Vissa uttryck blir väldigt preciserande. Går inte att förväxlas med något annat. Jag har en tjock-TV stående kvar i allrummet. Den har inte varit påslagen på länge. Den är pensionär precis som jag. Borde kanske förpassa den till elektronik-fraktionen på tippen. Förr kunde man båda höra och läsa hur dessa apparater kunde orsaka bränder i hemmen. Detta troligen på grund av damm som samlades inne i TVn, där det också blev hett. Så det uppstod en form av självantändning.
Men det där med tjocksockor….vad är nu det??? Jo makens systerdotter fick syn på hans strumpor, och skrattande frågade: har du tjocksockor på dej morbror? Och, jo det hade han. Efter flera års vädjan från min sida om att prova ett par av mina hemstickade, gjorde han ett försök. Sedan han testat, erkände han att de var inte alls så dumma. Detta betyg är ett mycket bra betyg avgivit av en av dessa norrlänningar som aldrig vill förhäva sig. Och jag fick sticka flera par till honom i olika kraftiga och tunna kvaliteter. Tyvärr är slitstyrkan på dessa strumpor i rent ullgarn inte samma som dessa köpe-tubsockor eller andra köpe-strumpor med invävd förstärkning i häl och tå med konstfibrer. Så med den lyxen att ha en skön bekväm strumpa, så försvinner slitstyrkan. Min första glädje över att ha gjort mig behövd, utbyttes snart i en viss sorgsenhet, då jag redan vid denna tid börjat inse mina ögons begränsningar.
Men som jag berättade i mitt förra inlägg har jag varit hos min optiker. Och denna gång blev det nya glas. Min första tanke var: STICKA!!! Sedan har jag sett gubben min sitta med stoppenål och garnnystan och provat att göra en lagning på sina tjocksockor. Han är oerhört händig på många områden, men stoppa strumpor hör inte till hans starkaste kvalifikationer. Min nästa tanke var att kanske försöka få till ett par till och eventuellt laga de strump-par som har airkondition. Så nu har jag lite att syssla med igen.
Jag har återtagit min prenumeration på Allers, det är snart ett år sedan jag släppte den senast. Kunde inte se korsords-frågorna längre. Men med nya glas leker livet igen. Det är inga större bekymmer att se på håll. Det är det där läsavståndet som blev mest besvärligt…men men.
Lillasyster var in på en fika för en veckas tid sedan och hennes fundering var: hur ser du korten då du spelar bridge??? Där har jag god hjälp av ett bildminne. Hur är prickarna ut på hackorna? Om det är åtta eller tio hjärter ser man ganska tydligt, så även om man inte kan läsa siffran ser man vad det är för kort…. så mitt handikapp när det gäller bridgen beror inte på ögonen. Det beror på när dumskallen inte hänger med.
Min ordinarie bridgepartner har haft ledigt torsdag till och med måndag, haft en weekend i London med sonen. Så jag har provat med olika partners under helgen. Han har inte fått veta att jag ser bättre. Jag kanske ska mörka detta för honom, så han inte har högre krav på mig. Men nu sent söndagseftermiddag tutar postmannen, kommer med ett mail. Han vill spela idag. Ha ha nu har speldjävulen tagit tag i honom. Det blev en avkortad ledighet. Ska bli spännande att se om han lärt sig signalsystemet. Han fick ledigt med det löftet att han skulle plugga signaler.
Under tiden har jag samlat skvaller om mr Potus. Och delgivit Ian i en engelsk avhandling om allt som berättas på denna site om murar som ska byggas och många som håller med om att det inte finns så många illegala mexikanska invandrare i Kina, så de har verkligen haft nytta av sin mur som de byggde en gång i tiden. Och hur glada vi är när vi slipper spela Trump…. det var en kvinna som skvallrade om nya presidenten i USA. Hon blev varnad av sina med- och motspelare att vakta sin tunga. Annars kanske mr Potus skulle ta ett seriöst samtal med henne. Hon småskrattade, babblade vidare en stund…tystnade och frågade: -vem är mr Potus? Hon fick svaret att det var en mycket rik man inom presidentens kabinett.
Dessa engelsk-lektioner uppfattar jag som smått underhållande….. men maken säger att jag troligen inte kommer att få något visum till USA till den 21 augusti, så jag kan inte åka till St Louis och se solförmörkelsen…..så mycket som jag har skrattat åt alla skämt jag läst om mr Potus.
Nej nu ska jag sticka några varv
Margareta
Min mormor stickade också ullstrumpor. Hon hade sitt långa hår utslaget. Då kunde hon rycka hårstrån och sticka in dem i fotdelen. Strumporna blev både varmare och hållbarare.