Sommarväder och dag före midsommarafton. I mailen dyker en God Jul-hälsning upp från den researrangör vi brukar åka med. Ja, tid att planera för julmarknader eller nyårsfirande… Men nej, jag dröjer mig gärna kvar vid dagens datum och sitter med min stickning, filosoferar över gårdagen. En dag att minnas. Verkligen. Varför ha så bråttom framåt? Kriget runtom i vår värld lär dra ut på tiden ändå. Och valet i höst blir vi påminda om antingen vi vill eller ej. Givetvis är valet en viktig angelägenhet. Det ifrågasätter jag inte, det är ett måste för att upprätthålla vårt svenska samhälle och dess grunder. Jag läste att Ungern i all hast ville gå in och ändra i sina grundlagar, för att förhindra att Victor Orban skulle lyckas återfå sin post i politiska sammanhang. Så smarta var inte jänkarna angående Trump, den token som förmodligen kommer att insistera på Nobels fredspris. Ja den som lever får se. Heja Ungern i alla fall.

Men vad hände igår, som jag grunnar på, undrar du säkert. Jo, vi träffades, kusin Kaj som jag talar med i telefon då och då. Oftast är det han som ringer, för då jag ringer får jag många gånger inget svar. Kusin har passerat 90 år för något år sedan och jag funderar inte länge på hans uteblivna svar. Istället har jag lagt honom till ”handlingarna”.

Men så pinglar han igen och jag svarar med: var ringer du ifrån? Vid ett av våra samtal i våras berättade han om sin trädgård och sina pioner. Jag lyssnade och insåg att jag hade inte en aning om att han är en så engagerad pion-odlare. Men samtalet avslutades den gången med ett löfte att jag skulle få komma och titta och lukta på hans pioner då de stod i full blom. Månaderna har rullat på, men så ringde han för fjorton dagar sedan och berättade att det var perfekt tid att komma och beundra hand blommor nu. Tidpunkt bestämdes och jag sa att jag kunde fixa med en påse färdigbredda baguetter som liten lunch. Jag tänkte att en äldre man kanske uppskattade att slippa tänka på fikabröd. Sedan fick jag veta att han avtalat med sin lillasyster att hon också skulle komma till träffen. Oh så spännande! Henne hade jag inte träffat på minst 70 år. 

Plötsligt insåg jag att jag kanske borde fråga om någon av dem var allergiker eller glutenintoleranta eller något sådant? Men fick veta att allt var lugnt så tillvida. Men kusin berättade att han tänkte bjuda på en liten grej till kaffet, en hemlis. Ok, i mitt huvud försvann det eventuella kaffe jag tänkte få till baguetterna. Jag fick glädje av den beresta flaskan alkoholfritt rosévin som vi köpt förra sommaren. Den slank med och den slank ner till mackan. 

 

En vandring i trädgården var helt fantastisk med alla dofter och synintryck. Jag trodde pioner var pioner. Men oj oj, att det finns i så många skepnader. Kusin berättade att att han börjat dessa odlingar då han uppnådde pensions-åldern. Men att det utvecklats till en hel trädgård full av alla dessa skönheter. Då han varit pensionär ganska länge har intresset haft tid på sig att fördjupas och han har fått se resultat av sin möda. Dessa blommor är inget som odlas fram snabbt. Enligt Kaj så var det ett tidsplan på 5-6 år mellan sådd och blomning. 

Då vi haft våra telefonsamtal har det mest varit frågor runt släkt och släktforskning som vi talat om. Kaj vet att jag inte släktforskar men under årens lopp hjälpt både min bror och dotter att leta uppgifter då de forskat. Så jag vet hur ”biten” man kan bli av vissa hobbies. Nyfikenheten gör att man kan vara hur envis som helst att leta fakta, om man kommit något på spåren. Detta blev ett fortsatt samtalsämne då vi bjöds in på kaffe efter trädgårdsrundan. 

Nu visade det sig att kusinen min hade bakat och bjöd på kaka till kaffet. Jag lovar det var inget nybörjarprov. I stället förvånade han mig med kakor som jag satt och önskade få receptet på, medan jag åt och njöt!

Jag erkänner att jag blev inte bara överraskad utan även imponerad över denne man. Kan det vara så att man håller igång minnesfunktioner genom att ha sådana intressen, de som gör att ens envishet driver en vidare. Eller är det ödeslotter? 

Att sedan lillasyster (även hon kusin) som jag fick träffa också hade en hel del att berätta om sitt liv gjorde dagen så fantastisk. Kaj har nämnt henne då och då, men nu blev jag berikad med en ny bekantskap. En bekantskap som jag konstigt nog känner det finns ett visst släktband med. Hoppas vi får träffas fler gånger. 

I eftermiddags tog jag en tur på cykeln. Det är lika vingligt som det var ifjol. Men knäna är hela, inga vurpor än så länge. Min fina hoj har fått luft i däcken och ut och luftat sig. Nu fortsätter jag stickningen.