Teknikens underverk

Sitter med mitt nya elektroniska verktyg, leksak skulle en del i min forna bekantskapskrets, far och mor, kallat det. Känner mig onekligen lite priviligierad som fått vara med om denna tekniska utveckling som skett, även om jag bara förstått en pytte-pytte-liten del av denna.
Min äldsta svåger har för många år sedan slutat kommentera min mobiltelefon, som han annars jämställde med barnens leksaker! Tror att det skedde i den vevan jag vid ett flertal tillfällen fick påpeka för honom att man kan inte växla kanal med den bärbara telefonen. Generad bytte han mackapär och fick ordning på sina TV-gubbar. Samtidigt berättade jag för honom om den norska seriestrippen vi skrattade åt när mina barn var i tonåren. När katten Gustav fått tag i fjärrkontrollen till TVn och hans husse Jon hela tiden fick se små, små delar av olika program. Till slut tröttnade Jon och och hotade med att: slutar du ikke att blippa saa kutter eg värhåra på dej!!
Visst gillade vi Gustavs rackartyg och visst var det kul med att få ”blippa”.
Minns när mina föräldrar skaffade ett underverk till TV där man inte behövde skruva på något kanalvred då man skulle byta kanal. Man hade touchkontroller på framsidan av TVn, man satte fingret på dessa små runda ”fönster” och vips så kunde du titta på kanal 2. Eller Danmarks TV! Sådana fräsiga finesser! Visst var man lite avundsjuk, men vår hushållsekonomi låg så långt efter att dessa moderniteter fick stå på önskelistan i många år. Så här långt efter tänker jag: men man fick fortfarande resa sig och traska fram till TVn när man skulle byta kanal! Och även finesser kan ha sina akilleshälar. När det lilla fönstret nuddats vid tillräckligt många gånger och hudfettet avlagrats (kanske ett och annat wienerbröd också) så gick det inte att byta kanal lika lätt längre! Hjälp, vad göra? Jo, om man fuktade fingertoppen lite grand så fungerade touchfunktionen igen. Far slickade och bytte kanaler. Men, sen blev även det besvärligt. Vid ett tillfälle beklagade han sig för maken då vi var dit på en eftermiddagskopp en dag. Maken gjorde en inspektion av TVn och undrade varför det såg så konstigt ut runt kanalväljaren? Fick då veta problemen far hade haft senaste tiden. Han hade fått fukta fingret mer och mer, för att till sist ta en rejäl salivkladd på fingret för att få in rätt kanal. Det hade nu byggt upp som i en droppstensgrotta med tjocka lager av torkad saliv. Maken tog en bordskniv och skrapade bort den stenliknande avsättning som bildats på de tre kanaler som far hade att välja mellan. Och vips så var den TVn lagad.
Så även om tekniken utvecklas är det inte fel att ha lite sunt förnuft att ta till när det strular.
Min väninna fråga mig vad det var för fel på min gamla iPad då jag berättade om mitt nyinköp. Jag försökte förklara att då jag skrev en löpande text så hängde inte texten med på skärmen. Jag kunde vara nere och en bit in på nästa rad innan jag insåg att det dök upp ett stavfel på föregående rad. Så långsam var den. Provade med omstarter och diverse andra knep men gav upp till slut. Väninnans förslag var att jag skulle göra som hon gjorde, att skulle använda en penna så att jag hittade rätt med mina ”touchar” och på detta sätt undvika stavfelen!? Men hallå, förstod hon inte att det var långsamheten som var problemet? Att jag skulle hitta ett nytt sätt som gjorde att det tog ännu längre tid för att skriva en löpande text?? Nej det var inte lösningen. Fick bli en ny Padda, och oj då, vilken snabbing. Då jag spelar kort på nätet har de anställt en ny dealer för det säger bara schwup, så har jag nya kort.
Fick bli min julklapp, från mig till mig! Har legat med en förkylning under hela julrushen så jag har snålat in på allt som man normalt brukar lockas med av i julhandeln. Hade lite moneysar över när det blev mellandagsrea. Har på den nye fine Paddan redan framställt kursmaterial til de två nästkommande kurstillfällena. Men det tar lite tid innan maskinen har lärt att skriva mitt språk. Man får vara extra uppmärksam i början för den föreslår ibland ord som inte var de jag tänkte, men som helt plötsligt står inskrivna i texten. Och när jag skriver engelska i chatten kan de bli hur tokiga vändningar som helst.
Den nye fine Paddan är med fingeravtrycks-öppnande, slipper alltså hålla på att skriva in pinkoden varje gång jag ska använda den. Men kom därför att tänka på fars gamla problem med touch-finesser.