Undrar om det ska bli grönt till första maj, var en stående fråga i mitt barndomshem. Då det började vara ljusare dagar på vårkanten, och vi började känna oss trötta på kylan, regnet och rusket som oftare var vinterväder för oss sörlänningar, än braskande soliga snötäckta marker som lockade till utevistelse. Med längtan följde man föräldrarnas samtal om hur de planerade för vårens aktiviteter i kolonin. Hur cyklarna skulle tas ner från vindsförrådet och tal om att ungarna behövde nya vårkläder.
Första maj var den dag som bröt allt vad som vintern höll oss fångna i. De flesta år var examensklänningen uppsydd redan till första maj, och om man skötte sig och var riktigt försiktig fick man klä sig i de kläderna när man skulle gå till Folkparken första maj. Många gånger ångrade man sitt gnölande och tjat om att få ha de kläderna, för många gånger var de där friska vårvindarna riktigt köldbitna. Knästrumporna lämnade knäskålar och lår oskyddade mot dessa vindar. Det kunde ta timmar innan man tinade upp då man kom inomhus igen.
Klimatet har ändrats. Förr blommade rapsen i mitten av maj. När vi var ut på landet häromdagen och firade valborgsmässoafton var åkrarna helt gula med raps i blom. Så i år behövde inte barnen frysa om de var lite lättklädda första maj.
Efter några dagar med hemma-bestyr kände vi att en promenad behövdes så att våra gamla kroppar inte skulle ”rosta ihop”. Beslöt oss för en vandring med koll på vårens framskridande längs Hälsan. Det är nu under andra kvartalet som det är så mycket som händer där.
En sak som gjorde oss uppmärksamma att vi haft en längre period utan nederbörd var att många rhodedendronbuskar var vitprickiga på bladen. De är ju ”icke lövfällande” utan de mörkgröna blanka bladen ger en ombonad känsla även mitt i vintern längs den promenaden. Men nu var de inte längre mörka blanka. De var marmorerade med vita stänk som om de varit i vägen för någon målarkludd. Plötsligt insåg vi att detta var ett resultat av den långa period med avsaknad av regn. Och detta annorlunda landskap var resultat av spillning från vårens möten med fåglar uppe i träden. Precis som man ser på klippor längs havsbandet där fågelkolonier häckar. Eftermiddagens utlovade regn blev ytterligare efterlängtat. I skrivande stund kan jag mäta 15 mm regn i regnmätaren, tack för det SMHI, eller vem det är som ska ha det tacket.
Vi dukade fram vårt fika i stadsparken och strosade sedan bort mot G.A-torg och busshållplatsen där. En liten rundtur med bussen för att kolla hur byggnationerna runt Maria station fortskrider, innan vi for hemåt.
Nu har jag beslutat att vintern är slut. Jag har tittat till min vinterjacka, inga större synliga fläckar. Inga bortglömda sedlar i fickorna (synd). Snygg nog att klara nästa vinter. In i garderoben där den ännu äldre jackan togs fram för att förpassas till soporna. Den är lagad och reparerad så att den verkligen inte klarar av att klassas som vintage. Maken uttryckte detta om vintage och jag blev full av skratt. Känner han till ordet vintage och vad det innebär? Måste bero på att han läst en sådan där feel good-roman som jag tipsat honom om. Som lite omväxling till alla deckare vi konsumerar.
Nu tvingas han att ladda batteriet till elcykeln, för en cykeltur till stadens soptipp. Vår påse med begagnade textiler blev plötsligt överfull. Och vi vet inte var i staden vi hittar ”bingar” för uppsamling av gammalt framförallt trasigt textil. Tur att vi har fått behålla våra körkort trots åldern, för på soptippen i Helsingborg ”loggar” man in och öppnar bommen med sitt körkort. Och någon gymnast är ingen av oss så att vi kan ”planka in” genom att krypa under med hoj och packning.
Under gårdagen fick jag en bild av svågern där han sitter ute och njuter av vårsolen. Bredvid honom står deras grill som har skottats fram ur snön. Alltså premiär i Norrland för vårgrillandet. Mysigt. Klädseln skvallrar dock om att det fortfarande är tvunget att vara klädd för de friska vårvindar som omger dem. Han liknar en polarfarare med sin tjocka vinteroverall, tjocka handskar och mössa. Som motvikt bad jag maken att klä sig riktigt lättklätt med shorts och tog en bild av den halvnakna karlen där han satt i solgasset på vår altan, skickade den tillbaka och vi kunde häpna över jämförelsen både de och vi. Man har inte roligare än så här i vår ålder….
Nu ser vi framåt, snart tid att köpa sommarkortet för resor inom Skåne. Jag vet inte om vi kommer att fara lika mycket som vi gjort de senaste två åren, men kortet ger en känsla av frihet. Att man kan ta iväg med kort varsel till en annan stad, se något annat än det vi når inom kommunen. Köpa garn i Landskrona eller Lund, wow. Kanske åka och äta en bit mat i Malmö eller Tyringe. Vad de nu kan ha för mat i Tyringe?? Men de måste väl också ha mat där? Vetskapen om att man kan om man vill är onekligen en skön känsla.
Vi får bilder kontinuerligt på stugan och en rapport om att den står som den gjort de senaste sex sju dekaderna, fick vi från svågern häromdagen. Hur gör vi i år? Orsa kompani lovade inget bestämt och vi kör med samma strategi. Dagsformen och mina ögonbehandlingar styr lite av våra liv. Men då vi köpt sommarkortet ska vi åka ut på Bauhaus i Hyllinge och inhandla latrinsäckar till vårt utedass. Så kom inte och beskyll oss för att inte planera.
Den som lever får se……. Och höra.
Margareta
Ska bli trevligt att höra om era resor.