Resdag ett. Ja man måste resa flera dagar för att komma från södra Sverige till norra Sverige. Vi hade lagt in en del tid så att det skulle vara möjligt att bli lite sen. Vi är ju inte så snabba numera. Ibland beror det på att vi missbedömer situationen eller tiden det tar att göra saker och ting. Och då man har ett flyg att passa vill man hellre vara i mycket god tid istället för att jäkta i sista minuten. 

Så vi beslöt oss för att åka söderöver vid middagstid, mot flygplatsen som denna sommar var Sturup. Det var lite oroligt det där med flygbussen, om det skulle fungera. Men den skulle inte gå förrän klockan 16.00 från Malmö så vi hade lite tid på oss att leta och klura ut hur vi skulle hantera betalningen. Vi tog ett tidigt pågatåg och stannade till i Lund, där vi har koll på ett ställe med hamburgare. Sedan kunde vi gå inom Malmborgs och handla var sin banan och en risifrutti för att ha till kvällen. Det slank ner en veckotidning också tillsammans med vårt kvällsmål. 

Hittade hållplatsen i god tid. Såpass att jag kunde smita in på köpcentret och leta upp en Clas Ohlson-butik, och köpa ett par nya doppskor till mina gåstavar. De har blivit så slitna att jag halkat ett flertal gånger med dem då det varit regnigt på stensatta trottoarer. Inte riktigt vetat var jag skulle hitta ett par nya sulor till mina stavar. Men då jag satt på tåget googlade jag och fick veta att de fanns på Clas Ohlson. Nu har ”mina pinnar” nya ”sulor” och ett bättre grepp. Bussen som vi väntat på kom i tid och vi anlände flyget som tänkt. 

Jag är och förblir flygrädd, men utsätter mig ändå för denna plåga då det är ett bekvämt sätt att resa. Incheckning gör vi fortfarande på det gamla sättet, så vi får ett boardingkort på papper. Inte i mobilen. Sedan vet jag inte heller hur man får ut remsor att fästa på bagage som ska checkas in. Inte ännu vet vi det…. Men vi börjar hantera säkerhetskontrollen hyfsat. Det är bara maken som alltid ska vara så genomärlig. Jag får inte ha med mina stickor i handbagaget enligt honom. Han anser att de är att betrakta som stickvapen! Vad han nu menar med det? Han är en ängslig general. Då de frågade honom om han hade något flytande i sitt hand-bagage, funderade han en stund och frågade om min Risifruttu kunde anses flytande? Jäkla gubbe! Där förflyttades min go’a kvällsmat, den jag skulle haft då vi anlände ganska sent till hotellet, till de konfiskerade godsaker hos säkerhetsvakterna. 

Innanför säkerhetskontrollen kunde jag köpa nya Risifrutti till trefalt vad de kostade då jag köpte dem på väg till flyget.   

Sedan satt vi och betraktade en dam som satt i Gaten och stickade strumpor! Fråga henne hur hon lyckades få dem förbi säkerhetspolisen sa maken. Och jag gjorde så. Det var ett verkligt intressant ämne. Men damen sa att hon bara svarat dem med att hon inhandlat material till lite sysselsättning på väg till resandet, och de hade bara nickat och släppt igenom henne. Ja ja, det ska man höra. Efter att snällt ha låst in sitt älskade handarbete i incheckat bagage

Väl på planet och jag fick fönsterplats, eller tog… start och landning är hemsk. Annars medan man befinner sig i luften är det okej. När vi skulle landa gjorde jag som jag brukar, hålla för öronen och blunda. Sjunga en liten stump inombords, det har blivit att jag räknat hur många ”Blinka lilla stjärna” jag hinner sjunga innan vi är nere. Efter pandemin har man ju lärt sig att räkna tid på det viset. Jag slöt ögonen i samband med att landningsställen fälldes ner och sen satt jag lätt framåtböjd och nynnade tyst mitt mantra. Det blev många Blinka lilla…. Vad händer? Jag öppnade ögonen och sneglade ut genom fönstret för att få se om vi inte var nere. Men nej! Vi svävade högt upp i luften och motorljudet avslöjade att vi inte låg i landnings-beredskap. Vi fick snart veta att piloten blivit tvungen att avbryta landningen. Så nu flög vi som fåglarna igen. Men det innebar en ny pärs med Blinka lilla stjärna. Suck. Vi fick veta att planet som gick ner strax före oss i landningskön hade kolliderat med en fågel och att de uppmanat vårt plan att ta en extra sväng medan de städade landningsbanan. Vi kom ner dock lite försenade Med klappande hjärta steg vi ur och skyndade bort till gaten där Umeå-planet skulle starta från. De var informerade om incidenten med vår landning och vi blev lovade att få hinna med. 

Inget plan i sikte här. Så vi hade ingen anledning att oroa oss. Istället satt vi nu och konstaterade att bussbiljetten maken köpt i syfte att uppgradera sina kunskaper på hur man köper biljett i Västerbotten, den biljetten brann inne för planet var så försenat till Umeå att endast tomten och några taxichaufförer var vakna då vi anlände björkarnas stad.. Men jag hade förvarnat hotellet om en sen ankomst och fått löfte att vara ute och ränna sent, men ändå vara välkommen då vi anlände. 

Resdag två. Sköna sängar och en god frukost  gjorde att vi var fräscha igen trots gårdagens vedermödor. Nu hämtade vi en hyrbil och tog oss upp till fjällen och stugan. Inte mycket trafik så vi kände att det var lugnt och fint på vägarna. Nu har vi installerat oss i stugan. Temperaturen är 9° så vi har fått slå på värmen. Men stugan står kvar, och vi får göra en bättre inspektion i morgon. Slå lite gräs så vi får en stig fram till dass och lada.