Främmande

Vi blev kammade och snutna. Ibland spottade mor i näven och gnuggade bort nån liten ”skitfläck” som bara hon såg. Vad det det nu på gång? Jo, vi skulle få ”främmande”, någon skulle komma och hälsa på. Vi fick skarpa tillsägelser att hålla oss i skinnet. Som om vi inte gjorde det?? Klart vi gjorde. Det var ju lika spännande varje gång någon aviserat att de skulle komma och hälsa på.
Hörde lillasyster använda sig av det uttrycket idag över sextio år senare. Vadå främmande frågade jag? Och då hon berättade vem de var hon väntade, protesterade jag. De är väl inte främmande? sa jag. De är ju gamla bekanta. Men lillasyster vidhöll att det alltid hetat främmande och skulle så kallas i fortsättningen också.
Jag hade väl en annan definition på ordet, ansåg att inte ens tiggaren utanför ICA-affären var mig främmande längre. De var så inarbetade i mitt medvetande att även de är bekanta.
Men å andra sidan är det ju charmigt med vissa gamla ord.
I min dagstidning finns en spalt där man kan fråga en kunnig om betydelsen av gamla udda ord. Jag som läser tidningen framifrån kommer tidigt till den sidan. Och hade idag snart läst den spalten. Maken som läser tidningen i omvänd ordning var lite senare på den spalten men jag visste det!! Var mycket väl medveten om att kommentaren skulle komma. Han hade läst om betydelser av ordet ”kurran” eller ”korran”. Spaltskrivaren förklarade att det var ett ord för fängelse, för pöl och även han berättade att i vassa kretsar benämndes toan som korran…Ha ha sa maken, nog talade ni om korran som en benämning på toastolen då ni pratar skånska, frågade han??
Icke ett dugg överraskad bekräftade jag hans förfrågan. Vissa ord kan man dock aldrig lära sig som norrlänning, det lät lite fjuttigt inte med den diftong som o:et uttalades som. Precis som uttalet av ordet pågatåg, det låter inte skånskt. Det sägs att man blir ”stockholmare” efter tre dagar. Göteborgare kan du räkna dig som efter att lärt dig två Göteborgs-vitsar och tre veckors boende. Men skåning, skåning föds man till. Så därför tycker jag den spalten i tidningen är extra rolig att läsa då den oftast tar upp dialektala ord.
Och när vi nu talat dialekter. Brukar spela bridge på nätet med en engelsman. Ofta deltar vi i en tävling där tävlingsledningen säger att det är inte tillåtet att tala med varandra under budgivning och spel. Och om vi talar mellan brickorna så är engelska enda tillåtna språk. Detta nonchaleras av turkarna. Alla andra länders spelare talar engelska. Men dessa turkar tjattrar på på deras eget språk, och de har mycket att säga varandra tycks det…. brukar be min partner att återge samtalet för mig eftersom jag inte förstår den konstiga engelska dialekt som våra motståndare talar…. Ian brukar skrattande förklara att den som talades idag var så lokal att han tyvärr inte kunde återge den…och igår frågade jag. Låter den inte lite cockney-artad idag? Men nej, fick inte partner att tillstå det…