Det ska vara som det alltid varit med vissa saker. Jag vill absolut ha kokt ris i mina kåldolmar.  

Vi satt vid middagsbordet idag lätt förundrade över vår egen hitte-på-rätt, köttbulls-carbonara. Sist då vi lagade kåldolmar blev det ojämnt med färs och kålblad. Det går nog aldrig jämnt upp men denna gång blev det en rejäl omgång färs över då dolmarna var rullade. Men färsen innehöll ju kokt ris. Vad göra? Fram med lökpulvret som står i kryddhyllan som reserv, skaka fram några teskedar av pulvret. Ner med äggvitan som var över efter klistringen av kålbladen. Rulla rulla små söta köttbullar, storlek julköttbullar. Stekte dem och satte dem åt sidan. En liten slank in i munnen. Men oj vad de blev lökiga…. Hur mycket lökpulver ska man ta för att ersätta några matskedar riven rå lök? Svårt att bedöma. 

De hamnade i frysen för nu skulle vi ju ha kåldolmar den dagen. Köttbullarna blev till två middagar till oss. Idag plockades den andra av dem fram och vi kopierade hur vi gjorde med den första pjotten. 1 dl grädde blandas med 1 dl vin. Två finhackade vitlöksklyftor ner i detta och låt det småsjuda en stund. Förbered pastan. Halvera köttbullarna och lägg ner dem i vitlökssåsen. Då pastan är färdig och vattnet avhällt, häll över såsen och vänd ner en äggula. Persilja över det hela. Om man läser carbonara-recept avrundar de alltid med riven parmesan över. Vi har tappat smaken så vi känner inte något speciellt med den rivna osten. Den har vi slopat. 

Så där satt vi alltså och njöt av ”man-tager-vad-man-haver”-middag. Jag berättade för maken att det var extrapris på umamifärs i vår butik denna vecka. Jag fick en blick från honom, hur är det kära hustru, yrar du? Vad f-n är umamifärs? Vilket djur kommer det ifrån? Jag vet inte vad det är sa jag generat. Som om jag vet allt. Men jag hade reagerat på annonsen. 

Gjorde ett krystat försök och förklara det här med umami. Alltså ett sjätte sinne, undrade maken. Nja, glöm det. Maken som sedan vi drabbades av covid inte haft lukt och smak som tidigare i livet. 

Jag är helt övertygad om att detta är ett ytterligare sätt att få oss att anamma att även dessa charkuterivaror blir mer och mer uppblandade med ingredienser som är billigare. Inget fel i det om det bara har något lite av nytta, inte bara bukfyllnad och lurendrejeri. Vi behöver verkligen få folk att inse att maten ska räcka till alla i hela världen. Då kanske man måste lära om. Därför forskade jag vidare på vad affären saluförde som umamifärs. Samtidigt som jag drog mig till minnes att för några år sedan lanserades hushållsfärs. Och då visste jag bestämt att ”hushålls” inte är något djur, så det måste vara något man manipulerat med färsen. Så man kunde döpa om ett av våra vanligast köpta köttprodukter. Denna gång var det så att man blandat i 30% gula ärter för att dryga ut proteininnehållet med en vegetarisk produkt. Ja jag kunde inte motsätta mig det då. Vad jag reagerade mot var att man fortfarande behöll namnet färs, istället för att kalla det ärt-köttfärs. Det hade varit ärligare. 

Nu står jag där igen med en ännu mer maskerad produkt, umamifärs. Jag blir tvungen att kolla upp mer vetenskapligt (alltså fråga AI) vad är umami. Jo, maken var faktiskt jättenära då han frågade om det sjätte sinnet. AI svarar att det är vårt FEMTE sinne! Efter salt-surt-sött och beskt kommer umami in som en smakupplevelse. Alltså en känsla. Hur kan man mala ner detta som en färs och blanda med vanlig köttfärs?  

Då jag letat upp reklamplatsen där jag hittat den mystiska färsen fann jag också med pyttebokstäver en förklaring. Färsen bestod delvis av champinjoner! Förmodligen nedmalda och maskerade. Ingen vill ju känna sig lurad. Nu ska jag kolla vad färs kontra champinjoner kostar. Jag vill veta hur och vad jag betalar för. Kanske kan vi ha en liten reserv med köttbullar att laga sådana där fusk-carbonara av. Det osar mindre i köket än då vi vill ha carbonatra som vi normalt använder stekt bacon i. Kanske rent av köttbullar och gräddsås med lingon. Vem vet…

För övrigt kommer jag aldrig att bjuda Trump på middag, inte ens på surströmming!