Jaha, då börjar fruntimmersveckan……..

Det regnar katter och hundar… Ja, så sa min franske bridgepartner för en tid sedan då han beklagade sig om vädret. Eftersom jag inte talar franska och han inte talar svenska får vi konversera via det engelska språket. Och i England säger man att  ”it rains cats and dogs”. Även om vissa saker inte blir översatta då vi tror att de är internationella. Ibland undrar han om vi kan ha ett litet rendez vous till kvällen. Ha ha, jag har berättat för honom vad vi i Sverige tänker då vi talar om rendez vous. Med en glimt i ögonvrån fortsätter han att invitera till ett rendez vous. Så nu vet ni vad man kan ha olika smileysar till.
Idag ska jag nog försöka övertala maken att vi ska grädda ”æbleskivor” som Tareq lärde oss i ”Trädgårdstisdag”. Jag gillar det programmet, deras smågnabbande, deras idéer och allmänt avslappnade småprat. Då vi såg Tareq presentera denna danska nationalrätt, sa maken – ett sån’t järn har jag också! En gammal gjutjärnslagg med, istället för plana plättlaggsrundningar är där halva klotformade fördjupningar. Det verkar lustigt att det häruppe, så långt från Danmark, förekommer æbleskivelaggar. Inte alls konstigt! Vi har bara några kilometer till norska gränsen. Och norrmännen har en hel del influenser från Danmark.
Efter unionsupplösningen ville man sudda bort så mycket som möjligt av det svenska, och fick en dansk prins som kung. Kungaparet förde troligen med sig en del danska traditioner till Norge. Bland annat ”kransekager” och æbleskivor. Makens ena syster är gift i Norge och ibland är jag på kalas hos dem. Då dyker det ofta upp saker som jag förknippar med danska seder. Men jag brukar låta bli att påtala det, det är precis som det är lite känsligt, det verkar ju då som inte är landets har några egna…..
Ganska lustigt, förhållandet Norge-Sverige är, och förblir, lite känsligt trots att det är över ett sekel sedan de blev ett eget folk. Och vad var det Robin Paulsson sa i sitt sommarprogram, killen som är gift med en norska. Han och hans svärfar brukar tala sport med varandra, svärfar pratar om Petter Northug och Robin talar om Zlatan…. var sin årstid och var sin sport…. Sedan påstår Robin att hans svärfar sagt, att norrmännens hämnd på svenskarna för att de lät tyskarna skicka sina soldater med tåg genom Sverige under kriget var, att ge Runar Sörgaard till Sverige…… Allt enligt Robin. Det är faktiskt så det är. Lite känsligt… Jag brukar berätta för Svein, min svåger om norrmannen som kom in på affären och klagade på tofflorna han köpt föregående vecka. Han ville ha ett par med ”längre snor på”, han tyckte det var besvärligt att gå med så korta steg….. Svein svartnar i blicken men kontrar gärna snabbt med en liknande vits om svenskarna och deras klokskap…
Idag är det Boksjö-dagen. Det är den första av alla de olika arrangemangen ute i byarna häruppe. Så kallade hemvändar-arrangemang. Till Boksjön kan man åka och äta palt. Två stora rejäla paltar med lingonsylt och smält smör. Tjugo kronor tror jag de kostade sist jag var och åt dem. Sen behöver man inte äta något på de närmsta tolv timmarna, de lägger sig som en bomb i magen, tungt som en sten. Men det är sju mil dit och lika många hem, nästan, så det blir inget Boksjöbesök idag. I detta regntunga väder är det inget som lockar. Då vi har Rönäs-dagen i början av augusti är det kaffe och våfflor som serveras. Här ändras ingenting!
Nästa helg är det gränsmarknad här i Tärnaby. Den är en tredagar lång marknad med massor av knallar. Mycket hemslöjd och samearbeten säljs i stånden. Marknadshelg är en stor händelse häruppe. På den tid då inte folk var bilburna var det även årets kyrkhelg. Man vigdes, döpte de ungar som fötts under året och träffade släkt och vänner. En typ av allmän samling (vid pumpen). Med de långa avstånd man har/hade var marknaden viktig för gemene man.
Nu måste jag erkänna att jag tänker fuska med att äta nymodernt och inta min måltid hos Phim, en thailändsk tjej som etablerat sig i Storuman. Marknaden i Tärna sviker hon inte, då kommer hon med sin thaimat.
Mina sidor här var från början tänkta att vara minnen, minnen från förr. Men numera skriver jag lite av varje då jag resonerar som så, att imorgon är det ju minnen, det som händer idag. Och ibland sitter jag och går tillbaka i mina berättelser, ibland för att få ny inspiration. Det är faktiskt så att ibland lider jag av en oerhörd skrivklåda, men kommer inte igång. Har inga uppslagsändar. Och ibland har jag uppslagsändar, men de lämpar sig inte i skrift. Då de till exempel handlar om folk som gjort något eller sagt något tokigt. De får jag inte skriva om, även om jag ibland är frestad. Då jag satt och tittade tillbaka, noterade jag att många av mina minnen är hårt knutna till mat och måltider. Konstigt! Jag har inte levt upp som en liten fattig människa, så varför denna fixering kring mat? Är det konstigt att man är så rund om baken?
Fast maken och jag har som stående skämt, vi brukar fråga varandra: har vi talats vid idag? Denna allvarsamma fråga betyder: har vi bestämt middagsmaten idag? Vi tränar på att göra upp en veckomeny, har vi tränat på detta i över femtio år nu. Vi har lyckats vissa gånger att bestämma för två dagar. Hm, är långt till en vecka.