Oxe eller joxe??

Jisses så skönt att kunna gå på dass utan att bli utskälld av talgoxen. Den fågel som vi skämtsamt kallar joxen, efter det att mitt barnbarn frågade om han hette TALL-JOXE eller han hette TALG-OXE. Men joxen har fått ut ungarna ur boet så nu har jag mitt dass ifred igen. Ha ha, vi bara rabblar på och förutsätter att alla människor förstår vad man säger.
Men bagarstuga får fortfarande stå utan oss arbetsmyror, bagarfolket. Stegen som hänger på västra väggen har trasten byggt bo på och de är precis kläckta ungar som han matar. Kan alltså inte ta ner stegen och klättra upp på taket och ta ner skorstensskyddet så vi kan elda.
Så vi går och sneglar på sista påsen bröd, den som legat kvar i frysen sedan förra sommaren. Det finns på affären de flesta sorters bröd, men det är något speciellt med att baka tunnbröd. Och som vi gräddar det över öppen eld! Hemma i Gantofta har jag en elektrisk bakhäll, men det är en himmelsvid skillnad på smaken då man gräddar bröden på denna gjutjärnshäll över öppen eld.
Nu undrar ni säkert om vi fått sommar, och jodå, den har kommit hitupp oxå. En sådan där lagom varm, så man kan sitta mitt i solgasset utan att bli svettig. Bara njuta! Och grilla!
Jag har min födelsedag mitt i sommaren, är den ende som fyller såhär. Måste firas. Alla anledningar att samlas tar vi vara på häruppe. Ibland utan anledning oxå. Men man kan alltid hitta på något. Första myggbettet, lönedag, veckostädat eller vad ni för tillfället kommer på. ”Det är bara din egna fantasi som sätter gränser”, sa jag till min svägerska häromdagen. Och det vidhåller jag i allt vi gör!
Men födelsedag kan man inte bortse ifrån, alla vet vilken dag det är. Eftersom vår tronföljerska har samma dag som jag. Och det aviseras i tidningar och TV långt i förväg. Så alla viker kvällen för att uppvakta mig. Trevligt! Däremot brukar jag säga, ni kan vara glada som fyller år mitt i vintern. Ni har aldrig funderingar på om det ska dukas ute eller inne. Så denna sommar som varit så tvekande velande blev ett frågetecken. Men jag talade med maken, frågade honom om vi inte skulle ta och göra varsin landgång till gästerna i år? Hade tjälknöl i frysen som var som den läckraste rostbiff. Lite räkor, ost och skinka kunde vi fixa i affären. Jo vi blev överens om att detta skulle vi göra.
I affären stötte vi på första patrull. Då jag frågade efter landgångsbröd tittade de på mig, munnen formades till ett O, och blicken flackade. Förstod de inte min skånska? Brukar de ju göra….. Men det är många semestervikarier i affären just nu. Jag utvecklade min fråga genom förklaringar både med ord och armar och ben. Men nej, ett ruskande på huvudet och ett ”har vi inte” blev svaret. Jag fortsatte frågandet. Vad är det ni inte har? – Förstått eller brödet? Jag har handlat sådant bröd på affären tidigare år, men det är nog längesedan sist. Och Lena som fixade hem det till mig då, har gått i pension. Jag fortsatte fråga nästa butiksanställd som jag stötte på, som faktiskt tog sig tid att kontakta en äldre arbetskamrat för att förhöra sig om möjligheten….. Men icke. De undrade vad jag skulle använda sådant bröd till! Så jag blev tvungen att berätta att i Sverige använde man sådant bröd då man skulle göra landgångar…. Jag måste erkänna att det dök upp en liten fräck jäkel i mig då jag betonade det där med ” i Sverige”. Må jag vara förlåten, men visst brukar den kolorerade veckopressen ha idéer på både landgångar och smörgåstårtor baserade på landgångsbröd lite då och då, eller? Men nej, vi gick bet. Nu fick jag plocka fram Kajsa Warg igen. Och med lite ” ta mig fan” och lite snickrande gjorde jag brödskivor som blev så långa att de fungerade! En snabb uppskattning, hur många kommer? 4-5-7-9-10-11 st. Jag räknade på fingrarna! Maken fick det till tio jag till elva. Divergerande antal! Vem var det han missade? Jag hade räknat jäntan som jobbar inne i Hemavan också. Hade maken missat. Ok. Elva då.

Kommer ofelbart att tänka på den gången jag skulle handla lite köttfärs häruppe. Bland alla dessa älgjägare så var inte köttfärs så vanlig i butikerna, (det var innan norsk-ruschen). Frågade biträdet i ”charken” om det var oxfärs som låg uppmald i disken… Hon tuggade tuggummi, tittade lite förvånat på mig och sasedan på det lite sävliga sättet som säger att hon troligen inte förstod vad jag menade…..Nej jag tror det är ”kokötte”……
Onekligen kul att bjussa på något som i deras ögon verkade så exotiskt. Och kunde dukas till både ute och inne. Vi blev alltså inte beroende av vädret. Och kommentarerna blev en del runt ”smörrebröd”. Men där var en smörgås till jäntan oxå som kom cyklandes de två milen för att kunna delta i firandet. Lämnat bilen för att kunna vara med! Riktigt!
Ganska lustigt att skåningar räknas som danskar häruppe. Ja även halvvägs upp i landet räknas vi som ”reserv-danskar”. Satt och spelade bridge härom-dagen med en närking och en kille från Höllviken. Då kom det in en dansk kille som fjärde hand. Vi brukar övergå till engelska då vi får en icke-svensk vid bordet. Men en dansk? Va? Kunde vi inte fråga? Sagt och gjort. Jag frågade dansken om vi kunde tala svenska eller vi borde tala engelska? Det är OK med svenskan menade han! Då tjoade närkingen! Han från gnällbältet! Ja, men jag då. Nu är ni ju tre man som talar den där rotvälskan….. Ha ha, sitt du där och gnäll sa vi…. Visst är det charmigt med olika dialekter! Även om de inte syns i skrift så hoppas jag vi får behålla våra dialekter…..