Jönssonminnen.se

Himma, Skåne, Sverige…. Ner genom ett fortfarande somrigt land.
I Orsa stannar vi till vid en affär och köper lite färskvaror. Frossar lite då vi hittar bröd med vallmofrön på. Det är inte något man har i Norrland. Småskrattande konstaterar vi att vi nått civilisationen. I kön till kassan tittar maken leende på damen bakom oss och säger; du kommer inte från civilisationen du heller ser jag….
Damen stirrade bestört på honom och undrade vad han menade med sitt uttalande…
jo…sa norrlänningen lite släpigt…du har plånboken liggande överst på dina varor så vem som helst kan norpa till sig den….
Då hon blev varse vilken risk hon utsatt sig för plockade hon ner den, skrattade och medgav att hon inte var från ”stora staden”…

Det är så förunderligt att man år ut och år in sitter och njuter landskapet som jag gör. Jag kollar rönnbären, blir det en snörik vinter? Jag kollar hur långt tranorna börjar vara på sin höstflyttning. På ett ställe blir jag tvungen att bromsa in och släppa över två morkullekycklingar. De hade inte lärt sig att se sig för.
Det är förvånansvärt grönt i skogen längs hela landet. Det syns att det inte varit någon längre torka. Eller någon värme som gjort löven bruna. Säden vajar på fälten, ligger inte nedtryckta som de ibland gör efter häftiga åskregn. Nej de står fint och väntar på skördetröskorna. Närke- och östgötaslätten dignar av spannmål och lin.
Jag ser min havregröt växa där. Ja, jag har senaste åren ätit havregröt. Fast jag lovade mig själv som liten att aldrig inta denna föda när jag blev gammal nog att bestämma mitt matintag. Det var den vidrigaste mat jag kunde tänka mig. Men man är inte sämre än att man kan ändra sig.

Väl hemma har vi några dagar med omhändertagande av trädgård och lite fönsterväxter, fönster-växterna som inte blivit färre denna sommar. Annars har det väl hänt att de blivit ett mindre antal krukväxter vissa somrar. De har flyttat eller nå’t. Frissan och fotvården är verkligt efterlängtat. Det känns som man lättar betydligt genom deras behandlingar.
Men nu ser det ut som vi tagit oss genom Sverige en gång till helskinnade. Och snart hittar vi rätt i skåp och lådor då vi söker porslin och bestick. Konstigt att det bara blir svårare med åren det där med var grejorna finns…det är inte de som hoppar runt, det är bara hjärnan som blir trögare. Och spisen som är snabbare här i södern, men ugnen är svalare. Man får vara uppmärksam så man inte bränner vid maten.
Det är bekvämare att gå på toa, behöver inte fälla upp paraplyn om det regnar. Men man bör inte traska omkring naken om man inte fällt ned persiennerna.
Då blir det som de två gamla damerna som polisanmälde mannen tvärs över gatan. Han som gjorde sin morgongymnastik naken framför ett öppet fönster varje morgon. Då polisen kom för att kolla konstaterade han att detta borde inte förarga damerna det minsta, man såg ju inte att han hade bar underkropp från deras fönster…..
– Men snälla konstapeln, kliv upp på stolen här och titta själv……

Detta är civilisation, att måsta vara klädd. Men det är också Zoegas kaffe till hyfsade priser. Mariekex för 6.95:- istället för 9.95:-. Jag förstår inte att varorna betingar ett pris som är trettio procent högre än de är i Skåne. Om man ifrågasätter får man till svar att det är frakterna som fördyrar varorna. Men som maken brukar fråga….måste ni skicka varje enskild vara i taxi???
Nu gjorde jag det!!!!! Vadå, undrar ni? Beklagade mig….igen….
Nu ska jag tvätta sänglinnet i husvagnen. Och se vad jag kan göra för trädgårdsarbete. Troligen inte så vidare mycket. Den där masken i ryggen protesterar genast. Fönsterputsning får vänta, det sitter en jättekorsspindel på fönstret i röda rummet. Jag ser gifttaggarna sticka ut ur munnen på den…..jag med min dåliga syn…Kan ni tänka er då?
Stickningen fortskrider. Jag kände för att sticka en sjal till, en i en blå färg. Som man kan ha till jeans. Hittade ett underbart garn på gränsmarknaden. Har alltså tagit en pyttepaus i strump-stickandet. Ja ja, det blev ett par till maken först, i nästan svart garn. Fick snabba mig med dem medan jag hade ljus från sommaren. De garner som väntar i korgen är lite ljusare och funkar bättre. Har man sett!! Ordet funka slank igenom utan att bli markerat med rött från stavnings-kontrollen. Blev tvungen att kolla i SAOL och jodå, det är ett vedertaget ord. Nu till tvättmaskinen

Det börjar glesa ut i kylen…alltid lika spännande vad det blir för pyttipanna den sista veckan. Det hade inkommit önskemål om den där rullade fläskfilén som jag fyller med godsaker och baconlindar. Det är ett ypperligt tillfälle att smyga i folk det där de har ratat tidigare i sommar. Vitlöksosten som en del rynkar på näsan åt, slinker ned med ljudligt smackande. Sen gjorde vi en wokpytt på alla rotsaker som låg och hade blivit över… krydda upp dem med lite chili så slinker de också ned. Om någon frågar vad det var som var så gott, reta dem inte med att berätta att de just ätit det där de inte gillar….ljug istället lite snyggt… säg inte VITLÖKSost…säg bara ”lite ost”… jaha, men det där brödet du serverade till? Berätta att det är bara vanliga baguetter…. Inte att det bara är VANLIGA vitlöksbaguetter… och alla de övriga ingredienserna som har ifrågasatts till höger och vänster…
Jag har sneglat hela sommaren på kronärtskockor. Men 19.95 är jag inte beredd att betala för dem. Så helt plötsligt låg de där till extrapris! Ahhhh, 9.95:-. Nu kunde jag inte motstå. Trots att det inträtt köpgräns för vad vi skulle införskaffa innan hemresan….. så det blev två skockor. Men hjälp vi blev fyra till bordet… så det blev en halv delikatess per skalle. Gick också bra. Som en entrerätt var det lagom. Och vi upplever att vi fått en av sommarens höjdpunkter i smakupplevelser, alla fyra. Ingen av oss vågade andas att det smakade ”mera”…. Dagen har förflutit med fredags-städ. Båten är upptagen på land, vält uppochner, och förankrad. Skulle det komma en stormby hoppas vi att den stannar kvar snällt där den blivit lagd.
Ja jag vet faktiskt inte hur mycket jag ska gruva mig vad som kan hända den här båten. Maken har först vänt den….sen har han kilat in ett par slanor under, så att den inte ligger dikt på marken. Sen har han spikat stoppklossarna på slanorna så den inte kan glida sidledes på slanorna. Och klossarna sitter fastspikade dikt mot relingen på båda sidor. Detta motverkar också att den inte ”jäser ut” sidledes om det blir stora mängder snö på den. Sen är den fastbunden både förut och akterut så den inte ska smita den vägen. Sen har den fått snökäppar runtom så den inte ska bli överkörd av någon skoterförare då den blivit översnöad. Sen sen sen….. Och igårkväll då jag kikade ut genom fönstret hade den fått en liten lampa så den skulle synas i mörkret! Snacka om att vara ompysslad.
Två dagar kvar innan vi drar söderöver. Jag har blivit kallad till mina bridge-elever. De som jag försöker avveckla för de kan själv, anser jag. Men de tror inte de behärskar det ännu. Gör de visst det. Mina trogna elever brukar fortsätta att spela bridge. Även om de fortskrider i sina erfarenheter med lite olika takt. Men jag startar med den här kullen för fjärde året nu! Har de tänkt att bli världsmästare?
Men min spelgrupp som jag hade om tisdagarna slutade vi med detta året. Måste erkänna att jag njuter att ha tiden för mig själv. Den tid med eleverna är okej, de accepterar om jag inte kan den eller den veckan… så vi kan känna oss lediga att göra vad som behagar oss.
Jag ser fram emot ett besök hos frissan. Björnjakten började här i länet i måndags. Och jag är övertygad att jag behöver ingen bössa om jag skulle råka möta björn. Han blir nog skrämd tillräckligt om han ser min frisyr. Min mor brukade säga till oss då vi var lurvskallar som små: ”du ser ut som en horsaskärra i håret onge”. Då visste man att det var hög tid för saxen.
Älgjakten dröjer en vecka till men den 4 september stannar allt av häruppe. Det är inte många kvar på arbetet den veckan. Så då sticker vi till Skåne. Jag har bakat en stöpa bröd till och lagt i frysen. Det brukar konverteras till lite älgkött och ibland även en riktigt stor röding som man kan grava.
Känner ett visst vemod då stugan skall lämnas inför hösten.. långt till våren brukar jag tänka. Kan vi fixa en vistelse till häruppe? Vi är inga ungdomar… Den som lever får se…..

Ja det kanske jag gör…men då borde jag tänka mig för. Vem gitter läsa det också? Allt det där som vi gnäller om? Jag läste i dagen tidning hur en man irriterade sig på att han fick alla stålspetsar från paraplixer i ögonen ute på stan… för någon vecka sedan var det en hel artikel om hur märkeslappen skavde bak i ryggslutet på honom då han köpt nya kallingar… detta en känd media-man med egen tid i etern… borde jag gå in och lyssna på honom? Och ge honom en andra…nej tredje chans? Jag lyssnade på hans sommarprogram, som om han inte fanns i etern tillräckligt blev han även tilldelad ett sommarpratar-program! Men han var säkert snyggare i blomsterkrans i håret än den keps han bär vanligtvis. Ja jag får leta upp hans program och lyssna.

Igår avnjöts surströmmingen! Ja, jag sa avnjöts…den blir bara godare för varje år. Jag har snart uppnått det som i dessa kretsar räknas som surströmmings-ätare. Jag har uppnått stadiet – kan själv! Då jag startade som novis på området blev jag omhändertagen av svägerskan, inbjuden att sitta bredvid henne. Varsamt instruerade hon mig ordningen i förberedelserna.
Bröd skulle väljas, hårt eller mjukt tunnbröd…..ljusugns-bakat eller bakat på stenhäll. Smöras, inget fusk med Floooora eller Bregott….nej SMÖR.
Finhackad lök, gul röd eller båda blandas med en klick gräddfil eller créme fraiche på tallriken. Nu tar man strömmingen och rensar, benar och bort med skinnet. Är där rom i fisken är det en bonus. Det finns burkar att köpa som garanterat innehåller rom i alla strömmingarna. Jag minns jag satt andäktigt och följde hennes instruktioner, steg för steg. Och när hon sedan lade över de rensade strömmingarna på min tallrik. Luktade det? Ja, ”litta”, som vi skåningar säger…
Nu dök vi i ”pär-gryta” efter de perfekt kokta mandelpotatisarna som den andra svägerskan levererat. Skala ”pären” fick jag ingen hjälp med…ansågs de att jag var kunnig nog… åren har runnit på. Lukten är fortfarande ganska skarp. Men har övergått till att vara doft… dock försöker vi att vara utomhus eller i ladan….så riktigt mogen är jag kanske inte ändå.
Igår då vi bänkade oss runt bordet valde jag ängsligt platsen bredvid min svägerska som vanligt. Rutinerna kan jag numera, tror jag gör dem i rätt ordning. Men det där rensandet…kan ju vara skönt med viss handräckning…eller? Jag fick en burk bredvid mig, Oskars surströmmingsfiléer, den var strategiskt placerad vid min sida kände jag.
Brödet fixar jag. Smöret var en utmaning. Var så kallt att det inte var ”lent”. Fick smyga på det försiktigt försiktigt så inte brödet slutade som ströbröd. Lök och créme fraiche…en barnlek. Nu satt jag där….jaha….strömmingen… Kastade en blick på svägerskan. Hon besvärade sig icke med att ha märkt mej! Jag kunde suttit i Ekvatorialafrika och hon hade inte märkt någon skillnad.
I samband med en inandning (man talar så häruppe, på en inandning) pep jag att jag nu skulle ge mej på det där med strömmings-rensandet. Inte någon reaktion från någon!!!
HÖRDE NI! NU SKA SKÅNINGEN ÄTA SURSTRÖMMING! Ingen reaktion från någon. Samtalet flöt på om hur vädret var ifjol då vi åt strömmingen och hur sommaren varit. Och i år behövde vi (nästan) yllevantar under måltiden…
MEN HALLÅ! Ska jag själv ta strömming…eller? Ingen notis från någon…alla jobbade med fisk-rensande ”pär-skalande” eller bröd-smörande. Sakta smög sig insikten över mig att – ät och tig med ditt eviga skånska gnällande. Ingen sa något men även de obesvarade vädjandena kan vara ett svar nog. Jag var upptagen i kretsen!! Jag är numera dubbad som surströmmingsätare. Såpass att jag förmodligen nästa år blir involverad i förberedelserna. Jag som njutit av den rollen att vara gäst i så många år…gick inte längre förmodar jag. Men man får bita i det sura äpplet om man ska förvärva mer kunskap här i livet.

Det är ett gammaldags ord men nu och då dyker det upp i skallen på mej. Nu för några minuter sedan och jag stod och fixade till paraplyet så det kunde fällas upp utan att jag skulle behöva få en endaste regndroppe i håret. Hade gjort ett besök på lilla uthuset, det där nödvändighetshuset. Regnet smattrade på plåttaket då jag satt därinne. Och då jag hör detta smattrande nynnar jag per automatik på en strof från en musikpjäs dottern deltog i för många år sedan. ”regn och regn och regn och regn…” en ganska banal text som skulle symbolisera syndafloden. Men den var lätt att lära utantill…i alla fall den strofen…
Nu är det visserligen inga sådana mängder som kommer. Ingen riktig syndaflod. Och det som kommer var för någon månad sedan hett efterlängtat då våra grundvatten-nivåer var oroande låga. Men visst är det lättare att vara glad för en solskensdag än för en grå dag med ihållande regn. Även om vi vet att vi borde glädjas, så längtar vi till morgondagen då SMHI lovat lite bättre väder.
Sommaren börjar lida mot sitt slut och vi känner en viss stress….grejor kvar att göra är fler än dagarna som är kvar. Innebär att vi får komprimera vissa dagsverken. Och aftons-verken. Häruppe blir det ibland lite kollision mellan vad norrlänningar och sörlänningar anser som ett måste. Kräftpremiären och surströmmingspremiären ligger så nära varandra att det blir nästan svårt att nyktra till mellan dessa ”event*”, (det sista ordet var till min mångspråkiga brorsa), annars brukar vi nog prata om händelser…
Jag tycker mig känna att mina läsare undrar varför vi inte slår ihop dessa två ”skivor”. Men hur skulle det gå till? Kan ni äta två fulla måltider i ett svep? Eller dricka??? Va?? Och skulle vi på detta vis sudda ut en av möjligheterna att festa till? Nej nej…där går gränsen. Men det blir tight*. Och det är här jag kom till att tänka på det ordet igen: vilka vedermödor vi utsätts för.
Först paraplyet som kärvade och sedan…hur få ihop dessa skivor? Surströmmingen är avhängig av en av deltagarnas lediga dagar från jobbet och kräftskivan är avhängig en annan deltagares möjlighet att resa hit. Och de får inte kollidera. Den ena gillar inte surströmmingsdoften…. Lägg märke till att jag sa inte surströmmingsstanken! Så pass ingrodd är jag numera häruppe.
Snacka om vedermödor. Sedan bör vi ta och smälla ihop en deg till, en dag, i bagarstugan. Efter senaste påbudet att frysboxarna var proppfulla, visar det sig att någon, vet ej vem, har varit och gjort en ”rantafej” i boxarna. Så nu ryms det mer än väl ett bak till. Vi har haft beställning på mer bröd till vinterförrådet, men då vi inte såg någon möjlig förvaring, sa vi att det inte lät sig göras. Det är en tyst men tydlig signal att vårt bröd uppskattas av att det städats upp och rantafejats.
Vårt eminenta tält med myggnät ska plockas ned och detta kan man bara göra en torrvädersdag. Och definitivt inte före surströmmingsskivan. Detta event* håller man inte inomhus utom som absolut sista utvägen då alla alternativ är uttömda. Men vi har tältet och ladan som första och andra alternativ. Någon vitsig herre har en gång sagt att utedasset även det är ett ypperligt alternativ för denna tillställning, menar att doften är samma….den herrn får inte deltaga i vår trevliga samvaro… och blir det sådana temperaturer att man kan vara utomhus med kräftorna vill vi ha tältet kvar uppe. Men äta kräftor med vantar är svårt så de kan man eventuellt flytta inomhus, det kalaset.
Nu är det beställt tid både hos frissan och fotvården, så nu börjar vi ”runda av” sommaren. Börjar ha ett schema på kommande dagar. Inte köpa hem mer mat än vad som kan tänkas förbrukas. Ställa till med de sista träffarna med dem som vi oftast bara träffar en gång per år… Maken ska borra ett hål i timmerstocken för fiberkabeln. Hoppas han gör det så gott som osynligt. Men anslutningen bör förberedas innan vi far hem i höst. Den vackert restaurerade dörren skulle ha en strykning målarfärg till men det kan vänta till nästa sommar tycker jag. Den är så vacker som den är. Och framför allt, det är den gamla fina dörren. Inget nyinköp med tunna fanérskivor ytterst. Som inte motstår väder och vind häruppe mer än fem vintrar. Nej den gamla gedigna dörren är kvar, hurra!!! Även om den enligt maken är gles och otät. Bara naturlig ventilation kontrar jag, då han beklagar sig.
En sak som varit trevlig med regnandet är, att vi som båtägare fått ett nytt arbetsmoment i sommar. Vi har fått gå och ösa båten då och då. Så många liter vatten som samlas av en liten skur! Trodde jag inte var sant. Det har varit ett stående inslag av aktiviteter häruppe, att man gått och öst båten då det varit någon/några regnvädersdagar. Och i år har jag snott åt mig uppgiften en gång. Som stolt båtägare bör jag ju sköta mina sysslor med att förvalta egendomen man har.
Nu får jag gå och checka av dagsplaneringen, se om något av de schemalagda sakerna kan betas av

Förr länge länge sedan gjorde vi, maken och jag, då var vi bara fästefolk, en båttur längs Tängvattnet. En tur som enbart hade en uppgift, att åka till handlar´n som hade handelsbod cirka 10 kilometer från makens barndomshem. Vi ägde inte bil på den tiden så det var att ta svärfars gamla båt. En s.k. inombordare. Den hade motorn centralt placerad mitt i båten och hade därför en propelleraxel som gick som en kardantunnel i båtens köl. Den lät som jag kan tänka att fiskebåtarna i en västkustskt skärgård lät förr i tiden, putt putt putt…..
Mången gång har jag frågat frågor om denna färd som inte fallit ur minnet, dock är det många detaljer om hur bygden ser ut från sjösidan som jag undrat över. Därför har vi talat om att göra om resan. Ni vet det där som man brukar säga att det ska vi göra någon gång… och åren rinner iväg. Resan blir mer och mer något som man talar mindre och mindre om. Men den har blivit mer omtalad nu i sommar igen då vi blivit båtägare. Nu ska vi göra det som aldrig blev gjort! Ja!!
Vi införskaffade en egen båt, och fick genast höra från folk runtom oss som sa: ni kunde pratat med mig jag hade kunnat låna ut min båt…eller varför kom ni inte och talade med mig, jag vet en som kanske skall sälja sin båt… jag blir så förvånad, ingen som har andats en bokstav om att det finns varken till utlåning eller till försäljning. Så det blev en egen alldeles sprillans ny båt med en hyfsad motor. Den som vi brukat nyttja, en svågers båt, var ofta på fel sida sjön då vi behövde den. Vi är många som nyttjat den.
Igår morse tog vi upp fiskenäten i hällande ösregn. Vi kunde inte bli blötare om vi fallit i vattnet. Men vi torkade igen. Idag lyste solen då vi varit till affären och handlat. En spegelblank sjö lockade. Jag föreslog en tur ut till en holme och koka kaffe där. Men maken menade vi kunde ta en termos med kaffe och fika i båten.
Sagt och gjort. Ett litet vitt plast-bord fick maken med (var han nu fick idén ifrån att han skulle möblera båten), bordet fick precis plats mellan toften och vår fika dukades upp på detta. Sakta puttrade vi fram längs sjön, med motorn nästan på tomgång. Kaffe och kardemummabullar avnjöts medan vi skådade varenda liten sten som vi gled förbi. Och jaha där har man byggt en stuga som inte syns från vägen. Många var de sportstugor som jag, ja vi, inte haft en aning om. Många foto togs med varierande framgång. Bland annat fotograferade jag den lilla lilla holmen som jag i många år sagt att jag önskat jag vore ägare av. En liten ö med ett träd, en björk på. Tänk att äga en egen ö!
Jag har så svårt att se displayen i dagsljus utomhus. Så det blev mycket att radera då vi kom inomhus igen.
Vi var överens om att turen kunde liknas vid en av de båtturer som erbjuds turister runt om i landet till hiskeliga priser.
Denna tur var precis lika njutbar som mången av dessa. Och det ingick fika. Och underhållning ingick också då vi nynnade: Res med mej Stina, i en roddbåt till Kina. Det går så lagom fort.
Utanför Johan Måns´fick vi ”soppatorsk” men vi hade med en dunk i båten. Så det ordnade sig. När vi satt vid matbordet och åt fisk och ”pären”, satt vi och sammanfattade vår lilla utfärd. Det var en kul tur sa maken, och jag höll med detta var kultur höll jag med.