Oh what a beautiful morning, oh what a wonderful day…. Men det var i Oklahoma…
Det var en sång som jag hörde ofta då jag var barn… Längesen jag hörde den senast, men i mitt bröst känns den så verklig och jag brukar ha den kvar i mitt huvud under frukosten och även en bit in på förmiddagen sådana här dagar som idag.
Det känns lite som en skymf att dra ner rullgardinen då vi går till sängs men östersolen är oerhört krävande, där den sticker oss i ögonen tidiga morgnar. Även om man har stängda ögon då man sover, klarar inte mina ögonlock att förneka den obarmhärtiga pockande solen. Jag vänder mig i sängen, försöker att somna en stund till men nej… Det känns som man ligger i rampljus… Så ner med rullgardinen i östrefönstret på kvällen…
Vi sprang på känt folk i ICA-affären i måndags. Helsingborgare. Blev en kväll med skåningar i stugan. En av dem hade varit här tidigare, men de andra två var det premiär för. Då de steg ur bilen hörde jag hur en av dem drog efter andan och sökte efter ord… Ja, sa jag. – Här e´så grannt att de´gör rent ont i ögonen… Ett uttryck som jag lärt mig här uppe i Tärnafjällen, men det är så beskrivande. Då man bara står handfallen, överväldigad av vad man ser.
Nickande, fortfarande ordlös kände jag att jag hade hennes fulla förtroende att ge naturen runt oss denna eloge…. Och efter en stund sa hon: hade jag haft denna stuga på detta läget, hade jag aldrig åkt hem till Skåne….
Vi har nu varit här en hel vecka. Tiden rusar häruppe också. Men vi har hunnit installera oss ordentligt. Vattenpumpen monterad allt vatten indraget till både hus, dusch och ladan där jag har tvättmaskinen. Har hunnit tvätta en maskin också. Myggtältet är uppsatt. Och en grillafton med skåningarna är avverkad. Igår hade vi gående kaffebjudningar. Med kort mellanrum hade vi kaffegäster gånger två, så nu är det tid att sticka till affären och handla lite jäst och vetemjöl. Ja ja – jästen ska vara till vetebröd.
Någon har frågat hur jag klara isoleringen häruppe. Om jag får lappsjuka… Men jag fixar det. Vern, en bridgekompis i London frågar mig varje dag om – ”the still stills bubble?” The still är en förkortning av ”destillery” destilleringsapparat. Han är övertygad att jag har min egen lilla ”separator” häruppe i stugan. Och Flute i Bombay har diskuterat fotbollsmatcher med mig, och frågat vilket lag jag håller på… Har förklarat för honom att Frankrike får min support sedan Sverige och Island föll ur. Min favoritpartner på webben är ju fransman, så… Att de ser på fotboll därborta i Indien! Kevin i Australien föredrar rugby. Jag tycker det är en sport som mest liknar en osportslig sport. Och varje dag utom tisdagar spelar jag en bridgeturnering med en dam borta i Austin Texas. Men vi två diskuterar inte fotboll. JaMiE från Sydafrika struntar i fotbollen, vill bara spela bridge…. Så min lappsjuka är inte så djup….
Detta världsomspännande nätverk…. Ja ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det roar mig att vara tokig…
Brukar tänka på mina föräldrar som tyckte att televisionen var en enorm teknisk uppfinning. De menade att nu hade utvecklingen nått sin kulmen. Och den första gången vi såg Eurovision!! Vi satt klistrade framför TV-apparaten.
Men de hann aldrig höra tals om mobiltelefoner. Däremot minns jag en gång min mor sa, att det skulle komma en tid då man inte kunde svara i telefon förrän man kammat håret! Då hon sa det, uttalade hon det som om det vore en utopi…. Jag brukar visserligen dra fingrarna igenom, håret en snabb ”kamning” då jag hör Vicky pingla mig på Skypen. Hon bor borta i Saskatchewan i Kanada. Och vi brukar ibland tjattra lite om vad som händer runt om oss. Men om vi har ”tousled hair” (rufsiga i håret) bryr vi oss inte om. Det finns mer allvarliga saker som vi tar hänsyn till.
Nej nu får jag sluta tjattra här. Ska till affären. Och fick just ett mail från froggy, min fransman att finalen skulle firas med en flaska mousserande plus en ostbit. Annars brukar han säga att jag alltid dricker aquavit och äter sill…. Men nu är vi överens att han väljer menyn, och fermented herring,(surströmming) vill han inte ha…. Vill hälsa en trevlig helg.
Kategori: Minnen Sida 110 av 135
Nu i dagarna kommer vi att se våra gamla sedlar för sista gången. Då ersätts de med nya fina. Selma går i pension och Astrid tar över vår lilla tjuga. Och jag undrar om många i framtiden kommer ihåg vem Jenny Lind var. En sångerska som på sin tid var lika välkänd som La Nilsson. Men ersättningen Evert Taube tycker jag är en trevlig lösning. Litteratur ersätts med litteratur och musik med musik.
Sedan dyker givetvis frågan upp i huvudet på mig, vad gör de med de gamla sedlarna? Och vilka är dom? Som gör? Eller som mina barnbarn brukar säga då de var små, ”domma”. De bränns har jag hört någon säga.
Mina föräldrar sa alltid ”bränner pengarna i lomman på dej unge”? Då man hade brått att sticka iväg och ”tjomla”, då veckopengen betalts ut. Tänker på det när jag hör vad de gör med våra begagnade sedlar… Småpratade med väninnan om detta med att bränna pengarna, då hon berättade om en av hennes arbetskamrater.
Denna kollega hade lyckats sluta röka, och hon la lika mycket pengar i en burk, som hon skulle lagt i tobaksaffären då hon rökte. Maken hennes fortsatte att bolma på som tidigare. Då ett år förlupit, växlade hon in pengarna i sedlar. Presenterade dem för maken. Whow!! Så mycket ”kosing”!
Glatt började han planera för vissa av de inköp de fått avstå då inte familjens ekonomi inte tillåtit dem tidigare…. Men vad gjorde hustrun? Hon tog en tändsticka, satte fyr på moneysarna och brände rubbet! Mitt framför ögonen på dem häpne maken! Som hickande frågade vad hon gjorde! Är du från vettet, undrade han? Nja det är mina pengar, svarade hon, och jag gör vad jag vill med dem. Beslutade mig för att göra samma som du! Bränna dem, svarade hon.
Maken hade i det ögonblicket tagit sitt sista bloss! Blev inte mera röka där inte.
Denna berättelse fick jag höra då vi funderade hur det skulle brännas pengar i Sverige vid halvårsskiftets. Nu i herrens år 2016.
Sen blir det småskrattat ännu en gång åt gångna tider. Jag har även jag hört till rökarnas skara. Och minns en gång då maken vunnet 500 kronor på Bingolotto med Leif ”loket” Olsson. Lotterna med de vinsterna löstes in i tobaksaffärer. Då de gått några veckor kom helt plötsligt maken att tänka på vinsten.
De där vinstpengarna har jag aldrig sett röken av sa maken till mig. Men jodå lugnade jag honom, det har du visst det, svarade jag. Jag löste in lotten och handlade en limpa cigaretter för pengarna, så den röken som blev av den vinsten har du dels sett, och dels varit med och delat som passiv rökare.
Så om vår riksbank behöver hjälp med att bränna pengarna kan de alltid kalla på mig. Jag är en erfaren pengabrännare….
Sedan kommer frågan upp, väninnor emellan. Får man bränna pengar? Eller? Nej det är nog förbjudet? Bör vi fråga Gudrun Schyman om det är tillåtet att elda med pengar. I USA är det ett brott att bränna pengar men i Sverige är det tillåtet att tutta fyr på pengar sedan början av 1980-talet. Men onekligen känns det som om man skymfar landet lite, det är jag övertygad om.
Med detta glider samtalet vi fört in på flaggan. Vad är tillåtet runt den och inte. Sedan 1983 då nya regler infördes får man göra nästan vad man vill med en svensk flagga. Då den är uppsliten får man kasta bort den. Men man bör klippa sönder den så det blåa respektive det gula är var för sig. Då är den inte att betrakta som flagga längre. Tidigare var det så att då en flagga var utsliten skulle den brännas. Något som jag reagerar på. Något som jag uppfattar som en skymf mot flaggan oavsett vilket land den tillhör. Det fanns en tid då man blev tvungen att bränna flaggan då den nuddat marken. Vissa regler är jag glad att de blivit uppluckrade. Låter onekligen som anno datzumal för mig.
Jaha, det här blev ju lite av en uppföljning av min tidigare berättelse om svenska flaggan….
Så hette det när jag växte upp, svenska flaggans dag. Och det var en vanlig skol- och arbetsdag. Man högtidlighöll dagen ändå i skolor och på många håll. Barnen samlades på skolgården, flaggan hissades och det sjöngs både morgonpsalmer och ”Du gamla du fria…”
Vid ett flertal tillfällen har jag deltagit i gymnastikuppvisningar på Olympia som då hölls utomhus. Läktarna var ganska välbesatta av publik, de flesta var troligen anhöriga till de som deltog i sport- och uppvisningsarrangemangen. Musikkår som spelade, framför allt marschmusik. Men även en och annan trudelutt, sådan som då jag hör den, kommer att tänka på grötmarscher vid hälsobrunnar. Hemvärnet var ofta representerade. Flaggutdelning var en viktig ceremoni. Det var då de som ansökt om att erhålla en flagga fick traska fram och ur händerna på en prominent person motta en sådan. Minns hur stort det var när koloniföreningen där vi hade stuga, fick motta en flagga ett år. Först ett högtidligt mottagande av flaggan på Olympia, sedan en lika högtidlig ceremoni på Brytstugan då den hissades till midsommar det året.
Idag är namnet utbytt till nationaldagen. Är ju inte lika precist uttryckt vad det är vi firar, är lite mer luddigt begrepp….. men det har blivit en arbetsfri dag. Dagen till ära har vi hängt upp vår lilla fasadflagga. Och himmelen har nästan den djupblåa färg som den bör ha då den får agera bakgrund till svenska flaggan.
Suttit länge med frukosten, ingen tidning i lådan men vi är inte ”göralösa” för det. Med den takt vi håller på det mesta i tillvaron, så är det alltid något som hänger efter…. Igår, söndagen, gick vi ut med fredagens sopor. Som jag sitter här vid köksbordet, maken för tillfället försvunnen längre in i huset, får jag sällskap till bordet. Vår sädesärla har än en gång förvirrat sig in till oss, inomhus. Det var bara en vecka sen senast. Hon flyger en vända in om vardagsrummet och försöker ta sig ut genom varje stängt fönster i det rummet. Till slut hittar hon altandörren som jag ställt vidöppen… Visserligen är det trevligt sällskap, men hon lämnar så mycket spår efter sig…. Så nu är vi definitivt inte göralösa….
Idag har jag haft en premiär. Jag hade i vintras då vi var till London några dagar en annan premiär. Fick smaka fish and chips som engelsmännen äter det. Och det var till och med godare än jag föreställt mig. Intogs på en pub, en fullsmockad pub. Tydligen ska det vara fullsmockat för ju trängre det blev desto mer log engelsmännen. En förvirrande hög ljudnivå, men alla tycktes gilla den stämningen som blev av den trängsel och det tjattret.
Jag hade hört talas om kippers. En sorts rökt strömming som tydligen serveras på frukostbordet. Då jag var och handlade på ICA senast såg jag att de hade kippers i fiskdisken. Jag måste prova, tänkte jag, bad att få en stycken kipper. Sju kronor kostade den starka rökta firren. Alldeles för skarp i min smak. Och till frukost tillika. Två tuggor, sen blev det Kalles kaviar till ägget. Smaken är som baken.
Igår språkade jag med en engelsman över datorn, som skulle gå och äta frukost. Han hade av sin dotter, boende i Stockholm fått kaviar, sa han. Skulle prova det till frukostägget. Kalles frågade jag? Nja han visste inte vad jag talade om. Bad att få återkomma med svaret. Senare på dagen sa han: det var ABBAs kaviar. Och givetvis förknippade en engelsman det med vår sånggrupp ABBA, så det var inte Kalles. Men där var en svensk rågblond gosse på tuben, sa han. Ha ha det var alltså Kalles kaviar han ätit till frukost. Han gillade inte riktigt smaken, men man får väl vänja sig om man ska hälsa på dottern menade han.
Han behöver inte tänkte jag idag, han kan få min överblivna kipper. Jag bryr mig inte att försöka vänja mig.
Nu ska jag fortsätta med mitt dagsverke som idag består av att titta så att våran Robort sköter sig. Han har nämligen inte fått ledigt idag trots röd dag i almanackan. Det blir en jobbig dag det här.
Värme, nej förresten inte värme, hetta. Luften dallrar av denna värme som man ibland brukar tala om som försommarvärme, men som jag snarare förknippar med augusti, torka, sen höskörd och i mina ögon ett rent litet ”helsike”. Jag har aldrig älskat denna sortens värme, bara känt mig maktlös då dessa dagar fått folk att jubla över fint väder…. Vadå fint väder. Det är fint med ett lätt strilande regn som får naturen att stå tacksamt emottagande av den fukt som bjuds. Nu om man tittar på växter och djur, vill de bara göra sig så små som möjligt för att inte förbrännas av de erbarmliga strålarna som bränner, etsar deras kroppar och växtdelar. Och de har min fulla förståelse. Har levt mitt liv de tre senaste dagarna så stilla som möjligt. Minsta rörelse och det har känts som om lungorna fått förbränningsskador i alveolerna. Längesen ett plagg på kroppen har varit torrt flera timmar. Dyngsura av svett en halvtimme efter att man duschat och bytt kläder.
Men det är lätt att stiga upp om morgnarna! Det är de här tidiga timmarna som det fortfarande är drägligt att leva, att kunna andas.
Det är tur man har flextid på mitt jobb. Man kan på detta sätt använda de drägliga timmarna till det som måste skötas. Utom idag den 3:e juni…. Då har jag ett namnsdagsbarn som ska uppvaktas. Med kaffe och mocca-bakelse. Mmmmmm….. Den uppvaktningen gillar jag. Jag älskar dessa sliskiga söta marängbakelser. Är ett av de ”synder” jag numera fortfarande unnar mig. Så jag får trotsa kroppens motvilja att gå utomhus, ge mig iväg till namnsdagsbarnet. Som egentligen inte är så mycket barn längre. Han har fyllt nittio. Men jag måste berätta om historien om mocca-bakelserna.
Vi spelade bridge, namnsdagsbarnet och jag, i flera år som partners. Då det skiljer en generation mellan oss fick jag se hur hans liv ändrades från en spänstig tennis-och bridge-spelande herre, till en krökt värkbruten åldring. Under tiden blev det småprat om både ditt och datt. Bland annat om kaffedrickandet och dess betydelse för umgänget i våra respektive släkter.
Jag har mina minnen om ”långfredag” den fredag då min far inte fick lön. Han hade fjortondagarslön. Men på lönedagen blev vi barn skickade iväg till Helges eller Börjes konditori för att inhandla ”köpebröd” till kaffet och ofta också var sin bakelse eller tårtbit. Mums. Och då jag talade med bridgepartnern om detta såg jag att något minne dök upp hos honom också. Jodå det hade förekommit köpebröd även i denna småländska barndom. Han berättade att hans mamma skickade iväg honom att köpa TVÅ stycken mocca-bakelser på konditoriet som de sedan mumsande satte i sig till eftermiddagskaffet, han och hans mamma. Men endast en gång om året, den 3:e juni för då har gossen namnsdag! Om det förekom annat brödköp har jag ingen aning om, men sättet han berättade om mocca-bakelserna lämnade ett djupt intryck hos mig. Jag frågade lite försynt om inte traditionen fortsatt genom livet, men nej, hustrun hans gillade inte mocca-bakelser. Så det fick stanna vid barndomen och mamma.
Året därpå, den 3:e juni hade mannen blivit änkling, ingen hustru som kunde ta illa vid sig. Och jag, som är som byfånen i TV-serien ”Hem till byn”, kan nästan namnsdagarna utantill. Så då det var namnsdag för honom köpte jag var sin mocca-bakelse och gästade honom.
Vi slurpande kaffe, snaskade sliskigt sockersöta, nästan äckligt söta mocca-bakelser och än en gång fick jag höra historien om mamma och namnsdagen i hans barndoms Västervik. Då i början av trettiotalet. Och inom oss dolde vi båda det faktum att det var bara för mycket. Sötman var alldeles för mycket! Men det kvarstående slisket som känns i munnen timmar efteråt har hunnit glömmas till nästa år den 3:e juni. Så vi kämpar på…. ”The same procedure as last year”…. Nu ska jag koka kaffe och slå på en termoskanna.
Alla mina små elever…
Spela ut… Spela på…. Träkarl… Håll upp ett stort kort….. Bjud med hopp…. Bjuda reverse….. Högfärg…. Stayman….. Singelton…. Sangkomplexet… Starka öppningar (2 klöver)… Honnör…. Utgång….. Överföring…. Sang…. Maska… Scorer…. Sans atout…. Slam…. Kontrakt…. Hallonbuske…. Trumf- fördelningspoäng… Renons… Lågfärg…. Budgivning…. Motståndare…. Spelförare…. Svitad hand… Svaga öppningar… Dubbelton… Stenbergs….. Styrka och fördelning…. Trumfkung… Revoke… Ute där inne… Inne därute… På hand… På bordet…. Partner… Giv…. Dubbling… Inkliv…. Överbud…. Upplysningsdubbling… Straffdubbling… Hemgång… Gå bet… Delkontrakt… Honnörspoäng… Essfråga… Öppningsstyrka… Balanserad hand… Trumfa… PASS är också ett bra bud… Negativ sang… Systemdeklaration… Scoretavlor…
Är det någon av er som vet med sig att något (några) av dessa ord, dessa uttryck är förvärvade efter september 2014….? Räck upp en hand….
Ian, min elev i London berättade att han var helt övertygad om att han passerat det stadiet flera dekader sedan, som kunde svara upp till den inlärningstakt som jag kräver av honom. Ha ha, han tycker jag är hård…. Då skulle han varit bland ER stackare….
Visst är det underbart att känna att kunskapen breddas, växer. Samtidigt som man får bekräftat sig själv när man hittar ett rätt bud och-eller spelar hem ett kontrakt.
Jag ser på er hur ni strålar av glädje då ni lyckas, men även blir oerhört besvikna på er själv då det inte gick så bra. Detta fenomen ser jag och det ger mig ytterligare energi att försöka uttrycka mig klarare och inte ge efter när ni försöker att ”göra om” systemet Nordisk Standard.
Er inlevelseförmåga säger mig att ni inte tänker ge tappt med det system jag lär ut. Detta ger mig en feedback som gör min del av vår överenskommelse ganska trevlig. Att ta er vidare, utifrån er takt, men med lite pushande så vi inte stagnerar.
Hela mitt bridgepaket är ett bas-system precis som många andra system som lärs ut runtom i världen. För tillfället är det detta system som gäller i Skandinavien, denna Nordisk Standard.
När detta system ligger väl förankrat hos er är det lättare att ta till sig och förstå andra system.
Sedan är det så att jag kan bara lära ut ett system, den logiska biten och värderingen av era händer kan jag bara be er göra. Kanske tipsa om hur man värderar upp eller ner en hand. Men modet att våga göra avkall på poängberäkningen kan jag inte ge er. Det får ni uppamma själv.
Känner att det här lilla brev ville jag skicka med er ut på grönbetet som detta sommarlov är. Och till hösten kommer ni förmodligen att låta som de flesta av mina spelare på tisdagsbidgen; Hjälp vad jag känner mig ringrostig, hör jag dem säga. Ett sätt att förklara bort den veckans dåliga spel av dem…. Nästa vecka får de komma på något annat illfundigt….
Men kära vänner, det är som då man lärt sig cykla – kommer man bara upp på hojen igen så finns balansen där – kanske efter en gång i diket, sen aktar man sig…..
På detta sätt vill jag tacka er alla för den gångna terminen, för blommor och förfriskningar som ni försett mig med inför sommaren. Ni allihop från- och närvarande. Min chaufför framför även han sina hälsningar, för…. När det regnar på prästen så stänker det ju alltid lite på klockaren också.
Ha en trevlig sommar allihop. Bifogar James Bond-handen som några av er hann spela den 13/5. Det var James Bond som spelade den mot sin ärkefiende Hugo Drax som satt öst och bjöd 6 NT varmed James Bond som satt Syd bjöd 7 Klöver. Den dubblades X givetvis av motståndarna varvid Syd redubblade, XX han spelade hem den!!! I zon vilket gav honom 2660 poäng. Gissa om han fick en bästbricka… Och hur bar han sig åt????
NORD;
Sp 10 9 8 7
Hj 6 5 4 3
Ru –
Kl 7 6 5 3 2
ÖST;
SP A K D kn
Hj A K D kn
Ru A K
Kl K kn 9
SYD:
Sp-
Hj –
Ru D 8 7 6 5 4 3 2
Kl A D 10 8 4
VÄST:
Sp 6 5 4 3 2
Hj 10 9 8 7 2
Ru kn 10 9
Kl –
Sommarhälsningar med lite bridgefunderingar………..