Jönssonminnen.se

Ja det regnar, som om det vore något att notera? Fast vi har ju läst i tidningarna om de låga grundvattnet som man uppmätt den senare tiden. Kanske man enbart ska glädjas över varendaste en liten vattendroppe. Sommartider med grå himmel. Vad gör man? Jo man kollar TV-programmet. TV1 sänder ”Sjunde inseglet” där Max von Sydow spelar schack med döden. Visst är det den där Nils Poppe spelar en narr tillsammans med Bibbi Andersson…?, har det regnat tidigare somrar tror ni? Jag kan nog handlingen tillräckligt väl, ser nog inte om filmen. Men på radio har vi ju ”Sommar, sommar, sommar” och idag är det Ulf Ekman på det programmet. Han mannen som startade ”Livets ord” är numera katolik. Ja onekligen en spännande dag framför mig.
Men det finns mycket man kan dels se en repris av för nöjes skull, dels titta och lyssna på igen för att få en ny vinkling på händelseförloppet, innehållet och meningen med det hela. Har den senaste veckan haft mina språklektioner fattiga på innehåll. Har fått kommentera dessa program som jag lyssnat på, för den delen GÄRNA lyssnat på. Sommarprogrammet i P1 har varit mitt favoritprogram i många år. De har varierat sitt innehåll, några har blivit väldigt politiskt nedtyngda, jobbiga för mina öron. Har avslutat lyssnandets vissa somrar efter bara någon vecka. Men alltid startat upp med att lyssna varje sommar trots föregående sommars, i mina öron, ointressanta sommarvärdar.
Iår har jag med glädje lyssnat igen och det har varit till min stora glädje med något litet undantag. Därför har mina engelska essäer bestått i recensioner av vårt trevliga sommarprogram. Onekligen är det svenskt, lika svenskt som nubben och midsommarstången. Kan inte hjälpa det…men har erkänt att stoltheten över det svenska både gläder och tynger mig.
Erkänner för min engelsklärare att jag är medveten om att denna patriotism gör mig lika skyldig som många krigare runtom i världen….som strider för sitt land, sin religion med den andemeningen att det är detta som vi är stolta över och vi vill givetvis involvera alla människor i…. Att sunt förnuft får vara med och inse att ….. ja många tankar som snurrar när man ska skriva en liten berättelse och inte har något att säga. Då blir det en massa virr-varr…. Men min lärare läser snällt mina skriverier, rättar till det grammatiska. Ibland kommer det små vinkar om att han även reagerar för vad jag blabbar på om. Så igår kväll lät han mig veta att han skulle skicka någon länk för att jag skulle få mer engelska att ta till mig…. Oh, bara den inte är för svår, klagade jag… Nej nej det var mest musik sa han….. Ok då, sa jag. Musik gillar jag, och tackade på förhand. Loggade ut från bridgen och kollade mailen och de länkar han lovat skicka.
Första länken var en film, en film från en begravning, Sir Winston Leonard Spencer-Churchills begravning. Och där satt jag…något förvånad…men imponerad. Hur min engelsklärare på ett så elegant sätt sade att varje liten människa hade någon form av relation de har sin stolthet över…även om han med sin film visade ett helt folk förenat i en stolthet och patriotism som är så naturlig i sådana sammanhang då en stor personlighet lämnar oss. Sedan fick jag en snutt från ”The last Proms” där man hyllade sin drottning på hennes 90-årsdag. Och britter är britter…. Det ser man tydligt då man tittar på ”The Proms” .
Så till morgonkaffet och dagens tidning har jag visslat på Elgars, ”Rule Britannia” så maken har bett mig ”få igen klykan”…. Får väl flytta tillbaka till gamla Svedala och vissla på något svenskt istället.

Jag är inte göralös, tro inte det… nu kom just maken och visade upp de strumpor jag stoppat hålen på efter att han hade stoppat hålen dessförinnan. Jag förkastade idén om att de skulle genomgå ytterligare en reparation, går troligtvis inte. Det finns gränser för hur mycket man kan reparera. Jag gjorde en snabb bedömning om man kunde ta tillvara skaften och sticka ny fot i dem, men nej de är så tovade av dels användning och dels hårdhänt tvätt, så nej… det finns en sopspann. Och sedan känner jag att jag bör nog sticka emellan med ett par till maken, annars har jag ägnat mig åt strumpor till blekingarna….har väl sex-sju par färdiga just nu…. Han ska få sig ett par, jag lovar. Nej nu måste jag sticka…

Hon har varit tyst och snäll i en hel vecka…eller…. ja snäll och snäll…

Midsommardag. Hällande ösregn. I Skåne hade detta uppskattats, men häruppe i norr är vi mer intresserade av solsken. Här är tjejen som aldrig är nöjd. Gnäll gnäll gnäll….. det är vad hon lyckas åstadkomma. Men idag ska jag lägga upp till ett nytt sticke. Jag har i dagarna två medvetet låtit min stickkorg stå och ha lite semester. Markera att det är helg. Blev klar i onsdagskväll med sista paret ut…. Men men, jag är inte göralös, har garn så det räcker till min nittioårsdag, om jag drar ut på det lite…. Dock kan jag inte låta bli att njuta av rikedomen att ha så mycket garner. Förr i tiden då jag stickade, gjorde man så att man hade handarbetet på en sorts avbetalning. Man bestämde sig för vad man skulle sticka, gjorde en uträkning av hur mycket man behövde. Lät biträdet i butiken plocka fram så många nystan man skulle ha. Sedan köpte man med sig några nystan, lät resterande nystan ligga undanlagda i butiken, och löste ut härva efter härva allt eftersom ekonomin tillät. Det förekom tider då man inte kunde gå för att hämta mer förrän man fått löning…Men idag är det stickardags, och det har varit löning…

Melodikrysset är löst och inskickat. Samtalet, det ”veckoliga” till brorsan avlöpt. Och släkten hade inte haft något större hallabaloo än det maken och jag åstadkom på vårt midsommaraftonsfirande. Men vi fick lite solsken och cirka 15 grader några timmar. Under eftermiddagen lyckades vi få upp vårt ”partytält” så vi kunde ha vårt party…. Såpass så vi kunde inta vår midsommar-måltid utomhus. Behövde varken mössa eller vantar. Hällde i oss lite rosa mousserande medan vi hackade lök, gräslök och ägg. Kökstjänsten delade vi lika, både arbete och dryckjom.
Vi hade varit lite mer förutseende än den norrmannen varit, som kom fram till oss och pratade med oss då vi var på väg in i butiken för att köpa jordgubbarna. En något frustrerad norrman som först frågade om vi var svenskar…. Vad han nu väntade sig av oss…. Ser vi ut som norrmän…? Hur de nu ser ut…? Jo igår såg de norrmän vi mötte ut som fågelholkar i ansiktet…. Den där butiken de kommit för att besöka, den bredvid ICA, den med grön skylt…. Den hade stängt!! Killen frågade oss om vi visste när de öppnade den butiken!! Och han pekade bort mot Systembolaget. Ja, svarade vi, de öppnar på måndagmorgon… MÅNDAGMORGON flämtade han…. Och de hade åkt de åtta-tio milen för att inhandla lite småmysigt inför sin Sankt Hans-aften. Den som firas i Norge 23 juni till Johannes Döparens minne. Att vi har något som vi firar midsommar för har nog de flesta svenskar glömt. Spelar ingen roll…bara vi firar.
Så maken och jag hade vår matjessill och nypotatis som vanligt. Sen kunde vi sitta utomhus och äta. Tror inte blåskatarren hann att hitta oss. Flyttade inomhus med jordgubbarna. Och flaskan med den go´a rosa saften gick fint till gubbarna också. Sedan hade vi ingen orkester så vi hoppade över dansen. Flirta med varandra kunde vi ändå. Var inte så många runt dansbanan, så vi fann varann i vimlet.
Hade berättat för dem jag spelar bridge med att om jag kom och spelade var jag kanske inte helnykter… han i USA menade att om jag inte nådde fram till tangentbordet pga av onykterhet, ville han veta så han fick sköta rapportering osv. Det som jag annars brukar sköta. Och han i UK sa att det spelar ingen roll om jag är lite onykter…han är van vid mina fadäser…och fransmannen sitter fortfarande och skrattar åt min meny som jag berättade för honom. Han som alltid skriver ”aquavit??” Varje gång jag gör ett pyttelitet misstag då vi spelar. Jag hade presenterat vår meny såhär: fermented herring, fresh potatoes and sour cream and buckets of aquavit, and for dessert strawberries cream and some other buckets of aquavit…. It´s an ordinary wiking-menu´, fick han så han teg… men han gillar då jag berättar om vårt land och våra seder.

Det har varit en oerhört händelserik vecka. Vid denna tiden för en vecka sedan började vi färdigställa packandet av husvagnen inför sommaren. Sedan har vi kört hit upp. Installerat oss. Installerat vatten i stugan, installerat tvättmaskin i tvättstugan. Tvättat i dagarna två. Hade lämnat tvätt i tvättkorgen efter påskvistelsen. Klippt gräset för att förbereda för dusch. Byggt upp duschen och tvagat oss, bägge båda. Tvättat husvagnen och varit två vändor in till butiken för att köpa mjölk och bröd…. Allt detta av två gamla pensionärer som har mycket längre startsträcka än den vi hade i vår glans dagar. Och vi har längre lunchraster och middagsraster nuförtiden. Bättre avtal med denna arbetsgivaren. Han drar inte av om vi kommer för sent på morgonen heller…
Nej nu ska jag sticka….

Som till förekommande av olycka skall visa hänsyn och omsorg….hur var det nu den paragrafen löd?? Vi sitter och diskuterar vad de stod i vägtrafikförordningen lagtexter, maken och jag…. Jag beskyllde honom för att vara gammal och glömsk. Har haft honom i alla år som ett uppslagslexikon då det varit fråga om vägtrafikförordningen, trosbekännelsen och Smålands städer. Dem har han kunnat rabbla vilken tid på dygnet jag än har frågat efter dessa uppgifter. Jaha, och varför då gammal och glömsk….han kunde inte rabbla paragrafen längre, och googla gick icke då paragrafen är omgjord uppspaltad och EU-anpassad så att den är näst intill obegriplig.
Då vi gled in för att tanka stod det bilar vid alla pumpar, och efter en kort stund sa jag till maken: vi kör till en annan mack…vi står inte och väntar…. Men så körde en bil iväg och vi kunde ”knö´in oss” vid en pump och få lite soppa. Bra. Dock visade det sig att den pumpen inte funkade! Maken tågade in till personalen och beklagade sin nöd, de kom med ut och det visade sig att föregående kund inte hängt upp sitt munstycke riktigt. Efter att det blivit åtgärdat hade macken alla pumpar i drift igen. Med tanke på trycket med många kunder var det ju bra… däremot berättade maken att inne på macken hade han blivit åsyna vittne till hur ätteläggen intog sin lunch på detta fashionabla ställe. Och jodå, han hade rätt. Jag blev helt plötsligt vis att det var min avkomma som hade låtit sin bil stå kvar och hindra andra kunder att komma till pumparna på macken…medan han satt i godan ro och spisade hamburgare inne på macken!!
Efter några minuter kom sonen käckt ut från macken, gled bort till sin bil som var en av dem som stod som ”jätteproppen Orvar” och hindrade oss att tanka från den pumpen. Lite fundersamt frågar vi oss om de inte finns med i trafikförordningen längre? Det med att visa hänsyn och omsorg….. då är det väl ingen idé att lära sig trosbekännelsen eller Smålands städer heller…. Ja ja som det kan bli. Sonen kom i alla fall fram och språkade några ord med oss innan han lämnade plats till andra medtrafikanter. Med hamburgerdressing kvar i mustaschen och fortfarande tuggande och mumsande… han satt i alla fall inte och drog i sig en kopp Java och en mjukglass som dessert…det hedrar honom…

Nu har jag hängt ut mina i-fall-i-fall kläder i husvagn. Inför sommarvistelsen brukar jag ta med ett byte kläder för de eventuella händelser jag inte kan vara klädd som vanligt till. De händelser som kan vara allt från ett dopkalas hos någon till en begravning. Ja jag vet att man inte skall spekulera över så tråkiga händelser som den senast nämnda. Men samtidigt vet jag också att har man inte tagit det med i beräkningarna så uppkommer situationen. Och vice versa. Så det är mitt lilla försök att skydda oss från obehagligheter.
Sen går jag en runda i garaget för att leta penslar, obegagnade. Maken har tröttnat på att se stugu-dörren flagna och bli mer och mer nonchalerad. Jag har sagt att han får inte köpa en ny dörr och sätta in i stugan, inte så länge jag lever. Den ska vara kvar med de gammaldags detaljer som är. Så nu har han tagit fram varmluftspistolen och slipmaskinen för att försöka få dörren i så pass hyfsat skick, så den hänger med några år till.
Blev begåvad med garner i förra veckan så jag inte skulle bli ”göralös”. Hade tidigare varit hos garnladyn och handlat. Hade gjort ett inköp som skulle räcka åtminstone till oktober. Så nu är jag verkligen inte göralös på långa tider… men de som kom senast var mysigt garn och småtrevliga färger, så de bör få gå först… men ska jag ta med de andra också. Hade en diskussion med maken om hur göra… han sa att visst kära du, ta du med garn…jag kan ta en liten pall i förrådet så jag kan sitta vid bordet i husvagnen på den pallen… Vadå undrade jag, jag ska väl inte ha något garn på sätet ditt? Nä nä, svarade han.
Men jag vet hur mycket utrymme dina garnkorgar brukar ta under bordet, och nu har du ännu mer….var ska jag ha benen, undrade han? Han har blivit en riktig gnälle-r-v, tycker jag…
Men, men hoisin-sausen är med, dijonsenapen packad. De där ingredienserna till sommarens marinader måste jag planera från stora staden. Även om vi har tillgång till en mycket välsorterad livsmedelsbutik däruppe, så är det norrmännens efterfrågan som styr sortimentet. Så det finns hushållsost i parti och minute och läskeblask. Godishyllorna är också mycket välförsedda. Men en god prästost eller lite goda korvar, typ lunchkorv eller Wiener….det vet de inte vad det är. Bullens pilsnerkorv som jag trodde var en produkt som slutet säljas…nejdå…i Norrland vill man ha den…
Så därför måste det inhandlas wienerkorv, en stor förpackning, några Lammhults isterband får gärna också slinka med. Finns inte att uppbringa i Norrland. Och müslin som kostar 20:- i Skåne kostar 30:- i Hemavan. Kan jag bara fylla husvagnen så är snart bensinkostnaden intjänad. Kaffe, ett brätte bör vi också ta med….. fast vi har lite annan dricka…. men morgonkaffet är svårt att ersätta. Imorgon är det tisdag, den dag man får 5% rabatt på ICA. Så vi bör ha klart för oss vad vi ska handla till dess. Så ”hånt” om vi kommer ihåg någon dyrare post på onsdag. Nästa tisdag är vi inte så vi kan handla med rabatt.
Och livsmedelshandlare i Norrland vet att han är ensam i byn så alla hans varor är ungefär 10-15% dyrare på allting… klagar man så det hörs, brukar han säga att det är dyrare med frakten på varorna upp dit…. men maken min kontrar alltid med att de behöver väl inte skicka varenda liten vara i taxi och ensam…. utan sänd dem kollektivt….
Bröd brukar vi inte ta med från Skåne, vi brukar titta efter i Storuman. I påskas köpte vi i Lycksele, sedan visade det sig att de fanns mitt bröd i Hemavan! Men bara såpass lång tid att jag kunde slappna av och känna mig lugn. Sen slutade de att ha den sorten… Ja ja, bara att vänja sig vid situationen.
Jag har någon gång förundrat mig om att mina små skriverier ofta handlar om mat och dryck….och jominnsann…idag också. Vad lustigt. Men nu ska jag ta och kolla upp mina kläder. Vad behöver jag ha med och vad får jag absolut inte glömma. Fönsterputsmaskinen bör jag förvissa mig om att den kommer med. Jag såg i våras att det behövdes en puts. Och när jag ser det med mina skraltiga ögon, då behövs det verkligen. Fick ett foto över stugan av svägerskan i dag på förmiddagen. Isen har inte släppt utan ligger kvar på sjön. Hoppas den går upp till nästa vecka. Annars får jag inget vatten i kranen. Och ingen dusch. Midsommarstången måste med…har ingen i stugan…. undrar om det kommer att finnas några blommor till midsommar. Fast nu har det blivit riktigt varma dagar däruppe. Och med ljus dygnet runt, så växer det så det knakar. Kanska jag kan plocka några stycken smörbullar till bordsdekoration, bara några…. nej nu får jag fortsätta att plocka fram och tänka på vad som ska med

Ibland blir jag väldigt stolt, när jag förstår att folk förväntar sig att jag ska klara av de mest oväntade saker. Sitter just nu och pustar ut med en kopp kaffe. Maken som pysslar med trädgården har den senaste veckan pratat om att han vill ha min hjälp med arboristiska övningar. Den där thujan han friserade så hårt för ett antal år sedan har mot all förmodan börjat grönska igen. Den stod och såg död ut minst två år, sedan började den skjuta några nya gröna skott här och där. I år står den där stolt i sin smaragdgröna skapelse, man kan inte ana hur hårt den blev ansatt då, för fem sex år sedan. Tidigare idag, då han låg på knä och rensade bort ogräset på vår trottoar, kom det en klass lekskolebarn förbi. De stannade och småpratade med maken, undrade vad han gjorde och då han berättat för dem att han rensade bort ogräset mellan plattorna, frågade ett av barnen väldigt förvånat: gör du det själv?? Ja kära nå´n vem ska annars göra det? Var det ett rikemansbarn med egen trädgårdsmästare? Eller?
Men nu vill maken att thujan inte ska växa sig högre. Jag kan för all del hålla med honom, den är fin som den är. Men vad har han nu tänkt? Jo menar maken, jag ska bara toppa den så den inte sticker i höjden. Och den är ganska hög. Så för att komma åt, och stå överst på en ranglig stege, med sträckta armar och en elektrisk häcksax och toppa den behöver han min hjälp säger han. Att vara behövd är ju en skön känsla, bara det inte gäller städning och sån´t. Men sagt och gjort jag ställde upp med min hjälp, vad det nu kunde innebära.
Jo, jag skulle hålla honom i byxbenet, vilket jag uppfattar mer som ett moraliskt stöd än något annat. Och sen ville han att jag skulle hålla fram ett räfsskaft för honom at grabba tag i om han skulle falla!!!!!! Kan ni se det framför er? Hur stor den hjälpen skulle vara? Va? Han skulle från 140 centimeters höjd dråsa ner över mej med en häcksax i full aktion….snacka om action… visserligen hade vi sparat in hårfrissan för mig nästa vecka…men plåster är inte gratis. Om det hade räckt med ett plåster. Och nu måste jag hålla med det där barnet som frågade: ska du göra det själv?
Men det där med att ha förtroende för någon är ju ändå ett sätt att tala om för dem vad de betyder för mig. Jag brukar säga till min franska partner då vi spelar bridge och han har bjudit snäppet för högt i ett kontrakt. Känner riktigt att han sitter där nere i Frankrike och hoppas att jag ska fixa hem kontraktet till oss. Riktigt hör hur han håller andan, där på andra sidan bridgebordet. Då kan jag inte låta bli att småsjunga för honom: he has confidence in me….och jag skriver det också i chatten så han förstår att jag känner pressen på mig. Samtidigt som jag ser framför mig hur Julie Andrew dansar fram i filmen Sound of music, med sin nattsäck svängande runt benen… men det var hon själv som försökte intala sig själv att hon hade självförtroende. När jag lyckats spela hem ett hårt bjudet kontrakt får jag ofta som belöning från min fransman, han skriver i chatten: Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord…. och han stavar rätt till det också…
Nu är thujan kuperad. Maken nedkommen till jorden och kaffet serverat. Vi småpratar lite om valet i England, lustigt vad världen har krympt. Men vi har ganska många engelska pengar som ligger i vårt förvar. Och vi har inte brytt oss om att växla tillbaka dessa moneysar. Funderar på en liten resa till. Och då får vi ju följa med vad som händer på vårt kommande resmål. Så nu får vi se om vi ska åka ut ur EU eller om britterna ska röra till det igen med ytterligare ett val. Som jag har sagt tidigare är det jag som sköter världspolitiken i vår familj. Så det gäller att hänga med…..