Vad kostar en kartong av det vita vinet som vi brukar köpa i Helsingör, inklusive resan? undrade maken. Jaha, tänk, tänk….. Jag tror att det kostar trehundra med resan i dansk valuta svarade jag. Under förutsättning att man åker ensam och på pensionärsbiljett. Återigen en talande tystnad. Jaha…
Jag känner på mig vad som komma skall. En underbar höstdag med en blek men ännu varm sol utomhus. Maken tänker! Vi som brukar hänga ihop på allt vi företar oss, känner på mig….. pensionärstillvaron är tuff.
-Det innebär att vi måste köpa en kartong rött också eller två kartonger vitt om vi far båda för att det ska löna sig, säger maken plötsligt. Jag visste det! Och det innebär att vi har tillgång till dricka, hur mycket vi vill ha och hur mycket vi orkar. Visserligen börjar kvällarna lysa med sin brist på ljus, vi känner att kvällsmyset blir tidigare och tidigare för varje dag, så visst hinner vi dra i oss. Men det är tufft med denna mystillvaro som sätter sina spår på kropp och själ. Levern klagar, huvudvärken blir en ständig kompis. Men vi har alltid anledning att ta ett glas, antingen för att fira något eller för att trösta oss för något. Och det är också en anledning att fira, att vi har huvudet såpass i behåll att vi kan ställa saker och ting i relation till varandra. Är vi mycket medvetna om att vi glömt något, men inte minns vad vi glömt, kan vi ju alltid trösta oss med ett glas…
Ute i Europa, bland våra med-medborgare ses ett glas vin som en helt vardaglig måltidsdryck, det är bara vi svenskar som lagt in, att man firar något med ett glas vin. Undrar om italienarna eller fransmännen tycker de firar om de får ett glas mjölk till maten.
Fast ännu ringer orden i mina öron som jag hörde min svärdotter sa en gång om ett nyetablerat boxvin. – Det är ett utomordentligt bra vardagsvin!! – samtidigt som hon smått skamset frågade om det finns något som kan definieras som vardagsvin…… Så även den generationen har tankar på vin = fest! och man måste skilja på vardag och fest.
Men det är kanske tur för oss nordbor att vi inte tar in den vanan att dricka vin till vardags. Det kan innebära så svåra följder av sådan dryckenskap. Just för tillfället håller maken och jag på att besöka alla loppmarknader som har lite ”klass” för att hitta ett halvdussin knivar och gafflar.
En dag i slutet av sommaren då vi diskat i stugan och höll på att plocka in disken i skåpen, undrade maken var alla bestick tagit vägen? Jag ryckte lite nonchalant på axlarna och svarade – vet inte! Strax efter fick jag en obehaglig känsla om att – jodå, det visste jag visst det! Frågade lite trevande, vadå tagit vägen? Fick förklaringen av mannen som har till vana att räkna allting – han saknade ett flertal bestick. Plötsligt uppenbarade sig ett minne om, hur vi fint och ordentligt vek ihop engångs-tallrikarna då vi hade grillafton senast, för ett par dagar sedan. Vek dem om besticken och – schvitsch ner i sopkärlet med dem. Men glasen, de blev kvar på bordet. Var ju långt ifrån färdig-använda ännu!
Nä nu har jag inte tid att sitta här och svamla. Ska en liten tur till Danmark i det soliga vädret, hm……
Margareta
Man kan inte dricka vin i ensamhet! Så det så! Men visst skulle det vara gott med ett glas nå´n gång! Det är bara det att boxen försvinner på några dagar om jag öppnar den, och det har jag inte råd med. Varken i börsen eller i kroppen!
Bitte
Rune och jag är nog lite sämre på att dricka vin idag än för några år sedan. Vi var i Tyskland i våras och köpte tre boxar, har fortfarande två boxar oöppnade i förrådet. Nu i veckan ska vi åka en tur till Tyskland med några bowlingkompisar. Jag ska nog bara köpa flaskor denna gång. En flaska räcker en vecka hos oss. När vi jobbade var det alltid en flaska på fredagen och en på lördagen men aldrig på söndagen eller mitt i veckan. Nu för tiden kan vi ta ett glas en måndag om vi känner för det, sen kan man ”pumpa” flaskan så nästan all luft försvinner.
Eskil
Jag förstår inte frågan 🙂