Once upon a time there was an author Aisipos, who wrote a lot of tales. Many of them about animals. Probably you have heard the tale about The hare and the turtle, or The boy and the wolf. Some of this tales the animals talks like human, and most of them has an ethical and moral message. When I was a kid my mother often asked me if I got the sensmoral from the tale she just had read to me. I can remember I nod and agreed, but frankly I had no idea what she talked about. But I loved to hear about the wolf and the kids and all other animals in the stories she told me.
My son had a favourite program at TV when he was very little. It was about an owl who read the newspaper about what happened in the her world, in the world of fables. What happened in secret forest and in creepy forest… the wolf who played harmonica and the beaver brothers when they built some vehicles… he never got tired of those tales.
And I must admit I was happy when I had time to look at them, I continue to listen to fables. A friend of mine has no idea how skilled he is to write this kind of tales, fables. But he knows by now how it amuses me, and he keeps me updated what happens to Jeera. I have written earlier about Jeera Rice, and here you have more about him.
Thank you Giridharan for this story.
Back with a Bang !
When we got back to Chennai home after 3 months, I was mildly surprised to see no sign of Jeera Rice on Day 1.
After all, we knew through video footage that he was regularly visiting our house during our absence…
On next day, I stepped out after breakfast with a song on my lips and I was stopped in my tracks by the Return of Jeera !
He gave me a mew lashing for the next three minutes : ‘ Where the hell were you all these days ? You know I could have starved to death !’
I looked him over and mildly replied,’you seem quite fine, if anything a bit more rounded than when we left..’
‘ That’s beside the point’ he mewed back, ‘ anyway now that you are back, feed me Now !’
I pulled out a slice of bread and put it on his feeding point on the wall outside the kitchen and he quickly polished it off.
But he continued to sit there and mew at me, much to the irritation of Honey who was cooking,’ I thought we had gotten rid of him…’
‘You ate that bread. What else do you want?’ I asked him.
‘ Some fish of course’ he promptly replied.
‘ Sorry, no fish is available. Now get lost and try your luck tomorrow’ I shot back.
He left for then but returned after 30 minutes and mewed again.
‘Now what do you want?’ I asked him wearily.
‘ One more slice of bread. After all, you did not feed me for 90 days, so there is a quite a backlog…’
G
Many a slip…
Jeera Rice was super excited.
After a week of eating servings of bread, a new day had come and the fish monger had come visiting to our home.
Jeera expressed his happiness joyfully, mewing loudly .
Unfortunately for him, his happy mewing attracted the attention of Trump, the orange alpha tom cat of the vicinity.
Trump simply chased Jeera away and took his position at the head of the ‘ dining table’ and waited.
Jeera was nowhere even the beta tomcat of the ares, closer to omega I reckon and no position to confront Trump.
He simply slunk away sadly.
I was in no mood to feed the local bully and simply put the fish back in the refrigerator.
Two days later, Jeera made an entry but now a silent one.
He seemed to have learnt from his mistake and did not do anything to attract the attention of Trump.
He sat quietly, ate his fish ( looking over his shoulder many times ) and slunk quietly away…
G
A Fish a Day…
I was sleepily making tea in the morning when Jeera came to the kitchen window and went,’ Meow, Meow, Meow’ Much like a police siren.
‘Now what, Jeera ?’ I asked him tiredly.
‘ The fisher monger has brought fish ‘ he informed excitedly. ‘ Get us both some’ .
‘ We both had fish only yesterday, Jeera ’ I told him patiently.
‘ But that was yesterday, what about today ? Anyway, if you do not want fish, get me at least some’
‘In any case Jeera, I cannot ‘get’ fish. I have to pay money and buy !’ I explained.
Jeera was lost in thought for a moment.’ Oh, is that why he chases me away when I ask him for fish ? Because I have no money ?’
‘ Yes, Jeera’
He then became indignant,’ why does he charge money for fish? Why can he not give it free ?’
‘ Because Jeera, he pays money in the market to buy fish himself. So he cannot give it away free’
That gave him pause for a moment.
Then he comes up with ‘ I heard Stalin is giving free rice to poor people. Why can he not give free fish to poor cats ?’
‘That’s an excellent idea, Jeera. Put up a petition to Stalin through your Cats Association. I will support you whole heartedly. At least then, I do not have to answer you on fish supplies every day… ‘
G
Note : Stalin is the Chief Minister of Tamilnadu.
A Hurt Jeera…
Honey came down from her terrace garden and announced, ‘ He is lying behind my pots and not moving…’
I knew who she was talking about. ‘ Yes, he did not even come to eat his daily bread yesterday’ I said thoughtfully.
‘ I think he is injured. I do not want him to die in my garden’ she announced dramatically.
That got me going and rushed upstairs, to find him lying lazily in the shade behind two pots.
He mewed at seeing me, and I walked all around him, but saw no signs that he was injured in any way.
I came down relieved, but then he came down as well and sat at his ‘ dining table’ and mewed ‘ Give me fish!’
All I had was bread, so bread it was.
He was upset, ‘ you disturbed my siesta for This? ‘
‘I thought you were hurt ! I exclaimed.
‘ I am hurt alright, by your serving me bread instead of fish’ he shot back.
Touche !
G
Jeera becomes a basket case…
Friday evening, the household maid announced arrival of an injured warrior at our doorstep.
Jeera Rice, injured badly from a catfight.
Inspection showed once side of his face bitten and badly swollen.
I offered him some bread, but he looked at me sadly and walked away.
The maid said that he could not eat solid food because of his injury.
Saturday morning he was still lying around in our garden.
But we offered and he drank some milk.
Honey then put me on a project : ‘ Get him medical assistance. I do not want him to die ! ‘
Taking the help of pet loving niece Madhumita, I located a dispensary.
Janaki loaned me her basket to transport him.
He came willingly enough, when Merlyn , my sis-in-law picked him up and quickly ‘ basketed’ him.
So Sunday Morning, we were at BMAD ( Besant Memorial Animal Dispensary ) , run as a service by the Theosophical society in Besant Nagar.
We were waiting for our turn outside when this lady walks out after treating her pet.
She addresses me, ‘ they will ask for money, but do not pay them. It is FREE ! ‘
I did not respond to her, and was talking to Merlyn, ‘ they will probably ask for contribution to support their running..’
The lady was most disappointed with me, so she now goes to Merlyn and reiterates: DO NOT PAY, IT IS FRRREEEEE’
Free fascinates Indians no end and they want to share the free with all their country persons !
Jeera was equally co-operative with the doctors, got his wound cleaned and treated and took his pain killer injection.
The doctor who treated him and wrote his case sheet was tickled no end by his name, he told his fellow doctor, ‘ his name is Jeera Rice !’
The doctor told us ‘bring him back again tomorrow!’
So we decided to keep him in basket for another day, but Jeera who was clearly feeling better mewed his displeasure.
An hour later, he tipped the basket and ran away.
No sign of him for two days…
G
PS : I did pay them a donation
*Some days after this last story I asked Giri about any sign of Jeera, (he has become an issue to me as well). And Giri answered: He made a flying visit to our house like Prime Minister Modi’s visit to our city the same day, refused a bowl of milk we offered him and flew away in his helicopter for his next appointment. Inga-Lill’s comment: I don’t know who was offered the milk, but whatever!!!! Jeera is back !
Här är svenskan
Det var en gång en författare Aisipos, som skrev många sagor. Många av dem handlar om djur. Du har förmodligen hört sagan om haren och sköldpaddan, eller Peter och vargen. I vissa av dessa berättelser pratar djuren som människor, och de flesta av sagorna har ett etiskt och moraliskt budskap. När jag var liten frågade min mor mig ofta om jag förstod sensmoralen i berättelsen hon just hade läst för mig. Jag kan minnas att jag nickade och höll med, men ärligt talat hade jag ingen aning om vad hon pratade om. Men jag älskade att höra om vargen och djurungarna och alla andra djur i berättelserna hon berättade för mig.
Min son hade ett favoritprogram på TV när han var väldigt liten. Den handlade om en uggla som läste dagstidningen om vad som hände i hennes värld, i fablers värld. Vad som hände i hemliga skog och i läskiga skog… vargen som spelade munspel och bäverbröderna när de byggde sina fordon… han tröttnade aldrig på de sagorna.
Och jag måste erkänna att jag blev glad när jag hann titta på dem, jag fortsätter att lyssna på fabler. En vän till mig har ingen aning om hur skicklig han är att skriva den här typen av sagor, fabler. Men han vet vid det här laget hur det roar mig, och han håller mig uppdaterad om vad som händer med Jeera. Jag har skrivit tidigare om Jeera Rice, och här har ni mer om honom.
Tack Giridharan för denna berättelse.
Tillbaka till en utskällning!
När vi kom tillbaka hem till Chennai efter 3 månader, blev jag lätt förvånad över att inte se några tecken av Jeera Rice under dag 1.
När allt kommer omkring visste vi genom videofilmer från övervakningskameran att han regelbundet besökt vårt hus under vår frånvaro…
Nästa dag klev jag ut i trädgården efter frukost med en sång på mina läppar och jag stoppades av den återvändande Jeera!
Han gav mig en jamande föreläsning under de följande tre minuterna: ”Var fan har du varit alla dessa dagar?” Du vet att jag kunde ha svultit ihjäl!’
Jag tittade på honom och svarade milt: ’Du verkar ha det ganska bra, om något lite mer rundad än när vi reste..’
”Det har inte med saken att göra”, jamade han tillbaka, ”i alla fall, nu när du är tillbaka, mata mig nu!”
Jag tog fram en skiva bröd och lade den på hans matställe vid väggen utanför köket och han svepte snabbt i sig den.
Men han fortsatte att sitta där och jama mot mig, till stor irritation för Honey som lagade mat, ’Jag trodde att vi hade blivit av med honom…’
”Du åt det där brödet. Vad vill du ha mer?’ frågade jag honom.
”Några fiskar såklart” svarade han snabbt.
”Tyvärr, ingen fisk är tillgänglig. Gå nu iväg och pröva lyckan imorgon, svarade jag.
Han gick, men kom tillbaka efter 30 minuter och jamade igen.
’Vad vill du nu?’ frågade jag honom trött.
”En skiva bröd till. När allt kommer omkring har du inte matat mig på 90 dagar, så det finns en ganska stor eftersläpning…’
G
Många smällar…
Jeera Rice var superglad.
Efter en veckas ätande av brödportioner hade en ny dag kommit och fiskhandlaren hade kommit på besök hem till oss.
Jeera uttryckte sin lycka med glädje och jamade högt.
Tyvärr för honom, väckte hans glada jamande uppmärksamhet från Trump, den orange alfa-katten i närheten.
Trump jagade helt enkelt iväg Jeera och tog sin position i spetsen vid ”matbordet” och väntade.
Jeera var inte ens beta-katt, närmare omega-katt tror jag och inte i position att konfrontera Trump.
Han smög bara sorgset iväg.
Jag var inte på humör till att mata den lokala översittaren och satte helt enkelt tillbaka fisken i kylskåpet.
Två dagar senare gjorde Jeera ett inträde men nu tyst.
Han verkade ha lärt sig av sitt misstag och gjorde ingenting för att locka Trumps uppmärksamhet.
Han satt tyst, åt sin fisk (tittade sig om över axeln många gånger) och smög sen tyst iväg…
G
En fisk om dagen…
Jag kokade sömnigt te på morgonen när Jeera kom till köksfönstret och sa, ’Mjau, Mjau, Mjau’ Ungefär som en polissiren.
’Vad nu, Jeera?’ frågade jag honom trött.
”Fiskhandlaren har tagit med fisk”, informerade han upprymt. ”Ge oss båda lite”.
”Vi hade ju båda fisk igår, Jeera”, sa jag tålmodigt till honom.
”Men det var igår, hur är det idag? Hur som helst, om du inte vill ha fisk, skaffa mig åtminstone lite’
”Trots allt Jeera, jag kan inte ”få” fisk. Jag måste betala pengar och köpa!’ förklarade jag.
Jeera var vilse i tankarna för ett ögonblick.’ Åh, är det därför han jagar bort mig när jag ber honom om fisk? För att jag inte har några pengar?
”Ja, Jeera”
Då blev han indignerad, varför tar man betalt för fisk? Varför kan man inte ge det gratis?
’ därför dear Jeera, man betalar pengar på marknaden för att köpa fisk. Så man kan inte ge bort det gratis”
Det gav honom en paus en stund.
Sedan kommer han på ”Jag hörde att Stalin ger gratis ris till fattiga människor.” Varför kan han inte ge gratis fisk till stackars katter?
”Det är en utmärkt idé, Jeera. Lägg upp en petition till Stalin* genom din kattförening. Jag kommer att stötta dig helhjärtat. Då behöver jag åtminstone inte svara dig om fiskangelägenheter varje dag…
G
* Stalin är Tamilnadus chefsminister.
G
En sårad Jeera…
”Honey” kom ner från sin terrassträdgård och tillkännagav: ’Han ligger bakom mina krukor och rör sig inte…’
Jag visste vem hon pratade om. ”Ja, han kom inte ens för att äta sitt dagliga bröd igår”, sa jag lite eftertänksamt.
”Jag tror att han är skadad. Jag vill inte att han ska dö i min trädgård”, meddelade hon dramatiskt.
Det fick mig att resa mig och rusa upp på övervåningen, för att hitta honom liggande lat i skuggan bakom två krukor.
Han jamade när han såg mig, och jag gick runt honom, men såg inga tecken på att han var skadad på något sätt.
Jag kom ner lättad, men så kom han ner också och satte sig vid sitt ’matbord’ och jamade ’Ge mig fisk!’
Allt jag hade var bröd, så bröd blev det.
Han var upprörd; ’ störde du min siesta för detta? ’
’Jag trodde att du var sårad! utbrast jag.
”Jag är bara skadad av att du serverar mig bröd istället för fisk” replikerade han.
Touche !
G
Jeera blir en fall för buren…
Fredagkväll anmälde hembiträdet ankomsten av en skadad krigare vid vår tröskel.
Jeera Rice, skadad svårt från en kattfight.
Inspektion visade genast sidan av hans ansikte bitet och svårt svullet.
Jag erbjöd honom lite bröd, men han tittade sorgset på mig och gick därifrån.
Hembiträdet sa att han inte kunde äta fast föda på grund av sin skada.
Lördagmorgon låg han fortfarande i vår trädgård.
Men vi bjöd på mjölk och han drack lite.
Honey gav mig sedan på ett projekt: ’Ge honom medicinsk hjälp. Jag vill inte att han ska dö! ’
Med hjälp av husdjursälskande systerdotter Madhumita hittade jag ett apotek.
Janaki lånade mig sin korg för att transportera honom.
Han kom villigt nog, när Merlyn, min svägerska hämtade honom och snabbt ”burade in” honom.
Så söndag morgon var vi på BMAD (Besant Memorial Animal Dispensary), som drivs som en tjänst av det teosofiska samhället i Besant Nagar.
Vi väntade på vår tur utanför när en dam kommer ut efter att ha fått behandlat sitt husdjur.
Hon tilltalar mig, ’de kommer att be om pengar, men betala dem inte. Det är gratis ! ’
Jag svarade henne inte men pratade vidare med Merlyn, ”de kommer förmodligen att be om bidrag för att stödja deras verksamhet…”
Damen var mest besviken på mig, så hon går nu till Merlyn och upprepar: BETALA INTE, DET ÄR GRAAAAATIS…….
Gratis fascinerar indier till fulländning, och de vill dela det fria med alla sina landsmän!
Jeera var samarbetsvillig med läkarna, fick sina sår rengjorda och behandlade och tog sin smärtstillande injektion utan vägran.
Läkaren som behandlade honom och skrev hans journalblad var oerhört road av hans namn, han sa till sin medläkare, ’han heter Jeera Rice!’
Läkaren sa till oss ”kom tillbaka med honom imorgon!”
Så vi bestämde oss för att hålla honom i buren en dag till, men Jeera som helt klart mådde bättre jamade sitt missnöje.
En timme senare tippade han buren och stack sin väg.
Inget spår av honom på två dagar…
G
PS: Jag betalade en donation till dem
*Några dagar efter den här sista berättelsen frågade jag Giri om något tecken på Jeera, (han har också blivit ett problem för mig). Och Giri svarade: Han gjorde ett flygbesök i vårt hus som premiärminister Modis besök i vår stad samma dag, vägrade en skål med mjölk som vi erbjöd honom och flög iväg i sin helikopter för nästa möte. Inga-Lills kommentar: Jag vet inte vem som erbjöds mjölken, men vad som helst!!!! Jeera är tillbaka!
Margareta
Härliga historier om denna kloka katt!