Detta brev skickade jag till vårt fastighetsbolag häromdagen. Inte till någon direkt ansvarig för det hittade jag ingen adress till. Kan bero på att jag inte letat tillräckligt eller kanske har man inget namn på vem man ska vända sig till i sådana här ärenden. Men blev uppringd dagen efter av en ung man (firmans strykpojke?) som presenterade sig med ett förnamn. Han berättade hur planerna för reparationerna låg framöver. Ursäkta mig, men jag tvivlar. Det är BARA ett års försening på dessa garantireparationer som utförs. Så om det blir gjort till vecka 44-45 i höst, ska man tro det??

Brev till Brinova 21 sept-26

Vecka 39. Höstdagjämning nu på onsdag. Här sitter vi med vårt eftermiddagskaffe, inomhus. Det har blivit många dagar bakom lås och bom. Vi har en trevlig altan till vår lägenhet, men sedan ett år tillbaka har den enbart varit till för att försöka härbärgera våra altanmöbler så tätt ihoppackade att de inte är till hinders då hantverkarna behöver tillgång till utrymmena. Fast ska jag vara rättvis fick vi fri tillgång till vår altan december-april. Vi fick även den fönstertvätt som skulle kompensera oss lite över besväret, trots att inte allt jobb var färdiggjort. Det blev inte många fikastunder utomhus då dec-april. Lite kallt i snö och slask.

Men vårdagjämningen i år skyndade vi oss att städa upp efter vintervädret, dukade upp en fika och njöt av våra nyplanterade penséer i balkonglådorna. Vi tyckte att våra vårblommor lyste upp hela gården den soliga dagen.

Sen kom det nya direktiv att komprimera möbler och annat som vi inrett vår utomhusmiljö med. Det hände trots allt att vi smög oss till en en fikastund i solen då hantverkarna lyste med sin frånvaro. Vårsolen lockade oss att använda vår altan även om det var på nåder vi satt där. Barnen började vara utomhus och leka, det var VÅR!

Men det dök upp kranar igen i april och arbetena var väl tänkta att återupptas. Tyngden på kranarna gjorde att gårdsplanen blev helt sönderkörd. Men man har organiserat stora träskivor som tänk ska vara underlag till kranarna , de ligger nu utplacerade runt på gården. Otrevliga stora träskivor som täcker delar av de ytor barnen haft som lekytor. Det dröjde inte länge förrän barnens lek och stoj försvann. Jag förstår om de inte trivdes bland all bråte. Så nu är det tyst som i graven på vår gård. Vi som uppskattade en levande bostadsmiljö. Var tog den vägen?

Hantverkarna har förmodligen en bra timlön, för de lyser mest med sin frånvaro. En halv dag hade vi en målare som jobbade på vår altan, sen försvann han.

I slutet av juli tröttnade jag och gjorde en avtvättning av våra fönster, trots att vi hade mer hantverkare att vänta. Men fönsterputs hör till underhållet av vår bostad, så det måste göras ibland. Men resultatet var nedslående, nu såg vi röran tydligare runt om på vår gård.

18 augusti  fick vi ytterligare krympt aktionsradie, för nu satte man upp byggställningar både på vår altan och utanför köksfönsterna. Nu kan jag inte putsa fönster för jag kan inte snurra runt  dem och putsa utsidan. Tur jag tog det värsta i juli.

Här lever vi som internerade fångar med skitiga fönster, barnen borta, gården sönderkörd.

Sedan ser jag era braskande annonser om lägenheter runt om i vår stad där ni berättar hur trevliga de är. Har ni bättre underhåll och snabbare hantverkare där? Ska vi se oss om efter efter något där? För på den här (permanenta) byggarbetsplatsen trivs vi definitivt inte längre.