nedtecknade minnen och berättelser

Odlingsgränsen

What about the crops…. frågade Wendy mig häromdagen. Hur är det med grönskan och skörden, undrade hon. Min amerikanska bridgepartner på nätet och brevvän som hjälper mig att tänka på engelska. Hon är nyfiken hur det ser ut häruppe i norr. Om man bortser från Alaska så slutar ju de förenade staterna på ungefär samma höjd som Östersjön, den södra delen mellan Sverige och Tyskland. De mest nordliga staterna.
Så nu ska jag förklara för Wendy om att det här, där våran lilla stuga är belägen, befinner sig cirka tio mil ovanför odlingsgränsen..?? Hur kan jag få henne att fatta att potatisen har bara precis stuckit upp sina ”stannarn” som de kallas här. Sist jag kollade var dock ingen högre än fem centimeter. Och vad betyder det där med odlingsgränsen?
Jag fick veta för sådär ett halvsekel sedan då jag sporde att: den gränsen är den sista utpost där man får kornet moget. Alltså ovanom den gränsen mognar inte kornet. Det enda man har på sina odlingslotter är potatis och ängsmarker som slås som vinterföda åt djuren. Och minns ni kanske att jag nämnde att vi blev utfrågade då vi anlände, hur långt upp i Sverige man hade slåttat höet? Det och potatisen är en viktig fråga häruppe. Förstår ni?
Och kan ni inse att detta är inte det allra lättaste att förklara för damen som bor i Vermont där hon spelar golf sommarhalvåret, sen är hon i Florida under vintern och spelar golf. Vår och höst passerar hon vänner i både South Carolina och North Carolina som hon umgås med och spelar golf…… Hur förklarar jag för henne att ovanför odlingsgränsen kan man låta boskapen beta var som helst i skog och mark. Utan att det är egna marker. Och utan att ha inhägnader. Däremot såg man till att de kom bort från de ängar man skulle skörda hö på.
Numera har vi inte en enda mjölkbonde här i denna dalgången, men det var ett måste i alla gårdar när maken växte upp häruppe. Men otaliga är de somrar då syskonen har gått och vallat korna, sett till att de kom upp i fjällskogen en bit så att de inte betade runt gårdarna. Och ordet ”sommarlov” som i de flestas öron klingar – sovmornar, ledighet, har inte samma ljuvliga klang i makens öron. För honom, och hans syskon, låter ordet som – kalla regndagar utan några vettiga regnkläder. Eller de stekheta soldagarna med mygg och broms så de aldrig kunde sitta ner i gräset en stund. Var tvungna att röra på sig hela tiden för att inte bli sönderbitna av diverse ”åt”.

Jag minns första sommaren jag fick följa med hit upp i dessa exotiska bygder. Vi kom upp då de intensivt gula smörbollarna stod och sträckte sig mot solen överallt på ängarna. Åh, vilka underbara blommor, och i vilka mängder! De var inga solitärer, de stod så tätt att det var svårt att sätta ned foten i gräset utan att trampa på dem! Kunde inte motstå lusten att gå och plocka en bukett. Men jag hann inte ta många steg utanför stigen förrän fästmannen, ja han var så då, kom rusande och sa att jag inte fick trampa ner maten korna skulle ha till vintern!! Svärfadern hade sagt till på skarpen att sådant ofog måste stävjas i sin linda! Oj då, asfaltungen hade gjort bort sig igen! Ganska lustigt, i år femtio år senare har barnbarnet till denna ilskna svärfar anlagt en stig som avslutas med en fin spång över diket nederst i, tvärs över dessa blomsterängar. Detta för att asfaltungen ska slippa att klättra den branta svårtrampade stigen upp till brevlådan och civilisationen! Det skulle Johan, svärfar, visst!
Det här är ju svårt att beskriva och få svenskar till att fatta. Hur då beskriva detta för min golfspelande vän, och på engelska. Men en sak har jag lovat henne, jag ska se vad jag kan berätta om Stieg Larsson och Millenium-trilogin. De har precis läst dessa böcker i hennes läsecirkel, och i samband med att de skulle läsa en bok med ”short stories”, noveller kom hon att berätta om mig och mina berättelser. Hon har en svensk väninna som läser mina sidor på nätet och översätter för henne. Wendy fick lova att forska om Stieg Larsson och hans liv. Lite lättare tror jag att det är. Så nu är det brevet skrivet och skickat.
Nu lyser solen så där lagom mycket, så man kan sitta ute och mysa. Ska vi göra, resten av dagen! Tror jag ska tappa upp ett fotbad och sitta ute och slabba….. Det får bli dagens utebad……

Föregående

Kubbspelens kubbspel

Nästa

Oxe eller joxe??

2 kommentarer

  1. Margareta

    Än en gång en härlig historia! Och jag är så glad att jag fick se bäcken som du pratat så mycket om. För mig är en bäck den som flyter i Pålsjö skog här hemma i Helsingborg. Den är ju i dina ögon där uppe, bara en liten rännil.

  2. Bitte

    Det är dåligt med grönsaker även i mitt land i år. Har aldrig haft så dålig spenat det blev inte ens en portion. Jag hackade ner den och hade den i potatismoset i stället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén