nedtecknade minnen och berättelser

If you need a p call for me…..

If you need a p, call for me…if you need to pee call for a Port-a-Potti. Detta meddelande sa Melvin häromdagen på bridgesidan som jag gästar s.g.s. dagligen. Skrattande läste jag hans uppmaning, undrade om han visste hur aktuell han var. Enbart P står för ”partner”. Det andra pee är det som man gör i det fria uppe hos Maria….
Nu när ovädret som har härskat över oss i två dygn bedarrat, kan jag bara skratta åt Melvins uttalande. Maken och jag är väl medvetna vad en Port-a-Potti är. En portabel toalett som laddas med sanerings-vätska i både tank och spoltank. En sådan man har i husvagnar, en s.k. kemtoa. Nu för tiden är de inbyggda, men förr var de helt portabla. Hela anordningen. Vi har en sådan ståendes. Användes det året då vi byggde om och till vårt utedass. Äldsta barnbarnet minns säkert sommaren han var med oss till stugan. Då vi gick in i vedboden för att uträtta vissa ärenden. Sedan har Port-a-pottin blivit stående i en hörna längst in på vinden. Den vind vi enbart når via luckan ovanför östra fönstret. Alltså ingen toa man utnyttjar med den placeringen. Då och då har den kommit på tal. Vi menar det kan bli sådant oväder att vi knappt kan ta oss till utedasset.
Jajamensan, inträffar varje vårvistelse häruppe att det blir näst intill en omöjlighet, och det ökar med åldern på oss också. Men då har port-a-pottin varit omöjlig att nå. Vi kommer inte in på vinden vintertid. Drivan utanför östrefönstret placerar man ingen stege i, inte den 1 1/2 meter höga drivan.

Under lördagen förberedde vi oss för ovädret som det varnades för enligt SMHI. Vattenspannar fylldes med disk-och tvättvatten. Dunkar med dricksvatten fylldes upp. Kollade bröd- potatis- och korvförråd. Allt under kontroll. Ja sen var det ju det där med port-a-pottin. Maken undrade om han skulle ta in den. Jamen, den står längst in på vinden sa jag. Den har vi konstaterat att den har världens dummaste placering tidigare vinterstormar!!! Nej men jag tog ner den i somras innan vi for ner till Skåne. Ifall vi skulle behöva den till våren.
Jättebra att han tänkt på det, sa jag. Men skulle vi verkligen ta in kemtoan? Skulle vi ge oss för vädrets makter och/eller för vår ålder? Vi behövde aldrig ta något beslut. Vi hade inga sanerings-vätskor. Så det löste problemet för oss. Ingen kemtoa, port-a-potti inomhus. Två dygn har förflutit. Många arktiska expeditioner har företagits men vi lever och är helskinnade.

Imorse hade jag lite problem med mina ögon. De hade blivit sämre. Jag hade svårt med fokus. Kunde inte se svågerns hus så bra. Jag brukar kolla om det ryker ur hans skorsten. Det är ett tecken att läget är under kontroll, att han lever. Men när jag kollade imorse var huset som att titta i ett kalejdoskop. Grumsigt grusigt. Hade haft det så här någon timme. Ipaden med dagens tidning gick bra att läsa, men på längre håll var det bara griller. Ja ja, jag är förberedd att dagen ska komma att jag ser sämre och sämre. Beslöt att låna makens ögondroppar, putsa mina brillor och se om det blev lite mindre irriterande grumsigt. Då jag tog puts-trasan i hand och började putsa glasen kändes det lite ”eljest”, som norrlänningarna säger. Annorlunda… oj då, det var mina läsglasögon som jag vanligtvis använder utanpå mina vanliga brillor då jag ska se smådetaljer. Dom med +4 i glasen. Inte konstigt att allt var så grumsigt. På med de vanliga brlllorna igen och röken stod som en kvast ut ur skorstenen hos svågern! Ha ha ha, vad de gamla vimsar. Men utan brillor ser jag ju inte vilka brillor jag får på mig. De brukar inte bo ihop så den förväxlingen har aldrig blivit gjord förr.

Maken har efterlyst ”golvtrasan” vi brukar ha på golvet då vi bär in vattenspannar. De brukar bli kondens utanpå dem så vi har trasorna på golvet under spannarna. Men hur vi letat högt och lågt har den varit försvunnen. Vi konstaterade att den förmodligen inte blivit tjuvgods. Då hade de väl tagit våra spritflaskor också. Så det var nog så att den skulle dyka upp förr eller senare. Det brukar det göra som inte blivit tjuvgods. Och idag då värsta ovädret bedarrat, då dök ”golvslarva” som den heter på norrländska, upp. Den hade blivit lagd bland stryktvätten. De där sista vi tog in från klädstrecket i somras innan vi lämnade stugan. Det som inte blev insorterat på sina rätta platser. Där dök golvslarva upp!! Så nu styrdes den in på sin vanliga plats, där den bor då den inte används. In under vaskaskåpet. Skåpet under diskbänken. Och vet ni vad vi hittade där?? Jo två flaskor med saneringsvätska till kemtoan, till våran port-a-potti!!!! Så nu kan det få lov att komma ett oväder till. Ha ha ha.

Alla mina berättelser verkar till att röra sig om vedermödorna runt våra toabesök. Och då jag  pratade med väninnan idag och skanderade om dessa händelser skrattade hon hjärtligt åt dem och ansåg att jag skulle skriva ner dem. Kan jag väl inte sa jag. Folk tror jag blivit knäpp med alla mina berättelser om toabesök. Jo då menade hon. Klart du kan skriva ner dessa underhållande skrönor om hur vi åldras… allihop blir äldre….hela tiden. Så nu fick ni dessa också…..

Föregående

Vi får ta in Gullspira

Nästa

Konsumentinformation

  1. Margareta

    Underbart, härligt! Det som göms i snö kommer upp i tö. Här blev det ju tvärtom, kan man säga! Klart att du ska berätta om vedermödorna där långt upp i norr! Det gör ju att vi andra njuter mer av att ha det bekvämt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén