Ingen årstid ställs det så stora förväntningar på som just sommar. Och aldrig hörs en årstid omnämnas med sådan emfas som just sommar. Trots mina bekymmer med att vistas ute hur som helst i solgass, är jag ändå också en fanatiker vad gäller sommar. Jag tror att det har med den lite lediga livsstilen att göra, som jag lägger mig till med under sommaren. Vårstädningen, som inte blev gjord i år heller, är överstökad. Matlagningen blir lite efter vad vädret lockar till. Enkel kall mat i form av sallader osv. blir alldeles tillräckligt. Inget dåligt samvete för att man inte har storkok eller lagar omständiga gryträtter. Bara vara, som jag brukar säga.
Sommarkortet gör att frihetskänslan utvidgas och stadens gränser töjs ut. Jag kan åka runt hela länet och besöka garnbutiker. Snacka om nördfrihet!! Fast trots att det är 21 dagar sedan kortet blev giltigt har jag inte ännu varit i en enda garnbutik. Därmed inte sagt att jag är göralös. Absolut inte. Det är min favoritsysselsättning att ha något i händerna samtidigt som jag lyssnar på en bra bok eller Sommar-värdarna i P1.
Ett program med verklig bredd. Det är en ny bekantskap jag gör varje dag. Ibland släpper jag ”dagens sommarpratare” efter 15-20 minuter. Vissa snyfthistorier orkar jag inte lyssna till. De med musik som är alldeles för skränig för mina öron spolar jag också ganska snabbt. Kanske missar jag intressanta berättelser om programvärdarnas liv mellan musiken, men det måste vara lite balanserade i sin programpresentation. De finns de som har halvtråkigt prat men bra musik, de får lite längre chans innan jag spolar dem. Men det som förundrar mig är att jag fortfarande kan lyssna och känna att det där jag just hört var fantastiskt! Idas sommarprat sitter hitintills på högsta plats, hon den där normala tjejen. Hon får mig att lugnt känna att jag duger. Men jag har många fler att lyssna till.
Göran som jag hört förr är högt upp på min rankinglista också. Den mannen fick mig att inse att Putin, Trump, jag (Inga-Lill), Netanyahu, ayatollorna och många fler har något gemensamt. Nämligen vår värld. Den ene äger inte den mer än den andre!! Alltså alla handlingar som gör anspråk på något annat är en attack mot mig personligen, såväl som mot hela mänskligheten. Vi får dela lika, med- såväl som motgångar. Alltså kan man konstatera att vi befinner oss mitt i ett världskrig. Detta trots att vi får oupphörliga rapporter om att det är fara för att läget ska eskalera, alla former av lägen. Jag undrar vad som kommer att räknas som att läget peakar? Kommer vi att nå den punkt, i min livstid, där vi ser en avmattning? Tror inte det.
Det börjar närma sig norrlandsresa för oss. Maken är på benen igen efter en lunginflammation han drabbades av förra veckan. Nu står det små högar med saker man måste packa. Trots att vi lyckades att lägga upp ett delat blad på våra IPads för samarbete, blir det ändå så att vi reser oss och går och plockar fram det eller detta. Så det inte blir som häromdagen, då jag sa att jag inte skulle packa mina nya fina stövletter (fast jag kallade dem pampuscher). Jag har ju mina stövletter i stugan. Maken tittade på mig, reste sig och hämtade bägge paren!! Dessa undrade han. Hade jag kommit upp utan i alla fall ett av paren hade kantarellerna fått stå kvar i skogen!
Idag är mitt internet borta sedan någon timme. Kan det vara för att jag var näsvis och ifrågasatte ChatGPT? Dagens sommarpratare, en för mig okänd musikartist talade om sin uppväxt. Om sitt sökande efter vem han är. Precis som om han vore den enda tonåring med de funderingarna. Jag ville ändå lyssna och fortsatte. Många gånger berättade han om allt ”fett” hit och dit. Jag brukar försöka variera mig vad gäller superlativen för att läsaren inte ska genomskåda min banalitet. Men killen idag gillade nog ordet ”fett” mycket. Det kom ett inpass med två killar som samtalade. Det började med: Tjena mannen. Reaktionen blev att jag frågade min ChatGPT vad det betydde. Fick veta att det betyder ”tjena kompis” eller ”tjena bror”. Jag sporde om man kunde säga ”Tjena kvinnan”? Nej det gick inte så bra. Det var inte vedertaget i dessa kretsar. Vilka kretsar undrade jag. Jag fick svar att dessa kretsar var ungdomsgäng och/eller förortsgäng med många slanguttryck. Utesluts kvinnor ur dessa gäng då det inte finns en hälsningsfras för kvinnor? Chatroboten fortsatte med sina försiktiga undanflykter. Jag fortsatte att fråga om robotsystemen utvecklades av enbart män? Fick då veta att: oh nej, och två kvinnonamn tydligt ickesvenska kom upp som exempel på avancerade programmerare så det var nog hela världen som räknades. Bara TVÅ stycken undrade jag? Jag vill INTE veta hur många män det finns som programmerar så jag avslutar mitt samtal med dig nu, käre robot, (obs! Ej kära). Snyggt bekräftade roboten att vi talat färdigt.
Jag borde tagit en skärmdump på vårt samtal, för då jag skulle kika lite senare var hela vår konversation borta!
Nu har mitt internet legat nere i drygt två timmar! Jag får skylla mej själv. Nja jag är inte paranoid, bara lite lustig…
Margareta
Skönt att han är frisk så ni kan komma iväg