Jag har varit hos audionomen igen. Denna gång med de nya hörorna parkopplade. Jag erkände att jag sedan senast bara haft mina nya apparater som “gå-borts-apparater” då jag skulle vara fin och träffa folk. Vissa funktioner har väckt min förvåning, jag hörde tydligt hur damen relaterade ett sockerkaksrecept tre rader bakom mig på bussen häromdagen. Och alla telefonsamtal på bussen har blivit betydligt mer artikulerade. Men ännu bara på språk som mina nya höror inte översätter till mig, trots att jag önskat få dem med den funktionen, translation. Man kan inte begära allt…

Men i hemmamiljö har jag klamrat mig fast med mina gamla. De trygga som gör att jag känner igen ljudet runt om mig och ljudet jag streamar från olika håll och kanter. 

I de nya som jag provat en månad var verkligen allt annorlunda, mot den ljudvärld jag mindes. De gamla vanliga som jag burit i drygt fyra år har inte förändrat den ljudbilden. Jag har känt igen makens röst, hans eviga hosta har kunnat vägleda mig då vi tappat bort varandra i varuhus o dyl. Men nu hade jag en annan gubbe att lyssna till. En spetsig röst som kändes som om man gör militärtjänst och en spretig krävande korpral-stämma kommenderar. Inget jag känner igen och därmed inte lyder några kommandon ifrån…. Hans hosta har sgs sprängt trumhinnorna på mig. En vass spetsig hosta som jag inte känner igen. Jag har provat att lyssna på böcker men tvingats att avbryta för att inte skippa den författaren för evigt, bara för att uppläsaren har presterat något gnälligt i mina öron. Då klockan på väggen slår har jag varit beredd att slå tillbaka, då klockklangen lämnat tydliga spår av skada på mina trumhinnor. Senaste träffen på stickkaféet slutade i en enorm huvudvärk. Nio damer som pratar, inte en och en, utan i en kakafoni från olika delar av rummet. Ett rum med taskig akustik. Jag fick in ljud från höger och vänster som blandande sig i skallen på mig så de gick inte att separera vad de talade om. Bara ett crescendo av högröstade kvinnor, som alla lider av lite nedsatt hörsel. Med påföljd att de talar med lite större bokstäver. 

Vid besöket lyssnade audionomen på mig och gjorde vissa inställningar så ljudet blev betydligt mindre spetsigt. Det blev nästan uthärdligt. 

Jag gick omkring med dessa apparater i öronen hela dagen. Lyssnade även på min pågående ljudbok, även om det var en “ny uppläsare” mot tidigare. Jag fick en tydlig uppläsning av vad jag skriver på min ipad fast det verkade som Siri är på semester och ersatts av en vikarie, och då jag återgick till min iphone med ljudboken fungerade allt som jag var van att de brukar göra. Utan något krångel med att stänga ner bluetooth hos den ena eller andra. Det där jag tycker är en helt basal funktion med dagens teknik. 

Men den spetsiga tonen lyckades hon bara till en del tona ner. Så även om jag står ut med detta ljud, innebär det inte att jag accepterar det. Det går inte att lyssna OCH NJUTA av musik via dessa höror. Då jag gjorde en snabbkoll vid besöket igår, hur musik lät efter hennes justeringar, blev jag inte glad. Men jag svimmade inte. En kommentar från audionomen, jamen det är ju opera du lyssnar till, gjorde att jag insåg att min musiksmak inte ingick i den tillåtna ljudmiljön. Den miljön teknikerna utvecklar i hörapparater för gamlingar!  

Vilka jäkla krav jag ställer…. Men med den utveckling inom tekniken som sker dagligen, börjar jag förstå att jag innehar en kunskap. En kunskap som man kan använda då man ställer krav. Ett problem är att den åldersgrupp jag tillhör inte är van att ställa krav på detta viset. Att inte acceptera halvmesyrer till rehabiliterings av våra funktioner. 

En annan sak är att ingen annan än jag har facit till vad man lyckats uppnå då man försöker kompensera mina tillkortakommanden. Det är bara JAG som kan säga att det låter som jag är van vid att det brukar låta!

Mötet med audionomen var riktigt givande, då jag tordes berätta mitt missnöje med att inte bli förstådd. Att jag inte fått insikt att det fanns ett urval av andra fabrikat, om jag inte klarade av den sort jag hade provat. Vid mitt första besök hade jag blivit presenterad de olika varianter på apparatens utformning. Bakom örat stor modell, bakom örat mindre modell, inne i örat fjuttig modell. Det talades inte så vitt jag minns om olika märken och vad som var karakteristiskt för dem. Om att de har olika tekniska begrepp (sätt att signalera), säger mig ingenting, men att det finns flera olika fabrikat att välja mellan ger mig ett klart hopp om att jag ska få bättre ljud. Nu erbjöds jag att få prova ett annat märke, som kanske ligger mer i fas med de gamla apparater jag haft. De apparater som jag aldrig upplevde att de ändrade mina referenser till den ljudvärld jag kände igen sedan tidigare. Jag tackade JA till erbjudandet och en ny tid överenskoms.  

Denna gång var mycket givande för mig. Jag är fortfarande beredd att återgå till de märke jag fick som mina första apparater. Men då får jag hosta upp en ganska stor summa. Hur länge lever jag? Vad får det kosta?