Slog mig ned vid frukostbordet härommorgonen, kaffesugen. Hungrig. Det doftade så gott med nybryggt kaffe och mina brödskivor i brödrosten sände även de ut en lockande doft. Precis då jag satt mig till ro kom tanken över mig… men jisses då, jag är ju barnvakt! Och jag satte mitt kaffeintag före omsorgen om ungen!! Vad är jag för en barnvakt?
Jag minns när makens systerdotter fick barn för cirka tjugo år sedan, hur de löste barnvakts-problemet elegant med en anläggning som påminde om en walkie-talkie. De kunde, då de lagt sina bebisar sätta de igång den där mackapären och de kunde själv gå ut i trädgården och ha grillafton. Bebisarna sov sött en våning upp och vi hade en envägs-kommunikation öppen och kunde höra om de började gny. Men det var förr i tiden… nu löser jag babysittingen medelst internet!!
Jag studsade jag upp från bordet, in i rummet där mobilen just låg för laddning. Kollade appen med var ungen var för tillfället. Jodå hon skötte sig!! Hennes plipp visade sig vara i skolan. Därmed kunde vi lugnt återgå till vår frukost, väl invaggade i säkerheten att ingen tonåring glömmer sin mobil och lämnar den kvar i skolan. I alla fall hade hon varit där på morgonen för mobilen hade varit hemma och förmodligen fått laddning under natten.
Dagen förut hade jag kikat var hon befann sig och då var hon på väg till ett café, jag skickade ett SMS där jag påtalade att pengarna räcker så länge de räcker. Sedan vidtar hunger och elände om man fikar för hårt i början av sin föräldrafria period. Fick en liten smiley och ett OK som svar….
Dagen efter hade ungen varit och idrottat efter skolan, varit med storasyster hem. Hoppas hon fått mat där så hon inte hamnar på fler fik. Plingade en morgon då jag såg att hon var på väg till bussen. Ville säga godmorgon och höra om hon ätit frukost…. Fick till svar: Men farmor vad gör du uppe vid denna tidiga timma… sover inte du?
Men idag har ungen inte FF (föräldrafritt) längre. Vi är entledigade från den tyngande uppgiften att passa barnbarn.
Ja man kan inte låta bli att förundras över tidens gång och utvecklingen som följt i dess spår. Satt idag på hemväg i bilen och lyssnade på Da Capo i bilradion. Det spelades skivor från anno dazumal . Maken förundrades över att jag sjöng med vartenda ord i Tantis serenad, när den spelades. Måste erkänna att jag själv var lite förundrad. Var kom de ifrån, alla de orden. Säkert inte sjungna av mig de senaste 60 åren… men är det konstigt att det hunnit hända en del i den tekniska utvecklingen då? Under alla dessa år, så gott som en hel mansålder, eller som i mitt fall en hel kvinnoålder….
Margareta
Jag har undrat över vad vi inte har idag, som i morgon är en nödvändighet! Kan inte komma på vad det skulle vara, men hoppas att jag får vara med om utvecklingen!