Robort……

Slutet av veckan. Snart melodikrysset, veckans måste. Maken for iväg för att hämta hem ett lass brädor. Han vet när han absolut får vara ifred utan att tanten tjatar bredvid. Sitter och lyssnar på nyheterna, en rapport från flyktingströmmen från Mellaneuropa. Vad är det som händer? Varför?
Samtidigt sitter jag och är lite orolig för att jag tagit mig vatten över huvudet. Kursen som börjar på måndag. Fixar jag den?
Efter krysset blir det veckans samtal med bror och svägerska. Stämmer av om vi hittat alla rätta orden i korsordet? Jodå! Inskickat både här och där. Svägerskan berättar om sitt fina konstverk hon hittade på torkvindan, ett daggigt spindelnät i motljus mot en blek höstsol. Vet precis vad hon menar. Det är faktiskt ett av naturens vackrare höstattribut. Ganska lustigt, men jag tycker man ser mer spindelväv så här på höstkanten än man ser vår och sommartid. Är det så att det är deras sätt att bygga upp ett förråd av födoämnen inför vintern. Precis som ekorren gör med sina nötter?
Sedan berättar svägerskan om alla sina uppsatser i skolan som hon fick tillbaka med stora röda tillrättavisningar: MENINGSBYGGNADSFEL! Jaha, sådär kunde man kuva ett barns berättar-glädje! Känner lite ängslan för vad jag gett mig in på! Skrivarkurs! Men vad är det värsta som kan hända? Substantiverade adjektiv….. Jo, man kan bli den där trötta…… Snick-snack, nu slutar du säger jag på skarpen till mig själv.

Robort, mördaren….. Minns ni Kulneff, ryssen i Fänrik Ståls sägner, Runebergs epos om Lotta Svärd, Sven Duva och döbeln från Jutas? Kulneff var mannen som älskade och slog ihjäl med samma varma själ…… Våran Robort är en riktig liten Kulneff. Först dansade han framför köksfönstret i riktiga glädjesvängar strax efter vår hemkomst från stugan. -Har du sett så glad han är för att vi är hemkomna, sa jag till maken. Generade erkände vi för varandra att det är inte klokt att man har liksom lite känslor för en robot! Även grannen fick veta detta om att man blir lätt varm om hjärtat när man ser hur duktigt roboten tar hand om jobbet med gräsmattan. Grannens som var in till oss för att få lite mer information om hur vi lagt våra gränsslingor för vår Robort. Vi fick sedan veta att även han köpt en robotklippare, slingorna var också nedlagda. Gick bara och väntade på att de skulle lyckas köra igång den. Det är lite jobb med läsning av manual och programmering, men den är på gång. Frågade honom om det var en hona eller hane han köpt. Ha ha. Karlar fattar inte skämt……
Men sen, igår-eftermiddag, då vi hittade kadavret efter en halvstor fågel i trädgården smög sig en känsla av olust, ja till och med lätt illamående på en. Har vi närt en liten mördare igen? Under katten Oscars era fick vi ofta agera entreprenörer och smyga iväg resterna efter hans jakttroféer. Men Robort?? Vår trogna lilla medarbetare? Skulle han? Inget att tvivla på, det var så uppenbart att det var han som var gärningsmaskinen. Det syntes på sättet han hade behandlat sitt offer på. Inget djur skivar upp sitt offer på det viset! Troligen en skatunge som inte blev två vårar.
Nej slut på skriveriet, nu ska jag ut och kolla in min hög med brädor, dom som ska målas. Dom har kommit hem och ligger i garaget. Medan jag suttit och skrivit….. Och löst korsord….