En ljusskygg decemberdag

Idag var det ingen tid mellan gryning och skymning, de gick ihop, de två magiska tider på dygnet då man känner sig lite tidlös. Morgontidningen innehöll inga stora braskande rubriker, bara de vanliga händelserna. Så dagen började lugnt och skönt, inget jäkt.
Men plötsligt påminde maken mig att jag hade arbete att göra inför kurskvällen på fredag. Jag hade inte förberett de kortbrickor som ska spelas. Vår lilla London-tripp har gjort mig lite disträ. Men under dagen blev det gjort. Sedan har vi slitit med riktigt grovgöra idag, ett hårt timmerhuggar-arbete har vi gjort. Vi har ätit kroppkakor. Och icke vilka kroppkakor som helst. Nej, idag slog jag upp receptet på webben. Om jag slår upp på nätet kan jag förstora upp det så jag ser texten utan extra glasögon. I min gamla vanliga kokbok ser jag inte bokstäverna längre utan extra brillor.
Men där var ett recept skrivet av en av våra kända kockar, inte han som slickar på fingrarna. Nej den andre, han som brukar vara domare i kocktävlingar i TV. Han ansåg att med en god fyllning av fläsktärningar och lök, skulle kroppkakorna serveras med stekt fläsk, brynt smör och rårörda lingon.
Jag som är barnsligt förtjust i stekt rimmat fläsk lät mig ledas in på detta. Vi åt och njöt men det var nu som vi kände att denna maträtt var nog inte tänkt till två lata pensionärer utan till hårt arbetande timmerhuggare som tillbringat hela långa dagen ute i snö och kyla.
I Norrland talar de om att de fått palt-schvimeln då de ätit lite för mycket palt. Maken och jag har lidit hela kvällen av kroppkake-schvimeln. Man är på gränsen att svimma av övermättnad. Så vi har beslutat oss för att den kockens recept ska vi inte följa fler gånger. Det blev tårta på tårta, eller kaka på kaka. Alldeles för mycket. Men den gråa dagen som aldrig ville ljusna blev mysig med sådan gammal husmanskost. Och vid denna årstid känns det trevligt att plocka fram menyer med robust gammaldags mat. I London smakade vi mat från andra länder, och dagens kosthållning har så mycket influenser att det gamla känns nästan exotisk numera då man lagar den.
Vi får ta en sallad imorgon och se om vi kan få rätt på kolesterolet igen efter dagens utsvävningar. Sedan är det nog hög tid att ta itu med säsongens göromål. Säsongen, uttrycket som barnbarnet myntade för sådär sju-åtta år sedan. Hon frågade: – när är den där säsongen, farmor? – vilken säsong, undrade jag… – Den där säsongen då ni brukar ha så många goda kakor, löd hennes svar. Jaså du menar julkakorna frågade jag. – Aha, är det till jul? var hennes undring…ja det är det….. så nu får vi ta itu med julbaket.
Sen är det backningen, den är inte avklarad. Får slita ett tag till med den….
Såg i sista avsnittet an ”Allt för Sverige” hur killarna vann duellen mellan lag killar – tjejer. De skulle packa en husvagn och sedan backa in den på en parkeringsficka! Jag kände hur det knöt sig i magen på mig när jag såg uppgiften de skulle göra. Tjejerna packade och var klara med det praktiska jobbet långt före killarna, men sen skulle de backa!!! Med släp! Jag visste det! De föll på att de började tänka. Jag fick rådet av en man att jag skulle låta bli att tänka! Bara backa! Så skulle det ordna sig. Måste prova det nästa uppkörning! Så just nu ägnar jag store delar av dagarna till att försöka låta bli att tänka. Det är inte det lättaste, man glider gärna in på områden av dagdrömmerier, och det är ju tänka det med.
Nu ska jag stoppa igen öronen med en bra ljudbok, brukar fungera så att man inte stortänker precis…. och pussa kudden… snart midnatt….