Sommarturen till Blattnicksele

Igår morse hörde jag ”Ring så spelar vi”, med semestervikarien Özz. Det är så fantastiskt tycker jag, detta program som tydligen tilltalar både unga och gamla. Sitter här i stugan och tittar ut över de fortfarande snöklädda fjällen och hör om vindruvsodlaren i Smugehuk. Ja han påtalade att det var vindruvor han odlade, inte vin som Özz påstod. Efter ett samtal med en västkustbo blev Özz uppringd av en kille från Storuman. Alltså, först han från Smygehuk, himmifrån, och sedan Storuman, härifrån. Storuman ligger ju inte längre härifrån stugan, än Göteborg ligger från Helsingborg! Alltså bredvid! Visst är det fantastiskt vad våra referenser kan variera.
Då Özz talade fiske med storumanbon nämnde han att han var inbjuden till fiske i Blattnicksele nästa vår. Blattnicksele, sa Özz, låg strax utanför Skellefteå….. Hmmm…….sa storumankillen, (det är ca fyra mil mellan Storuman och Blattnicksele och ca tjugo mil mellan Skellefteå och Blattnicksele). Det ligger ju betydligt närmre Storuman än Skellefteå. Men vad vet folk söderifrån om avstånd i Norrland?? Vi småskrattade lite åt samtalet som utspann sig i radion. Och sedan sa jag det: Blattnicksele…. Ett av de trevligaste ortsnamn som jag vet! Prova att uttala det! Högt! BLATTNICKSELE! Känner ni hur de runda L:en gör att man känner sig som en äkta norrlänning? Trots den infödda, ingrodda skånskan så känns det som man kan tala norrländska! Blattnicksele!
Nej, nu är jag tradig!
Men jag måste få berätta vad som är speciellt med den orten. Nu medan tid är! I september är den tiden förbi, för alltid! I Blattnicksele, nu sa jag det igen, finns det en manufaktur-affär, Violas, som för allt som man behöver i klädväg för tanter över 15 år Jag talar om en affär, alltså inget varuhus. Här finns allt som varit på modet sedan senaste kriget, utom underkjolar sydda av skumgummi-underlägg, ni vet de som var på modet senare delen av femtiotalet. Antingen har de sålts slut eller så har skumgummit inte klarat lagringen, vet ej vilket, men de finns inte i lagret! Annars kan man nog få vadhelst man frågar efter. En av mina svägerskor inhandlar sina underkläder hos Viola, så nu i morgon blir det en tur ner till affären, årets ”Blattnicksele-runda” för vår del. Vi ”damer” tar en utflykt ”ditner”.
Vi far vägen över Sorsele, dit är det bara ca arton mil, sedan några mil söderut ner längs väg 45, då kommer vi till Blattnicksele. Nu är vi i manufakturernas Mekka. Om någon undrar vad det är för speciellt med de underkläder svägerskan köper, glöm det! Det är inga ”raff-set” eller exklusiva märkesvaror som enbart finns på denna lilla orten. Nej då, det är vanliga bomullstrosor osv. Sådana som jag köper på ICA i Helsingborg.
Men här i de nordvästra delarna av Lappland upptas affärsytorna istället av det som är storsäljare till norrmännen! Hushållsostar utan smak, köttfärs, tvåkilospåsar fruktkolan, lös-godis och Coca-Cola. Dessa varor är det mest av i butikerna och det är alltid färskt! Så här i gränslandet är det näst intill omöjligt att få tag i en bit ost med lite smak.
Förra veckan hittade jag en bit Kvibille Svecia-ost, maken vet fortfarande inte vad jag betalade för den! Men till idag frukosten satt han och hyvlade ost till mackan med en skygg lite ursäktande blick. – Jag bara snickrar till den så den ska passa i ostkupan, sa han. Vadå? Jag hade inte sagt ett ljud! Det var ju bara ett lager han lade på, men han känner mig…. Inga dubbla lager eller ändå värre dubbelsovel. Med två sorters pålägg! Ah nä! Eller som en del, ost och marmelad! Här har ni ytterligare en av de icke nedskrivna dödssynderna.
Såhär söndagsförmiddag, mitt under högmässotid, sitter vi bara och småslappar. Tänker verkligen på vilodagen och helgar den! Sista penseldragen på målningen av stugan drogs igåreftermiddag. Nu är det gjort! Kan nu bara snön låta bli att dra av färgen igen! Man såg tydligt hur högt snön legat och skavt uppefter stuguväggarna. Värst är det på östreväggen. Det är ofta så att västanvinden svarvar upp snön på östra sidan av stugan, där det är lä då vinden kommer från väst. Det är inget ovanligt att vi inte ser något annat än en snödriva genom fönstret österut då vi är här till påskarna. Då får jag ta min lilla hushållsstege för att kliva upp om jag vill se ner mot sjön, kolla om jag har några eventuella metarkompisar därnere.

Nu är det tisdagsförmiddag. Årets Blattnickseletur klarades av igår måndag. Fyrtio mil, fint väder, trevligt sällskap men inga underkläder inhandlade. De var slut i lagret och med tanke på att damen som har affären ska slå igen, är det väl skönt att lagret minskat lite. Två av damerna i gårdagens rese-sällskap är loppisfantaster och de vet var, längs den tjugo mil långa vägen, vartenda loppis ligger! Så lite annat ”rat” fanns med i bilskuffen då vi kom hem. (Rat=skit) Visserligen skrattar de åt mig. Jag följer troget med på rundan varje gång vi reser den, men de har aldrig sett mig köpa något säger de. Men ska vi vara ärliga köpte jag en pocketbok med kåserier av Gits Olson i fjol, eller om det var ännu fler år sedan. Minns inte. Inte för jag är snål, men jag har själv så mycket ”rate” att jag kan arrangera en egen loppis. Och som sagt, mina trosor köper jag i Helsingborg…..
Tillbaka i Rönäs blev det lite bridge på kvällskvisten. Kände det som om man hade lite abstinens efter en hel dag utan min kompis, lilldatorn….