July ends up in less than a week and the evenings gets darker day by day. This last month we have had busy times with our travelling around our county.
We still enjoy to be able to see some more places never visited by us before. And our curiosity makes us greedy to look for this places. Some of them we have heard their names but not know more about them. Old villages inhabited by fishermen. My landscape is an peninsula so there is a long coast. And it employed many fishermen.
I have read most of Fritiof Nilsson “Piraten” and his books, a Swedish author who wrote about this part of our country. And he described the people and the landscape very carefully, many places feels familiar to me when we visit them, despite I never have been there before.
Now we can stroll around and admire the remaining old houses. Some of them not demolished and rebuilt as new luxury home. They are just as they were once. Maybe I seems to be a big reactionist, but I can’t understand everything has to become new in a century. Some of it confirms both people and their way of living.
Our cottage hasn’t get any inhabitants this summer, but now my husband has decided to make a trip up there. To visit his siblings and look after our cabin. We are used to do our travelling together, but I will not follow him this time. I think he will make it easier without me.
Instead we have started to plan what his most important task is when he arrives to cottage. It is a very sad thought, but maybe it is our last time to make any arrangement at all for the cottage. We will leave it to children to inherit after us. And I will not ask what they plan to do with it. The only thing I know is, we might not sell the cottage! They don’t allow us to do so. But how they solve how to do with it and why, I will not know. Probably they haven’t the same feeling for the old way of living as we have had. To live with those simple facilities we have seen as a satisfactionary way of living. Not to demolish and rebuilt new modern cottage, with a lot of updated facilities. This old fashioned cottage we have used, needs a lot of extra work, but we haven’t need connection to either water or any other services from community. Long hoses were laid out at the lawn and we had hot water for a shower when God let the sun shine. Cloudy days we brushed our teeth and combed our hair. We have used a pump to get water from the lake. Carry buckets with water we have done during Easter, when we spent some weeks in springtime. Every morning we had opened the hole in ice on lake to get two buckets of water for our washing up and other life. When we arrived in summer we put out a hose in lake and pump the water to the tap in kitchen. It is a waiver we done, when I got a pump as a birthday gift from our children, when they understood we would spend our summer holidays in cottage. Laundry we have a washing mashing in the barn and we washed our clothes during summer. If any emergency situation appeared during winter stay, we asked for help by the neighbours. A shower now and then we asked for. But we had our bathing days in the kitchen during winter. When we carried some more water from lake and helped one another to wash from head to toes. We really felt old timers at this moments, but even that simple living enjoyed us. We have lived as in old times, when people lived easily without any utilities.
Though we have had shops to buy our food, so we haven’t been any hermits in wilderness. And we have had many nice gatherings with family and friends. As if have lived two different lives, one in town and one in cabin summertime. Often I hear from people when we speak in phone, they miss us when our cabin just stay there abandoned. But now it will be with an inhabitant for a week.
It brings a lot of planning as well, to think about what we want to get home from cabin. And what do we want to stay there and get the cabin its character. Probably most of the furniture will be changed but if not, those we have decorated with will long next generation too.
We know there is some kitchen ware we have spoken about to bring home, but none of us can remember what it was. The solution of that problem will be a Skype call and husband may show me, cupboard by cupboard, drawer by drawer what we have left there. Maybe we will remember what we have missed here in town. Even a list of what is stored in barn and woodshed will be made. Not because we fear any burglary but who to blame if it not will be taken care of in future. Washing machine, snow scooter, motor for the boat, the boat, pump for water, my two old vehicle I use when I during winter go for a fishing tour at lake or when I need to go to lo, (in Swedish “sparkstötting”) and many other things stored outside the cabin. A little list about what is stored at the attic as well, a party tent among many other things… I think husband will have a busy week. He has a lot of old working clothes to bring as garbage. It isn’t necessary to have all that saved things any longer. Clean them out and tidy up. Next generation may build up their own necessities. Some caps of wool and some pair of mittens may stay in a corner. And a rain gear. This little story maybe can help him when he sit and rest with a cup of coffee. Some hint what to do and what not to forget. I bet the phones will be used between us a lot. A piece of paper and a pencil is a good thing to have nearby all the time, I am sure about.
Här är svenskan
Juli tar slut om mindre än en vecka och kvällarna blir mörkare dag för dag. Den senaste månaden har vi haft hektiska tider med att resa runt i vårt län.
Vi njuter fortfarande av att kunna se några fler platser som vi aldrig besökt tidigare. Och vår nyfikenhet gör oss giriga att leta efter dessa platser. Några av dem har vi bara hört deras namn men vet inte mer om dem. Gamla byar bebodda av fiskare. Mitt landskap är en halvö så det finns en lång kust. Och det sysselsatte många fiskare.
Jag har läst det mesta av Fritiof Nilsson ”Piraten” och hans böcker, en svensk författare som skrivit om den här delen av vårt land. Och han beskrev människorna och landskapet mycket noggrant, många platser känns bekanta för mig när vi besöker dem, trots att jag aldrig varit där förut.
Nu kan vi strosa runt och beundra de kvarvarande gamla husen. Några av dem har inte rivits och byggts om till nya lyxhus. De är precis som de var en gång. Jag kanske verkar vara en stor bakåtsträvare, men jag kan inte förstå att allt måste bli nytt efter ett sekel. En del av det gamla bekräftar både människor och deras sätt att leva.
Vår stuga i Lappland har inte haft några invånare i sommar, men nu har min man bestämt sig för att ta en tur upp dit. Att hälsa på sina syskon och sköta om vår stuga. Vi är vana vid att resa tillsammans, men jag kommer inte att följa honom den här gången. Jag tror att han kommer att få det lättare utan mig.
Istället har vi börjat planera vad hans viktigaste uppgifter är när han kommer till stugan. Det är en väldigt sorglig tanke, men kanske är det sista gången vi gör något alls för stugan. Vi kommer att överlåta till barnen att ärva den efter oss. Och jag kommer inte att fråga vad de tänker göra med den. Det enda jag vet är att vi inte får säljer stugan! De tillåter oss inte att göra det. Men hur de löser det och varför kommer jag inte att vilja veta. Förmodligen har de inte samma känsla för det gamla sättet att leva som vi har haft. Att leva med de enkla faciliteterna har vi sett som ett tillfredsställande sätt att leva. Att inte riva och bygga om till en ny modern stuga, inte heller med en hel del uppdaterade faciliteter. Denna gammaldags stuga som vi har använt, kräver mycket extraarbete, men vi har inte haft behov av anslutning till vare sig vatten eller någon annan service från samhället. Långa slangar läggs ut på gräsmattan och vi har haft varmvatten till en dusch när Gud låtit solen skina. Molniga dagar borstade vi tänderna och kammade håret. Vi har använt en pump för att få vatten från sjön. Bära hinkar med vatten har vi gjort under påsk, då vi tillbringat några veckor på våren. Varje morgon öppnade vi hålet i isen på sjön för att få två hinkar vatten till disk och andra behov. När vi kom på sommaren lade vi ut en slang i sjön och pumpade vattnet till kranen i köket. Det är ett val vi gjorde, när jag fick en pump i födelsedagspresent av våra barn, då de förstod att vi skulle tillbringa sommarsemestrarna i stugan. Tvättmaskin har vi en i ladan och vi tvättade våra kläder under sommaren. Om någon akut situation uppstod under vintervistelsen bad vi om hjälp hos grannarna. En dusch då och då bad vi om. Men vi hade våra baddagar i köket under vintern. När vi bar lite mer vatten från sjön och hjälpte varandra att tvätta från topp till tå. Vi kände verkligen gamla tiders sätt att leva vid dessa ögonblick, men även detta enkla liv njöt vi av. Vi har levt som i gamla tider, då människor hade mindre utrustning för att leva.
Fast vi har haft butiker för att köpa vår mat, så vi har inte varit några eremiter i vildmarken. Och vi har haft många trevliga sammankomster med familj och vänner. Som om vi har levt två olika liv, ett i stan och ett i stugan sommartid. Jag hör ofta från folk när vi pratar i telefon, de saknar oss när vår stuga bara ligger där övergiven. Men nu blir det med en invånare i en vecka.
Det för med sig en hel del planering också, att fundera på vad vi vill få hem från stugan. Och vad ska vi bo där och få ge stugan dess karaktär. Förmodligen kommer de flesta av möblerna att bytas ut men om inte, kommer de vi har inrett med att vara nästa generation också.
Vi vet att det finns en del köksartiklar vi har pratat om att ta med hem, men ingen av oss kan komma ihåg vad det var. Lösningen på det problemet blir ett Skype-samtal och maken kanske visar mig, skåp för skåp, låda för låda vad vi har kvar där. Kanske kommer vi ihåg vad vi har saknat här i stan. Även en lista över vad som förvaras i lada och vedbod kommer att göras. Inte för att vi är rädda för eventuella inbrott men vem vi ska skylla på om det inte kommer att tas om hand i framtiden. Tvättmaskin, snöskoter, motor till båten, båten, pump för vatten, mina två gamla fordon jag använder när jag vintertid tar en fisketur ner på sjön eller när jag behöver åka till dass, (på svenska “sparkstötting” ) och många andra saker som förvaras utanför stugan. En liten lista om vad som förvaras på vinden också, ett partytält bland mycket annat… Jag tror att maken kommer att ha en hektisk vecka. Han har mycket gamla arbetskläder att avyttra som sopor. Det är inte nödvändigt att ha allt som sparats längre. Rensa ut dem och städa. Nästa generation kan bygga upp sina egna förnödenheter. Vissa mössor av ull och ett par vantar kan stanna i ett hörn. Och ett regnställ. Den här lilla historien kanske kan hjälpa honom när han sitter och vilar med en kopp kaffe. Vissa tips vad han ska göra och vad han inte får glömma. Jag slår vad om att telefonerna kommer att användas mycket mellan oss. En bit papper och en penna är bra att ha i närheten hela tiden, det är jag säker på.
