Hade haft bilen på verkstad och maken ville ha mig med som sällskap när den skulle hämtas. Ok sa jag, kan vi väl åka på stora köpcentret och se om vi hittar några kaffekoppar.
Vi har de senaste månaderna varit missnöjda med kaffekopparna som vi använder till vardags. De ville inte bli vita inuti längre. Vid min ålder vet jag att ett visst slitage gör att porslinets vita färg mattas av och antar en benvit-beige färg. Det är inget trevligt att duka med. Då kan vi sluta att diska och göra som den gamle gubben, ta ett tag med tummen och gräva ur det grövsta. Bara så att kaffet får plats. Men vi känner att vi är inte där ännu.
Så iväg till Mammons tempel. Vi startade i kosta extra-mycket-butiken. Där fick jag syn på en del porslin, modell MON AMI, längst in i butiken. Högt upp på en hylla. Nådde inte jag upp till. En tanke for genom huvudet. Den modellen? Kunde vi få den för under 200:- pix per del? Alltså kopp och fat? Nej det gick inte för sig för de hade inga kaffekoppar, bara muggar. Snopet tittade jag på expediten. Vadå bara muggar. En annan modell då? Nej tyvärr. Expediten suckade ljudligt och såg på mig som om jag störde henne i hennes pyssel med alla de moderna ting som butiken innehåller. Jaså har ni inga kaffekoppar, sa jag. Hur dricker folk kaffe idag då? Pustande förklarade hon för mig att idag dricker folk kaffe i muggar. Jaha. Var gör man av skeden då, när man rört färdigt? Gitte inte ta upp diskussionen med biträdet, såg på hennes plågade min att det inte lönade sig.
Men onekligen hade hon irriterat mig lika mycket som jag irriterat henne. I affären med herrkläder hittade vi jackan maken gillade. Jag säger vi hittade, för tydligen var det inventering eller nåt denna dag. Vi fick leta länge i en rad trångt hängda jackor. Omöjligt att plocka fram för att läsa storleken. Men en ficklampa och kunskapen från förr i tiden då man åkte färja dagarna innan jul eller påsk. Då fick man lära sig att jobba trångt. Slutligen kom en ung man fram till oss och frågade om vi behövde hjälp. Det behovet hade vi bistått oss själv med. Men han undrade om det var något mer vi önskade. Jo, en tröja sa maken. Men fel storlek på de som fanns i butikshyllan. Biträdet sa han skulle titta på lagret om de hade en rätt storlek. Nu dök det plötsligt upp tre biträden till! Hade de haft personalmöte bakom kulisserna? Men maken blev ekiperad så han kunde hänga undan vinterjackan.
Vidare bort mot butiken kosta-mycket, men utan tilläget extra. Väl därinne gick vi igenom hylla för hylla. Inga kaffekoppar som vi hittade. Var på väg att lämna affären då maken slöt upp bredvid mig och sa: kom ska du gå se….vi gick bort till hyllan ”Pillivuyt”. Vad menade han? Skulle vi köpa pillivuyter? Käre make, vet du vad du står och försöker locka tanten med? Han tog försiktigt ner en kopp ur hyllan och visade mig. Gillar du den, sa han? Vojne vojne. Nu vet du inte vad du gör gosse lille tänkte jag… i hela mitt vuxna liv har jag haft en dröm om franska soppskålar, sådana man serveras löksoppa i. Av märket Pillivuyt…. och jodå jag kan tänka mig pillivuyt-koppar också. Men då jag förklarade för maken, som tjusigt erbjöd mig några koppar av detta märke. 199:- pistoler…lite dyrt, eller ja faktiskt mycket dyrt…. men vi kanske inte behöver ett halvt dussin sa han…. nej okei, men jag vill ha fat till, kontrade jag. Vadå fat till, undrade maken. Jo, de kostade 119:- för faten. Erbjudandet sjönk helt plötsligt till en kopp med fat….visst såg han lite blek ut om nosen, maken min.
Jag avslog och vi gick vidare i templet. Har Clas Ohlson kaffekoppar undrade vi. Vi släppte pillivuyterna, inte prisvärda! Strosade så sakteliga bort mot Clas. Plötsligt kom maken med förslaget – Åhléns? Nja, sa jag. De har nog bara lite kläder och kosmetika. Jag frågade om han visste om det nya Åhléns var för bättre eller sämre bemedlade? Med vi kollar. En första blick in genom dörrarna visade på alla dessa kläder. En kosmetika-disk där det residerade två biträden med bra reklam för sitt jobb. Hur mycket ska du sälja på ett sådant ställe för att få ihop till hyran och lönerna i avans?
Bry inte din hjärna tänkte jag…. maken gick vänstervarv i butiken och jag hittade en bänk, men oj så lämpligt. Sent omsider dök han upp och såg väldigt entusiastisk ut. Kom och kolla, sa han. Och kan man tänka. Han hade hittat. Vanliga gammaldags kaffekoppar med fat som hörde till. Och prisvärda. Nu har vi druckit ur dem i sex dagar och vi känner oss oerhört nöjda. Dels lyckades vi leta upp denna kuriositet som en kaffekopp med fat är, nuförtiden. Och dels kostade de bara tredjedelen av vad de där pillivuyterna kostar. Ja, till och med mindre än en tredjedel.
Margareta
Mammons tempel har mycket att erbjuda! Både för bemedlade och mindre bemedlade! Det gäller bara att hitta rätt i djungeln!