Asfaltungens iakttagelser

Ko ko ko ko ko ko ko, låter det upp i backen bakom Håkans stuga.. Det är midnatt och jag gör sista rundan till lilla nödvändighetsinrättningen. Tid att törna in, sussa kudden. Stannar ändå fascinerad, glad att få uppleva denna natur, och frågar maken om han hör det förunderliga ljudet. Vi brukar sällskapa varandra för sista toabesöket även om det vintertid inte är lika farofyllt som det är sommartid. Björnen har inte gått ur idét ännu så det enda större djur vi har runt oss vid denna tid är järven lon och vargen. Och vad jag vet är de tre arterna räddare för mig än jag är för dem. Men sommartid erkännes kan det vara med en viss försiktighet jag går ut nattetid. Även om det är fullt dagsljus så är ändå det vid den tiden björnen är aktiv. Har sett lämningar runt stugan som bevis på att vi har större djur än vi på tomten ibland.
Men nu stod jag och lyssnade på det lite kuttrande ljudet i skogen. Hur kan jag förklara för maken hur det låter? Jag är ju ingen härmfågel. Men van att bli ifrågasatt lite då och då. Jag sörlänningen, asfaltungen är aldrig säker på ljud och upplevelser. Vill gärna ha dem bekräftade. När nu makens hörsel sviktar får jag inte den hjälpen längre. Han stannar då jag ber, lyssnar, men lätt besviket konstaterar han att han inte hör. Det är inte enbart syrsorna han går miste om nuförtiden. Jag drar benen efter mig men går inomhus snart ändå. Det är nästan 20 grader kallt. Fullmåne. Man behöver ingen lampa i denna vår-vinternatt.
Kryper till kojs och slår på boken i mobilen jag håller på att lyssna på, ytterligare en deckare. Undrar om jag läst tusen deckare vid det här laget. Har en sleep-funktion så jag kan beställa en kvart eller en halvtimme uppläst sen stänger boken av, ifall jag hunnit somna. Hade läst cirka halvtimmen då jag plötsligt kom på! Jag har ju möjlighet att söka ljudet i mobilen! Har en App med fåglar, både bilder på dem och data runt varje art. Även hur de låter! Börjar stöka omkring i sängen, maken visar att han inte somnat riktigt då han förvånat undrar vad som händer? Jag måste ju ha mina glasögon för att kunna se mobilen. Fram med dem, på med dem och plocka fram appen. Folket från trakten har mumlat pärluggla då jag förklarat ljudet som jag hört så många kvällar. Pärlugglesidan fram! Och jominnsann, där kom det där kuttrande mysiga kluckande ljudet! Som om hon räknar, samma antal varje gång….
Nöjd med mig själv, har lagt en art till i min minneshörna för konstaterade djur och natur-upplevelser. Man blir aldrig för gammal…..