You can’t buy happiness with money / Du kan inte köpa lycka för pengar?

Yesterday we sat at breakfast table and suddenly my husband asked, have you bought that gift we spoke about yet? We had decided to buy a special gift for my sister in law to her birthday. She turns 80 and we wanted to celebrate her with this thing. I had searched for it in my town but only find it to buy online. When I ordered it I got a message it was sold out online but some department store still had a few. I looked and found one in Lund, a town about 50 kilometres from my town. Wow, out for some adventures! A trip with bus and train, some of you maybe know how much I like to travel by this travel opportunities. 

Neither my husband was difficult to persuade, we wanted that gift!  We arrived Lund and it was rather nice weather even if it is end of January, middle of winter. We walked around in the city for a while, looked at the town and all small shops. There wasn’t any electric scooters as in my town, Everywhere we have to look up for this vehicles, and bikers racing at pavements. It is not very nice to stroll around in my town. So we did enjoy this city with a much slower traffic rhythm.

Suddenly we stood in front of an antiquarian, and I wondered if I should try and find a book about knitting. When we sold our house and moved some years ago I threw away many of my books even those with with patterns and descriptions about knitting. Thought I knew them by heart at that time. I still have some pattern copied and saved. What I didn’t reckon was, I might need them again when I get a bad memory. A long time I stood there outside the book store, but decided to let it be. In a little town with a big university, the owner of a bookshop probably is specialised selling books for education. With a sigh I strolled on along the streets. Another shop with some yarn in the shop window! Of course I stopped and looked. I confess I am hopeless about yarn. I have said many times, this is the last thing I will knit. 

I had to step into that shop and just look for some yarn of wool. I have a picture since many years ago, a picture of a pair of mittens. They seems so adorable. And when I still had good eyes I tried to magnify the picture and copy the pattern. But I had to learn more about both what kind of yarn and what size on knitting needle to create a pair of this wonderful mittens. Unfortunately my eyes has become weak, but now after all I am prepared to try and knit them! My knowledge has increased, I will managed to knit them. I have last months searched for yarn everywhere, but not found the right quality of yarn.

In this shop I found a lot of possibilities to realise those mittens. It was a shop where I was able to fulfil my wishful dreams, for long time. Not only bolls of yarn and other knitting equipment, but a lot of ideas and inspiration. The shop assistant showed my some ideas about mitten when she realised what a mitten and stocking knitter I am. Suddenly I saw it! She stood there with THE BOOK I intended to ask for in the bookshop ten minutes ago! A book where I can find ideas for many years by now. Now I am an owner of that book. 

A bag with book yarn and a knitting needle in my hand we walked on. That shop made my day! 

We were hungry and went to a restaurant for a meal. When we sat there and ate, we spoke about the birthday which was the reason to our trip to Lund. What would we do if the weather gets bad? We have cancelled the trip some times to both my brother and his wife’s birthdays because of bad weather. We have a few hours to travel to visit them. Now we had managed to find and buy the gift, think if the weather will prevent us from handing it over?

We decided to go to her house and smuggle the package into a box somewhere. and if the bad weather forced us to stay at home that very day, she still will get her gift. Therefore a new trip with train and buses. Horray! We called her and asked for a cup of coffee . Surprised she wondered why we were out travelling around our county, and we told her we were going to “plant” a surprise for her in case the weather prevents us from coming to the party. And we had another errand to Lund, and the price for the trip to her home was the same, the ticket was already bought.

At breakfast today my husband asked me if I felt excited, now when we had made that little trip yesterday? He knows very well I like to travel like that and probably he also notice it makes me glad. And I have to confess, I feel very good. I use to say when people try to tempt me to read advertisement or want me to buy unnecessary things, you can’t buy happiness with money. But the feeling I had when I had found the book and yarn, I must confess I am really happy!

Här är svenskan

Igår då vi satt vid frukostbordet frågade plötsligt min man, har du köpt den där presenten vi pratat om än? Vi hade bestämt oss för att köpa en speciell present till min svägerska till hennes födelsedag. Hon fyller 80 och vi ville fira henne med den här saken. Jag hade sökt efter det i min stad men hittade det bara för att köpa online. När jag beställde den fick jag ett meddelande att den inte fanns online men något varuhus hade fortfarande några. Jag letade och hittade en i Lund, en stad cirka 50 kilometer från min stad. Wow, ut på lite äventyr! En resa med buss och tåg, några av er kanske vet hur mycket jag gillar att resa med dessa alternativ.

Inte heller min man var svår att övertala, vi ville ha den presenten! Vi anlände till Lund och det var ganska fint väder även om det är slutet av januari, mitt på vintern. Vi gick runt i stan en stund, tittade på staden och alla småbutiker. Det fanns inga elektriska sparkcyklar som i min stad, överallt måste vi se upp för dessa fordon och cyklister på trottoarer. Det är inte särskilt trevligt att strosa runt i min stad. Så vi njöt av den här staden med en mycket långsammare trafikrytm.

Plötsligt stod vi framför en antikvarie och jag undrade om jag skulle försöka hitta en bok om stickning. När vi sålde vårt hus och flyttade för några år sedan slängde jag många av mina böcker även de med mönster och beskrivningar om stickning. Trodde jag kunde dem utantill på den tiden. Jag har fortfarande några mönster att kopierade och sparade. Vad jag inte trodde var att jag kanske skulle behöva böckerna igen när jag får dåligt minne. Länge stod jag där utanför bokhandeln, men bestämde mig för att låta det vara. I en liten stad med ett stort universitet är ägaren till en bokhandel troligen specialiserad på att sälja böcker för utbildning. Med en suck strosade vi vidare längs gatorna. Ännu en butik med lite garn i skyltfönstret! Jag stannade såklart och tittade. Jag erkänner att jag är hopplös när det gäller garn. Jag har sagt många gånger, det här är det sista jag kommer att sticka.

Jag var tvungen att kliva in i den butiken och bara leta efter lite ullgarn. Jag har en bild sedan många år tillbaka, en bild på ett par vantar. De verkar så bedårande. Och när jag hade bra ögon försökte jag förstora bilden och kopiera mönstret. Men jag var tvungen att lära mig mer om både vilken sorts garn och vilken storlek på stickor för att skapa ett par av dessa underbara vantar. Tyvärr har mina ögon blivit svaga, men nu är jag trots allt beredd att försöka sticka dem! Mina kunskaper har ökat, jag kommer att lyckas sticka dem. Jag har senaste månaderna letat efter garn överallt, men inte hittat rätt kvalitet på garnet.

I den här butiken hittade jag många möjligheter att förverkliga dessa vantar. Det var en butik där jag under lång tid kunnat uppfylla mina önskedrömmar. Inte bara garnnystan och annan stickutrustning, utan en hel del idéer och inspiration. Butiksbiträdet visade mig några idéer om vantar när hon insåg vilken vant- och strumpstickare jag är. Plötsligt såg jag det! Hon stod där med BOKEN jag tänkte fråga efter i bokhandeln för tio minuter sedan! En bok där jag kan hitta idéer i många år ännu. Nu är jag ägare av den boken.

Med en påse med bok, garn och en rundsticka i handen gick vi vidare. Den butiken gjorde min dag!

Vi var hungriga och gick till en restaurang för att äta. När vi satt där och åt pratade vi om födelsedagen som var anledningen till vår resa till Lund. Vad skulle vi göra om vädret blir dåligt? Vi har ställt in resan några gånger till både min brors och hans frus födelsedagar på grund av dåligt väder. Vi har några timmars resa för att besöka dem. Nu hade vi lyckats hitta och köpa presenten, tänk om vädret hindrar oss från att lämna över den?

Vi bestämde oss för att fara till hennes hus och smuggla in paketet i en låda någonstans. och om det dåliga vädret tvingade oss att stanna hemma just hennes födelsedag, kommer hon i alla fall att få sin gåva. Därför blev det ännu en  resa med tåg och bussar. Hurra! 

Vi ringde henne och bad om en kopp kaffe. Förvånad undrade hon varför vi var ute och reste runt i vårt län och vi sa till henne att vi skulle ”plantera” en överraskning åt henne ifall vädret hindrar oss från att komma till kalaset. Och vi hade ändå ett ärende till Lund, och priset för resan hem till henne var detsamma, biljetten var redan köpt.

Vid frukosten idag frågade min man mig om jag kände mig glad, nu när vi hade gjort den där lilla resan igår? Han vet mycket väl att jag gillar att resa så och förmodligen märker han också att det gör mig glad. Och jag måste erkänna att jag mår väldigt bra. Jag brukar säga när folk försöker fresta mig att läsa reklam eller vill att jag ska köpa onödiga saker, man kan inte köpa lycka för pengar. Men känslan jag hade när jag hade hittat boken och garnet ibland kan man köpa lite lycka för pengar. Jag måste erkänna att jag är riktigt glad!