Jönssonminnen.se

What about the crops…. frågade Wendy mig häromdagen. Hur är det med grönskan och skörden, undrade hon. Min amerikanska bridgepartner på nätet och brevvän som hjälper mig att tänka på engelska. Hon är nyfiken hur det ser ut häruppe i norr. Om man bortser från Alaska så slutar ju de förenade staterna på ungefär samma höjd som Östersjön, den södra delen mellan Sverige och Tyskland. De mest nordliga staterna.
Så nu ska jag förklara för Wendy om att det här, där våran lilla stuga är belägen, befinner sig cirka tio mil ovanför odlingsgränsen..?? Hur kan jag få henne att fatta att potatisen har bara precis stuckit upp sina ”stannarn” som de kallas här. Sist jag kollade var dock ingen högre än fem centimeter. Och vad betyder det där med odlingsgränsen?
Jag fick veta för sådär ett halvsekel sedan då jag sporde att: den gränsen är den sista utpost där man får kornet moget. Alltså ovanom den gränsen mognar inte kornet. Det enda man har på sina odlingslotter är potatis och ängsmarker som slås som vinterföda åt djuren. Och minns ni kanske att jag nämnde att vi blev utfrågade då vi anlände, hur långt upp i Sverige man hade slåttat höet? Det och potatisen är en viktig fråga häruppe. Förstår ni?
Och kan ni inse att detta är inte det allra lättaste att förklara för damen som bor i Vermont där hon spelar golf sommarhalvåret, sen är hon i Florida under vintern och spelar golf. Vår och höst passerar hon vänner i både South Carolina och North Carolina som hon umgås med och spelar golf…… Hur förklarar jag för henne att ovanför odlingsgränsen kan man låta boskapen beta var som helst i skog och mark. Utan att det är egna marker. Och utan att ha inhägnader. Däremot såg man till att de kom bort från de ängar man skulle skörda hö på.
Numera har vi inte en enda mjölkbonde här i denna dalgången, men det var ett måste i alla gårdar när maken växte upp häruppe. Men otaliga är de somrar då syskonen har gått och vallat korna, sett till att de kom upp i fjällskogen en bit så att de inte betade runt gårdarna. Och ordet ”sommarlov” som i de flestas öron klingar – sovmornar, ledighet, har inte samma ljuvliga klang i makens öron. För honom, och hans syskon, låter ordet som – kalla regndagar utan några vettiga regnkläder. Eller de stekheta soldagarna med mygg och broms så de aldrig kunde sitta ner i gräset en stund. Var tvungna att röra på sig hela tiden för att inte bli sönderbitna av diverse ”åt”.

Jag minns första sommaren jag fick följa med hit upp i dessa exotiska bygder. Vi kom upp då de intensivt gula smörbollarna stod och sträckte sig mot solen överallt på ängarna. Åh, vilka underbara blommor, och i vilka mängder! De var inga solitärer, de stod så tätt att det var svårt att sätta ned foten i gräset utan att trampa på dem! Kunde inte motstå lusten att gå och plocka en bukett. Men jag hann inte ta många steg utanför stigen förrän fästmannen, ja han var så då, kom rusande och sa att jag inte fick trampa ner maten korna skulle ha till vintern!! Svärfadern hade sagt till på skarpen att sådant ofog måste stävjas i sin linda! Oj då, asfaltungen hade gjort bort sig igen! Ganska lustigt, i år femtio år senare har barnbarnet till denna ilskna svärfar anlagt en stig som avslutas med en fin spång över diket nederst i, tvärs över dessa blomsterängar. Detta för att asfaltungen ska slippa att klättra den branta svårtrampade stigen upp till brevlådan och civilisationen! Det skulle Johan, svärfar, visst!
Det här är ju svårt att beskriva och få svenskar till att fatta. Hur då beskriva detta för min golfspelande vän, och på engelska. Men en sak har jag lovat henne, jag ska se vad jag kan berätta om Stieg Larsson och Millenium-trilogin. De har precis läst dessa böcker i hennes läsecirkel, och i samband med att de skulle läsa en bok med ”short stories”, noveller kom hon att berätta om mig och mina berättelser. Hon har en svensk väninna som läser mina sidor på nätet och översätter för henne. Wendy fick lova att forska om Stieg Larsson och hans liv. Lite lättare tror jag att det är. Så nu är det brevet skrivet och skickat.
Nu lyser solen så där lagom mycket, så man kan sitta ute och mysa. Ska vi göra, resten av dagen! Tror jag ska tappa upp ett fotbad och sitta ute och slabba….. Det får bli dagens utebad……

Jag fick frågan av min väninna häromdagen: vad fyller du dina dagar med Inga-Lill? Vadå fyller? tänkte jag. Men svarade att det var med lite av varje. Maken och jag har som valspråk att vi ska göra minsta möjliga på mesta möjliga tid. Riktigt få töja på uppgifterna så att vi alltid verkar vara upptagna och viktiga. Om vi åker för att inhandla lite mat tar vi den dagen till det. Inte jäkta igenom affären och kanske komma hem med något bortglömt oinköp.
Sedan blev jag beskylld för att vara ute och supa i måndagskväll, var jag inte alls! Missade bara att svara i telefon som låg på laddning och därför inte blev uppmärksammad då det ringde.
Men det där med fylle och fylla tycks förfölja mig. Kan väl erkänna att jag infört bruket av ett gott glas vin till maten häruppe i dalen. Förut var det mest skogsblomman som intogs, men jag har lite svårt att dricka denna sorts alkohol. Anser att det ska vara smakligt, vilket inte skogsblomman är, tycker jag.
Men nu har det mesta runt stugan blivit iordningställt. Husvagnens placering har justerats så att den inte står i vägen då jobbarna kommer och ska gräva för fiberkabeln som de håller på med längs byn. Även ängen har blivit trimmad så man kan både bedriva pilkastning och spela kubb på den. Maken går väl och väntar på att jag ska be att få revansch på det parti som vi spelade midsommarafton hemma hos sonen! Parti nummer två, som skulle vara ett parti revansch redan det! Jag hade haft svärdottern som lagkamrat i parti 1. Fick däng av sondottern och maken, trots att svärdottern slog ner klubbar så det bara lät smash, smash när det var hennes tur. Denne här deltog men mer var det inte….. Sen gjorde vi ett byte med laguppställningen.
Nu mötte vi lag: make – svärdotter, sondottern och jag. Sonen kom in och förbarmade sig över oss och förstärkte vårt lag med sin styrka! Svärdottern började, kastade en pinne och slog ner en kubb. Pinne två, här missar hon kubben med några centimeter. Skönt säger vi och slappnar av lite. Axlarna sjunker någon centimeter. Pinne tre slår ned en kubb, studsar och i farten tar ned en tredje kubb! Nu känner vi att vi ligger risigt till? Undrar vad denna kvinna har för profession? Kan man träna pricksäkerheten som musiker? Det är klart, om hon inte sätter fingrarna rätt på greppbrädet blir det ett fiss istället för ett F, så det är nog så….Men tack och lov, nu hade hon inte fler pinnar, nu var det makens tur att kasta. De två återstående stående kubbarna ser lite ensamma ut där de står, och nu vips står där bara EN kvar! Hjälp! Sista kubben faller och maken har en pinne kvar. Den tar han och tjusigt svingar iväg, välter kungen och spelat är slut!
Och vi som fick förstärkning av vårt lag! Vinnarlaget beklagade sig att ingen hade filmat deras uppvisning, bah…. Som om de inte räckte att de hade ögonvittnen? Visserligen hade vi vridit oss i vånda, blundat men dock bara med ett öga i taget allt eftersom våra kubbar på baslinjen visslade iväg. Stackars dom, att vi inte filmat deras mästaruppvisning. Vem skulle titta på den eventuella filmen? Vi? Nä nä, det behövs inte! Vi minns alltför väl hur det såg ut när de mosade oss!
Våra hakor hänger långt långt ner på bröstet! Vi fick inte ens ta i kastpinnarna, inte en enda gång! Hur räknas detta? Vi kom oss inte för att be om att få göra en liknande serie! Bara att inse. Nu vet vi vem som är världsmästare i kubb. Så nu återstår frågan, ska jag våga utmana maken i kubb? Nu har han inte svärdottern till hjälp.

Idag har jag tagit en promenad och tittat vad jobbarna har för sig, de som gräver och stökar här utanför vår stuga uppe på vägen. Det är andra året de arbetar med att lägga ner elkabeln i marken längs denna dalgång, så de helt kan avsluta de luftburna elleveranser som finns kvar här i byn. Samtidigt läggs en fiberkabel för telekommunikation då de ändå har öppnat gropar. Vintertid har arbetet legat nere av förklarliga skäl. Men nu på sommaren kan de jobba dygnet runt då det aldrig blir mörkt. Ha ha, nu ska de gå på semester! Så i slutet av augusti återkommer de. Dock blir det inte klart i dalen i år heller. Småpratade med dem lite, och de blev nyfikna på hur jag kommit dit och varför? Då de hörde min dialekt frågade killen i grävmaskinen om jag kände Jan-Erik Nilsson i Perstorp. Han har ju samma dialekt som jag har menade han…. Förstår ni att detta är verklig glesbygd? När man tror att alla som talar skånska känner varandra.
Ska slänga ihop en vetedeg, baka några bullar. De vi hittade i frysen efter påskvistelsen häruppe hade en snabb åtgång. Så nu får vi äta skorpor till fikastunderna, gott det också, men det är någon som brer så tjocka lager smör på varje skorpa att det är en alldeles för dyr variant på fikabröd. Jaja, men visst är det mumsigt med extrasaltat smör på skorpor? Eller hur?

Väderrapportena haglar tätt från Sydsverige. Det är olidligt hett därnere. Häruppe i fjällen är det acceptabelt med temperaturer som gör att vi skiftar mellan kort-och långärmat hela tiden. Regnskurar har avlöst varandra så tvättmaskinen, den nya fina har fått vila några dagar. Men idag söndag, vaknade vi med en helt molnfri himmel. Ok, fram med tvättkorgen, ta fram resterande tvätt och prova ett nytt program.
Sen blev det bara varmare och varmare allt eftersom dagen led. Detta får vi ju inte missa. Nu blev det grilltajm! Hade vi något att grilla? Men här fungerar vi som Kajsa Warg, man tager…….. Man kan alltid fixa till något. Skala lite potatis, tärna dem och lägg dem i lite aluminiumfolie på en klick smör. Lite tärnade morötter, en halv rödlök och lite paprika fick sällskapa potatisen. Kryddor med bl.a. lite chiliflakes och ringla över några droppar olivolja. Knyckla ihop och ut till maken som lägger dem över glöderna som han ”manligt” fått till! När de legat där tjugo minuter så lägger vi på de baconlindade wienerkorvarna som vi haft med från Skåne. Finns inte att få tag på häruppe! Bacon får vi tag i men inte korvarna. Drickat till maten denna dag var inte mjölk. Som vi satt där och hade avnjutit vår superba måltid, lutade oss lojt tillbaka i stolarna lyssnade på blandad musik som jag har inspelad i min mobil. Makens hörsel är det lite skralt med så jag kan spela den musik jag gillar, han ler lite oberoende av vilken musik jag än spelar. Mätt mage och icke-mjölken gör honom nöjd och glad trots att det för tillfället spelas Brahms Ungerska danser och strax efter Ode for joy av Beethoven. Jag övertygar honom att det är rätt musik för våran premiärkvällen av grill och rosa mousserande…. Han nickar och köper det…. Han finner sig i sitt öde med den dåliga hörseln. Något jag avundas honom, inte den dåliga hörseln utan att han slutat vara ledsen över sin dåliga hörsel.
Plötsligt stelnar jag till, sätter mig i giv akt i stolen med fötterna rakt utsträckta. Mot vårt tält kommer det en liten mus. Väggarna är myggnät runtom så det är bara taket som är sol- och regnskydd. Musen kutar in under tältväggen, rakt genom tältet och in under andra väggen. Där bara försvann den! På ett oerhört kvinnligt sätt hade jag skyddat mig och skrikit ”iiiihhhhhhhh” precis som det ska skrikas enligt alla tecknade serier man sett genom årens lopp. Maken tittar förundrat på mig och frågar vad som utlöst detta ”ryck”? – Såg du inte? svarade jag, musen? Nej, då han hade ryggen i den riktning musen kom från hade han inte observerat den. Efter en stund lät jag axlarna sjunka lite, slappnade av och återgick till resterande dryck och min musik. Fem minuter senare reagerade maken, stelnade till i sin stol och med blicken följde han musen som legat hopkrupen i gräset under vår vägg av myggnät. Längst ner är där en kant av väv med öljetter så man kan förankra tältet så det inte blåser bort. Härunder hade musen legat kvar och lyssnat på musiken och mina skrin….. Antagligen gillade han inte när jag övergick till Frankie boy och: Something stupid that I love you… Nu lämnade han oss och i detta nu fick alltså maken syn på honom. Vi har haft matgäster som jag gillat bättre……
Tallrikarna engångs – gick i soporna men besticken är mycket väl räknade, och soppåsen vägd!

Trodde ni att jag hade glömt er? Två-tre dagars tystnad.. Men ingenting särskilt att berätta så då blir det tyst…MEN!
Ja som ni vet finns det saker som inte ens en efterlängtad semester kan eliminera. Tvätta kläder! Speciellt jag som har en förmåga att sätta en fläck på bröstet så fort jag fått på mig en ren tröja. Ett dilemma som vi har löst tidigare år genom att investera i en ny tvättmaskin och installera hos makens äldsta bror, ”gammpojken” som bor kvar i barndomshemmet. Hans gamla maskin bara blötte kläderna, de var knappt halvrent då maskin var färdig. Och blöta så man fick vara klädd i regnkappa då man skulle hänga tvätten. Så för ett antal år sedan gjorde jag en kupp, satte in en ny maskin till honom. Nu var det ett ömsesidigt lånande av varandra. Jag lånade vatten och ström, han lånade maskinen.
Detta har fungerat hjälpligt, fast sommargästerna har utnyttjat maskinen så det har varit besvärligt att hitta en tid att tvätta. Och den riktiga krisen kom då vi i fjolsommar blev utan vatten från vattenkällan. Nu fick jag istället offra min eminenta duschslang som jag berättat om tidigare. Vi pumpar ju upp vattnet från sjön, nu fick slangen sträckas upp till ”våran” tvättmaskin.
I år har jag bestämt mig för att vara oberoende av ”aren”. Innan vi for från Skåne for vi ut på Elgiganten och inhandlade en söt liten toppmatad maskin. Hade tidigare gjort en deal med markägaren, om att få ställa en maskin i hörnet på ladan, ladan som inte är vår men som står vid vår stuga och används mest av oss. Han skrattade, då jag framförde mitt ärende, och sa: -det e’ bara te’ o’ installer’. Så i onsdags hade vi haft vårt eftermiddagskaffe i ladan. Vi vill ha koll på hur lång tid den tar för att tvätta en maskin. Fungerar vårt avlopp? Det som tar vägen över en spann vatten för att inte vi ska släppa ut hetvatten direkt i naturen.
En halv deciliter Grumme tvättsåpa, så väl utspädd kan väl inte vara skadligt?? Eller hur bör jag tänka?
Sen var det ju det där med centrifugerande tvättmaskiner. De har en förmåga att vilja dansa iväg i samband med att de kan bli lite ojämn fördelning av tvätten. Så då vi kommit så långt som till prov av maskin tog vi ut eftermiddagskaffet i ladan. Sen avnjöts kaffet med goda kakor och tvättmaskinsbuller. Hade vi varit unga hade vi säkert utnyttjat tiden till annat än kaffedrickande i ladan, men nu är det som det är. Hm. En toppmatad maskin bjuder inte på något tittande genom luckan, bara glo på vibrationerna. Men allt fungerade till belåtenhet. Så nu kan vi känna oss mer oberoende av tvättstugetider.
Läser i tidningar och hör på TV om hur värmen kopplat ett grepp om er därnere i södern. Häruppe har vi fortfarande en tvekande försommar och renarna springer runt stugan. Det är så mycket snö uppe i fjället att de hittar ingen mat där. Och vi med vår stuga precis i sjökanten, vi har dem runtom oss. Ett femtio-tal djur som behöver tillgång till dricka, har vi här. Men de är skygga varelser så, när vi går ut om dörren, vilket vi gör ofta, kutar de längst in på ängarna mot skogskanten. Sen tar det en halvtimme innan de är tillbaka. Kul med husdjur….. Fast det blir svarta högar kvar efter dem, överallt. Man får se upp, eller rättare sagt ner där man går.
Nu till fredagsstädningen! Försöker se upptagen ut och låtsas som jag inte förstår…. Men tydligen går han inte på det, slavdrivaren. Så nu vill jag önska er en trevlig helg. Hoppas värmen bara blir behaglig, inte besvärlig för er.

Lördagen gick åt till att installera oss i stugan. Fredagkväll tog vi omhand livsmedel och det mest ömtåliga. Sedan skulle det drickas kaffe med folket i stugorna runtomkring, resan relateras. Hur långt upp i landet var ängarna slagna? Mötte vi renhjordar på vägen? Vardå? Jodå, det är fortfarande så mycket snö kvar uppe på fjället att renarna strosar runt stugorna här nere i dalen.
Holken på väggen vid dassdörren är bebodd av en talgoxe i år. Jag blir utskälld varje gång jag måste använda faciliteterna, men framåt lördagkväll verkar han ha lugnat ner sig lite. Det är som om han förstår att han inte är herre på täppan längre. Förmodligen har han blivit utslängd från favoritholken i björken utanför östrefönstret på stugan. Där övernattade han flitigt under vår påskvistelse häruppe. Flugsnapparen är en riktig marodör som slänger ut och ockuperar holkarna som han vill ha. Detta fastän talgoxen är här hela vintern och bevakar sin ”hävd”.
Vattenledningen rullades fram och pumpen sattes upp i sitt lilla hus. Ut med båten och röret ut i sjön. När kopplingarna var fixade och vi skulle tappa upp vatten var pumpen helt tyst, nja ett litet lätt morrande kunde möjligtvis uppfattas. Men det kom inget vatten. Nu var vi där! Detta moment som maken har målat upp som ett skräckscenario de senaste tio åren! Att pumpen inte fungerar. Han, den där, som påstår sig vara världsmästare på att ha tråkigt, han är i alla fall även mer världsmästare i konsten att ”gruva sig” för kommande besvärligheter!
Vadå hemskheter?? Vi har hela sjön att tillgå tio meter från stugan, inga törstiga kor eller hästar som vi måste bära vatten till! Bara vi som behöver lite tvätt- och diskvatten. Över en kopp kaffe hade vi familjerådslag om hur vi skulle göra. Jag grep telefonen, slog en signal till ”järnboa”, affären i byn som för det mesta i byggbranchen. Jodå de hade en hydrofor med tank – som det heter på fackspråk. Så maken for in till affären, inhandlade en ny pump som inkopplades och var i bruk någon timme efteråt. Nu blev disken, som stod sedan fredag, avklarad.
Nästa måste är, att få duschen iordning. Vi har mätt vattentemperaturen i sjön, +5 grader. Så till och med vitvinet blir för kyligt. Om någon av er brukar titta på sommar med Ernst, så vet ni att han brukar fixa naturdusch med hjälp av många meter vattenslang, en mörk slang, som han låter solen värma till lagom duschtemperatur. Det tipset har han snott av mig! Men det är min idé från början. Maken pratade om en liten varmvattenberedare som vi borde kunna ha här i stugan. Men vadå 10 liter varmvatten under diskbänken? Vad hjälper det när man ska duscha? Har ni sett Sven Melander då han försökte torka sig under handtorken på herrtoan? Kan ni se framför er hur jag ska kunna duscha inne under diskbänken?? Vi har inget utrymme för toa och dusch inomhus i denna stugan! Så det blir vår herre som får fixa duschvattnet till oss!
Något som förra sommaren blev en avundsam historia i byn. Detta då deras vattenkälla sinade i värmen. De kunde inte använda sina fina toaletter förrän de burit upp en spann vatten från sjön för att kunna spola! Dusch blev en lyxinrättning, speciellt som sommaren bjöd på temperaturen som gjorde att man gick omkring konstant svettig.
Nu söndagseftermiddag har maken invigt sommarens duschanläggning. Visserligen lät han undslippa några ursäkter om att vinden blåste från fel håll…… Solen hade varit för blek för att värma duschvattnet…… Jädrans duschkruka! Men till slut blev det premiär för i sommar.
Nu ska vi sätta upp vårt uterum, som består av ett myggtält. Sedan har vi möblerat för sommarens grillaftnar!