasts for a year.

Have seen small messages in my bridge club on the net, baking is included as an important detail in most people’s Christmas feasts. ”Mardymil” accidentally let us know that she made $0 that very day, so now it was most abundant of Christmas baked on her behalf. The message leaked from something that probably was a private chat about how these housewives maintained their traditions around the Christmas bakery. Of course, it aroused some amusement as we also saw the error writing that became so funny when ”rivaluz” answered it and pitied, it was a really miserable result if it was an established ”counterfeiter”. She thought it would hopefully be a better result the next day. There is a lot which can be wrong and even crazy if you don’t check first before you press the send button when you ”chat”.

But it is fun to see traditions around our holidays are so clear and important even if the computer age has changed so much else for us. Today, thirteenth day, Vicky, my Canadian bridge partner, celebrates its most important Christmas day to her, so yesterday our daily game was short. Twelfth day for me …. Christmas Eve for her … And the Christmas card I sent her considering she would get it December 24, still hasn’t arrived to Saskatchewan. And since she thinks it’s Christmas by now I had appreciated if she got it, but not yet…. I laughed and said that I save the postage for an Easter card in this way. But her fine package with a shawl for me appeared already on December 19th. A fancy shawl in gold weave.

Today I have decided to put the swedish text after the foreign one…. but there is s translation just after the picture dear readers

Ja, nu har det gått ytterligare ett år. Vi hade funderingar vad vi ska ha att äta, nyårsafton vill man JU ha något gott, vad skulle vi göra och vad som skulle hända. Sitter och sammanfattar slutvinjetten på detta år. 

Dagarna varit lätt förvirrade på grund av att vi inte riktigt haft koll på vilken dag det var. Förra veckan snillades  torsdagen bort. Till sent fram på eftermiddagen då vi upptäckte att det trots allt bara var torsdag, inte fredag som vi sagt vid ett flertal gånger den dagen. Detta fenomen inträder numera varje år runt jultid då vi har många ”röda” dagar. Sedan gjorde faktiskt våran dagliga tidning också ett kuppförsök…att fixa bort en dag. De skrev i söndagstidningen att imorgon nyårsdagen, (det var nyårsafton dagen efter), kommer det inte någon papperstidning, men vi skulle kunna läsa tidningen digitalt. 

Nu hör det till saken att vi sedan något år enbart läser tidningen digitalt så för vår del var det ingen skillnad. Men de lurade mig att jag försnillat en dag till…

Imorse rev jag sista bladet i almanackan. Imorgon är där inte några fler dagar. Slut… på det gamla…….Fram med det nya. 

Snart ska jag lyssna på nyårsklockorna från Skansen. Kvällen har varit småtrevlig. Svägerskan från Lycksele var med och avnjöt vår nyårs-supé. Då vi fick veta att hon satt ensam med kattskrället inviterade vi henne all hast. Hon tackade ja, och det blev ”fart på speleverket” som mina föräldrar brukade kalla det då man det då det oväntat fick göra mer än vad som var planerat. Vi hade gjort en halvhjärtad dukning på köksbordet. Visserligen lite finare servetter och bestick, men inte sådär mycket… nu skulle vi ha gäster. Då flyttade vi hela föreställningen in i ”röda rummet” med finare duk och framförallt tände vi stora kandelabern. Söndagsskjortan på och fram med juvelerna. 

Det blev ingen oxfilé i år. Däremot vår gamla hederliga smörgåstårta. Det är längesen vi hade den. 

Vi fick JU duka ett kuvert mer. Jag hade bara två av de tjusiga nyårsservetterna, men jag tror aldrig svägerskan märkte att hon blev utan servett. Hon fick mat och dricka….

Men hon fick sitta fint så hon inte välte hela kalaset. Jag tyckte hon sträckte hals lite väl våghalsigt då vi tittade på Grevinnan och betjänten. Men det gick bra, hon klarade att se från sin plats. 

Oh det viktigaste av allt, vi gick en riktigt trevlig samvaro med en långväga gäst. Visst är det kul med gamlingar som tar till sig tekniken och utnyttjar den. Svägerskan deltog i vår supé via FaceTime.

Jag hade berättat för Vicky i Kanada om att jag skulle ha gäster på detta viset. Förklarade att svägerskan bara hade katten att tala med, och han är inte så pratsam…. jag trodde hon skulle få skrattkramp…. då han svarade: men det kan du………

AND NOW THE ENGLISH TEXT

Yes, now another year has passed. We had thoughts about what to eat, what to do and what would happen. Sitting and summarizing the final vignette this year.

When the days were easily confused because we didn’t really know what day it was, last week we got rid of Thursday. Until late in the afternoon we discovered that after all it was only Thursday, not Friday, as we said several times that day. This phenomenon is nowadays occurring every year around Christmas time when we have many bank days. Then, in fact, our daily newspaper also made a coup attempt … to fool us to take away one day out of our lives. They wrote in the Sunday newspaper: tomorrow, New Year’s Day, we will not post you any paper magazine, but it is still possible to read the news digitally as well. 

Now the matter of fact is, we have only been reading the magazine digitally for some years, therefore on our part there wasn’t any difference. But after all they fooled me, we had peculateed another day……

Tomorrow I tear the second last sheet in the calendar. Tomorrow is no more days. End … on the old ……. Up with the new.

Soon I will listen to the New Year’s clocks from Skansen. The evening has been very nice. My sister-in-law from Lycksele participated in our New Year’s supper. When we were told she was sitting in her home up north, alone with the cat bastard, we urgently invited her. She accepted yes, and so we get in a hurry. This unexpected event forced us to do more than was planned. We had done a table setting on the kitchen table. Admittedly a little nicer napkins and cutlery, but not that much … now we were going to have have guests. Then we moved the whole show into the spare room with finer cloth and above all we lit the big candelabra. Sunday shirt on  BM and I decide to wear my jewels.

There was no fillet of beef this year. However, our old fashioned sandwich cake. It’s long time since we had it.

We got one dish more to serve. I only had two of the fancy New Year’s napkins, but I never think my sister-in-law will notice she get a void of napkin. She got food and drink ….

But she had to sit nicely so she didn’t overturn the whole party. I thought she stretched her neck a little dreadfully when we looked at the Countess and the servant. But it turned out well, she managed to see from her place.

Oh the most important of all, we went for a really enjoyable stay with a long-distance guest. Of course it is fun with old people who manage the technology and use it. My sister-in-law participated in our supper via FaceTime.

I told Vicky in Canada I would have guests this way. Explained to her, my sister-in-law only had the cat to talk to, and he is not so talkative …. I thought Vicky would have a cramp because of  laughing….. when she replied: but you can ………