Brrrr… I don’t know what you englishspeaking people says when you try to explain how cold it is outside. But we in Sweden use to say brrr… and today it was really such a day when I said on our way to the bus-stop, brrrr…. And I agreed with the Russian bridgeplayer I bumped into yesterday, kalinka. I noticed her nickname and looked at her profile, she had wrote “to hell with Putin”. It is not very ethical to reveal any political statements when we are around a bridge table, but sometimes we see statements like this now and then. When I see them I use to report so they have to erase from their profile. But yesterday I didn’t do so. Why I didn’t I cant explain, probably because I didn’t see it as any political thing, more as a personal thing towards a person, not any nation. Sometimes I also think of all this expels last Olympic Games and other athletic games, why that, when they once have declared there will never be any political issue just have fun and compete the games. We will always play and meet whoever, without paying any attention what political opinion they have.
Therefore I didn’nt report kalinka, it was a personal attack she made. And I agreed with her today on my way to the bus. The weather has changed and it has become winter. A icy wind from east and we decided it wasn’t any walking weather today. My cheeks felt frozen and I cursed (like kalinka made in her statement) that president of Russia, letting that cold wind blow into our country.
A fortnight ago I tidied the bench at bus-stop from an broken umbrella. Someone had just left it in pieces there after a stormy day. I picked it up and binned it in waste bin beside the shelter. For more than a week I saw the broken umbrella stuck out of the trash bin, but last weekend it was gone.
My husband often complains he doesn’t like the wind, it is cold as the northern wind wherever it blows from. And I tell him this is a town by side of a vast ocean and therefore is always blowing here, more or less, it’s never calm.
Since I have used a walker or walking sticks last years, an umbrella isn’t any alternative for me. And it has never been anything I use to carry. In my town when it rains it use to blow a lot as well. I have tried some times to carry one many years ago but I can’t stand the waste when umbrellas gets broken. My husband use to wear an umbrella in his luggage when we go somewhere. But seldom he had to use it. When he does he often offer me to walk close to him to get some protection from the rain as well. It ends up with two half wet folks, and the following discussion about we have no use for an umbrella living in my town.
That Russian east-wind had earlier this morning brought a lot of rain. We waited for the rain to stop and went from home to make our grocery shop for this week. Arriving the bus stop I bursted out in a loud laugh. I found another broken umbrella in waste bin today, and in my head I hummed “When will they ever learn, when will the ever learn?” As Marlene Dietrich once sung …
Här är svenskan
Brrrr… jag vet inte vad ni engelsktalande säger när ni försöker förklara hur kallt det är ute. Men vi i Sverige brukar säga brrr… och idag var det verkligen en sådan dag när jag på väg till busshållplatsen sa, brrrr… Och jag höll med den ryska bridgespelaren jag stötte på igår, kalinka. Jag lade märke till hennes smeknamn och tittade på hennes profil, hon hade skrivit ”åt helvete med Putin”. Det är inte särskilt etiskt att avslöja några politiska uttalanden när vi sitter runt ett bridgebord, men ibland ser vi sådana här uttalanden då och då. När jag ser dem brukar jag rapportera så de måste radera från sin profil. Men igår gjorde jag inte det. Varför jag inte gjorde det kan jag inte förklara, förmodligen för att jag inte såg det som någon politisk sak, mer som en personlig sak mot en person, inte någon nation. Ibland tänker jag också på alla dessa utvisade från olympiska spelen och andra idrottsspel, varför det, när de en gång har förklarat att det aldrig kommer att vara någon politisk fråga, bara ha kul och tävla i spelen. Vi kommer alltid att spela och träffa vem som helst, utan att bry oss om vilken politisk åsikt de har.
Därför anmälde jag inte kalinka, det var en personlig attack hon gjorde inte politisk. Och jag höll med henne idag på väg till bussen. Vädret har förändrats och det har blivit vinter. En isande vind från öst och vi bestämde oss för att det inte var något promenadväder idag. Mina kinder kändes frusna och jag förbannade (som kalinka gjorde i sitt uttalande) Rysslands president som lät den där kalla vinden blåsa in i vårt land.
För två veckor städade jag bänken på busshållplatsen från ett trasigt paraply. Någon hade precis lämnat det i bitar där efter en stormig dag. Jag plockade upp bitarna och slängde den i soptunnan bredvid busskuren. I mer än en vecka såg jag det trasiga paraplyet sticka upp ur papperskorgen, men före helgen var det borta.
Min man klagar ofta på att han inte gillar vinden, den är kall som nordanvinden vart det än blåser ifrån. Och jag säger till honom att det här är en stad vid ett stort hav och därför blåser det alltid här, mer eller mindre, det är aldrig vindstilla.
Eftersom jag har använt rollator eller gångstavar de senaste åren är ett paraply inget alternativ för mig. Och det har aldrig varit något jag brukar bära. I min stad när det regnar brukar det blåsa mycket också. Jag har försökt att bära ett några gånger för många år sedan men jag klarar inte av slöseriet när paraplyerna går sönder. Min man brukar ha ett paraply i sitt bagage när vi åker någonstans. Men sällan han behöver använda det. När han gör det erbjuder han mig ofta att gå nära honom för att även jag ska få lite skydd mot regnet. Det slutar med två halvvåta människor, och följande diskussion om att vi inte har någon nytta av ett paraply då vi bor i min stad.
Den ryska ostvinden hade tidigare i morse fört med sig mycket regn. Vi väntade på att regnet skulle sluta och åkte hemifrån för att göra vår matinköp för den här veckan. Framme vid busshållplatsen brast jag ut i ett ljudligt skratt. Jag hittade ett annat trasigt paraply i soptunnan idag, och i mitt huvud nynnade jag ”When will they ever learn, when will the ever learn?” Som Marlene Dietrich en gång sjöng…
Margareta
Paraply kan man använda som parasoll när solen steker