Tillbaks i ett normalt liv igen efter diverse krämpor under föregående månad. Fast det ger en del att fundera över, man ska inte ta allt för givet. Men ändå inte gå och ängslas i onödan. 

I dag såg vi att det är hög tid att skörda fläderblommor om man vill göra fläderblomssaft. Det brukar vara till midsommar man gör det, men i år är allting en vecka tidigare än det brukar vara. Det är många år sedan vi beredde vår egen fläderblomssaft, men då jag ser buskarna stå där i sitt flor och den honungsdoftande blommorna ber om uppmärksamhet, får jag lust att göra lite saft. Men förnuftet bromsar mig. Vad ska vi ha den saften till? Den är för all del väldigt uppfriskande och smakrik, men vi är inga saftdrickare. Man kan ha den till att göra fuskmojitos med. Med lite mynta och vit rom får man en riktig sommardrink. Eller med en skvätt gin blir det en fuskGT. Jag tror vi struntar i det eftersom vi aldrig lärt oss vara några drink-människor. Min far hade alltid en grogg till Tipsextra på lördagseftermiddagarna. Men då vårt fotbollsintresse varit mycket begränsat har det aldrig utvecklats några sådana vanor. Så fläderbuskarna få stå kvar för vår del.  

Vi har idag plockat fram planeringen inför resan till stugan. Det är verkligen en bra minnesträning. Att läsa på hur vi planerade förra året, och vad vi kanske bör komplettera med i år. Vi tog de mest slitna sänglinnet, efter sextio år har vi en del sådant i skåp och lådor. Använde detta som engångslinne i sängen i stugan och förpassade det sedan som uttjänt textil i sopkärlet då vi for hem. Det kanske låter lite skamligt att göra så. Men betänk att det tagit oss sextio år att frambringa dessa trasor. Och det är ju det man kasserat hemma som hamnar en sista vända i stugan. Man sliter på det något år till. Det kommer inga lumphandlare och knackar på dörren som det gjorde då jag var barn. Så de lumpor vi vill göra oss av med får vi göra på detta viset med. Ett problem är att man står där och granskar och funderar om de kanske inte kan gå en vända till om man tvättar dem, eller om man ska riva ner dem till trasor att använda som disktrasor ch fönsterputsartrasor. 

Att lämna stadskläderna kvar hemma och ta med en rejäl regnkappa är en bra tanke. Fleecejacka är ett plagg som man inte klarar sig utan i Norrland. Och stövlar! Erfarenheten säger mig att jag alltid packar med mycket mer än jag använder. I fjol bar jag med mig föregående dags byte ner i sjön då jag tog mitt morgondopp. Lite tvättsåpa på fläckar som uppstått och sedan sköljning i sjövattnet några vändor. Så i princip hade jag två byten, ett på mig och ett på tvättlinan. Det var inte läge för någon varken kostym eller aftonklänning. Jag är övertygad att detta enkla leverne ger en känsla av semester och ledighet. 

Vi måste ha wi-fi i stugan så det är beställt abonnemang för några veckor. I morse då vi skulle läsa vår morgontidning var det något strul. Vi fick veta att vi inte var behöriga att läsa tidningen. Startade om våra iPads men nej, ingen tillgänglighet. Kollade på banken, och jodå, räkningen var betald. Det gick en halvtimme och vi var förvirrade. Vad göra? Hela dygnsrytmen var satt ur spel. Så tidningen måste vi ha med oss. Vad som var felet vet vi inte men plötsligt hade vi tidning att läsa, utan att vi hunnit mer än svära lite. Ingen annan åtgärd.

Jag har köpt sommarbiljett idag så nu behöver jag inte köpa bussbiljett förrän 16 augusti om jag håller mig inom Skåne. Har insett att det är midsommar nästa vecka. Ska bli spännande att se var våra resmål blir i sommar. En tur till Ängelholm för att träffa en kusin ligger på schemat kommande vecka. Midsommarafton blir ”the same precidure as last year”, då vi firade hos son och svärdotter. Fast där hjälper inte att man har sommarbiljett. Sista halvmilen får vi gå. Inga bussförbindelser i den ödebygden de bor i. Sista åren har vi cyklat, men jag känner mig väldigt osäker på att cykla. Får väl be maken att plocka upp hojarna ur källaren och träna nästa vecka. Fjolårets skrapade knän läkte inte förrän sommaren var till ända. Ibland tänker jag på uttrycket: ”skam den som ger sig”. Men jag känner ingen skam över att inse och förstå att jag inte har någon bra balans längre. Inte stirra på det jag INTE kan längre. Hellre hitta lösning på uppkomna problem. Största bekymret är att allting tar sådan tid numera, man är lite sengångare. Framförallt de gånger man mitt under pågående aktion glömmer vad man håller på med. Bara står och tittar rakt ut i luften och frågar sig själv: vad var det jag skulle göra?