Besiktiga bilen

Vi fick godkänt på bilbesiktningen i år också. Då får det bli denna bil ett tag till. Annars har vi talat om att nästa bil vi ska köpa ska vara en Volvo eller en Audi. Vi har under våra färder upp och ner genom landet insett att de två märken måste absolut ha med en dispens i köpet, en dispens som gör att man inte behöver följa några som hest trafikregler, framför allt inga hastighetsgränser.
Sommartid då vi ligger som en stoppkloss på vägarna med vårt husvagnsekipage, då har vi väl inte reagerat så mycket. Men till påsk då vi kör utan släp, då kan ju även vi blåsa på. Men trots att vi håller våra lagstadgade 110 och även 120 som det även finns sträckor som tillåter, blir vi omkörda så det bara visslar om det. Och vilka bilar är det? Jo Audi och Volvo.
Slank inom till lillasyster för en fika efter besiktningen. Jag minns en gång i tiden då vi firade med tårta till kaffet då våra gamla rishögar klarade sina årliga kontroller. Även min far tyckte det var jobbigt med denna bilbesiktning. Han körde precis som vi gjort genom åren, bättre begagnat. Inte alltid de var till det bättre, det var bara så länge bilförsäljarna drog fram det positiva med sin objekt. Ganska snart efter förvärvandet av fordonet insåg vi att de kunde nog sorteras in under rubriken sämre begagnat fordon.
Minns att min far var av den fasta övertygelsen att unga flickor lättare fick fordonen godkända hos bilbesiktningen än vad gamla gubbar hade. Så jag blev ombedd så gott som varje år att hämta hans gamla skrälle och köra det till årliga kontrollen. Visserligen misstänkte jag att det snarare var så att han inte stod ut med den gastkramning som det innebar att åka dit och låta sitt kära fordon genomgå den skärskådning som det innebar att få bilen kontrollerad. Nuförtiden ser jag aldrig att de går under bilen med sin lilla hammare och hackar, som de gjorde förr. Det hackades i balkar och plåtar under bilen så man var helt övertygad att de var i maskopi med våra bilverkstäder runt om i landet.
Ofta lämnade man besiktningen med småhål i bilens underrede, och en anmärkning i protokollet att det var fel som måste åtgärdas och ombesiktigas. Men OM man klarade kontrollen gjorde man en sväng förbi Börjes konditori för att inhandla tårta.
Far hängde ut genom fönstret när man kom tillbaka, nervöst väntande såg man hans bleka nuna sticka fram. Han var oerhört nyfiken hur det hade gått, hade jag någon kartong med tårta med mig eller……. De gånger jag lyckades få hans bilskrälle genom besiktningen, vilket ju aldrig var min förtjänst, smusslade han till mig en hundring som tack för besväret. Hans tolvskilling som belöning hade växt betydligt de senare åren av hans liv.
Som sagt nu går det ett år till hoppas vi…..