Reklamens makt

Idag hade de smugit in tre stycken bilagor i dagens tidning. Vi som sedan ett antal år har klart aviserat ”INGEN REKLAM TACK” på våran brevlåda, blir trots allt pådyvlade dessa försök att locka oss att sätta våra surt förvärvade slantar i omlopp. Till samhällets goda sägs det. Jag tror mer på till vårt onda. Det var inte jag som tog in tidningen. Därför följde dessa bifogade blad med in i köket. Annars händer det att jag redan vid soptunnan gör en första sortering. Men maken vill inte undanhålla mig något så bilagorna följer snällt med in i huset. Sedan får jag en förfrågan om jag har något intresse i dessa blad.
Efter intagen frukost blir det en genomgång av dagens bilagor. Han frågar om jag har något intresse av att läsa reklambladet som följer med onsdagstidningen…. Jag kontrar med: finns det något billigt kaffe? Det är det enda som lyckas fånga mitt intresse nuförtiden. Kaffe billigt på OJ! berättar han. Två paket för 45:- det är billigt var vi överens om först, men sedan läser han vidare…..om man köper andra varor för 200 kronor. Jaha, det hade vi ju inget behov av just nu. Så nu kostar kaffet 122.50 per paket. Det är INTE billigt. Även maken håller med att DEN GUBBEN gick vi inte på…inte idag. Maken sorterar reklambladen vidare.
Jag fortsätter att avnjuta min påtår och läser dagen kåsör, som placerar Strövelstorp på gamla riksvägen mellan Hälsingborg och Ängelholm…. detta godtar inte jag… först inleder han med att ifrågasätta läsarnas geografiska kunskaper, sedan stavar han fel på namnen på staden Hälsingborg som det riktiga namnet borde vara vid tiden för berättelsen…sedan rör han ihop gamla riksettan med rikstvåan. Riks-ettan gick mellan Hälsingborg och Stockholm, vidare norrut. Riks-tvåan gick mellan Malmö och Göteborg… Dessa två riks(livs)viktiga vägar korsade varandra vid Djurshagshus. Alltså låg inte Strövelstorp på någon riksväg mellan Hbg och Ängelholm och detta vet vet kåsören mycket väl, det vet jag…. Han kallar dagens inlägg: Det var bättre förr. De orden känner jag igen! Jag anser de är lika slitna som knäna på jeansen på de flesta ungdomar är nuförtiden….
Maken fortsätter att sortera reklambladen. Katéring är det något att spara, frågar han? Med näsan djupt i dagens blaska säger jag: cátering heter det! Får till svar att han är svensk och talar svenska, skiter i om de skriver engelska i tidningen, jag läser det hur jag vill. Och säger än en gång katéring, har vi något intresse av det? Nu kan jag inte låta bli att småskratta. Det låter för dråpligt, nästan som om han försöker filéa en katt. Nej vi struntar i katéringen säger jag och antar hans uttalande om de vardagsspråk som media använder.
Men oh, ja, kanske, ska vi spara det där senaste med katterna?? Kan vara bra att ha inför vinterns julavslutningar och julbord. Så vi kan titta på utbudet i och ibland stadens restauranger. Bladet smögs ner i en hörna av tidningskorgen där det förmodligen upptäcks till våren då vi gör en utrensning av sparade kataloger från Kjell&Co och Clas Ohlson….
Nu undrar jag, är det någon som klarar av att hålla all denna reklam från sig??