Så jag var liten…..

Maken frågar mig om ordet cinema…. Känner jag till att man i Sverige har använt just det ordet om biografer? Ha ha, lite småskrattande berättar jag för honom, han som är uppväxt bortom där man kunde höra skriet från vildmarken, att ”kinne” (uttalas ”tjinne”) gick vi på då jag var liten. Va, svarar han vadå kinne? Förklarar dåtidens ungars och ungdomars sätt att spränga in uttryck i språket som skulle visa hur världsvana och globaliserade vi var redan då i slutet av fyrtio-talet och en bit in på femtio-talet.
Vi hummar lite och begrundar. Vi som så gott som dagligen irriterar oss på all denna engelska som smyger sig in i vårt modersmål.
Vadå? undrar vi när vi får en ”hint” om något nytt, kan ni säga det på svenska? Får då ett svar kanske om att det är ”typ det eller det”. Svarar då att jag prefer det svenska ordet! Hjälp! Nu gjorde jag själv det!
Har observerat att det är vissa ord som jag lite slentrianmässigt använder utan att märka att jag själv håller på att ändra mitt språkbruk. Men kära läsare, stoltserade med svengelska gjorde vi redan då jag var så liten att jag precis fått ett språk att behärska.