Midsummer night/ midsommarnatt

Flowers all over the world. Like old acquaintances I cheer when flowers pop up beside me when I walk around. Makes me happy even if I have to think for a moment what their name is. And the thinking seems to extend for every year. But I can not turn off the brain, it continues to dig in the deepest brain twists for the name of the flower. St. John’s wort, one of the dearest midsummer flowers I remember immediately. But a lot of those yellow flowers, very common ones, I felt I had a memory lack for a while. But when one name appeared the other one followed. Suddenly I feel as if I am home, my flowers and I. We had a walk from my son late midsummer eve. Because of some nice sparkling wine we had drunk, we weren’t allowed to drive any car. And we don’t have any car anymore. So a walk in the light midsummer night was a easy chosen option. The weather was still gorgeous and we strolled away in a slow pace. So slow I was able to focus all flowers beside our path. A little annoying when I at last need to fetch my iphone to look for their name at google, but better than just ignore that I lost it. And to stand in half dark and google a flower, you need to have a hint of their name or know about the most related flower and because of that find the name.

The midsummer night is magic. I thought of it when we passed by the church, and I looked if there were any young girls who had picked flowers in a bouquet, and were going for 7 turns around the church…. After the seventh turn next person you meet will be your coming partner in life.That very midsummer night. It is an option to the habit to put seven kinds of flower under your pillow the midsummer night and your intended partner will appear in your dream.  

Not any young girl in sight but at least four pairs of swifts sailing in the air and I could hear their low beeping sound. Happy to hear it this year as well. Their sound is very tiny and without any hearing aids it is impossible for me to hear them. Every new experience of both sounds and sights for this year gives me a hint, I’ve got to live through the miracle this year too. Can’t help I am grateful like this, but we never know about our time here on earth. And the magical midsummer night is special to me. Can not explain why but when I walked along the paths and roads last night I felt privileged to be able to look at all my flowers. Most of them forgotten names, but there they were, beside the path. Tansy, milkweed, chicory, syringa, daisy, cornflower and all this poppies glowing red among the grain in the fields. I can not remember them all today, the day after. But I can remember the feeling of happiness to stroll along the way and repeat all of them. The daylight went faded more and more, but it never went that dark the flowers disappeared to me, just the colour of them. We reached the bus stop just before eleven o’clock p.m. and went by bus some bus stops and home sweet home. But the feeling having had a long walk in this magical night stayed in my mood for a while. 

Här är svenskan

Blommor över allt. Som gamla bekanta hälsar jag dem, de blommor dyker upp bredvid mig när jag strövar runt. De gör mig glad även om jag måste tänka ett ögonblick vad de heter. Och tänkandet verkar behöva längre tid på sig för varje år. Men jag kan inte stänga av hjärnan, den fortsätter att gräva i de djupaste hjärnvindlingarna efter blommans namn. Johannesört, en av de käraste midsommarblommor jag minns direkt. Men många av de där gula blommorna, väldigt vanliga, kände jag att jag hade en minnesbrist ett tag. Men när det ena namnet dök upp följde det andra efter. Plötsligt känns det som om jag är hemma, mina blommor och jag. Vi tog en promenad från min son sent midsommarafton. På grund av något gott mousserande vin vi hade druckit fick vi inte köra någon bil. Och vi har ingen bil längre. Så en promenad i den ljusa midsommarnatten var ett lätt valt alternativ. Vädret var fortfarande underbart och vi promenerade iväg i långsam takt. Så långsamt att jag kunde fokusera alla blommor bredvid vår väg. Lite irriterande när jag slutligen behöver plocka upp min iphone för att leta efter deras namn på google, men bättre än att bara strunta i att jag tappat bort den. Och för att stå i halvmörker och googla på en blomma måste du ha en aning om deras namn eller känna till dess närmsta släktingar och med hjälp av det hitta namnet.

Midsommarnatten är magisk. Jag tänkte på det när vi gick förbi kyrkan, och jag tittade om det var några unga tjejer som hade plockat blommor i en bukett, och skulle gå 7 varv runt kyrkan… Efter sjunde varvet kommer nästa person du möter att vara dears kommande partner i livet. Just på midsommarnatten. Det är ett alternativ för vanan att lägga sju sorters blommor under din kudde på midsommarnatten och din tilltänkta partner dyker upp i din dröm.

Ingen ung flicka som helst i sikte, men minst fyra par tornseglare svävade runt tornet i luften och jag kunde höra deras låga pipljud. Kul att höra det i år också. Deras ljud är väldigt tunt och utan några hörapparater är det omöjligt för mig att höra dem. Varje ny upplevelse av både ljud och sevärdheter för i år ger mig en hint, jag fick uppleva miraklet i år också. Kan inte hjälpa jag är tacksam så här, men vi vet aldrig om vår tid här på jorden. Och den magiska midsommarnatten är speciell för mig. Kan inte förklara varför men när jag gick längs stigarna och vägarna igår kväll kände jag mig privilegierad som fick titta på alla mina blommor. De flesta av dem med glömda namn, men där stood de, bredvid stigen. Johannesört, rävarompa (mjölkört), cikoria, schersmin, prästkrage, blåklint och all denna vallmo som lyste röd bland säden på fälten. Jag kommer inte ihåg dem alla idag, dagen efter. Men jag kan minnas känslan av lycka att promenera längs vägen och upprepa dem alla. Dagsljuset bleknade mer och mer, men det blev aldrig så mörkt som blommorna försvann för mig, bara färgen på dem. Vi nådde busshållplatsen strax före klockan elva. åkte buss några busshållplatser och hem ljuva hem. Men känslan av att ha tagit en långpromenad i denna magiska natt stannade kvar på mitt sinne ett tag.