Författare: Inga-Lill Sida 109 av 134

Vedhuggning – onsdag
Idag har jag inte sett många glimtar av maken. Men han hörs – dunk dunk har det låtit under dagen. Det är för tillfället ganska tyst i övrigt i lilla Rönäs. Grannen har varit ner till båten en gång i förmiddags. Drog upp några nät med fisk så de har mat för dagen. Hunden i grannstugan skäller så fort en bil närmar sig och fortsätter sedan att skälla så länge han ser dem. Även hunden har varit näst intill ”göralös” idag. Vågskvalpet det rogivande skvalpandes har inte heller hörts idag eftersom det är nästan vindstilla.
Sist jag pratade med min gamle f.d. bridgepartner i telefon, konstaterade vi att vi båda hade nedsatt hörsel. Vi sa mer – ”va sa du” än att vi hade något nytt och spännande att berätta. Till slut blev det så att vi skrattade åt eländet, att vi hörde så illa. Samtalet fortsatte runt synen och om vi kunde kompensera med den…. Nej, det var ingen upplyftande prognos på den fronten heller…. Förneka ett åldrande med de tillkortakommanden det för med sig är ingen idé, men man kan ju prata om dem när övriga samtalsämnen tryter. Så nu vet vi att hörapparater hade varit önskvärda för oss båda.
Men dunkandet jag har hört idag är tydligt. Maken hugger ved! Han brukar fnysa åt mina önskningar om att baka tunnbröd. Det goda bröd som vi brukar baka när vi är häruppe i fjällen. Han menar att jag inte äter av brödet själv så han blir tvungen att äta allt själv. Delvis har han rätt, jag är ingen stor brödätare. Men jag vet att det är uppskattat att det finns att tillgå av övriga släkten…. Och därför hejas mina önskningar om bakning på livligt av ”aren”. Det blir lite av byteshandel med tjänster och produkter. Så trots hans lite surmulna nekanden till bakning, har han ägnat dagen åt vedhuggning. Det är vårt vedförråd som av de ordinarie vedträna huggs till mer smäckra vedpinnar, så kallad kaffeved. Detta så det ska vara lättare att reglera elden.
Vi tycker det är roligt båda två att hålla igång sådana gamla traditioner som att baka dessa tunnbröd. Men man ska inte visa sig för angelägen……
Tar en runda upp för att hämta en dunk källvatten hos min svåger. Vi tar vårt övriga vatten från sjön, men till kaffet ska det var det källvatten de har uppe hos svågern. Svägerskan verkar glad av att höra att vedhuggningen är på gång.. Det är lite av festdag här i gårdarna när någon drar igång brödbak. Medan jag sitter och njuter av ett glas iskallt källvatten gör hon en snabbinventering av sitt kylskåp……har lite rökt skinka säger hon.. Jaha säger jag lite förvånat….vadå? Jamen, ifjol gjorde vi ju ”klämda mackor” till fikat när vi bakade, sa hon. Oh, ja det mindes jag när hon sa det. Ett ypperligt sätt att kombinera lunchen och elvakaffet. Mackor med ost och skinka i ett våffeljärn…smaskens.
När vi sätter deg gör vi inte en sån där fjuttig deg som jag gör då jag bakar vetebullar hemma i Skåne. Nej fem liter degvätska gör vi ”stöpan” av. Häruppe stöper man degar. Så när degen ska jäsas är det första kaffepausen. Sen slabbas det kaffe in emellan varven. Så, att ha en som ansvarar för fikat är inte så dumt.

Torsdag – jordbruk
Maken jobbar med torvsjok som han ”köper” bak i skogsbacken. I höstas fick vi nedlagt vår elledning som markbunden istället för att ha haft den som luftburen tidigare. Kanske begränsar detta alla de elavbrott vi fått leva häruppe med förut. Men de lämnade marken efter sig som ett illa skött vägarbete. Och strax utanför vår entré. Har inneburit att vi fått in en massa lera i farstun. Själv lägger jag sista handen vid en shoppingkasse som jag gjort av juice – och vin-emballage. Har talat om att jag skulle göra en med den ”silvriga” sidan utåt. Förmodligen finns det liknande att köpa, på alla dessa butiker som säljer pryttlar och drittlar. Och säkert kostar de runt en ”Astrid”. Men det roar mig att se vad jag kan åstadkomma med mina idéer. En av våra tidigare alster blev både beundrad och avfotograferad av en av marknadsknallarna. Det var ett stånd med handarbetande kvinnor som hade olika alster till försäljning, däribland hade de korgar gjorda av emballaget till Gevalia kaffepaket. Vi sa att vi hade mycket roligare då vi gjorde våra av paket från en-litersviner….. Mycket roligare…. 24 liter roligare….. Ville inte avslöja att vi haft trägen trogen hjälp från speciellt ett par från vår bridgegrupp…. I morgon ska vi sammanställa en shoppinglista och inhandla det mjöl och andra förnödenheter som saknas. Sen bär det nog sta med en degstöpa vilken dag som helst.
Nu ska jag spela lite bridge med min fransman, han har bett om ett rendez vous……

Sommarvärme, solsken. Det har inte varit så regnigt så gräs och gröda har växt. Lite svala veckor har gjort att naturen liksom har gått på tomgång. Satt i vårt uterum som består av tak av vanlig tälttyg men med väggar av myggnät. Satt och njöt att vi fått såpass värme att vi kunde sitta i kortärmat utomhus utan att bylta på oss tröjor och plädar, njöt av det mysiga vågskvalpet mot strandstenarna. Ett par som just lagt ut nät hade passerat med båten, så det bildats lite kölvatten-skvalp. Någon minut senare låg sjön som oanvänd aluminiumfolie igen.
Såg något underligt som jag bara sett någon enstaka gång förut. Svalorna landade i strandkanten som om de vore vadarfåglar. Sen gick de där och pickade i sig vad de kunde finna att äta. De är inga ”gångare”, de verkar snarare som om de har gångproblem. Men de har tvingats att söka din föda på marken i sommar. Annars är de mästerflygare som helt fångar sin föda i luften, många gånger har jag snabbt hukat för dem då de kommer svischande. Behöver jag egentligen inte göra. De manövrerar så att de vänder strax innan vi möts. Jag hade aldrig hunnit avvärja krocken men de gör det med bravur.
Sitter och njuter av att vara hemma igen efter en hel dag i solen, på marknaden. Vi har årets stora händelse gränsmarknaden i dagarna tre häruppe. Det är marknadsknallar från hela halva Sverige häruppe. Det de inte har att sälja är inte uppfunnit.
Årets nya produkt är en toaborste som ser ut som en rejäl ”slickepott”. Jag trodde först det var något som skulle användas till matlagning el. dyl. Men nej vad jag bedrog mig. Visserligen var de som var tänkta som diskborstar lagom att använda i syltburkar och annat där man kan förvänta sig använda slickepott. Ha ha, på marknader köper folk mycket skit som man kan leva utan. Vi har skrattat åt varandras tokiga köp i många år, släktingarna häruppe. Säkerligen har ni väl någon gång fascinerats över smarta grejor på reklamen i TV. Häruppe står man med livs levande knallar som med smort munläder beskriver och förevisar dessa fantastiska grejor man inte kan leva utan…. Och så går man hem med lättare plånbok och en massa onödor i kassen. Men eftersom det är årets stora händelse häruppe, denna helg, så deltager vi precis som alla andra år tidigare. Det är hemvändarhelg för folk som har sina rötter häruppe. Konfirmationsträffar och, som det heter i våra dagar reunions, klassträffar, avlöser varandra. Makens klass blev det ingen klassträff för iår. Halva klassen dog i våras… De var två stycken i hans klass. Så han kan ha sin reunions när han vill och var som helst.
På väg hem från marknadens fredags fick vi åka i ilfart. Vi hade hittat en marknadsknalle som sålde jordgubbar och körsbär. Han hade även Norrlands delikatess nummer ett: Åkerbär. Kunde inte motstå ett inköp av dessa, men vi var tvungna att åka på systemet för att inhandla en flaska brännvin. Man måste göra likör av dessa guldkorn. Även om Vern dagligen frågar om min hembränningsapparat puttrar på i sin lugna takt, är jag inte ägare av något lämpligt brännvin. Alltså en snabb titt på klockan, jo vi skulle hinna inom på systemet före klockan arton.
Mycket trafik. Men då vi kom ut från Tärna glesnade det. Passerade Morka och kom upp mot Västansjö i ett huj. Passerade en mycket lättklädd dam, endast bikini på sig, som stod i vägkanten, till synes helt ensam, stod och talade i mobil.
– Hon hade hallon, sa jag…..
– Va, sa maken…..
– Hon hade hallon, sa jag än en gång…..

Men blev tvungen att förklara vad jag menade. Vi har en bekant som har ett mobiltelefonabonnemang som heter Hallon. Problemet är att hon får gå ut mitt på vägen utanför stugan då hon ska telefonera. Inne i stugan eller vid vägkanten har hon ingen täckning.
– Ha ha skrattade maken, jag tyckte hon såg sur ut. Övergiven och akterseglad som Claire Wikholm såg ut då de åkt ifrån henne i den där pjäsen: Vi hade i alla fall tur med vädret… Minns ni? Då morfar och Claire gjorde gemensam sak av sin nödighet. De slog en drill i Guds fria natur…det var bara det att morfar var snabbare, så där på vägkanten som han utförde sitt behov. Claire som hoppade in mellan granarna, blev bortglömd och akterseglad.
Maken brukar ibland säga att det aldrig skulle kunna hända med mig. Han hade inte hunnit köra många meter förrän han reagerat över den spöklika tystnad som spridit sig i bilen om han glömt mig i vägkanten. Samtalet löpte på…
Vi hann inom systemet och satt sedan och njöt kvällslugnet och den underbara aftonen utomhus. Tanken var ….ett glas vin och några ostkex med den där goda vitlöksosten. Men då vi letat högt och lågt insåg vi att de där kexpaketen står snällt kvar i Gantofta. Ja ja fick bli ett glas då…..utan tillbehör. Vi är inte så kinkiga.

Har ni sett den lilla växten skogsbingel? Den där tvåbyggaren? Den som har honor och hanar, precis som djuren….. Annars är de flesta växter både hona och hane på samma planta. Skogsbingeln är inte så vanlig i skogen, den är mycket mer vanlig i ditt hem… En liten tid framöver i alla fall. Den är numera på väg att saneras ut ur våra hem… Denna växt som jag är så fascinerad av. Nej det är ingenting som kan jämföras med ohyra och annat som drabbar våra bostäder… Det är en liten rar bild av en rätt så rar växt ur vår svenska flora.. Ja, vad är det jag snackar om? Jo ta fram en hundralapp… Bredvid vår eminente gamle vetenskapsman Carl von Linné ser man en växt. Två stjälkar av samma växt. En honplanta och en hanplanta, en växt som vi hittar i våra bokskogar i Skåne. I lundar upp till Mellansverige. Det är som om det går en gräns längs Mälardalen.
Jag har varit intresserad av vilda blommor hela mitt liv. Fåglar är också ett intresseområde för mig, men de sitter inte stilla så länge att jag hinner få upp fågelboken och slå upp och artbestämma dem. Tacka vet jag blommorna. De står snällt kvar och låter sig beskådas, beundras. Och så kvittrar de inte så man blir förvirrad att lätet inte stämmer med beskrivningen i boken. Men numera slår man väl förmodligen inte i några uppslagsverk…. Man googlar väl….
Undrar om Linné skulle hunnit dokumentera mer och även hinna läsa och resa mer om han haft tillgång till google…..
Han är och förblir en stor idol för mig. I våras (fredagen) den 13 maj fick jag gå i denne mans fotspår!! Jag var på besök på ett av våra skånska slott. Blev då ombedd av värden på stället att följa med ut i trädgården, parken. Han berättade att jag skulle få se något unikt. Och då vi passerat en avenboksallé, en underbar lövsal som det kunde dukas till fest inuti. På andra sidan avenboksallén var vi omgivna av en häck på ömse sidor om oss. Visst luktade det lite bekant om denna mastodonta häck. Men över två meter hög och tydligt bred och välväxt, visst var det en svag doft av ”kattpiss”? Solen gjorde att doften från häcken blev förnimbar. Annars måste man gnugga bladen eller i alla fall röra vid växten för att kunna artbestämma att det var buxbom, buxbom som man brukar få böja sig ned för att nå. Har aldrig drömt att få se buxbom så hög! Som sagt, enorm. Och tillika rätt lång, vet ej hur lång, men den var minst tjugo meter lång, passagen som vi vandrade i. Då vi nådde slutet av växtkorridoren öppnade sig en lustig liten uppförsbacke med stora rejäla buxbomsbollar utspridda i backen. Det tog en stund innan jag såg vad det föreställde. En kägelbana från förr hade får stå modell till denna drygt trehundraåriga skapelse. De utspridda buskarna stod så att de bildade mönstret som käglorna stod i på en äldre kägelbana. Fantastiskt! Och min idol Carl von Linné hade varit där och beundrat den. I mitten av 1700-talet.
Senare då vi satt till bords hörde jag att det viskades att en av männen runt bordet hade födelsedag just den dagen. Jag sa då lite imponerad, har du samma födelsedag som Carl von Linné. (Vad det nu är att vara imponerad över) Jaså fick jag till svar, fyllde han år 13 maj?? – undrade mannen, födelsedagsgrisen. Ja svarade jag det är därför Linnea har namnsdag idag….. Har Linnea namnsdag idag fick jag även höra mannen fråga lite förvånat! Den mannen som är sprängfylld med kunskap om historia, matematik och logiskt tänkande… Visste inte vem som har namnsdag på sin egen födelsedag!
Och lite förvånat undrade jag vad han gjorde där den dagen, men fick till svar att han inte ville missa vår bridgekväll. Fick fira hemma, dagen efter istället.
Visst är det underliga saker som kan hända oss här i världen, att få gå i Linnés fotspår. Men att jag inte kan hålla babblan om det där med födelsedag och namnsdag…
Igår då vi körde in till byn sa maken under bilkörningen: är det inte ovanligt mycket rödklöver i år? Skrattande upplyste jag honom att jag haft samma tankar, men fått tänka efter. Det är som en lång röd snödriva längs vägen hel vägen, men de brukar gå i blom så här i mitten av juli. De fullkomligt exploderar av dessa röda blommor. Därför såg vi dem knappt för en vecka sedan. Men nu, nu är det så vackert långs vägen. Och om några dagar kommer det att vara uppblandat med cyanblå tussar med blåklockor insprängda ibland rödklöver-blommorna.
Juli månad är de röd-gröna blommornas månad…. Våren börjar i vitt och gult….vitsippor, vårlök, maskrosor med mera. Juni är de vita blommornas månad, hundkex fläder, hägg och andra ljusa blommor. Sen kommer juli med kraftigare färger, som om naturen har en svårare konkurrens-situation. Blåklocka, rödklöver, mjölkört,tjärblomster, rödblära och midsommarblommar. För att i augusti övergå i de djupast färgade blommar, kråk-klöver och alla lila blommar som vicker-arter med flera. Jag har en gång hört en botaniker säga att färgen på blommorna har utvecklats efter deras behov att synas och bli upptäckta av de pollinerande insekterna. Vet ej om det var sanning eller det var en spekulation från botanikern?
Nu ska jag gå ut och kolla om vår herre har tempererat duschvattnet så jag kan ta dagens reningsprocedur utomhus i vår sommardusch. Den dusch som är konstruerad så att en låååång trädgårdsslangen ligger på marken och värms upp av solen.

Oh what a beautiful morning, oh what a wonderful day…. Men det var i Oklahoma…
Det var en sång som jag hörde ofta då jag var barn… Längesen jag hörde den senast, men i mitt bröst känns den så verklig och jag brukar ha den kvar i mitt huvud under frukosten och även en bit in på förmiddagen sådana här dagar som idag.
Det känns lite som en skymf att dra ner rullgardinen då vi går till sängs men östersolen är oerhört krävande, där den sticker oss i ögonen tidiga morgnar. Även om man har stängda ögon då man sover, klarar inte mina ögonlock att förneka den obarmhärtiga pockande solen. Jag vänder mig i sängen, försöker att somna en stund till men nej… Det känns som man ligger i rampljus… Så ner med rullgardinen i östrefönstret på kvällen…
Vi sprang på känt folk i ICA-affären i måndags. Helsingborgare. Blev en kväll med skåningar i stugan. En av dem hade varit här tidigare, men de andra två var det premiär för. Då de steg ur bilen hörde jag hur en av dem drog efter andan och sökte efter ord… Ja, sa jag. – Här e´så grannt att de´gör rent ont i ögonen… Ett uttryck som jag lärt mig här uppe i Tärnafjällen, men det är så beskrivande. Då man bara står handfallen, överväldigad av vad man ser.
Nickande, fortfarande ordlös kände jag att jag hade hennes fulla förtroende att ge naturen runt oss denna eloge…. Och efter en stund sa hon: hade jag haft denna stuga på detta läget, hade jag aldrig åkt hem till Skåne….
Vi har nu varit här en hel vecka. Tiden rusar häruppe också. Men vi har hunnit installera oss ordentligt. Vattenpumpen monterad allt vatten indraget till både hus, dusch och ladan där jag har tvättmaskinen. Har hunnit tvätta en maskin också. Myggtältet är uppsatt. Och en grillafton med skåningarna är avverkad. Igår hade vi gående kaffebjudningar. Med kort mellanrum hade vi kaffegäster gånger två, så nu är det tid att sticka till affären och handla lite jäst och vetemjöl. Ja ja – jästen ska vara till vetebröd.
Någon har frågat hur jag klara isoleringen häruppe. Om jag får lappsjuka… Men jag fixar det. Vern, en bridgekompis i London frågar mig varje dag om – ”the still stills bubble?” The still är en förkortning av ”destillery” destilleringsapparat. Han är övertygad att jag har min egen lilla ”separator” häruppe i stugan. Och Flute i Bombay har diskuterat fotbollsmatcher med mig, och frågat vilket lag jag håller på… Har förklarat för honom att Frankrike får min support sedan Sverige och Island föll ur. Min favoritpartner på webben är ju fransman, så… Att de ser på fotboll därborta i Indien! Kevin i Australien föredrar rugby. Jag tycker det är en sport som mest liknar en osportslig sport. Och varje dag utom tisdagar spelar jag en bridgeturnering med en dam borta i Austin Texas. Men vi två diskuterar inte fotboll. JaMiE från Sydafrika struntar i fotbollen, vill bara spela bridge…. Så min lappsjuka är inte så djup….
Detta världsomspännande nätverk…. Ja ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det roar mig att vara tokig…
Brukar tänka på mina föräldrar som tyckte att televisionen var en enorm teknisk uppfinning. De menade att nu hade utvecklingen nått sin kulmen. Och den första gången vi såg Eurovision!! Vi satt klistrade framför TV-apparaten.
Men de hann aldrig höra tals om mobiltelefoner. Däremot minns jag en gång min mor sa, att det skulle komma en tid då man inte kunde svara i telefon förrän man kammat håret! Då hon sa det, uttalade hon det som om det vore en utopi…. Jag brukar visserligen dra fingrarna igenom, håret en snabb ”kamning” då jag hör Vicky pingla mig på Skypen. Hon bor borta i Saskatchewan i Kanada. Och vi brukar ibland tjattra lite om vad som händer runt om oss. Men om vi har ”tousled hair” (rufsiga i håret) bryr vi oss inte om. Det finns mer allvarliga saker som vi tar hänsyn till.
Nej nu får jag sluta tjattra här. Ska till affären. Och fick just ett mail från froggy, min fransman att finalen skulle firas med en flaska mousserande plus en ostbit. Annars brukar han säga att jag alltid dricker aquavit och äter sill…. Men nu är vi överens att han väljer menyn, och fermented herring,(surströmming) vill han inte ha…. Vill hälsa en trevlig helg.

Nu i dagarna kommer vi att se våra gamla sedlar för sista gången. Då ersätts de med nya fina. Selma går i pension och Astrid tar över vår lilla tjuga. Och jag undrar om många i framtiden kommer ihåg vem Jenny Lind var. En sångerska som på sin tid var lika välkänd som La Nilsson. Men ersättningen Evert Taube tycker jag är en trevlig lösning. Litteratur ersätts med litteratur och musik med musik.
Sedan dyker givetvis frågan upp i huvudet på mig, vad gör de med de gamla sedlarna? Och vilka är dom? Som gör? Eller som mina barnbarn brukar säga då de var små, ”domma”. De bränns har jag hört någon säga.
Mina föräldrar sa alltid ”bränner pengarna i lomman på dej unge”? Då man hade brått att sticka iväg och ”tjomla”, då veckopengen betalts ut. Tänker på det när jag hör vad de gör med våra begagnade sedlar… Småpratade med väninnan om detta med att bränna pengarna, då hon berättade om en av hennes arbetskamrater.
Denna kollega hade lyckats sluta röka, och hon la lika mycket pengar i en burk, som hon skulle lagt i tobaksaffären då hon rökte. Maken hennes fortsatte att bolma på som tidigare. Då ett år förlupit, växlade hon in pengarna i sedlar. Presenterade dem för maken. Whow!! Så mycket ”kosing”!
Glatt började han planera för vissa av de inköp de fått avstå då inte familjens ekonomi inte tillåtit dem tidigare…. Men vad gjorde hustrun? Hon tog en tändsticka, satte fyr på moneysarna och brände rubbet! Mitt framför ögonen på dem häpne maken! Som hickande frågade vad hon gjorde! Är du från vettet, undrade han? Nja det är mina pengar, svarade hon, och jag gör vad jag vill med dem. Beslutade mig för att göra samma som du! Bränna dem, svarade hon.
Maken hade i det ögonblicket tagit sitt sista bloss! Blev inte mera röka där inte.
Denna berättelse fick jag höra då vi funderade hur det skulle brännas pengar i Sverige vid halvårsskiftets. Nu i herrens år 2016.
Sen blir det småskrattat ännu en gång åt gångna tider. Jag har även jag hört till rökarnas skara. Och minns en gång då maken vunnet 500 kronor på Bingolotto med Leif ”loket” Olsson. Lotterna med de vinsterna löstes in i tobaksaffärer. Då de gått några veckor kom helt plötsligt maken att tänka på vinsten.
De där vinstpengarna har jag aldrig sett röken av sa maken till mig. Men jodå lugnade jag honom, det har du visst det, svarade jag. Jag löste in lotten och handlade en limpa cigaretter för pengarna, så den röken som blev av den vinsten har du dels sett, och dels varit med och delat som passiv rökare.
Så om vår riksbank behöver hjälp med att bränna pengarna kan de alltid kalla på mig. Jag är en erfaren pengabrännare….
Sedan kommer frågan upp, väninnor emellan. Får man bränna pengar? Eller? Nej det är nog förbjudet? Bör vi fråga Gudrun Schyman om det är tillåtet att elda med pengar. I USA är det ett brott att bränna pengar men i Sverige är det tillåtet att tutta fyr på pengar sedan början av 1980-talet. Men onekligen känns det som om man skymfar landet lite, det är jag övertygad om.
Med detta glider samtalet vi fört in på flaggan. Vad är tillåtet runt den och inte. Sedan 1983 då nya regler infördes får man göra nästan vad man vill med en svensk flagga. Då den är uppsliten får man kasta bort den. Men man bör klippa sönder den så det blåa respektive det gula är var för sig. Då är den inte att betrakta som flagga längre. Tidigare var det så att då en flagga var utsliten skulle den brännas. Något som jag reagerar på. Något som jag uppfattar som en skymf mot flaggan oavsett vilket land den tillhör. Det fanns en tid då man blev tvungen att bränna flaggan då den nuddat marken. Vissa regler är jag glad att de blivit uppluckrade. Låter onekligen som anno datzumal för mig.
Jaha, det här blev ju lite av en uppföljning av min tidigare berättelse om svenska flaggan….