Jönssonminnen.se

In old times our breakfast wasn’t that silent as it is nowadays, because we don’t read any news in any papers anymore. Both of us have our tablets where we can read the news and no rustling newspaper anymore. Sometimes it is very silent. 

And suddenly one of us starts to say something. The silence is broken and we start speak to one another. Good morning dear, how are you? Have you had a good night sleep? Yes I have, and that irritating pain in my hip is gone, thank you…. This kind of conversation can be heard. And a fast check up if this day is occupied with something. Some smalltalk and we are satisfied we seems to have control about our lives.

My husband use to tease me about my interest about word and its meaning. Today he asked if I knew what KORPOLITER is. I saw a glimpse in his eye he had put me in a dilemma.He had found an interesting article about archeology. A problem I probably would solve by myself just by using google. But I started to split the word in pieces to see if I was able to figure out what the word meant. Korpo…? Corpo?   Something with a body? And “liter” a common word in Swedish telling about a cubic measure. Our milk is bought in that volume, one litre (is about 2 pint). At first I guessed it was a kind of meteorite. I had read about something had happened out in space lately. NASA had succeeded to displaced one of the meteorites in its orbit. And made a slight collision towards another space object.

The spouse shook his head and asked me for another guess. 

Ok, cubic litre? What about that old Greece man who when he took a bath discovered his body displaced as much water as his weight in kilograms. He shouted Heureka! I have found the solution on that problem. Very proud of myself I tried that explanation. Archimedes his name is. But no, hubby told me, it is shit! Bullshit I asked? What did he mean? No he insisted it was shit! 

I had to look it up at google and now google asked me if I meant koproliter? Because there wasn’t any word named korpoliter… I clicked on koproliter and I was told it was true about “shit”. Petrified excrement from animals million years ago is named this coproliter. No wonder I didn’t know about that word. But my husband was very amused to put me in a sticky situation. And I blamed him talking a lot of bullshit at the breakfast table. Did he get ashamed? No he only laughed at me.

Today we have been at our health center, and got our fifth vaccine dose. So aie aie aie, a sore arm and pity us. Well, we hope this will keep us healthy and can have our breakfast together with or without stupid topics of conversation some time more. 

Once more today he have laughed at me… we went after the vaccination out to our big shopping center to buy some new plates. Even if you don’t drop your porcelain it will become worn out especially in the dishing machine , and we had decided to buy some at the famous Swedish store IKEA. We know the shortcuts in the warehouse so we were outside IKEA rather quick. Went to the grocery store at the opposite side of the market-place to buy some missed thing. Some butter and some onions. When we passed by the delicacy desk we were tempted to buy a just grilled chicken. An easy way to get some dinner….. we hadn’t brought any bags to pack in, but the butter and vegetables we put in a little spare bag I use to have in my handbag. The grilled chicken was placed on the seat on my walker, carefully so it shouldn’t be destroyed by packing too tight. 

Away to the bus stop and a looming cup of coffee when we reached home. When we arrived our city we had to change bus. Our bus number 3 stood at the bus stop, but we had to cross the street and run the twenty metres to the bus. The red man shone at the traffic light, and we weren’t allowed to cross the street before the man turned green. Ok we stood and saw our bus leave without us. Suit yourself I snorted, busses and men you shall never try to catch, there will come a new any minute. 

The bus drove away and we strolled slowly to the bus stop. My husband always go and look at the schedule when next bus arrives, even if I laugh at him and say, my bus comes at the same time as his. 10 minutes to wait, but weather is still so nice I don’t suffer being outdoor another while. But me feet starts to tell me they are tired, so I placed me at the seat at my walker…. And it was so nice and warm! Till I realised I sat on our dinner, the grilled chicken. Now he laughed again…despite his dinner had turned to a mashed chicken… it tasted the same as it use too….

Här är svenskan

Förr i tiden var vår frukost inte så tyst som den är nuförtiden, eftersom vi inte läser några nyheter i några tidningar längre.  Vi båda har våra surfplattor där vi kan läsa nyheter och ingen prasslande tidning längre.  Ibland är det väldigt tyst.

 Och plötsligt börjar en av oss säga något.  Tystnaden bryts och vi börjar prata med varandra.  Godmorgon älskling hur mår du?  Har du sovit gott?  Ja det har jag, och den där irriterande smärtan i höften är borta, tack och lov…  Den här typen av samtal kan höras.  Och en snabb koll om denna dag är upptagen med något.  Lite småprat och vi är nöjda med att vi verkar ha kontroll över våra liv.

 Min man brukar reta mig för mitt intresse för ord och dess betydelse.  Idag frågade han om jag visste vad KORPOLITER är.  Jag såg en glimt i hans öga, han hade försatt mig i ett dilemma.  Han hade hittat en intressant artikel om arkeologi. Ett problem jag förmodligen skulle lösa själv bara genom att använda google.  Men jag började dela upp ordet i bitar för att se om jag kunde komma på vad ordet betydde.  Korpo…?  Corpo?  Något med en kropp?  Och ”liter” ett vanligt ord på svenska som talar om ett kubikmått.  Vår mjölk köps i den volymen, en liter (är ca 2 pint).  Först gissade jag att det var en sorts meteorit.  Jag hade läst om något som hänt ute i rymden på sistone.  NASA hade lyckats rubba en av meteoriterna i dess omloppsbana.  Och orsakat en lätt kollision mot ett annat rymdobjekt.

 Maken skakade på huvudet och bad mig om en ny gissning.

 Okej,  ”corpo”liter?  Vad sägs om den där gamla grekiska mannen som när han badade upptäckte att hans kropp undanträngde lika mycket vatten som hans vikt i kilogram.  Han ropade Heureka!  Jag har hittat lösningen på det problemet.  Väldigt stolt över mig själv försökte jag den förklaringen.  Han hette Archimedes.  Men nej, sa gubben min till mig, det är skit!  Bullshit frågade jag?  Vad menade han?  Nej han insisterade på att det var skit!

 Jag var tvungen att leta upp det på google och nu frågade google mig om jag menade koproliter?  Eftersom det inte fanns något ord som hette korpoliter… Jag klickade på koproliter och jag fick höra att det var sant om ”skit”.  Förstenade avföring från djur för miljoner år sedan heter detta, coproliter.  Inte konstigt att jag inte kände till det ordet.  Men min man var väldigt road över att försatt mig i en klurig situation.  Och jag skyllde på att han pratade alltför mycket skit vid frukostbordet.  Skämdes han?  Nej han skrattade bara åt mig.  

Idag har vi varit på vår vårdcentral, och fått vår femte vaccindos.  Så aj aj aj, ont i armen och synd om oss.  Nåväl, vi hoppas att detta kommer att hålla oss friska och att vi kan äta vår frukost tillsammans med eller utan dumma samtalsämnen ännu en tid.

 Ännu en gång idag har han skrattat åt mig… vi åkte efter vaccinationen ut till vårt stora köpcentrum för att köpa några nya tallrikar.  Även om du inte tappar ditt porslin kommer det att bli slitet speciellt i diskmaskinen, och vi hade bestämt oss för att köpa några på den kända svenska butiken IKEA.  Vi kan genvägarna i affären så vi var ganska snabbt utanför IKEA igen.  Gick till mataffären på motsatt sida av torget för att köpa en saknad sak.  Lite smör och lite lök.  När vi gick förbi delikatessdisken lockades vi att köpa en nyss grillad kyckling.  Ett enkelt sätt att få lite middag….. vi hade inte tagit med några påsar att packa i, men smöret och grönsakerna som vi lade i en liten reservpåse jag brukar ha i handväskan.  Den grillade kycklingen placerades på sätet på min rollator, försiktigt så att den inte skulle förstöras av att packas för hårt.

 Bort till busshållplatsen och en hägrande kopp kaffe när vi skulle komma hem.  När vi kom till vår stad fick vi byta buss.  Vår buss nummer 3 stod vid busshållplatsen, men vi fick gå över gatan och springa de sista tjugo metrarna till bussen.  Den röde gubben lyste och lyste vid trafikljuset och vi fick inte gå över gatan innan gubben blev grön.  Ok vi stod och såg vår buss gå utan oss.  Skyll dig själv fnös jag, bussar och män ska man aldrig springa efter, det kommer en ny varje minut.

 Bussen körde iväg och vi strosade sakta till busshållplatsen.  Min man går alltid och tittar på tidtabellen när nästa buss kommer, även om jag skrattar åt honom och säger, min buss kommer samtidigt som hans.  10 minuter att vänta, men vädret är fortfarande så fint att jag inte lider av att vara utomhus ett tag till.  Men mina fötter börjar berätta för mig att de är trötta, så jag placerade mig på sätet på min rollator…  Och det var så skönt och varmt!  Tills jag insåg att jag satt på vår middag, den grillade kycklingen.  Nu skrattade han igen … trots att hans middag hade blivit en mosad kyckling … den smakade som vanligt trots allt

I am very fond of this time a year. The weather is still very warm and we can sit outdoor for a cup of coffee. At our patio or when we take a walk in the parks in our town or in the forest. Maybe it is the child inside me who refuse to grow up and be a responsible adult. The little girl who loved to have her small excursions to the farthest corner of the garden, with a blanket to spread on the ground and a bottle of juice and some biscuits. The feeling it brought inside me, to be in charge on my own, maybe it is some of this feelings I like to relive. My husband sigh and follow me, because we don’t allow us to sit and sip our coffee before we have earned it. And to earn it we have had a walk for some kilometres. But in this wonderful late summer days it is easy to let the walk become rather long. The wind has started to tell us the fall is coming, even if the wind still is warm. 

I got a letter from my cousin who complained he had so little time nowadays he suspected someone had “nicked” some days from him. And I know that feeling as well. It is Friday all to often. With a bad conscience to tidy our home. We agree it is much more fun when someone visit us and want to dine with us, than be a good girl and tidy the house. And most of our friends has same bad sight as I have, they don’t note if it is a bit dusty here and there. As long as the towels in bathroom doesn’t stink too much, we can always clean out some piles of newspapers and rubbish that tend to accumulate on the chairs around the kitchen table. The crosswords isn’t finished in the newspapers so that’s why they stay there until it will be too high piles.

When I read the letter from my cousin I hear an old man telling about his everyday life. Funny in my eyes he is s little boy. We haven’t met last 70 years, but have started to communicate last two years. Times changes and after all we have same grandparents, he and I. He seems to be as fond of writing as I am. But he doesn’t publish it as I do. 

After all I started to write this blog with the intension to tell about my childhood to my children. Many children ask their parents: tell about when you were a child, mom or dad. And there you are, have nothing to tell for the moment. But after a day or two the thoughts pops up in your head…. That memory I could have told them! But now they are not there anymore and next time you meet the thought is gone. 

The older you get, the more thoughts pops up and now you just have to sit down and write them. 

For the moment I am in a period of “brain drain”. I know I shouldn’t be allowed to use that expression, but it is how I feel. Nothing to write about. We don’t have any government in my country, we have a threat with war not far from our country and in Southern Europe they will not confess us as allied in their “peaceful union”. The world is a BIG mess. We are in the beginning of something we don’t understand the extent of. 

I passed a book to my son for reading, but I don’t know if he have read it yet, a book by Kathrine Kressmann Taylor with the title: Address unknown. I will recommend it. A book written in early 30-ties and describes the time between WW1 and WW2. It is fearsome how the history repeats itself. 

Some days ago when we stood waiting for the bus, a man and his wife in same age as my husband and I, approached the bus stop, looked at me and said: what will the weather be? And I answered what will happen to our world? I saw in their eyes a quick desperate look and then they answered, it is not to say “Que sera sera, any longer, we will not even think about it. And their sighs was very clear. People want to discuss the situation in the world but we cant find enough words for it. If you listen to radio and TV news you get the same reports day by day. Just more stupidities not much of happy news. 

In old times I use to say to my friend, I need to have a good laugh or two before I can write something here in my site, but I haven’t had any laugh at all last weeks. And without any laugh no typing in here. So please people who read this, tell me something funny, and it will be paid in here. 

Här är svenskan

Jag är väldigt förtjust i den här tiden om året.  Vädret är fortfarande väldigt varmt och vi kan sitta utomhus och ta en kopp kaffe.  På vår uteplats eller när vi tar en promenad i parkerna i vår stad eller i skogen.  Kanske är det barnet inom mig som vägrar växa upp och vara en ansvarsfull vuxen.  Den lilla flickan som älskade att göra sina små utflykter till trädgårdens yttersta hörn, med en filt att breda ut på marken och en flaska saft och några kex.  Känslan det förde med sig, att vara ansvarig på egen hand, kanske är det några av dessa känslor jag gillar att återuppleva.  Min man suckar och följer mig, för vi tillåter oss inte att sitta och smutta på vårt kaffe förrän vi har förtjänat det.  Och för att förtjäna det har vi tagit en promenad på några kilometer.  Men i dessa underbara sensommardagar är det lätt att låta promenaden bli ganska lång.  Vinden har börjat tala om för oss att hösten kommer, även om vinden fortfarande är varm.

 Jag fick ett brev från min kusin som klagade på att han hade så lite tid nuförtiden att han misstänkte att någon hade ”snott” av honom några dagar.  Och jag känner igen den känslan.  Det är fredag ??allt för ofta.  Med dåligt samvete att städa vårt hem.  Vi är överens om att det är mycket roligare när någon besöker oss och vill äta middag med oss, än att vara en duktig flicka och städa huset.  Och de flesta av våra vänner har samma dåliga syn som jag, de märker inte om det är lite dammigt här och där.  Så länge handdukarna i badrummet inte stinker för mycket kan vi alltid rensa bort några högar med tidningar och skräp som tenderar att samlas på stolarna runt köksbordet.  Korsorden är inte färdiga i tidningarna så det är därför de stannar där tills det blir för höga högar.

 När jag läser brevet från min kusin hör jag en gammal man berätta om sin vardag.  Roligt, i mina ögon är han en liten pojke.  Vi har inte träffats de senaste 70 åren, men har börjat kommunicera de senaste två åren.  Tiderna förändras och vi har trots allt samma morföräldrar, han och jag. Han verkar vara lika förtjust i att skriva som jag.  Men han publicerar det inte som jag.

 Jag började trots allt skriva den här bloggen med avsikten att berätta om min barndom för mina barn.  Många barn frågar sina föräldrar: berätta om när du var barn, mamma eller pappa.  Och där står du, har inget att berätta för tillfället.  Men efter en dag eller två dyker tankarna upp i ditt huvud…  Det där minnet kunde jag ha berättat för dem!  Men nu finns de inte där längre och nästa gång man träffas är tanken borta.

 Ju äldre man blir desto fler tankar dyker upp och då är det bara att sätta sig ner och skriva dem.

 För tillfället är jag inne i en period av ”brain drain”.  Jag vet att jag inte borde få använda det uttrycket, men det är så jag känner.  Inget att skriva om.  Vi har ingen regering i mitt land, vi har ett hot om krig inte långt från vårt land och i södra Europa kommer de inte att erkänna oss som allierade i sin ”fredliga union”.  Världen är en STOR röra.  Vi är i början av något vi inte förstår vidden av.

 Jag skickade en bok till min son för läsning, men jag vet inte om han har läst den ännu, en bok av Kathrine Kressmann Taylor med titeln: Adress okänd.  Jag vill rekommendera den.  En bok skriven i början av 30-talet och beskriver tiden mellan WW1 och WW2.  Det är skrämmande hur historien upprepar sig.

 För några dagar sedan när vi stod och väntade på bussen, närmade sig en man och hans fru i samma ålder som min man och jag busshållplatsen, de tittade på mig och sa: vad blir det för väder?  Och jag svarade vad kommer att hända med vår värld?  Jag såg en snabb desperat blick i deras ögon och då svarade de, det är inte till att säga ”Que sera sera, längre, vi vill inte ens att tänka på det.  Och deras suckar var mycket tydliga.  Folk vill diskutera situationen i världen men vi hittar inte tillräckligt med ord för det.  Lyssnar du på radio- och TV-nyheter får du samma reportage dag efter dag.  Bara mer dumheter inte mycket till glada nyheter.

 Förr i tiden brukade jag säga till min vän att jag måste få ett gott skratt eller två innan jag kan skriva något här på min sida, men jag har inte skrattat något alls de senaste veckorna.  Och utan något skratt kan jag inte skriva här.  Så snälla folk som läser detta, berätta något roligt för mig, så kommer det att betalas här.

We have daylight saving time another month here in Sweden. But after that I wonder if we will speak more about how to save electric power. Will we sneak around in dark apartments and choose carefully among the programs in TV and radio, playing it on lowest volume? Does it any matter if we lower the sound on the radio and TV? Does it save any electricity? And if we turns off the light in the refrigerator? Do we save any electricity by doing so?  As the myth about the Scottish who tried to creep into the fridge to check if the light was turned on even when the fridge door was shut. After all I think we spend a lot of things we don’t realise and try to save where we are low consumers. All this electric equipment, do we need them? Can we whip the cream by hand and can we step by step see what we use and how we can save?

I told my cousin yesterday in a letter, I am an expert to manage in a dark flat. Last year when I lost most of my sight, I trained on managing in dark in case I had no help to get. But the nurses and doctors have by their treatment given me my sight back, not as normal but in such a good condition, I can see. Both read bigger letters and knit some stockings. AND PLAY MY BRIDGE at net!! 

I asked my husband yesterday if I saved battery in my hearing aids if I lowered the volume at both my audio books and when I looked at TV. I noticed his surprised face when I said so. I have to confess, since I get those gadgets I have had an orgy to both listen to books very loudly and some music I play at much higher volume than for ages. Sometimes I have thought if I destroy my ears with this fest it is to hear so many sounds who has been in the hidden for me for rather long time. 

This newly discovered handicap with both ears and eyes have get me a new dimension of ageing. Not only knees and hips protesting at the walks and the brain which has slow down, every sense even the sixth has slow down. But as I use to say, I have same salary if I sleep or am awake so I have the time to figure out how to do things. 

My brother had a neighbour, may she RIP, who said : I understand. Whatever we said she countered with: I understand. In the beginning I admired her because she always understood, but when time went by, I started to suspect it was a comment she always used, especially when she DIDN’T understand. When it was obvious to me I was right, I told my brother about it, and it has become an expression we use when things seems to be incomprehensible. I have even heard my son use that expression once well aware of its importance to us. 

So if you understand what I say, I understand what time will bring us in future. New government, expensive electricity and a lot of rises in stores and shops. Stay calm and try to stay safe as during the pandemic. 

Här är svenskan

Vi har sommartid ytterligare en månad här i Sverige.  Men efter det undrar jag om vi kommer att prata mer om hur man sparar el.  Kommer vi att smyga runt i mörka lägenheter och välja noga bland programmen i TV och radio, spela det på lägsta volym?  Spelar det någon roll om vi sänker ljudet på radio och tv?  Sparar det någon el?  Och om vi släcker ljuset i kylen?  Sparar vi någon el genom att göra det?  Som myten om skotten som försökte smyga sig in i kylen för att kolla om lampan var tänd även när kylskåpsdörren var stängd.  När allt kommer omkring tror jag att vi spenderar el på många saker som vi inte inser och försöker spara där vi är lågkonsumenter.  All denna elektriska utrustning, behöver vi dem? Kan vi vispa grädden för hand och kan vi steg för steg se vad vi använder och hur vi kan spara?

 Jag sa till min kusin i går i ett brev, jag är expert på att klara mig i en mörk lägenhet.  Förra året när jag tappade det mesta av synen tränade jag på att klara mig i mörker ifall jag inte hade någon hjälp att få.  Men sjuksköterskorna och läkarna har genom sin behandling gett mig tillbaka min syn, inte som vanligt men i så bra skick kan jag se.  Både läser större bokstäver och stickar lite strumpor.  OCH SPELAR MIN BRIDGE på nätet!!

 Jag frågade min man igår om jag sparade batteri i mina hörapparater om jag sänkte volymen på både mina ljudböcker och när jag tittade på tv.  Jag lade märke till hans förvånade ansikte när jag sa det.  Jag måste erkänna, sedan jag fått de prylarna, har jag haft en orgie att både lyssna på böcker väldigt högt och en del musik jag spelar med mycket högre volym än på evigheter.  Ibland har jag tänkt att om jag förstör mina öron med den här festen det är att höra så många ljud som har varit i det dolda för mig ganska länge.

 Detta nyupptäckta handikapp med både öron och ögon har gett mig en ny dimension av åldrande.  Inte bara knän och höfter som protesterar vid promenaderna och hjärnan som har saktat ner, varje sinne, även den sjätte, har saktat ner.  Men som jag brukar säga, jag har samma lön om jag sover eller är vaken så jag har tid att ta reda på hur man hanterar saker.

 Min bror hade en granne, må hon RIP, som sa: Jag förstår.  Vad vi än sa kontrade hon med: Jag förstår.  I början beundrade jag henne för att hon alltid förstod, men då tiden gick började jag misstänka att det var en kommentar hon alltid använde, speciellt när hon INTE förstod.  När det var uppenbart för mig att jag hade rätt berättade jag det för min bror och det har blivit ett uttryck vi använder när saker och ting verkar vara obegripliga.  Jag har till och med hört min son använda det uttrycket en gång, väl medveten om dess betydelse för oss.

 Så om du förstår vad jag säger förstår jag vad tiden kommer att ge oss i framtiden.  Ny regering, dyr el och mycket prishöjningar i butikerna.  Håll dig lugn och försök vara lika ”säker” som under pandemin.

Now dear readers, now you may look for your roots. We have got a new regime in Sweden. I am not used to talk political issues in this blog, but I use to express my ignorance regarding political issues. When such things happens, when we in my democratic country discover that we have painted ourselves into a corner, it craves an apology and we do it again and do it right. 

This time it isn’t that easy. I read what the party who has turned my country to become “a talked about and debated country”, yes even more famous than we were about our strategy when Corona hit the world. We are by now a country where this party want to get a new legislation. A legislation as exspell all family-members related to the one who had committed a crime as well as the criminal her/himself. If a legislation like that will pass, I maybe have to give up my roots. My great grandpa was danish, and if I look further back all my county was Danish. 

It is easier to draw a new border between Skåne and Sweden and suddenly I become a member of both Denmark and NATO. Wonder who will pay my salary from now on?

Do you hear we are back in old times when the big issue is: who am I and who do I wish to be? We have really taken a step backwards and have the same problematic issue as separated people during the last world war. But most people nowadays can’t see the similarity, because it was before their lifetime. It was enough you had one of your parents born a Jew, you considered guilty. Guilty to the crime it was being a Jew! And if I type with tiny letters I will confess my mother’s mother’s father was NOT Swedish. Therefore I hope my children and their children and their children pay their taxes, do their school duties and not drive a car after one beer too much. Or I have to ask for a new passport in another country. And it will take some month as the circumstances are for the moment.  

Forgive me dear readers, sometimes I can’t keep silent. 

My husband says: sometimes? You mean…always…

Här är svenskan

Nu kära läsare, nu får ni leta efter era rötter.  Vi har fått en ny regim i Sverige.  Jag är inte van vid att prata politiska frågor i den här bloggen, men jag brukar uttrycka min okunnighet angående politiska frågor.  När sådana saker händer, när vi i mitt demokratiska land upptäcker att vi har målat in oss i ett hörn, begärs det en ursäkt och vi gör det igen och gör det rätt.

 Den här gången är det inte så lätt.  Jag läste vad partiet som har gjort mitt land till ett omtalat och omdebatterat land, ja till och med mer känt än vi var om vår strategi när Corona slog till i världen.  Vi är vid det här laget ett land där detta parti vill få en ny lagstiftning.  En lagstiftning som utvisar alla familjemedlemmar relaterade till den som hade begått ett brott samt brottslingen själv.  Om en sådan lagstiftning går igenom måste jag kanske ge upp mina rötter.  Min gammelmorfar var dansk, och om jag ser längre bakåt var hela mitt län danskt.

 Det är lättare att dra en ny gräns mellan Skåne och Sverige och plötsligt blir jag medlem i både Danmark och Nato.  Undrar vem som ska betala min lön från och med nu?

 Hör du att vi är tillbaka i gamla tider när den stora frågan är: vem är jag och vem vill jag vara?  Vi har verkligen tagit ett steg bakåt och har samma problematiska fråga som separerade människor under förra världskriget.  Men de flesta människor nuförtiden kan inte se likheten, eftersom det var före deras livstid.  Det räckte med att en av dina föräldrar föddes som jude, du ansågs  du vara skyldig.  Skyldig till brottet att vara jude!  Och om jag skriver med små bokstäver kommer jag att erkänna att min mammas mammas pappa INTE var svensk.  Därför hoppas jag att mina barn och deras barn och deras barn betalar sin skatt, gör sina skolplikter och inte kör bil efter en öl för mycket.  Eller så måste jag be om ett nytt pass i ett annat land.  Och det kommer att ta någon månad som omständigheterna är för tillfället.

 Förlåt mig kära läsare, ibland kan jag inte hålla tyst.

 Min man säger: ibland?  Du menar…alltid…

Who’s in the nursery, my father used to ask when we just sat down to dinner table. And we all siblings looked at one another, all of us very keen to get food on our plates. Either of us wanted to leave the table for even that 30 seconds it should take to run away and turn off the light,  we wanted to get food, meatballs or sausages. Potatoes there were enough, but sometimes there was a little fight about the last meatballs. And if father asked anything about who was in nursery, he meant he saw the light was on. And all kids around dinner-table. Someone had left the room and went away, without turning off the light. It was a sin a big sin. And if father asked who had left the light on, we were fast to tell him – it wasn’t I who who turned it on. As if it was an excuse, it wasn’t. We just told him how ignorant children he had, who didn’t paid any attention to the main problem. The electricity wasn’t for free, it was a dept which should be paid every month. 

I can still remember the discussions my parents had when they changed the power in our town. From 127 voltage in the wires to 220 voltage. They were offered to make an change in the electric motor in the vacuum cleaner and other electric device they had. And the question was, buy a new cleaner or take the offer.  With lamps but it was easy, just to change the bulbs. I don’t remember how they solved most problems, but the vacuum cleaner they used the old one and got it fixed.

I can really save elektricity when I need. But during last decades it had been rather cheap, the electric curryns bills have been an affordable Households fee. 

This year it has become a fee we cant understand….. why and when has the power become a luxury? As I can read in some articles it isn’t any shortage. Why then this twice and trice higher fee? Without any shame I confess, I do not understand. But must tell my suspicions about the power has become a weapon in this weird odd world. 

And I accept because I have no choice for anything else. The other day I proudly told my husband the phosphorescent glow from my watch face is enough when I walk around in the dark during night in my home. Of course he laughed at me. And told me about all power we have stand by in our home also is a perfect light source if the watch doesn’t glow long enough after I switched off the light. Suddenly I realised our routers require power to be stand by all day around. Help! What shall I do. 

I can imagine a winter when we may have use for all my mittens, socks and shawls I have knitted during years. Finally all my knitting will become a necessity.  

We aren’t without any topics of conversation in times like this. We have new reports day by day what surprises we have met in shops every day. 

Now our new government have to prove how good they are. They have blamed the last government for a lot of bad decisions. Now it’s up to proof. Or is it impossible to stop all changes in our world. Have we over consumed all of it? 

Här är svenskan

Vem är i lillarummet, brukade min far fråga när vi precis satt och till middagen.  Och vi alla syskon tittade på varandra, vi var alla väldigt angelägna om att få mat på våra tallrikar.  Ingen av oss ville lämna bordet även i de där 30 sekunderna det skulle ta att springa iväg och släcka lampan, vi ville få mat, köttbullar eller korv.  Potatis de räckte alltid, men ibland blev det bråk om de sista köttbullarna.  Och när far frågade något om vem som var i lillarummet, menade han att han såg att lampan var tänd.  Och alla barn runt middagsbordet.  Någon hade lämnat rummet och gått därifrån, utan att släcka ljuset.  Det var en synd, en stor synd.  Och om far frågade vem som hade lämnat lampan tänd, var vi snabba med att berätta – det var inte jag som tände den.  Som om det var en ursäkt, det var det inte.  Vi berättade enbart för honom hur nonchalanta ungar han hade, som inte uppmärksammade huvudproblemet.  Elen var inte gratis, det var en avgift som skulle betalas varje månad.

 Jag kan fortfarande minnas diskussionerna mina föräldrar hade när de ändrade elen i vår stad.  Från 127 volt i ledningarna till 220 volt.  De erbjöds att få en förändring av elmotorn i dammsugare och annan elektrisk apparatur de hade.  Och frågan var, köp en ny dammsugare eller ta erbjudandet med omdaningen av den gamla.  Med lampor men det var enkelt, bara att byta glödlampor.  Jag minns inte hur de löste de flesta problem, men dammsugaren använde de den gamla och fixade den.

 Jag kan verkligen spara ström när jag behöver.  Men under de senaste decennierna hade det varit ganska billigt, elräkningarna har varit en överkomlig hushållsavgift.

 I år har det blivit en avgift som vi inte kan förstå….. varför och när har elen blivit en lyx?  Som jag kan läsa i vissa artiklar är det ingen brist.  Varför då denna dubbel och tre gånger högre avgift?  Utan någon skam så erkänner jag, jag förstår inte.  Men måste yppa mina misstankar om att elen har blivit ett vapen i denna konstiga udda värld.

 Och jag accepterar eftersom jag inte har något val på något annat.  Häromdagen sa jag stolt till min man att det räcker med fosforescerande glöd från min urtavla när jag går runt i mörkret under natten i mitt hem.  Självklart skrattade han åt mig.  Och påminde han mig om all el vi har stand by i vårt hem är också en perfekt ljuskälla om klockan inte lyser tillräckligt länge efter att jag släckte lampan.  Plötsligt insåg jag att våra routrar kräver ström för att stå stand by hela dagen.  Hjälp!  Vad ska jag göra.

 Jag kan tänka mig en vinter då vi kan ha användning för alla mina vantar, strumpor och sjalar som jag har stickat under flera år.  Äntligen kommer all min stickning att bli en nödvändighet.

 Vi är inte utan några samtalsämnen i tider som denna.  Vi har nya rapporter dag för dag vilka överraskningar vi har mött i butiken dagligen.  

Vår nya regering måste bevisa hur bra de är.  De har skyllt på den senaste regeringen för många dåliga beslut.  Nu är det upp till bevis.  Eller är det omöjligt att stoppa alla förändringar i vår värld.  Har vi använt den för mycket?