Kategori: Minnen Sida 55 av 138

When l went to bed yesterday evening, l heard my husband mumbled: are you alright girl? Go to bed this early? He is used to the night owl. But I was keen to stretch out my back and rest my legs. I will tell you the reason. 

We have had some doubt about baking the annual bread this summer. Spouse has a good idea my eyes isn’t reliable so when relatives around us has asked for the bread baking we haven’t promised anything. Our most important issue when we succeeded the travel to cottage was, painting it. And look after not too big damage after two winters. The thermometer inside cottage told us it had been -32° some time during one of this two last years. And we always try to think of what can happen when we leave cottage, and prepare to avoid any damage the cold can do,  i.e. empty all hoses and pipes from water. But now and then there is something broken or out of work.

Now when most job is done around cottage, the baking was a question… we use to bake and fill the freezer with flatbread. Next visit to cottage the bread is gone and transformed to moose meat. My brother in law and his son like my bread. During hunting season first weeks in September it is important for them having that bread in backpack. This “trade” we do, switching like this is an tax free service, a favour we haven’t told the tax authority yet, and will never do. 

I wrote the other day instructions and recipe for the bread baking. When I wrote that and picked some pictures from an earlier story many years ago, I still pondered if we were able to make it. 

After all we decided to try and do this bread this year too. But there was some anxiety if we would manage to do the job. Climb upon roof to  check the chimney, prepare the work surfaces on benches and tables in the shed. Open up for fire and chop wood. 

When the hunting men understood we were going to try, a big sack with chopped wood suddenly appeared outside the shed, telling us the bread were longed for. And an offer about climbing the roof as well. 

We just had to try. And when we started we decided to make one ordinary round, a big bowl of dough. If we failed we can throw the remaining dough in dustbin. If we make a little round and realise we could have done an ordinary, we maybe is too tired to start all over again. 

So ok, the usual with 4 litres of liquid for dough. 

We do the bakery in two or three phases with a little coffee break between. When we sat with our cup of coffee there were some hikers, two families, on the road passing by. We greeted them and they took a break and had a chat with us. We offered a taste from the new baked bread and they told us about the nature in mountain. How they had wandered and what they had seen. It feels as people are keen to meet and chat a little after this corona times.

Some hours later we had made 33 bread. And we were very satisfied with our job. A few  complaining from the one who baked, about a evil back, and both of us mentioned stinging eyes from the smoke. After tidying the shed and a shower, we ate our dinner. I had at that time no idea about the time. I hadn’t used my wristwatch all day. Can not use it when l’m baking. Therefore I went to bed earlier than I use to, it was not any clock who decided but the fatigue.

In a week from now we might see the first star after all this light nights. If I am able to see them. So many things we take for granted, for example to see the stars and moon. The moon, ok. It is rather obvious. But the stars, that small dots in sky. 

Here is the Swedish 

När jag gick till sängs igårkväll, hörde jag min man mumlade: mår du bra tjejen?  Gå och lägga dig så tidigt?  Han är van vid nattugglan.  Men jag längtade efter att sträcka ut ryggen och vila benen.  Jag ska berätta orsaken.

 Vi har tvivlat på att baka det årliga brödet i sommar.  Gubben har en ganska god uppfattning att mina ögon inte är pålitliga, så när släktingar runt omkring oss har frågat om brödbakningen har vi inte lovat något.  Vårt viktigaste mål när vi lyckades resa till stugan var att måla den.  Och ta hand om inte alltför stora skador efter två vintrar.  Termometern inuti stugan berättade att det hade varit -32 ° en tid under ett av de två senaste åren.  Och vi försöker alltid tänka på vad som kan hända när vi lämnar stugan och förbereder oss för att undvika skador som kylan kan göra, dvs tömma alla slangar och rör från vatten.  Men då och då är det något trasigt eller fungerar dåligt.

 Nu när det mesta är gjort runt stugan var bakningen en fråga … vi brukar baka och fylla frysen med tunnbröd.  Nästa besök på stugan är brödet borta och förvandlas till älgkött.  Min svåger och hans son gillar mitt bröd.  Under jaktsäsongen första veckorna i september är det uppskattat för dem att ha det brödet i ryggsäcken.  Den här ”handeln” gör vi och byter så här är en skattefri tjänst, en tjänst som vi inte har berättat för skattemyndigheten ännu och aldrig kommer att göra.

 Jag skrev häromdagen instruktioner och recept på brödbaket.  När jag skrev det och plockade några bilder från en tidigare berättelse för många år sedan, funderade jag fortfarande på om vi skulle lyckas.

 När allt kommer omkring bestämde vi oss för att göra detta bröd i år också.  Men det fanns en viss oro om vi skulle klara jobbet.  Klättra på taket för att kontrollera skorstenen, förbered arbetsytorna på bänkar och bord i skjulet.  Öppna upp för eld och hugga ved.

 När jaktmännen förstod att vi skulle försöka dök plötsligt upp en stor säck med huggen  ved utanför skjulet som berättade att brödet var efterlängtat.  Och ett erbjudande om att klättra på taket också.

 Vi var bara tvungna att försöka.  Och när vi började bestämde vi oss för att göra en vanlig omgång, en stor skål deg.  Om vi misslyckas kan vi kasta den återstående degen i soptunnan.  Om vi gör en liten omgång och inser att vi kunde ha gjort en vanlig, är vi kanske för trötta för att börja om igen.

 Så ok, det vanliga med 4 liter vätska till deg.

 Vi gör bakningen i två eller tre faser med en liten fikapaus mellan.  När vi satt med vår kopp kaffe var det några vandrare, två familjer, på vägen förbi.  Vi hälsade på dem och de tog en paus och pratade med oss.  Vi bjöd på en smak av det nya bakade brödet och de berättade om naturen i berget.  Hur de hade vandrat och vad de hade sett.  Det känns som att folk är sugna på att träffas och chatta lite efter denna koronatid.

 Några timmar senare hade vi gjort 33 bröd.  Och vi var mycket nöjda med vårt jobb.  Några klagande från den som bakade, om en ond rygg, och vi båda nämnde svidande ögon från röken.  Efter att ha städat skjulet och en dusch åt vi vår middag.  Jag hade då ingen aning om tiden.  Jag hade inte använt mitt armbandsur hela dagen.  Kan inte använda den när jag bakar.  Därför gick jag och la mig tidigare än jag brukar, det var inte någon klocka som bestämde utan tröttheten.

 Om en vecka kan vi se den första stjärnan efter alla dessa ljusa nätter.  Om jag kan se dem.  Så många saker vi tar för givet, till exempel för att se stjärnorna och månen.  Månen, ok.  Det är ganska uppenbart.  Men stjärnorna, de där små prickarna på himlen.

These are the breads Martin and I bake when we are in Rönäs – we have also made it with the help of the electric ”Meteor frying plate” when we are in Helsingborg.  The recipe is the basic recipe we normally start from, but modifications have been made annually with an increase or decrease in the sour milk or milk.  And the flour conditions vary quite a lot as we normally just pour from the ”flour  bag” to a suitable amount.

The dough mold should just stop sticking, definitely not turn into a solid dough.  When the dough is enough fermented it gets poured to the back table, we pour a large lump of dough, make portions large enough lumps of dough (273 gr), knead in a tiny more flour and prepare 10-15 lumps, place them around the edge of the back table, where it ferment a second time. The remaining dough stats in the dough tray. Do not rush with the rolling  out. When those 10-15 lumps are baked start with the remaining dough.

 Roll out a round cake form every lump using a rolling pin, place the dough on a floured dry peel.  Now pick the cake with prickly rolling pin we have made for the purpose.  Dot the cake by rolling the ”Rolling pin” in north… south… east… and west directions, so that the roundness remains.  A good baker does not leave behind any cookies that can be compared to any map images from any country.  The only thing comparably acceptable is the lunar disk at full moon!

 150 gr butter or margarine

 3-3.5 liters of milk

 1-1.5 dl syrup

 2-5 teaspoons salt (I like to 5 spoon choise)

 3-4 pts yeast (200gr)

 1 tablespoon cumin (crushed)

 0.5 liters of sour milk

 ~ 1.5 kg rye sieve

 ~ 3 kg of wheat flour

 ~ 1/2 kg graham flour

 Heat the milk to 37 ° and pour over the yeast crumbled in the syrup-salt mixture.  with the crushed cumin.  Pour flour alternately into a wet batter.  add the sour milk and continue with the different  flours.  Work the dough thoroughly before pouring in the last flour, while it is still not too heavy for the person handling the ladle.  When the dough has just passed ”sticky”, finish and leave to rise.  Follow the instructions above.

 Do not roll a cake too early so it can lay and wait for the one who handles the fire.  The risk of it sticking to the peel.  (See picture.) The baker must be in phase with the the one who handles the fire.

Preparing for baking is actually the most important thing.  Read the recipe carefully and check that ALL ingredients are available.  Otherwise a clear shopping list.

 Firewood should be cut up in such an amount that the bread baking does not need to be interrupted for firewood to be split.  The person who handles the fire and baking of the breads should be focused on the baking.

 We always look at the utensils around the bread baking before baking, so that we do not risk missing a bread spatula or a peel.  Good brushes are also an important part when the dough is swept off when it has been rolled.  The less loose flour on the hob, the less flour waste on the dining table when it is spread and eaten.  A small detail that may not always have been noticed.

 If anyone intends to follow my recipe and my instructions then;  good luck!  I have eaten one or two failed breads during the years I have developed my knowledge as a baker.  I can guarantee that it tasted like bread too.  They may not be as round and nice, but food as food. 

Här kommer svenskan

Detta är de bröd Martin och jag bakar då vi är i Rönäs- även i Skåne har vi gjort det med hjälp av vår elektriska ”Meteor-stekplatta”. Receptet är det grundrecept vi normalt utgår från, men modifieringar har gjorts årligen med ökning eller minskning av filmjölken eller mjölken. Och mjölförhållandena varierar ganska mycket då vi normalt bara häller ur ”mjölpåsen” till en lämplig mängd. 

Degstöpan ska bara precis sluta vara klibbig, absolut inte övergå till en fast deg. Då den jäst häller vi upp en rejäl degklimp på bakbordet, portionerar upp lagom stora degklickar (273 gr) knådar in LITE mer mjöl och förbereder 10-15 ämnen som jäser en andra jäsning runt kanten av bakbordet, låt den återstående degen vila i degtråget. Jäkta inte med utkavlingen. 

Kavla en rund kaka med hjälp av kruskavel, lägg över degen på en mjölad torr brödspjälk. Nu pickas kakan med den nagg som vi har tillverkat för ändamålet. Pricka kakan i nord…syd…öst…och väst, så att rundheten kvarstår. En duktig bagerska lämnar inte ifrån sig några kakor som kan jämföras med eventuella kartbilder från något land. Det enda jämförbart acceptabla är månskivan vid fullmåne!

150 gr smör el. margarin

3-3,5 liter mjölk

1-1,5 dl sirap

2-5 tsk salt 

3-4 pkt jäst

1 msk kummin (krossad)

0,5 liter filmjölk

~ 1,5 kg rågsikt

~ 3 kg vetemjöl

~ 1/2 kg grahamsmjöl

Värm mjölken till 37° och häll över jästen som smulats i siraps-saltblandningen. med den krossade kumminen. Häll ner mjöl växelvis till en blöt smet. tillsätt filen och fortsätt med de olika mjölsorterna. arbeta degen rejält innan de sista mjölet hälls i, medan det fortfarande inte är för tungt för den som sköter stöpspaden. då degen precis passerat ”klibbigt”, avsluta och låt jäsa. Följ instruktionerna ovan. 

Kavla inte en kaka för tidigt så den får ligga och vänta på gräddaren. Risken att den fastnar på bakspjälken. (Se bild.) gräddaren ska vara i fas med bakerskan. 

Förberedelser till bakningen är faktiskt det mest viktiga. Läs igenom receptet noggrant och kontrollera att ALLA ingredienser finns tillgängliga. Annars en tydlig shoppinglista.

Ved bör huggas upp i sådan mängs att inte brödbaket behöver avbrytas för att ved ska klyvas. Den som handhar elden och gräddningen av bröden bör vara fokuserad på gräddningen. 

Redskapen runt brödbaket tittar vi alltid till före bakningen, så att vi inte riskerar att vi saknar någon brödspade eller spjälk. Bra borstar är en viktig del också då degen sopas av då den kavlats. Ju mindre löst mjöl på hällen, desto mindre mjölspill på matbordet då det breds och äts. En liten detalj som kanske inte alltid uppmärksammats. 

Om någon tänker följa mitt recept och mina instruktioner så; lycka till! En eller ett par misslyckade bröd har jag ätit under åren jag utvecklat min kunskap som bagerska. Jag kan garantera att det smakade bröd de också. De kanske inte var så runda och fina, men mat som mat. 

 

I have to confess it isn’t because of me and my work ethic, the cottage now is painted. That little spot l did is like a thousand part of the job. But I have stood beside the man who made most of the painting and encouraged him and cheered him. Fed him and praised him for the fabulous job he had done. Climbing up and down in a ladder at his age isn’t because there is no one to hire. But he thinks no one makes the job as serious as he do the job. Honestly he doesn’t like to spend money at something he is able to himself. Not any miser but a natural sense of how much we buy from other and if there is a need. Can we do it ourself? Why then ask someone else to do so? Therefore our cottage now is just painted and looks very well taken care of. 

A party is on go, one of this annual meetings we feel we mustn’t miss. In august it is time to have a crayfish party. If it is depending on me, we can start this very day. But when the participants are from four different families it is always a problem to find a both mutual day and a common dish. It has become a kind of Dutch Treat, a kind of potluck. So it is important all members of the crayfish party are coming, or we maybe get a lack of some important part at table. A nightmare is if the one who brings the aquavit doesn’t appear, what a gloomy party that will be…or even worse, the one who brings the crayfish….

I get phone calls from my friends in hometown, wondering how long we stay in summerhouse this year. And I tell them we have some things to fulfill. We still have some painting to do, and the fermented herring isn’t eaten yet. Since we have a new living last year, we now know fermented herring isn’t any dish we serve at our patio in town. We have got a lot of directions about smoking and BBQ at our patios, I think fermented herring party isn’t any idea having there.

I hope when we arrive town again, bus rides is possible. Not many days I was able to take advantage of my new bus ticket, the one we get when we are 75 year. I wrote a letter to the traffic company asking if it was possible to get that bus pass download into my mobile phone. Some years ago same company made it impossible to pay the ticket with exchange money, only credit card or mobile phone was the option. The daily papers were filled of letters to editor, complaining elderly people had serious problems with this modern digital system, when they need to go by bus. After some time seniors and retired people went silent. They knew by then nothing would change. By that time I realised no handbag was in need anymore. Everything I needed when I left my home was the phone. Well charged of course! No I have get a bus pass I need a handbag to wear. I asked if I was forced to take a new trip to Paris to be able to buy a handbag matching my excellent wallet? I can not buy a cheap plastic handbag to wear as an old lady. It must be some quality handbag, and I know Lous Vuitton have nice such ones, at Champs-Élysées in Paris. Now I have spoken about this store so many times I should have been entitled to some rebate next time I go there. 

A friend asked us if it is the last time we spend in cottage, the last time we see it when we leave in some weeks. And my answer is, there is an airport next to us and the possibility to ask for some service from neighbours about shopping and join them when they go to the store. So it is not impossible because our age makes it difficult the long journey in car. I don’t know if the grocery store has service about getting the goods brought home. But we are not finished with the living in cottage …yet. This summer we had decided making it easier and not build up the shower cabin. I told my husband just to nail up the shower handle outside the timberwall of cottage. And there we stand enjoying our outdoor shower and meanwhile we shower we have a view out over the lake and see 15 kilometres away. No feeling of any claustrophobia in a narrow cabin this year. People has asked me if I am shy when I stand there all naked. And I have answered, if someone want to look they have to pay twenty crones for the joy, but if the close there eyes because of the sight, the have to pay thirty crones. In this middle of nowhere the joy isn’t abundant. When I told a bridge partner about the prize on the tickets he laughed and suggested I should raise the prize to 2000 and 3000 crones. Still ponder at that idea. 

Now away to grocery store to shop some crayfish. It needs to thaw for at least 24 hours.

now the Swedish 

Jag måste erkänna att det inte beror på mig och min arbetsmoral, stugan är nu målad.  Den där lilla plätten jag målade är ungefär tusen delar av jobbet.  Men jag har stått bredvid mannen som gjort det mesta av målningen och uppmuntrat honom och hejat på honom.  Matat och berömt honom för det fantastiska jobbet han har gjort.  Att klättra upp och ner i en stege i hans ålder beror inte på att det inte finns någon att anställa.  Men han tror att ingen gör jobbet så seriöst som han gör jobbet.  Ärligt talat gillar han inte att spendera pengar på något han kan själv.  Inte någon elakare tanke, utan en naturlig känsla av hur mycket vi köper från andra och om det verkligen finns ett behov.  Kan vi göra det själva?  Varför då be någon annan att göra det?  Därför är vår stuga nu nymålad och ser väldigt väl omhändertagen ut.

 En fest ä pågång, ett av dessa årliga möten som vi känner att vi inte får missa.  I augusti är det dags att ha kräftkalas.  Om det beror på mig kan vi börja precis när som helst.  Men när deltagarna är från fyra olika familjer är det alltid ett problem att hitta en både ömsesidig dag och en gemensam maträtt.  Det har blivit ett slags knytkalas, ett slags potluck.  Så det är viktigt att alla medlemmar i kräftkretsen kommer, annars så kanske vi saknar någon viktig del på bordet.  En mardröm är om den som tar med aquaviten inte dyker upp, vilken dyster fest det skulle bli … eller ännu värre, den som tar med kräftorna ….

 Jag får telefonsamtal från mina vänner i hemstaden som undrar hur länge vi stannar i sommarstugan i år.  Och jag säger till dem att vi har några saker kvar att uppfylla.  Vi har fortfarande lite målning att göra, och den surströmmingen är inte aväten än.  Eftersom vi har ett nytt boende sedan förra året, vet vi nu att surströmming inte är någon maträtt man serverar på vår uteplats i stan.  Vi har många fått anvisningar från hyresvärden om rökning och grillning på våra uteplatser, jag tror att surströmming inte är någon idé att ha där.

 Jag hoppas att när vi anländer till staden igen är bussresor möjliga.  Inte många dagar kunde jag dra nytta av min nya bussbiljett, den vi får när vi är 75 år.  Jag skrev ett brev till trafikföretaget där jag frågade om det var möjligt att ladda ner busskortet till min mobiltelefon.  För några år sedan gjorde samma företag det omöjligt att betala biljetten med kontanta medel, bara kreditkort eller mobiltelefon var alternativet.  Dagstidningarna var fyllda med brev till redaktören som klagade på att äldre människor hade allvarliga problem med detta moderna digitala system när de behövde åka buss.  Efter en tid blev seniorer och pensionärer tysta.  De visste då att ingenting skulle förändras.  Då insåg jag att ingen handväska längre behövdes.  Allt jag behövde när jag lämnade mitt hem var telefonen.  Väl laddad förstås!  Nu har jag har ett busskort, jag behöver en handväska att bära med mig.  Jag frågade bussbolaget om jag var tvungen att göra en ny resa till Paris för att kunna köpa en handväska som matchar min tjusiga plånbok?  Jag kan inte köpa en billig plastväska att bära, jag en gammal dam.  Det måste vara någon kvalitetshandväska, och jag vet att Lous Vuitton har fina sådana, på Champs-Élysées i Paris.  Nu har jag talat om den här butiken så många gånger att jag borde ha haft rätt till lite rabatt nästa gång jag åker dit.

 En vän frågade oss om det är sista gången vi tillbringar i stugan, sista gången vi ser stugan, när vi lämnar om några veckor.  Och mitt svar är, det finns en flygplats bredvid oss, och möjlighet att be om service från grannarna om shopping och åka med dem när de far till affären.  Så det är inte omöjligt då vår ålder försvårar den långa resan i bil.  Jag vet inte om mataffären har servicen att få hem varorna.  Men vi är inte färdiga med boendet i stugan … ännu.  Denna sommar hade vi bestämt oss för att göra det enklare och inte bygga upp duschkabinen.  Jag sa till min man att bara spika upp duschhandtaget på timmerväggen på utsidan av stugan.  Och där står vi och njuter av vår utomhusdusch och under tiden har vi en dusch med utsikt över sjön och ser 15 kilometer bort.  Ingen känsla av någon klaustrofobi i en liten kabin i år.  Folk har frågat mig om jag är blyg när jag står där helt naken.  Och jag har svarat, om någon vill titta får de betala tjugo kronor för glädjen, men om ögonen knips ihop på grund av synen jag bjuder på, får de betala trettio kronor.  I detta “mitten av ingenstans” är glädjeämnena inte rikliga.  När jag berättade för min bridgepartner om priset på biljetterna skrattade han och föreslog att jag skulle höja priset till 2000 och 3000 kronor.  Funderar fortfarande på den idén.

 Nu iväg till mataffären för att handla kräftor.  Det måste tina i minst 24 timmar.

We woke up to a misty day this morning. This time a year it can be so foggy the first hours in mornings,  we don’t find our way to barn.. It feels like a nice luke warm blanket getting wrapped around our bodies. I notice that warmth and tell my husband we will get a sunny and rather warm day. And when the sun breaks through, it will turn out to be a gorgeous sunny day. After ten days with chilly weather and rain starting every time we tried to leave the cottage even for some minutes, this weather change felt as a gift from the weather gods. Thank you, whatever your name are…

The most obvious neglected maintenance with the cottage is, painting the timber walls, and the frame around windows and the knots. We have got a wonderful weather to let this job  come true today. 

The plan is one side of the house per day. Not more. We need to have this kind of planning. If we not make any plans, it is difficult to start, and every time I bend my back to dip the brush for more paint, I feel as it is a enormous never ending work. But if I have a goal every day, I imagine I am back in those days, before my retirement. When I am finished I can go home and feel free to do what I want to do. Do I reveal myself as that lazy woman again? Need to see an end of the work? Yes I am not any perpetuum mobile… Looking forward till I can lean back in my sofa corner and either play some bridge or look at a new chapter at that thrilling detective series I follow. 

Have made my half part of the job, painted what I was able to without climb any ladder. My husband painted upper half of the wall and he has to step up and down all the time so I was faster than he, to finish up. Have to take a shower because someone dripped red colour in my hair, and it is some shades darker than my natural was before it turned this silver bright. 

I think we will try and raise the tent again, so we can sit outdoors to have our coffee and meals. The storm forced us to take it down a week ago, otherwise the wind would tear it in pieces. But we do believe the summer will be here for some weeks by now, so dinner and a glass of wine in tent today. 

When I was in cottage for lunch and afternoon coffee I wrote this lines. Now we have reached the goal for today. 

Now for a nice evening in tent, I think I will send out an advertisement to neighbours about happy hours and cheap drinks. Who knows how long the summer will last this time. We may have a little halcyon time when the job is done for the day.

 

här är svenskan

Vi vaknade till en dimmig dag i morse.  Den här tiden på året kan det vara så dimmigt de första timmarna på morgonen, vi hittar inte vägen till ladan. Det känns som en fin ljummen filt som lindas runt våra kroppar.  Jag känner av värmen och säger till min man att vi kommer att få en solig och ganska varm dag.  Och när solen bryter igenom blir det en underbar solig dag.  Efter tio dagar med kyligt väder och regn som startade varje gång vi försökte lämna stugan även för några minuter, kändes denna väderförändring som en gåva från vädergudarna.  Tack, oavsett vad du heter …

 Det mest uppenbara försummade underhållet med stugan är att måla väggarna och ramen runt fönster och knutar.  Vi har ett perfekt väder för att låta detta jobb påbörjas idag.

 Planen är en sida av huset per dag.  Inte mer.  Vi måste ha en sådan planering.  Om vi ??inte gör upp några planer är det för det första svårt att börja, och varje gång man böjer ryggen för att doppa penseln för mer färg, känns det som ett enormt oändligt arbete.  Men om man har ett mål varje dag, föreställer jag mig att jag är tillbaka i dessa dagar, före min pension.  När man är färdig kan man åka hem och göra det man vill göra.  Avslöjar jag mig själv som den lata kvinnan igen?  Behöver man se ett slut på arbetet?  Ja, jag är ingen evighets mobil … Ser fram emot att jag kan luta mig bakåt i mitt soffhörn och antingen spela lite bridge eller titta på ett nytt kapitel i den spännande detektivserien jag följer.

 Har gjort min halva del av jobbet, målat vad jag kunde utan att klättra upp någon stege.  Min man målade övre halvan av väggen och han måste klättra upp och ner på en stege hela tiden så jag var snabbare än han, att slutföra.  Måste ta en dusch eftersom någon droppade röd färg i mitt hår, och det är några nyanser mörkare än min naturliga färg var innan det blev silvergrått.

 Jag tror att vi kommer att försöka resa tältet igen så att vi kan sitta utomhus och ta vårt kaffe och mat.  Stormen tvingade oss att ta ner den för en vecka sedan, annars skulle vinden riva den i bitar.  Men vi tror att sommaren kommer att vara här i några veckor nu, så middag och ett glas vin i tältet idag.

 När jag var in i stugan för lunch och eftermiddagskaffe skrev jag dessa rader.  Nu har vi nått målet för idag.

 Hoppas på en trevlig kväll i tältet, tror jag att jag kommer att skicka ut en annons till grannarna om happy hours och billiga drinkar.  Vem vet hur länge sommaren kommer att vara den här gången.  Vi kan ha lite sötebrödstimme när jobbet är klart för dagen.