Höst, buskagen är som ett fyrverkeri i gult och orange. Trots dagens regndis lyser dessa buskar och träd som solitärer. Sitter på tåget mellan hemma och Kastrup. Vid en station lyste även enstaka nattljus längs rälsen. Dock har jag inte sett en enda hög av upptagna sockerbetor, ej heller några leriga vägar som skvallrar om att de körts betor till sockerbruken. Men djuren betar lugnt kvar i beteshagarna som om ingenting har ändrats i deras värld. En stor åker hade täckdikats strax utanför Tågarp, så än lever jordbruket kvar. Ibland är det ju så att man undrar om vad som ska hända vår civilisation.
Sakta smyger sig ett sorts svårmod in i en. Dagarna som blir kortare för varje vecka, kökslampan som förblir tänd längre stund för varje dag.
Dagen idag ägnades åt en rekognosceringstur. Hur gör man på Kastrup nu för tiden? Klarar vi av alla dessa ”do-it-yourself”? Kändes lite ängsligt. Diskuterade det hemma. Beslöt oss för en check up. Det är visserligen inte gratis och så får vi avsätta en hel dag för detta. Eller en halv… Efter melodikrysset i förmiddags, och efter den vanliga kollen om brorsan i Kristianstad också lyckats lösa det for vi iväg. Tåget till Lund, byte i Lund till Öresundståg. Vidare över Öresundsbron och in till Kastrup. När vi nu reser bron i dagsljus hade det gärna kunnat vara lite bättre sikt. Vi såg bara brons stora grova järnbalkar passera revy, var tvungen att blunda en stund, blev yr i huvudet. Ner till vattnet såg man inte. Så disigt var det.
Väl på Kastrup mötte vi ett vimmel av resenärer från och på väg till jordens alla hörn. Man ska tydligen göra det mesta själv numera vid de olika incheckningarna. Bagaget ska vara märkt med destination genom att man själv sköter om att trycka ut sådana där remsor att sätta runt handtagen på väskorna. Nu har vi kollat hur man gör det. Sen gick vi runt och kollade de olika terminalerna, tavlorna med löpande information om avgångar och boardinggates. Man blir så internationell så man knappt tänker på svenska längre.
Även tidsuppfattningen verkar bli lite åsidosatt en sådan här dag. Mötte en bekant i fredags som var in på Kjell&co, samtidigt som vi var där. Han skulle köpa ett nytt batteri till sin laptop. Beklagade sig att han hade helt tappat tiden nu när hans dator lagt av. Jamen, du har väl en vanlig almanacka menade jag….
– Javisst men på den var det en hel månad, inte dagens datum.
– Ja ha, vad gör man då?
– Du har väl en TV du kan kika på?
– Finns bara gubbar på den och för den delen står de bara och skriker…. dom kallar det för musik
– Ja men du kan väl slå på text-TV?
– Sist jag gjorde det var den kvällen förstörd, bara hörde programmet såg ingenting mer än den där djävla texten, gör jag aldrig om…..
Detta är bara en del av de besvärligheter som vi väletablerade samhällsmedborgare får stå ut med. Ett litet exempel och kanske en förklaring till varför gubben och jag gör en utlandstripp och blir sådana där terminators för en dag. Kanske vi inte är lika ängsliga som innan.
Eskil
Man ska vara där i god tid så man hinner med en øl innan planet 🙂
Bitte
Ja det är bra att reka före avresan. Sen är det viktigt att det är samma stavning av namnet på biljetten och i passet. Jag var lite orolig sist vi var ute och flög. På anmälningslistan hos SPF hade jag skrivit mitt smeknamn men jag skrev hela namnet till resebyrån. Tyvärr hade inte killen på resebyrån sett detta utan skrivit smeknamnet på biljetterna. På utresebiljetten gick det att ändra men på biljetten till hemresan skulle det kosta 1000:- kronor. Vår reseledare i SPF tyckte att jag skulle hoppas på det bästa eller köpa in ny biljett där det skulle vara billigare. Det blev lite protester vid incheckningen på hemresan men eftersom vi var en stor grupp kom jag igenom. Jag hade många nervösa minuter där.
Margareta
Min kära kusin sa att jag flyttar så många gånger därför att jag inte semestrar utomlands! Kanske är det så. Men nu är jag är en ängslig skit, så jag stannar inomlands och flyttar rundor i stället. Och nu, när ni beskriver detta, så är det ännu mer chans till flytt än resa.