Sista skälvande dagen på året 2024. Sitter med min påtår av frukostkaffet. Har just ringt svägerskan och gratulerat henne på 80-årsdagen. Hon kommer att tillbringa dagen i sängen då hon dragit på sig en praktförkylning. Fast nuförtiden heter de flesta sådana åkommor influensa eller något annat tjusigt som är svårstavat.
Funderar på om jag ska göra ett försök till min alldeles egen årskrönika. Kan jag det? Jag har ju ett ganska digert material att sovra ur om jag vill, men bör jag inte börja med en första övergripande rapport. Den blir ju det jag minns bäst, eller det som i mitt anseende lämnat mest intryck. Ja jag tror jag försöker.
Resorna är de som varit roligast, även om vi har ett mysigt hem att tillbringa vår tid i. Men vi känner att vi hanterar det här med resandet utan att ha en bil att packa massor i, har blivit en möjlighet för vår del. Kortare resor kräver bara en termos med lite kaffe och ett par extra trosor, i fall i fall. Jamen pengar och ID tänker ni. Givetvis! Men de har mer eller mindre växt fast vid oss. Då vi står i hallen, färdiga för att lämna hemmet klappar vi oss en runda på öron fickor och handled i den ordningen. Kollar att vi har laddade hörapparater, mobilen i fickan och klockan på handleden – laddad. Samtidigt som vi mumlar – som ett mantra: höror, mobbe, klocka. Plånbok tänker ni? Ja den är också medtagen, antingen i jackfickan eller i ryggsäcken. Men den har inte tagits med i det mantra som vi rabblar – ännu. Än så länge har vi ”bara” kutat hem igen för att hämta något av dessa tre attributen: hörapparater, mobil eller klocka. Men man kan alltid ändra sig. Utöka sina ritualer.
Så, resorna vi gjort under året har bl.a. blivit Landskrona Lund Kristianstad Malmö osv. Alltså Skåne runt ett antal gånger. (Läs massor). Mycket av dessa resor har gett oss en rutin på planering. Vilket gör att eventuell ängslan att irra bort sig har minskat, istället gett oss ett lugn hur vi hanterar det om vi råkar ut för ett försenat tåg eller buss. Det finns alltid en lösning. En annan aspekt är den att vi inte behöver så mycket packning. Vi har ganska god uppfattning om hur många klädbyten man måste göra på en vecka. Hur stort behov av artiklar för egenvård osv. Med skåneresornas erfarenhet har vi packat och tillbringat en 14-dagsperiod i stugan. Lätt packning har varit det som gjort resan möjlig. Och vi kan ge oss själv godkänt för den resan. Erkännes dock att en viss hjälp av våra släktingar blev vår räddning, med avhämtning av hyrbil i norrlandsmetropolen Umeå. Flyget var försenat så lösningen hade blivit hotell en extra natt om inte jäntan våran räddat oss. Dock hade vi en reservplan, om inte detta hade lösts.
En längre helg vistelse i Göteborg med omnejd under hösten gav oss mersmak. Visst ville vi se Stockholm, och så gjorde vi. Så en tillbakablick på året med de resor vi gjort känns som om vi lever, trots gamlingars krämpor och stelhet.
Alla dagar däremellan har rullat på. Med de vanliga vardagssysslor som måste göras de mindre lustfyllda och de som görs med glädje. Bridgen är något som ger oss glädje. Både med att vi känner att vi håller hjärnan igång när det gäller att beräkna och räkna. Det behöver vi verkligen hålla levande, det med beräkning. För varje vecka hisnar vi över kostnaden för en liten kasse livsmedel. Vi skulle ju bara ha ett bröd och lite mjölk. Men väl hemkomna och vi checkade av kvittot var där betydligt mer än det som stod på vår shoppinglista. Okej, det var saker som vi behövde inom snar framtid, så det var inga onödor inhandlade. Men trots våra hyfsade kunskaper i beräkningar, så känns det som om vi inte hänger med trots allt. Onekligen lite skrämmande. Eller ska vi strunta i det och bara följa med vad som händer? Tiderna verkar lite osäkra vad det gäller det mesta här i världen, så man kanske ska bara släppa oron.
Trots allt så smider vi planer på vad vi ska göra nästkommande år. Med glädje hörde jag maken berätta att han skulle titta över sin ekonomi efter nyår, om det fanns utrymme att köpa några 24-timmars biljetter duo Skåne runt och lägga på lut i mobilen. De gäller ett år efter inköpsdatum. Han hade noterat att priserna går upp den 7 januari. Det innebär att han är beredd att förflytta sig runt länet. Och jag är aldrig svårflirtad då det gäller att resa lite.
Jag känner att vi blivit lite mer spontana när vi får idéer. Förr lät det: det ska vi göra en vacker dag. Nu för tiden då idén dyker upp antingen refuserar vi den genast på grund av sin egen omöjlighet, eller så gör vi det omedelbart. Alldeles för många ”det ska vi göra en vacker dag” ligger glömda sedan länge. Men om de dyker upp i minnet minns vi att lusten att göra det har funnits, men har blivit omöjliga att genomföra i nutid.
Därför badade vi havsbad två dagar före höstdagjämningen i år. Något vi njuter av att minnas. Våra promenader runt vår stad har varit många under året. Vi har strövat och funnit Lussebäckens källor. Vi har korsat skogen mellan vårt hem och Sofiero både på korsande och tvärsan. Pålsjö skog har inga mörka fläckar på kartan. Längs stranden från Råå hamn norrut in till stan vet vi nu allt om. Promenaden från Tinkarpsbacken in mot Sundtorget vet vi hur lång den är. Stadens parker kan vi blommorna i. Staden har många spännande exotiska träd utöver de vanliga inhemska bestånden, fråga oss. Vi vet många sådana.
En sak som dock gör oss lite ledsna, vi har aldrig lyckats lära oss så många fågelläten. En brist när synen börjar att bli grumlig. För ser vi pjåddarna vet vi vilka de är. Men jag har en app installerad i mobilen. Visserligen fick jag inte veta om den förrän i höstas. Och då jag provar den på olika fågelsång jag hör, som vid denna tid på året inte är någon sång, får jag bara upp skata kråka råka eller duva. Jag kommer att ta upp appen då jag om cirka en månad hör talgoxens glada chirp chirp i en solig glänta. Det är väl den fågel jag oftast noterar som den första varje år, då den börjar sjunga sity sity istället för sitt chirpande. Gärdsmygen brukar också vara tidig men inte lika vanlig. Blåmesen kan man säkert höra redan nu om solen lyser lite. Vi får se. Eller rättare sagt höra.
Jag avslutar dagens skrift med att önska mina läsare med ETT GOTT NYTT ÅR.
Here the English
The very last trembling day of the year 2024. Sitting with my second cup of coffee from the breakfast. Just phoned my sister-in-law and congratulated her to her 80th birthday. She will spend the day in bed as she has caught a terrible cold. Although these days most such ailments are called influenza or something else fancy that is difficult to spell.
Thinking about whether I should try to write my very own annual report. Can I? I have quite a lot of material to sift through if I want, but shouldn’t I start with a first overall report. It will be what I remember best, or what in my opinion left the most impression. Yes, I think I’ll try.
The trips are the ones that have been the most fun, even though we have a cozy home to spend our time in. But we feel that managing this traveling thing without having a car to pack a lot in has become an opportunity for us. Maybe even a challenge. Shorter trips only require a thermos with some coffee and a pair of extra panties, just in case. Well, money and ID, you think. Of course! But they have more or less get stuck to us. When we stand in the hall, ready to leave home, we pat our ears, pockets and wrists in that order. Check that we have charged hearing aids, the mobile phone in our pocket and the watch on our wrist – charged. At the same time we mumble – like a mantra: ears, mob, watch. Do you mean wallet? Yes, it is also taken, either in the jacket pocket or in the backpack. But it has not been included in the mantra that we are babbling – yet. So far we have ”only” rushed home again to pick up one of these three attributes: hearing aids, mobile phone or watch. But we can always change our mind. Expand our rituals.
So, the trips we have made during the year have been, among other things, Landskrona, Lund, Kristianstad, Malmö, etc. So around Skåne a number of times. (Read a lot). Many of these trips have given us a routine for planning. Which means that any anxiety about getting lost has decreased, instead giving us peace of mind about how to handle it if we encounter a delayed train or bus. There is always a solution. Another aspect is that we don’t need to pack so much. We have a pretty good idea of ??how many changes of clothes you need to make in a week. How much you need for personal care items, etc. With the experience of Skåne trips, we have packed and spent a fortnight in our cottage. Light packing has been what made the trip possible. And we can give credit for that trip. However, it is acknowledged that some help from our relatives was our salvation, with the collection of a rental car in Umeå. The flight was delayed so the solution would have been a hotel for an extra night if our girl hadn’t saved us. However, we had a backup plan, if this hadn’t been resolved.
An extended weekend in Gothenburg and the surrounding area during autumn gave us the appetite for more. Of course we wanted to see Stockholm, and so we did. So looking back on the year with the trips we have made feels as if we are alive, despite the ailments and stiffness of old people.
All the days in between have rolled on. With the usual everyday chores that have to be done, the less enjoyable ones and the ones that are done with joy. Bridge is something that gives us joy. Because we feel like we are keeping our brains active when it comes to calculating and counting. We really need to keep it alive, with calculation. Every week we gasp at the cost of a small bag of groceries. We were only supposed to have a loaf of bread and some milk. But once we got home and checked the receipt, there was significantly more than what was on our shopping list. Okay, these were things we needed in the near future, so it wasn’t unnecessary purchases. But despite our decent knowledge of calculations, it feels as if we are not keeping up after all. Undeniably a bit scary. Or should we ignore it and just follow what’s happening? Times seem a bit uncertain when it comes to most things in the world for now, so maybe we should just let slip out of our worries.
Despite everything, we are making plans for what we are going to do next year. I was happy to hear my husband say that he would look over his finances after the New Year, if there was room to buy some 24-hour tickets Skåne around and put them on his mobile phone. They are valid for one year from the date of purchase. He had noted that the prices will raise on January 7th. This means that he is prepared to travel around the county. And I am never a difficult flirt when it comes to traveling a week.
I feel we have become a little more spontaneous when we get ideas. It used to be: we will do it one day. Nowadays, when an idea comes up, we either reject it immediately because of its own impossibility, or we do it immediately. Far too many ”we will do it one day” have long been forgotten. But if they pop up in our memory, we remember that the desire to do so has existed, but has become impossible to carry out in the present.
That’s why we went swimming in the sea two days before the autumn equinox this year. Something we enjoy remembering. Our walks around our city have been many during the year. We have wandered and found the springs of Lussebäcken. We have crossed the forest between our home and Sofiero both intersecting and across. Pålsjö forest has no dark spots on the map. Along the beach from Råå harbour north into the city we now know everything about. We know how long the walk from Tinkarpsbacken towards Sundtorget is. We know the flowers in the city’s parks. The city has many exciting exotic trees in addition to the usual native species, ask us. We know many of them.
One thing which makes us a little sad, however, is we have never managed to learn so many bird calls. A shortcoming when your vision starts to get cloudy. Because if we see the birds, we know who they are. But I have an app installed on my phone. Admittedly, I didn’t find out about it until last fall. And when I try it on different bird songs I hear, which at this time of year are not songs, I only get magpie crow rook or pigeon. I will pick up the app when in about a month I hear the happy chirp chirp of the great tit in the sun. It is probably the bird I usually note as the first every year, when it starts singing sity sity instead of its chirping. The wren is also usually early but not as common. The blue tit can probably be heard already now if the sun is shining a little. We’ll see. Or rather hear.
I end today’s writing by wishing my readers a HAPPY NEW YEAR.
Margareta
Pengar näsduk nycklar. En lapp som mamma satt upp på ytterdörrens insida.
Gott nytt år