nedtecknade minnen och berättelser

Dagarna som går….

Vedhuggning – onsdag
Idag har jag inte sett många glimtar av maken. Men han hörs – dunk dunk har det låtit under dagen. Det är för tillfället ganska tyst i övrigt i lilla Rönäs. Grannen har varit ner till båten en gång i förmiddags. Drog upp några nät med fisk så de har mat för dagen. Hunden i grannstugan skäller så fort en bil närmar sig och fortsätter sedan att skälla så länge han ser dem. Även hunden har varit näst intill ”göralös” idag. Vågskvalpet det rogivande skvalpandes har inte heller hörts idag eftersom det är nästan vindstilla.
Sist jag pratade med min gamle f.d. bridgepartner i telefon, konstaterade vi att vi båda hade nedsatt hörsel. Vi sa mer – ”va sa du” än att vi hade något nytt och spännande att berätta. Till slut blev det så att vi skrattade åt eländet, att vi hörde så illa. Samtalet fortsatte runt synen och om vi kunde kompensera med den…. Nej, det var ingen upplyftande prognos på den fronten heller…. Förneka ett åldrande med de tillkortakommanden det för med sig är ingen idé, men man kan ju prata om dem när övriga samtalsämnen tryter. Så nu vet vi att hörapparater hade varit önskvärda för oss båda.
Men dunkandet jag har hört idag är tydligt. Maken hugger ved! Han brukar fnysa åt mina önskningar om att baka tunnbröd. Det goda bröd som vi brukar baka när vi är häruppe i fjällen. Han menar att jag inte äter av brödet själv så han blir tvungen att äta allt själv. Delvis har han rätt, jag är ingen stor brödätare. Men jag vet att det är uppskattat att det finns att tillgå av övriga släkten…. Och därför hejas mina önskningar om bakning på livligt av ”aren”. Det blir lite av byteshandel med tjänster och produkter. Så trots hans lite surmulna nekanden till bakning, har han ägnat dagen åt vedhuggning. Det är vårt vedförråd som av de ordinarie vedträna huggs till mer smäckra vedpinnar, så kallad kaffeved. Detta så det ska vara lättare att reglera elden.
Vi tycker det är roligt båda två att hålla igång sådana gamla traditioner som att baka dessa tunnbröd. Men man ska inte visa sig för angelägen……
Tar en runda upp för att hämta en dunk källvatten hos min svåger. Vi tar vårt övriga vatten från sjön, men till kaffet ska det var det källvatten de har uppe hos svågern. Svägerskan verkar glad av att höra att vedhuggningen är på gång.. Det är lite av festdag här i gårdarna när någon drar igång brödbak. Medan jag sitter och njuter av ett glas iskallt källvatten gör hon en snabbinventering av sitt kylskåp……har lite rökt skinka säger hon.. Jaha säger jag lite förvånat….vadå? Jamen, ifjol gjorde vi ju ”klämda mackor” till fikat när vi bakade, sa hon. Oh, ja det mindes jag när hon sa det. Ett ypperligt sätt att kombinera lunchen och elvakaffet. Mackor med ost och skinka i ett våffeljärn…smaskens.
När vi sätter deg gör vi inte en sån där fjuttig deg som jag gör då jag bakar vetebullar hemma i Skåne. Nej fem liter degvätska gör vi ”stöpan” av. Häruppe stöper man degar. Så när degen ska jäsas är det första kaffepausen. Sen slabbas det kaffe in emellan varven. Så, att ha en som ansvarar för fikat är inte så dumt.

Torsdag – jordbruk
Maken jobbar med torvsjok som han ”köper” bak i skogsbacken. I höstas fick vi nedlagt vår elledning som markbunden istället för att ha haft den som luftburen tidigare. Kanske begränsar detta alla de elavbrott vi fått leva häruppe med förut. Men de lämnade marken efter sig som ett illa skött vägarbete. Och strax utanför vår entré. Har inneburit att vi fått in en massa lera i farstun. Själv lägger jag sista handen vid en shoppingkasse som jag gjort av juice – och vin-emballage. Har talat om att jag skulle göra en med den ”silvriga” sidan utåt. Förmodligen finns det liknande att köpa, på alla dessa butiker som säljer pryttlar och drittlar. Och säkert kostar de runt en ”Astrid”. Men det roar mig att se vad jag kan åstadkomma med mina idéer. En av våra tidigare alster blev både beundrad och avfotograferad av en av marknadsknallarna. Det var ett stånd med handarbetande kvinnor som hade olika alster till försäljning, däribland hade de korgar gjorda av emballaget till Gevalia kaffepaket. Vi sa att vi hade mycket roligare då vi gjorde våra av paket från en-litersviner….. Mycket roligare…. 24 liter roligare….. Ville inte avslöja att vi haft trägen trogen hjälp från speciellt ett par från vår bridgegrupp…. I morgon ska vi sammanställa en shoppinglista och inhandla det mjöl och andra förnödenheter som saknas. Sen bär det nog sta med en degstöpa vilken dag som helst.
Nu ska jag spela lite bridge med min fransman, han har bett om ett rendez vous……

Föregående

Marknadsafton

Nästa

Det doftar pannkaka….

3 kommentarer

  1. Margareta

    Ni verkar ha lika mycket göra var ni än befinner er!

  2. Bitte

    Det är viktigt att inte vara ”göralös”.
    Själv kan jag inte göra så mycket. Klippte lite fel med trädgårdssaxen och tog lite av utsidan på lillfingret. Försökte jobba ändå efter någon timma men det gick inte så bra det bara blödde igenom bandaget. Nu ska jag laga bulgoggi som tur var skar jag köttet i går och lade i marinad.
    Lycka till med bridgen och baket! Vi har vår frankofil hemma.

  3. Margareta

    … är livet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén