Nu är glada julen slut slut slut…..

I morgon söndag blir det julgransplundring. Då städar vi undan juldekorationerna för denna julsäsong. Det känns lite melankoliskt, lite ledsamt att plocka bort och packa ner adventsljusstakar och juldukar. I samband med att man stoppar in dem i förråd och kartonger kommer tanken, om någon någonsin kommer att packa upp dem igen. Och om denne någon ser något värde i det. Det finns saker som inte är av intresse för Bukowskis men för oss har de varit värdefulla. Den där tomten som bara är en lurvig fårskinnstuss, men som jag har fått av maken ett år för länge sedan. De där domherrarna som dottern har tillverkat av garn, och som hon hängt i ett tallris i övervåningen för att då de presenterades för mej skulle komma till sin rätt. Inte ligga och trängas i en kartong, utan hänga där och flaxa med garnvingarna. Det finns andra nostalgiska saker som har flyttat vidare till nästa generation. Julgransmattan som maken och jag satt och broderade med jättestora korsstygn. Vi satt på var sin sida och kämpade på för att hinna få den färdig den där julen för snart sextio år sedan, den har flyttat till dottern. Hoppas den inte ligger helt bortglömd, för vi har tänkt på den i samband med att vi pyntade till denna jul. Min mors vackert broderade julduk ligger i mitt linneförråd. Den har ingen lämplig plats i vår lilla lägenhet. Den kräver minutiös strykning och jag har slutat med det jobbet. 

Nostalgin känns tydligt då man packar in julsakerna i sina kartonger. Men annars skulle det inte vara så trevligt att plocka fram dem nästa vinter, om de skulle stå framme året runt. Det är ändå så mycket som har fått stryka på foten vad gäller traditioner för vår del. Lite skamset då jag tänker på hur mycket av julmaten vi struntade i att inhandla eller tillverka i år. Det blev lussekatter och brunkål, två karakteristiska attribut runt jul. Och en amaryllis som blommar med sin tredje stängel i dagarna. Pepparkakor har både inköpts och fått från sonen med familj. Men de räcker inte länge alls. Hur många vi än köper. Eller får. Men nu ryker julen ut imorgon. En dag tidigare än vi brukar. Det blir ett dagsverke med städning och undanpackande av grejorna. Vi brukar fira Knut kör julen ut genom att gå ut på en bit mat då vi är färdiga för dagen. Förr om åren brukade vi ta en Tura, men ingenting är längre som förut. Så åka färja känns inte naturligt längre. Det har blivit ny regi på restaurangen på färjan. Vi får se hur vi gör. Ingenting är bestämt ännu. Man är inte sämre än att man kan ändra sig.

Det där med att ändra sig, sa jag tidigare idag då vi skulle ut och sträcka på benen lite. Jag föreslog att vi skulle gå bort till Laröd och åka bussen hem därifrån. Okej sa maken, det låter som ett bra förslag. 

Då jag klev genom porten ut mot gatan höll jag på att blåsa omkull. Det kom en riktig rivare med iskall vind. Jag tappade andan och stod där helt förvånad. Så svinigt kallt! Förtvivlat tittade jag på maken och frågade om man fick ändra sig? Han skrattade och menade att vi traskar åt andra hållet. Beslöt att ta bussen ner mot Kopparmöllan och strosa ner för Hälsan. Där var det lä för sådana isvindar. Sedan kunde vi traska runt mellan husen i stan och få sträcka på benen på det viset istället. Här och där stannade vi i gläntor så att solen kunde lysa på våra näsor en liten stund. Jag sa till maken att vi måste ta vara på de gratis AD-vitaminerna vi får via solen. Gratis är gott enligt min lillasyster. Det var skönt att komma hem i värmen igen. Men vi fick röra på oss lite. Annars känns soffhörnan väldigt mysig sådana blåsvädersdagar.