Jönssonminnen.se

En serie i TV för många år sedan hette så, ”Hur ska det gå för Pinnebergs”. Jag minns ingenting av serien mer än namnet på serien. Ändå dyker det upp i mitt huvud, detta namn, så fort det blir funderingar över vad som kommer i coronans  bakvatten. Ängsligt tog jag en sked lingonsylt till, då vi hade fläskpannkaka till middag idag. 

– Hur ska vi göra med lingonen, sa jag. Maken förstod genast vad jag menade, att de började sina i våra förråd visste vi båda. 

– Vi köper tröstade han mig. 

– Jaha, men var och vad ska vi köpa? Lingonsylt eller bär? Plötsligt insåg jag att det var så långt lidet på året att det snart kanske kunde finnas mogna lingon. 

– Men, sa jag, hur köper man bär? 

– Fru Johansson, kontrade maken. 

– Det har inte funnits en endaste annons om självplock eller annonser om varken kantareller eller bär i år, sa jag. Hur ska Fru Johansson få hem bären från skogen?? Det kommer kanske inga bärplockare i år. Och jag är så uschlig att gå i skogen att jag kan inte gå till skogs, för att hösta mina egna lingon. 

Det blir det inga bärplockare, och det innebär att potatisbullar med bacon, kroppkakor, kåldolmar, den där snaskiga desserten ”lingon med mjölk” det är en svunnen tid och fläskpannkakan. Undrar om Fru Johansson är medveten om hur mycket hon har betytt för vårt ”hushålle” som Lotta på Bråkmakargatan brukade säga…. 

Men allting hänger inte på Fru Johansson, nu ska vi inte skylla allt på henne. Ingenting är längre som förut. Det blir ingen Kiviks marknad heller, nu när vi råkar vara kvar i Skåne och kunde varit där. Och den trevliga stadsmarknad som brukar vara under sommaren och som jag brukar läsa om i tidningen däruppe i Rönäs, den är förmodligen också lagd på is. Roskildefestivalen har man inte hört en bokstav om. Jag skulle ha köpt sommarkortet på Skånetrafiken och åkt kors och tvärs genom Skåne, det är inte Fru Johanssons fel att det inte blev av.

Men hur blir hösten och vintern. Om det produceras en burk lingonsylt i Sverige, kommer den att ha det pris som första nypotatisen brukar kosta? 

Apropå Kiviks marknad, var fick Fritiof Nilsson Piraten inspirationen att skriva om denna marknad och figurerna ifrån? Visserligen växte han upp i dessa trakter där marknaden var årets största händelse. Men figuren som bodde i en jordkula i skogen, var han inspirerad av ”Bildsköne Bengtsson”?  Och Bengtsson var JU också skåning … Den historien är JU samtida med Piratens debutroman Bombi Bitt. 

Dessa tankar är sådana som dyker upp och samtalet slingrar sig som en tråd under våra middagsstunder. Det tar aldrig slut. Man nystar och nystar i minnen. Plötsligt pratar vi Nils Galilée och sedan dyker Solveig Ternström upp som den där skönheten som också var i gänget på Kiviksmarknad. Undrar om ungdomar vet vad vi snackar om? 

Sedan kan vi avsluta middagen med en fråga hängande i luften, hur blir det med våra fläskpannkakor framöver? 

I skrivandes stund kommer maken in från förrådet, triumferande håller han en burk lingonsylt i handen. En burk kvar, vi var inte säkra. Nu har vi fått lite respit att fundera vad göra om det blir sista lingonsylten för vår del….

Svenskan sist idag

Another week passed by. What has happened those days? Our house is even more empty by now. There is no spare furniture. When I have found a seat to sit on, I scarcely leave it. Do you remember the play we use to play as kids? When all children walked around chairs, there were one chair less then children and we weren’t allowed to sit down as long as the music played. But in same moment the music stopped we fought about the chairs, knowing at least one kid had to leave the play because she didn’t get a chair. 

It’s not really like that yet, but we are very aware of it will be a reality soon. When I was talking to one of the movers yesterday, he gave me some advice how and what to do about my favourite things. And he also told me how they, the movers, use to work. After all they are the professionals so I just have to obey. But I had to whine a bit because he told me we don’t have any sofas last evening in house. When I complained to hubby, he laughed at me. Said I use to enjoy living in a hotel, and in Paris we hadn’t had any sofas, just the beds to sit on. And a simple, very simple chair. He meant I didn’t complain those days when we stayed there. Why then complain for a single evening here in Sweden? Okay, I have to cope with it. What’s the option? 

The weather has turned from that heat to be much more comfortable days. We have got some rain,  and last days have had some rain alternate with sun and summer wind. I really like this kind of weather. Feel as l can go outdoors and enjoy. 

If it had been ”normal life” we had been up north in cottage, but because we have sold our house and are going to move into an apartment in three weeks everything is ”abnormal”. Last days have been perfekt for a BBQ and life in the garden. But we have thrown away our both grill and garden furniture, we may have our meals indoors. But it has been very fine weather to have our laundry outdoors. When we move, that luxury is finished, no hanging the wash outdoors. It happened some weeks ago, when I played bridge at net, one of the players asked for a minute. She had her laundry hanging outdoors and they just had a hailstorm coming in over her house. Her partner commented:  hanging laundry like that, when they dryer was invented since long. His grandmother use to do so, he said, like talking about another century. But in some weeks I will see it as another time, another life. 

This afternoon I got a phonecall from my sister in law. She wondered if it was possible to find any small tablets to put in the gadgets which send out odour to kill the mosquitoes, she was sure she would find it in our cottage. At first I laughed at her, call a long distance call like that. But I was happy to hear about the mosquitoes. Now the swallow may find food for there chicks. Last year we have had very few mosquitoes up there. All this odd things we see happens in the world makes us worried. But when the mosquitoes is back we think it is great. 

Tomorrow I will take care of some more cupboards, and a trip to junkyard in the nearest future is planned. The most difficult for the moment is, to avoid shopping. When I go to any store I have to keep in mind, just buy, not shop a lot!

här är svenskan

Ytterligare en vecka gick.  Vad hände dessa dagar?  Vårt hus är ännu mer tomt nu.  Det finns nästan inga möbler.  När jag har hittat en plats att sitta på lämnar jag den knappt.  Kommer du ihåg dem lek vi brukar leka som barn?  När alla barn gick runt stolar och det fanns en stol mindre än antalet barn och vi fick inte sätta oss så länge musiken spelade.  Men i samma ögonblick musiken stannade kämpade vi om stolarna, att visste att minst ett barn var tvunget att lämna leken eftersom hon inte fick en stol.

 Det är inte riktigt så än, men vi är mycket medvetna om att det kommer att bli verklighet snart.  När jag pratade med en av flyttgubbarna igår gav han mig några råd om hur och vad jag skulle göra med mina favoritsaker. Han berättade också för mig hur de, flyttgubbarna, brukade arbeta.  När allt kommer omkring är de professionella så jag måste bara lyda.  Men jag var tvungen att gnälla lite för att han sa till mig att vi inte har några soffor sista kvällen i huset.  När jag beklagade mig för maken, skrattade han åt mig.  Sade att jag brukade trivas på hotell, och i Paris hade vi inte haft soffor, bara sängar att sitta på.  Och en enkel, mycket enkel stol.  Han menade att jag inte klagade de dagar då vi bodde där.  Varför då klaga över en enda kväll här i Sverige?  Okej, jag måste klara det.  Vad är alternativet?

 Vädret har bytts från värmen till att vara mycket behagligare dagar.  Vi har fått lite regn, och de senaste dagarna har vi haft både lite regn  och sol med sommarvind.  Jag gillar verkligen den här typen av väder.  Det känns som jag kan gå utomhus och njuta.

 Om det hade varit ”normalt liv” hade vi varit norrut i stugan, men eftersom vi har sålt vårt hus och kommer att flytta till en lägenhet om tre veckor är allt ”onormalt”.  De senaste dagarna har varit perfekt för en BBQ och livet i trädgården.  Men vi har kastat våra både grill- och trädgårdsmöbler, vi får avnjuta våra måltider inomhus.  Men det har varit väldigt fint väder och vi har haft vår tvätt utomhus.  När vi flyttar är den lyxen avslutad, ingen tvätt utomhus.  Det hände för några veckor sedan, när vi spelade bridge på nätet, en av spelarna bad om en minut.  Hon hade sin tvätt utomhus och hon hade en hagelorm som kom in över hennes hus.  Hennes partner kommenterade: att hänga tvätt så, när torktumlare var uppfunna sedan länge.  Hans mormor brukade göra så, sa han, som att prata om ett annat århundrade. Men om några veckor kommer jag att se det som en annan tid, ett annat liv att kunna torka tvätt utomhus.

 I eftermiddag fick jag ett telefonsamtal från min svägerska.  Hon undrade över att det var möjligt att hitta små tabletter att sätta i ”prylarna” som sänder ut lukt för att döda myggorna, hon var säker på att hon skulle hitta sådana i vår stuga.  Till att börja med skrattade jag åt henne, ringde ett så kallat rikssamtal.  Men jag var glad att höra om myggorna.  Nu kan svalan hitta mat till sina ungar.  Senaste åren har vi haft mycket få myggor där uppe.  Alla dessa udda saker vi ser som händer i världen gör oss oroliga.  Men när myggorna är tillbaka tycker jag att det är bra.

 I morgon tar jag hand om några fler skåp, och en tripp till soptippen i närmaste framtid planeras.  Det mest svåra för tillfället är att undvika shopping.  När jag går till någon butik måste jag komma ihåg, bara köpa, inte shoppa loss!

English after Swedish today

Visst var det en lustig rubrik!? Eller? Sista dagarna i juni, när vi klev upp i måndagsmorse. Lite underligt för vår del. Normalt brukar vi befinna oss långt mer norrut vid detta halvårsskifte, men i år är ingenting normalt. Eller är det detta som i framtiden kommer att vara det nya normala? Vi går in sista månaden för boende i Gantofta. Fyrtiosex år. En hel era för vår del. Nu går färden in mot de trakter jag betraktat som min barndoms grannskap i alla tider. Sluter jag en cirkel? 

Mina fina planeringslistor för vad som skall göras, kommas ihåg och tidsplaneras, krymper mer och mer. Det är förmodligen det enda jag gjort med bravur, listor. Allt annat har jag delegerat till olika personer i min familjekrets. Men jag har sänt tankar flertal gånger på min förre partner ”Thedid” som jag spelade bridge med så gott som dagligen för några år sedan. Han anmärkte många gånger på min strategi då vi bjudit lite för högt, att jag spelade på som om jag hade läget under kontroll. Vilket jag inte hade, jag var väl medveten om att jag fattades ett säkert stick för att kontraktet skulle gå ”hem”. Men jag spelade på och hoppades att motståndarna skulle ”saka” fel, vilket de givetvis inte gjorde. Ideligen hörde jag Thedid säga: you have to make a plan, Inga….  och så småningom lärde jag mig. Planera planera och åter planera. Jag känner att i de situationer där man kan göra en uppskattning och utvärdering av läget, har jag haft en oerhörd nytta av Thedids ord ringande i öronen.   

Familj och folk runt omkring mig har nog tänkt en och annan tanke om att jag är ”knäpp”, men jag har inte låtit mig hindras. Jag känner att det är mitt sätt att ha kontroll över läget. 

Måndagsmorgon, slutet av juni. Vid frukosten gör vi en snabb överblick framåt vad som ska hända i veckan. Frissan tisdag. Torsdag går barnens grejor till Hjälmshult och Karlskrona. 

Som läget är har vi måndagen fri från åtaganden. Maken föreslår att vi köper lite köpebröd och åker bort till Kristianstad till bror och svägerska. Alla mina ljudböcker ligger i en stor kasse och väntar på transport dit. En av de första saker som blev packade ner från bokhyllorna. Har stått länge och väntat om sonen skulle åka på någon klubbtävling i kristianstadstrakten. Men virustider har stoppat sådana evenemang. Nu kände vi att det kunde vara en bra dag för ett sådant impulsbesök. Vi kunde inte göra detta då vi fortfarande hade 2-timmarsgränsen att förhålla oss till, men nu har vi fått lov att åka lite längre sträckor. 

Längs vägen noterade vi, att trots att det är högsäsong för semestertider med husbilar och husvagnar, var det mycket tomt på vägarna med sådana fordon. Även vanlig lastbilstrafik verkade vara mycket mer sparsam. Konstigt. Kan vi verkligen hålla igång samhället med alla dessa minskade transporter ”korsan och tvärsan” genom landet? Tydligen. 

Svägerskan hade dukat ett kaffebord på en skuggig plats i trädgården, med glest mellan stolarna. De, likväl som vi,  är smått sällskapssjuka efter all veckor i denna isolerade tillvaro. Det kändes tydligt att vi var välkomna att prata bort några timmar. Och när vädret var så perfekt för att sitta i deras trädgård, njöt vi verkligen av kaffe ”i bersån”, en riktig svensk tradition. 

Jag var lite nyfiken på deras grannes nyinstallation, men de höga häckar som omgärdar dem gav ingen möjlighet för mig att se. I lördags hörde jag talas om att grannen hade installerat en robotgräsklippare. Svägerskan hade språkat lite med grannen om att hennes släkt i Gantofta hade en sådan sedan något år. Robort heter han, berättade hon. (Jag kan JU nämna att han är så duktig att sköta sin del av trädgårdsarbetet.) Svägerskan påtalade för sin granne att det var viktigt att man gav den ett namn, för det dröjde inte länge förrän man ansåg klipparen vara en viktig del av familjen! Jag vet vad hon talar om, man blir lite familjär med den lille krabaten. Sedan fortsatte telefonreferatet om grannen och hans nyinstallation. Hon skrattade och berättade skrattade och berättade. Jag kunde inte höra riktigt vad hon sa. Men till slut lyckades jag urskilja att grannen menade på att klipparen fick ha namn efter vad som var dagens namn i almanackan. Nu övergick referatet till skrattkonvulsioner,. Jag sa va… ett flertal gånger. Jag kunde inte höra. Suckande fick jag vänta till hon lugnat ner sig. Återigen försökte hon berätta för mig….. men nej jag hörde inte. Slutligen lät hon pipande mellan skrattsalvorna meddela att klipparen hos grannen heter – ”Johannes Döparen”. Jag visste genast att klipparen börjat jobba den 24 juni. Kalenderbitare som jag är. 

Vi begav oss hemåt. Inga kramar som avsked, bara hej då. Hoppas vi ses. Maken och jag hade redan tidigt på dagen pratat om en hamburgare på hemvägen. Så vi fick ha en riktig utflyktsdag. Vi körde mot Helsingborg och ratade den ena hamburgerrestaurangen efter den andra. Beslöt oss för den på Södergatan i stan, men vi kör genom stan. Vid rådhuset fick vi stanna för rött ljus. Som vi stod där gjorde vi en snabb abrovink, beslöt att parkera bilen och slå oss ner på en av alla de ställen som har uteservering så här sommartid. Tog bara någon minut sedan satt vi på en av stadens glest befolkade serveringar. Och utomhus. Perfekt. Ingen trängsel, men inte tråkigt glest. 

Folk satt och drack öl, folk satt och åt. Alla sorters gäster fanns. Måndagskväll, men semestertider. Vi har inte varit i stan på många år och sett denna form av uteliv. Även om det är lite sparsamt med folk p.g.a.tiderna. Plötsligt kom servitrisen balanserande md två stor glas med ”paraply-drinkar” bort till grannbordet. Jag tyckte det var nästan exotiskt, kände att åren i sommarstugan gjort oss lite dåligt uppdaterade vad som är brukligt och inte nuförtiden. Tänkte på kartongen som maken packat med våra alkoholhaltiga drycker inför flytten. Jag sa, när man bor i stan behöver man inget barskåp. Maken som inte uppmärksammat parplydrinkarna på samma sätt som jag, lät lite undrande. Jag menade, bor man i stan kan man alltid ta bussen till en restaurang någonstans och köpa en paraplydrink. Behöver inte ha några förråd hemma. 

Idag tisdag har vi varit hos frissan. Vi känner oss som ”en ny människa” efter hennes behandling. Skönt. På vägen hem gick vi till vår vanliga livsmedelsbutik och gjorde veckans inköp. Sparar lite på vår leverantörs fritid. 

Visserligen gjorde vi vår senaste inköpsrunda på egen hand. Men det känns onekligen skämmigt att ta sig in i vår dagligvaruhandel. Man sneglar lite ursäktande på folket man möter inne i affären, bara för att upptäcka att samma känsla speglas ur deras ögon. Vi traskar omkring och skäms! En hel värld! Varför skäms vi? Har vi en liten aning att detta är något vi orsakat själv? Eller är vi oskyldiga? Är vi medvetna att detta är saker vi inte kan förutse och förebygga? 

Onekligen känner jag att detta är ett straff för att vi förslösat vår planet. Men vad skulle mina föräldrar förklarat det som? Arvssynd? Hjälp. Nu blir jag för analyserande. Får sluta.

here is english

Surely it was a funny headline !?  Or?  The last days of June, when we got up on Monday morning.  A little strange for us.  Normally we tend to be far more north at this half-year-end, but this year nothing is normal.  Or is this the future that will be the new normal?  We are entering the last month for accommodation in Gantofta.  Forty-six years.  A whole era for us.  Now the journey goes towards the neighborhoods that I regarded as the neighborhood of my childhood at all times.  Do I close a circle?

 My fine planning lists for what to do, remember and schedule, shrink more and more.  It’s probably the only thing I’ve done with bravur, lists.  Everything else I have delegated to different people in my family circle.  But I have sent thoughts several times to my former partner ”Thedid” who I played bridge with almost daily a few years ago.  He commented many times on my strategy when we bid a little too high, that I continued to play as if I had the situation under control.  Which I didn’t have, I was well aware that I had to take one more stick for the contract to ”make”.  But I played on and hoped that the opponents would discard the wrong Cards, which they obviously didn’t.  I always heard Thedid say: you have to make a plan, Inga …. and eventually I learned.  Plan plan and plan again.  I feel that in situations where you can make an estimation and evaluation of the situation, I have had a tremendous benefit from Thedid’s words ringing in my ears.

 Family and people around me have probably thought about the fact that I am a bit weird, but I have not been hindered.  I feel it is my way of controlling the situation.

 Monday morning, end of June.  At breakfast we make a quick overview of what will happen this week.  Hairdresser Tuesday.  On Thursday the children’s stuff goes to Hjälmshult and Karlskrona.

 As is the case, we are free from commitments on Monday.  Hobby suggests we buy some buns  and go away to Kristianstad to brother and sister-in-law.  All my audio books are in a big box waiting for transport to Kristianstad.  One of the first things that was picked from the bookshelves.  Has been waiting a long time for the son to go to any club competition in the Kristianstad district.  But virus times have stopped such events.  Now we felt it could be a good day for such an impulse visit.  We couldn’t do this earlier as we still had the 2 hour limit to deal with, but now we have been allowed to go a little longer distances.

 Along the way we noted that despite the high season for holiday times with motorhomes and caravans, there wasn’t many of those on roads.  Even regular truck traffic seemed to be much more economical.  Strange.  Can we really keep the community going with all these diminished transport  through the country?  Apparently.

The sister-in-law had set up a coffee table in a shady spot in the garden, with space between the chairs.  They, as well as we, are longing for company after all the weeks of this isolated existence.  We really experienced we were welcome to visit for a few hours.  And when the weather was so perfect for sitting in their garden, we really enjoyed coffee ”in the arbour”, a true Swedish tradition.

 I was a little curious about their neighbour’s new installation, but the high hedges that surround them offered no way for me to see.  Last Saturday I heard the neighbor had installed a robotic lawnmower.  My sister-in-law had chatted a little with the neighbor about her family in Gantofta had one for some years.  Robort is his name, she told the neighbor.  (I can tell he is so good at doing his part of gardening.) The sister-in-law told her neighbor that it was important to give it a name, because it didn’t last long before it was considered the mower as an important part of the family!  I know what she’s talking about, you get a little familiar with the little thing.  Then her talk about the neighbor and his new installation continued.  She laughed and told laughed and told.  I couldn’t really hear what she was saying.  But in the end I managed to discern the neighbor meant that the mower had to be named after what was today’s name in the calendar.  Now her talk turned to laughter convulsions.  I said ”what” … several times.  I couldn’t hear.  Sighing, I had to wait until she calmed down.  Again she tried to tell me ….. but no I didn’t hear.  Finally, she managed despite the laughing announce that the mower of the neighbor is named – ”John the Baptist”.  I knew right away that the mower started working on June 24th.  As I know the calendar.

 We went home.  No hugs for goodbye, just goodbye.  Hope to see you.  My husband and I had talked about a hamburger on the way home earlier that day.  So we had a real day free from householding.  We drove towards Helsingborg and skipped one hamburger restaurant after another.  Decided for the one on Södergatan in town, but we wanted to drive through town.  At the town hall we had to stop for a red light.  As we stood there we made a quick change of minds, decided to park the car and visit one of all the places which have outdoor dining this summer time.  Just some minutes later we sat at one of the city’s sparsely populated restaurants.  And outdoors.  Perfect.  No congestion, but not boring sparsely.

 People sat drinking beer, people sat and ate.  There were all kinds of guests.  Monday night, but holiday times.  We haven’t been in town for many years and seen this kind of nightlife.  Although it is a bit sparse with people at times.  Suddenly, the waitress balancing with two large glasses of ”umbrella-drinks” came over to the neighboring table.  I thought it was almost exotic, felt that the years in the summer cottage made us a little poorly updated what is usual and not nowadays.  Thinking of the box husband packed with our alcoholic drinks before our movement.  I said, when you live in town, you don’t need a cupboard with a lot of alkohol.  The husband who did not pay attention to the party-drinks the same way as I did, sounded a bit surprised.  I mean, if you live in town you can always take the bus to a restaurant somewhere and buy a fancy drink.  No need to have any supplies at home.

 Today Tuesday we have been to the hairdresser.  We feel like ”a new person” after her treatment.  Phew.  On the way home we went to our usual grocery store and made this week’s purchases.  Saves a little on our supplier’s spare time.

 Admittedly, we did our last purchase round on our own.  But it certainly feels awkward to get into our grocery store.  You send a thought with apology to the people you meet inside the store, only to find that the same feeling is reflected from their eyes.  We walk around and are ashamed!  An entire world!  Why are we ashamed?  Do we have a slight idea that this is something we caused ourselves?  Or are we innocent?  Are we aware that these are things we cannot foresee and prevent?

 Undoubtedly, I feel that this is a punishment for wasting our planet.  But what would my parents call it?  Original sin?  Help.  Now I become too analytical.  I may stop.

English first today

These days with tremendous heat.  I have missed them for many years when we stayed in the cottage.  This means that we are not very good at managing our everyday lives, as it gets so hot.  I, who have hardly ever taken any nap during the day, have felt that sleep has struck me several times a day.

 People talk about taking siesta, with a little slumber.  In recent days I have slept pre-siesta, an energy nap and another slumber post-siesta.  The head has been sluggish and every little muscle and all joints has ached.  Hard to straighten your fingers to make any useful things.  In the end, I couldn’t hold back the whine.  My husband admitted that he did not like the heat as he did before.

 And when he was going to serve drinks to the food and got an answer that I just wanted plain water, then he became worried.  He offered white, red or rosé wine?  Beer or milk?  But I asked for water.  Later in the evening I thought it became a little less ”heavy to breathe”.  The whole atmosphere in the house felt refreshing.  Then I understood the husband had fixed so our fan got started. I hadn’t thought of it before!  Our heat exchanger fan allows to run both front and backwards!  Now a fresh fan spread throughout the house.  Cool and nice.

 The night was comfortable.  You sleep much better in a cool room.  During the day, we have wandered around in this wonderful indoor environment. We hadn’t thought of that idea before, stupid.  Normally we are not at home in Skåne these hot summer days, we are in Lapland.  Therefore, using our fan to cool down the house did not occur naturally.  When I would go out to the mailbox today to collect the mail, it felt like you walked into a sauna when I opened the front door.

 Now the meteorologists have promised a bit cooler weather for the weekend, but I will not trust them until I experience  it.  Lucky that we are good at our work about moving, we don’t need to feel stressed if we have been a bit ”dill”.

 Some more days, then I tear off the monthly picture on the calendar for the last time in this house.  The countdown with the last month starts soon.  Not a sound from the landlord we heard.  Just a rent receipt, this is still a confirmation that we have a hide-away in August.

 The rooms gap empty upstairs.  A little messy with boxes everywhere.  Next week there will be a bunch of miscellaneous that the children wanted to continue to own.  Gadgets that are either theirs or they like to take care of.  I have said I have looked at these things completely and I am finished with them.  And what they do with it is up to them.  If I let go I have done so.

 Tonight a few binders was reviewed.  A lot of paper sorted away.  The document shredder cannot handle the amount of paper that has been destroyed.  Husband said there is a ban on fire in Skane, when I sighed and said it was too much to tear apart.  Some nostalgia binders may be used as bonus material for the daughter.  If it’s not interesting, she has has too kind of  stoves to destroy papers into.

 There is some change of address, but we have locked this opportunity to prevent theft of IDs that occur.  So now we have to try and figure out how to handle this.

 A visit to the hairdresser is scheduled for next week.  But no Helsingörs trip is in the planning yet.  Although I long for Brostræde ice cream.  It may be as a holiday trip later this summer.

Here’s the Swedish-

Dessa dagar med enorm hetta. De har jag i många år sluppit då vi vistats i stugan. Det innebär att vi inte är så duktiga på att hantera vår vardagar, då det blir så här varmt. Jag som nästan aldrig har tagit någon slummer under dagen, har känt att sömnen överfallit mig flera gånger dagligen. 

Folk pratar om att de tar siesta, med en liten slummer. Jag har de senare dagarna sovit pre-siesta, en energi-nap och ytterligare en slummer post-siesta. Huvudet har varit trögt och varje liten muskel och alla leder har småmolat av värk. Svårt att rätta ut fingrarna för att göra något vettigt. Till slut kunde jag inte hålla tillbaka gnället. Maken lät erkänna att han inte heller gillar värmen som han gjorde förr. 

Och då han skulle servera dryck till maten och fick till svar att jag bara ville ha vanligt vatten, då blev han orolig. Han erbjöd vitt, rött eller rosévin? Öl eller mjölk? Men jag bad om vatten. Senare på kvällningen tyckte jag att det blev lite mindre ”tungt att andas”. Hela atmosfären i huset kändes uppfriskande. Då förstod jag att maken fixat så att vår fläkt blivit igångsatt. Att jag inte tänkt på det tidigare! Vår värmeväxlare-fläkt går JU att köra både fram- och baklänges! Nu spred sig en frisk fläkt i hela huset. Svalt och skönt. 

Natten blev behaglig. Man sover mycket bättre i ett svalt rum. Under dagen har vi traskat omkring i denna sköna inomhusmiljö. Att vi inte tänkt den tanken tidigare. Normalt är vi inte hemma i Skåne dessa heta sommardagar, vi är i Lappland. Därför, att använda vår fläkt för att kyla ner huset, föll sig inte naturligt. Då jag skulle gå ut till postlådan idag för att hämta in posten, kändes det som om man steg in i en bastu, då jag öppnade ytterdörren. 

Nu har meteorologerna lovat lite svalare väder fram emot veckoslutet, men jag litar inte på dem förrän jag ser det. Tur att vi ligger bra till med flyttbestyren, vi behöver inte känna oss stressade om vi varit lite ”sega”. 

Någon dag till, sen river jag av månadsbilden på almanackan för sista gången i detta huset. Nedräkningen med sista månaden startar strax. Inte ett ljud från hyresvärden har vi hört. Bara hyresavin, denna är JU ändå en bekräftelse på att vi har ett kryp-in i augusti. 

Rummen gapar tomma i övervåningen. Lite rörigt med flyttkartonger lite överallt. Nästa vecka går det ett lass med diverse som barnen velat fortsätta ha i sin ägo. Prylar som antingen är deras eller som de gärna tar hand om. Jag har sagt att jag har tittat färdigt på dessa saker. Och var de gör med dem är upp till dem. Har jag släppt så har jag. 

Ikväll blev några pärmar genomgångna. Mycket papper som sorterats bort. Dokument-förstöraren klarar inte den mängd av papper som lagts till destruktion. Maken sa att det är eldningsförbud i 

Skåne, då jag suckade och sa att det var för mycket att riva sönder. Några pärmar med nostalgi får gå som bonusmaterial till dottern. Om det inte är intressant har hon både spis och kakelugn hon kan destruera i.

Någon adressändring återstår, men vi har lagt lås på denna möjlighet för att förhindra ID-stölder som förekommer. Så nu får vi försöka klura ut hur vi ska hantera detta. 

Ett besök hos frissan ligger inplanerat nästa vecka. Men någon Helsingörs-resa ligger inte i planeringen ännu. Även om jag längtar efter Brostræde-is. Det får ligga som en semestertripp senare  i sommar.

Onekligen surrar det många ord i huvudet ibland. Telefonen är till för att trygga, trösta och vara ett hopp att något trevligt ska hända. Häromdagen sa min väninna då vi talade i telefonen, att krasst sett…… va menar du svarade jag? Va då, vad är det du inte fattar, sa hon. Ja det där ordet ”krass”. Jag vet hur krasse smakar men krass…. innebörden har jag inte riktigt grepp på. Vissa ord som jag hört otaliga gånger undviker jag att använda, då jag inte är säker på värdet i ordet. Sen svängde samtalet in på ett nytt ämne och krasst blev inte vidare utrett. Senare på dagen fick jag ett SMS där det stod: krass=cynisk! Jaså, här fick jag ännu en käftsmäll. Cynisk som jag i hemlighet inne i mitt huvud uttalar: synisk…. och som jag hör i mina evinnerliga danska serier hör hur de uttalar: kynisk med ett tydligt K….. Och jag fascineras så mycket av det att jag aldrig grävt fram en riktig förklaring till detta heller, ordet cynisk. Så där gick jag på pumpen, då förklaringen blev ett annat outvärderat ord.

Normalt klarar jag de flesta ordförståelse-tester när jag får några alternativ presenterade, men tagna ur ett sammanhang kan jag inte alltid få rätt på dem. Inte riktigt ha ordets rätta värde, därför undviker jag att använda dem. Jag vill inte riskera att låta en situation bli upp- eller nedvärderad därför att jag inte har riktig koll på ordets betydelse. Då är det bättre att säga: mer och mer mindre och mindre, eller mindre och mindre mer och mer…. då kanske inte det uppfattas genast vad man säger, men ger lyssnaren en möjlighet att utvärdera mitt uttalande. 

Men förstå text eller bilder är kanske inte det enklaste alltid. Angående bilder så berättade jag om mina servetter för brorsan.

Veckans lördagssnack blev lite annorlunda igår. Vi brukar utbyta erfarenheter om böcker och vardagens vedermödor. Men nu har vi fått nya nötter att knäcka så här i virustider.

– Fungerar er delivery frågade jag svägerskan. Jodå, nog får vi hem varorna. Men det syns att det är andra värderingar som styr inköpen. Skamset skrattade vi åt detta fenomen som vi upplevt, båda paren riskpersoner. Brorsan med hustru har deras dotter som delivery-person. Jag har sonen med bistånd av hans familj ibland. Utan några som helst protester kommer de hem till oss och levererar de varor vi beställt. Svägerskan följer de reklam-utskick som hon får från sin ”vanliga” butik, och försöker göra en komplett lista som räcker för minst en vecka. I alla fall vad det gäller hushållet. Bröd mjölk och smör är JU ganska enkelt vid vår ålder att göra en uppskattning av behovet. Men de där produkter som man ser är på väg att ta slut, hur beställer vi dem? Själv har jag kommit på den eminenta metoden att ta en bild och lägga in som ett komplement till beställningen. Man vill JU ha sin vanliga tandkräm, sin vanliga tvål osv. Jag har precis upptäckt vilket dilemma som uppstod, då vårt tvättmedel började sina.

Jag tappar ur paketet ner i en stadig plastflaska då jag öppnar påsen. Denna slinkiga mjuka påse som bara glider ur händerna på mig om jag försöker använda den som den är. Så den hamnar i plastavfallet, och den är borta sedan länge då det är tid att köpa nytt tvättmedel. Alltså vad göra? Ingen möjlighet att ta en bild av den produkten. Får försöka att beskriva den så gott det går. Problemet är att jag köper det tvättmedlet med hjälp av synen, jag vet hur påsen ser ut. Vilken färg den har, beroende på vilken doft den har. Och jag vet också att jag ska kolla att det inte är sköljmedlet jag ska ha, ska ha tvättmedlet. Lindblomsdoftande. Nu vet alla det som följer mina sidor. Får se om min delivery-person lyckas komma med rätt grejor. Förhoppningsvis kommer han ihåg servetterna jag beställde senast och som han glömde, trots att där var en jättestor bild på halva shoppinglistan med dessa servetter. Han skyllde på att jag inte sagt att jag skulle ha sådana, bara dekorerat listan med en bild på blommiga servettboxar. Jag har dagligen skickat ett MMS med min servett som blir mögiare och mögiare för var dag som går.

Igår blev det inköp av take away från Kings corner i stan, som också skickade med servetter och lämnade 20% rabatt på en delikat lördagskvälls-måltid. Hade de sett mina MMS till delivery-personen min angående min mögia servett?. Jag kan alltid skylla på att jag var tvungen att fixa en ny servett sådär lördagkväll. 

Vi har lite olika uppfattning om vad som är vad inom många andra områden. En bit ost är i hans tyckande en liten bit ost, dock en smakrik sådan med fyra smakprickar. Räcker nästan en vecka. Hos min bror får de en lite större bit men med EN sketen smakprick, så brorsan får hyvla tio skivor ost för att uppleva att han får lite ost på mackan. Fick även höra att brorsan med hustru ätit biffar med ängslan för Creutzfeldt-Jakobs sjukdom senaste veckan. På listan hade de bett att få ett halvt kilo oxfärs som de hade extrapris på. Deras delivery-person hade hittat ännu lägre kilopris på den stora tvåkilosförpackningen, den från annat land…. nu kämpade bror och svägerska med all den färsen.  Många biffar att tugga i sig. Jag har också fått lite lustiga storlekar på vissa leveranser, men vill inte klaga.  

Jag tröstade svägerskan med att de inte var ensamma om att ha bekymmer. Man vill JU inte riskera att bli utan leveranser. Vi skulle ha lite lök med i maten vi lagade häromdagen, och minsta löken var nästan lika stor som melonen som låg bredvid i kylen. Sån’t kan man inte klaga på….eller? 

Möjligheten att handla online finns men fattar de bättre? Om smakprickar på ost? Eller tandkrämsmärke? 

Och allt detta ger oss ett samtalsämne i tider som dessa då det faktiskt inte händer mycket, bara rapporter om nya döda. 

Imorgon den 15 juni skulle jag ha köpt ett sommarkort på Skånetrafiken. Men jag vågar inte ut och åka buss….ännu. Senast jag var inom på apoteket för att köpa andningsmasker fanns det inga. Samtidigt som jag blev ledsen att det inte fanns, var jag nöjd. Det innebär att jag inte kan använda dem och kanske invaggas i någon falsk säkerhet. Distansen ska fortfarande beaktas, men det kanske är bedrägligt om man använder andningsmask att man tror man är skyddad, och glömmer distansen.  Förr omtalade man 40-talisterna som jätteproppen Orvar som satt på alla jobb, nu är samma grupp ombildade att vara distansklossen nummer ett……