On off on off / tänte läckte tänte läckte

Probably you have read my thoughts about the late summer which never turned to autumn. Last week Monday till Thursday started with nice weather and some walkabouts was appreciated by us. Even if it has been the most comfortable weather for promenades with coffee breaks at some bench somewhere, we haven’t have that time to do so. Not because of the weather but we haven’t had the possibility. Instead we have walked in our town, and chosen to walk when we moved between the places and meetings we were going to. A late fast afternoon cup of coffee at our patio in November satisfied us a week ago. But now we have given up that life, to sit there. When we sat there we looked at the survivals flowers in the planter boxes we have at our balcony. 

We can not just throw away and buy new when some of them still are alive. So we planned to buy some and renew those which had withered. I like to buy my flowers in a flower shop where I have shopped since decades. She isn’t the cheapest in town but she use to listen to me, what I wish and if she hasn’t that kind of plant she help me and order it so it is in her store when I come to fetch the plants. When I went to look for the plants she had all of them in store that day, but I couldn’t bring them with me that day. We had been at grocery store and had our hands and bags full. And go by bus with all that was impossible. I asked her to earmark them for me and we could bring them home some days later. No problem she said and the flowers were brought home next day when we were out driving the car. This vehicle mostly spends its time in garage. But that day it was time to change to winter tires. 

Thursday evening when we got our flowers brought home, it was too dark when we arrived home so we decided to wait to next day to plant it. 

Friday morning a cold eastern wind remind us, it is November! We had an appointment at our hairdresser, and we arrived home just before sunset. But out and plant the flowers in their boxes, it had to be taken care of. The coldness made the work  the coldest work this year,  but when I offered to help husband he just told me to make me useful in kitchen instead. It was enough one of us freeze to death he said. 

But Saturday and Sunday my flowers have been out there at balcony, the most adorable plants this time a year.  Monday morning they were hidden by the snow. The winter had arrived and put an end of that weird summer weather. The autumn just passed by in some hours. We had spoken about cleaning the windows but decided to wait till this week when we are going to decorate the window frames  with our traditional lights.  

Today the First Sunday of Advent we are back to a rather grey day with some rain. First time I have been without a candlestick with Advent candles. This four candles where we light one candle for every Sunday before Christmas. We have some electric illuminations, but we save as much as possible. I think I may have rather good conscience. Our need for electricity isn’t so much, and because of that it is not easy to save a lot. 

I hope we can change the timer in our bedroom which seems to be out of order. It works for about five minutes and after that it is turned off. Another five minutes after a while. Yesterday I asked my husband if it was a April fool joke.  On off on off, and it reminded me an old story about my two brothers. 

My mother told me about them when I was just a little girl. Before I was born my two brothers had been put to bed. Every parent could hear her relaxed calm voice when she told about her boys laid to bed. Mother and father decide for a walk just around the block. At that moment they thought the boys were sleeping. But when they walked at backside the house they were aware a twinkling light in their apartment! Who turned the light on? The boys were alone and asleep! In a hurry back to their staircase, into their apartment. Phew! There the boys stood! 

The eldest boy gossiped, he had tried to put his baby brother back to bed. When mom told about it I could hear she perceived his “big brother voice”, and his responsibility they were revealed. And his explanation was: he turned the light on off on off all the time. On off on off. 

The youngest brother didn’t speak at that time but he had started to walk. So out of bed and when he stretched properly he could reach up to the switch. And turned the light on off on off. So many times in my lifetime I have repeated this “on off on off” which has remind my about my two brothers. 

We will go downtown today, it is Christmas market and we can visit a store where we can buy a new timer, so the illuminations not twinkle. After all it is stars, but with that long flashing interval they will confuse anyone.

Här är svenskan

Förmodligen har du läst mina tankar om sensommaren som aldrig blev höst.  Förra veckan, måndag till torsdag började med fint väder och några promenader uppskattades av oss.  Även om det har varit det skönaste vädret för promenader med fika vid någon bänk någonstans, så har vi inte haft  tid att göra det.  Inte på grund av vädret men vi har inte haft möjlighet.  Istället har vi promenerat i vår stad, och valt att gå när vi rört oss mellan de platser och möten vi skulle till.  En kopp kaffe på eftermiddagen på vår uteplats i november gjorde oss nöjda för fjorton dagar sedan.  Men nu har vi gett upp det livet, att sitta där.  När vi satt där tittade vi på överlevnadsblommorna i plantlådorna vi har på vår altan.

 Vi kan inte bara slänga och köpa nytt när några av dem fortfarande lever.  Så vi tänkte köpa några och förnya de som vissnat.  Jag gillar att köpa mina blommor i en blomsteraffär där jag har handlat sedan decennier.  Hon är inte den billigaste i stan men hon brukar lyssna på mig, vad jag önskar och om hon inte har en sådana växter hjälper hon mig och beställer hem dem så den finns i hennes butik när jag kommer för att hämta plantorna.  När jag gick förbi för att titta efter växterna hade hon alla i lager den dagen, men jag kunde inte ta med mig dem.  Vi hade varit i mataffären och hade händerna och väskorna fulla.  Och åka buss med allt var omöjligt.  Jag bad henne öronmärka dem åt mig och vi kunde ta hem dem några dagar senare.  Inga problem sa hon och blommorna fick vi hem nästa dag när vi var ute och körde bilen.  Detta fordon tillbringar mestadels sin tid i garaget.  Men den dagen var det dags att byta till vinterdäck.

 Torsdag kväll när vi fick hem våra blommor var det för mörkt när vi kom hem så vi bestämde oss för att vänta till nästa dag med att plantera den.

 Fredag ??morgon en kall östlig vind påminner oss om att det är november!  Vi hade en tid hos vår frisör och vi kom hem strax före solnedgången.  Men ut och plantera blommorna i sina lådor, det måste skötas.  Kylan gjorde arbetet till det kallaste arbetet i år, men när jag erbjöd mig att hjälpa maken sa han bara till mig att göra mig nyttig i köket istället.  Det räckte att en av oss frös ihjäl sa han.

 Men lördagen och söndagen stod mina blommor så ståtligt ute på altanen, de mest bedårande växterna den här tiden på året.  Måndag morgon gömdes de av snön.  Vintern hade kommit och satte stopp för det konstiga sommarvädret.  Hösten hade bara passerat på några timmar.  Vi hade pratat om att putsa fönstren men bestämde oss för att vänta till den här veckan när vi ska dekorera fönsterkarmarna med våra traditionella adventsljusstakar.

 Idag första söndagen i advent är vi tillbaka till en ganska grå dag med lite regn.  Första gången jag har varit utan ljusstake med levande adventsljus.  Dessa fyra ljus där vi tänder ett ljus för varje söndag före jul.  Dock vi har elektriska belysningar, men vi sparar så mycket som möjligt.  Jag tror att jag kan ha ganska gott samvete. Vårt behov av el är inte så stort, och därför är det inte lätt att spara mycket.

 Men jag hoppas att vi kan ändra timern i vårt sovrum som verkar vara ur funktion.  Den fungerar i cirka fem minuter och efter det stängs den av.  Ytterligare fem minuter efter ett tag.  Igår frågade jag min man om det var ett aprilskämt.  Tända släcka tända släcka, och det påminde mig om en gammal historia om mina två bröder.

 Min mor berättade om dem när jag bara var en liten flicka.  En dag långt innan jag föddes hade mina två bröder lagts i säng.  Varje förälder kunde höra hennes avslappnade lugna röst när hon berättade om sina pojkar som lagts till sängs.  Mor och far beslöt sig för en promenad bara runt kvarteret.  De var övertygade att pojkarna sov.  Men då de kom till baksidan av huset blev de medvetna om ett blinkande ljus i deras lägenhet!  Vem tände lampan?  Pojkarna var ensamma och sov!  I all hast tillbaka till deras trappuppgång, in i deras lägenhet.  Puh!  Där stod gossarna!

 Den äldsta pojken skvallrade, han hade försökt lägga sin lillebror i sängen igen.  När mor berättade om det kunde jag höra att hon uppfattade hans ”storebrors röst”, och hans ansvar då de avslöjades.  Och hans förklaring var: han läckte lampan hela tiden.  Tänte läckte tänte läckte.

 Den yngsta brodern pratade inte vid den tiden men han hade börjat gå.  Så upp ur sängen och när han sträckte på sig ordentligt kunde han nå upp till strömbrytaren.  Och släckte lampan och tände.  Så många gånger under min livstid har jag upprepat detta ”Tänte läckte tänte läckte” som har påmint mig om mina två bröder.

 Vi åker till centrum idag, det är julmarknad och vi kan besöka en butik där vi kan köpa en ny timer, så att belysningen inte blinkar.  Det är trots allt stjärnor, men med det långa blinkintervallet kommer de att förvirra vem som helst.