Insnöade

Vi har verkligen fått en aning om vad uttrycket att vara insnöad innebär. Idag, fredag, hade vi bestämt att ta ut mattorna och dammsuga huset. Det blir så friskt när man rister runt trasmattorna då det är snöigt ute. Jag låter dem gärna nudda marken lite då jag rister dem, men maken vill hålla dem högt så de inte blir blöta. Så jag anser att mina mattor blir ”friskare” än hans…. Det har blåst, ömsom snöat ömsom ösregnat sedan i tisdags. Inatt hade visserligen stormen bedarrat så att den nysnö som kom inatt låg kvar där den fallit. Men sedan tidigt i förmiddags tog blåsandet vid igen. De enda utomhusaktiviteter som blivit av idag är, de livsnödvändiga dassbesöken. Flyttar fredags-städningen till morgondagen.
Larmrapporter från radio och TV har berättat om folk som varit försvunna här i fjällen runt om oss. Inget konstigt att de blir nödställda. Då det i vissa snöbyar är helt omöjligt att se längre än 5-6 meter har man inte ute i fjällen att göra. Men dessa människor har bara dessa dagar ledigt från jobb och skolor så de tycker de vill vara ute så mycket som möjligt. Tycker de inte längre!
Maken har utmärkt min väg till dasset med riskvistar så jag inte ska trampa bredvid den väl tilltrampade stig. Om man trampar bredvid kan man gå ner sig i snön så att man sitter ned till grenen med ena benet. I stormen är det blött kallt och olustigt att hamna sådär.
Har onekligen varit lite snopet med en påskresa som slutar så här. Men det är så förhållandena är häruppe.
Maken bestämde sig för en stund sedan att det hade bedarrat lite så han skulle klä sig och ta sig till brodern i stugan bredvid för att låna en morot till dagens matlagning. På med alla kläder mössa, handskar, binda mössbanden under hakan, på med solglasögonen. Man är så lätt snöblind så man ser inte konturerna i snön utan solbrillor. Hopp i storstövlarna och ut genom dörren! Han hann aldrig stänga riktigt förrän han kom in igen. Vi skiter i moroten! Gick inte att försöka ta sig genom stormen, inte för en morots skull!
Men vi har en tapper liten skara fåglar utanför fönstret, en grupp snösparvar. De har kommit ner från fjället i ovädret. De är punktliga och dyker upp varje år cirka en vecka in i april. Men de kommer oftast i samband med något blåsväder. De är så trevliga att följa för de tycks inte vara ett dugg besvärade av ovädret! De är runt stugan hela tiden, ja ja – maken har strött ut fröer till dem, vi gillar ha dem runt oss. Och snön är så djup att de går runt på snön i fönsterhöjd, man får nästan uppfattningen att de kikar in i stugan till oss.
En av grannarna till oss var gift med en kvinna som då hon bodde här i byn sa: det enda de pratar om är – fuglar och vejret, fuglar och vejret……. Hon var norska så det lät så på hennes sätt att uttrycka det! Men jag känner att sådana här dagar då vi blivit insnöade, då är det enda vi pratar är just det, våra fåglar och vädret!
Maken läser böcker i mobilen, jag läser böcker i mobilen. Skriver lite, har fått en ny vän i Amerika som jag skrivit några brev till, spelar lite bridge på nätet. Det enda som hörs är klockans tickande. Radion kan vi klara oss utan med all den skrälliga musik (enligt våra pensionärsöron). TV sorteras också ganska hårt, vi är grättna vad det gäller TV-program. Men vi är helt överens att vi troligen är världsmästare på att ha tråkigt utan att lida av det.
Nu ska vi ta och laga till den där köttröran som idag blev utan morot. Sen får vi se om det blir lite bättre väder imorgon. Fyra dagar räcker, kunde vara kul med en liten skotertur med fika uppe på fjället i helgen. Innan vi stallar in skotern för i år.