What’s the difference? Ask a young kid and you get one answer and if you ask an adult you probably get another more specific answer. Undoubtedly the kid will refer to some food he/she as disgusting or delicious, but the adult maybe refers to the feeling of dirt or sweat. I remember how my mother with a very sharp reprimand ordered me to go and wash my hands when I just sat down at the dinnertable. There I sat looking at my hands and didn’t understand why I should do so. The hands was just a slightly soiled, not much. I found it unnecessary to both use lukewarm water, soap and a towel for this state, it will be the same in nearest hour again. So when I hesitated, my mother repeated her order and in an even more distinct tune, I didn’t dare to refuse any longer. She had to blame herself when I worn out both her soap and towel. In my early childhood I can remember I wish I was a negro girl, because they never got any dirty hands, and if they got, I wasn’t that obvious on their hands as on mine. When I was 9 years old (or young?) i saw a negro person for the first time IRL. It was at the exhibition H55 in my town. My father brought me to that exhibition to listen to Jussi Björling, one of the greatest opera tenors in world at that time. There wasn’t any seats, all audience where standing in front of the scene. As a rather short person at my age, 9 years, my father lifted me up at his shoulders so I should be able to look at the performance. A few meters from us there was a man, a black man! The first coloured man I have seen in my life. Unfortunately I couldn’t see his hands, if they were dirty or not. But his dress was adorable some white shirt and with a lot of embroideries, so probably he had washed his hands before he put on his clothes.
Some years later in my teenage period, my references about dirt and smell was another. As a teenager i started to notice my body get sweaty in hot weather, and it was so disgusting in my opinion, but as a matter of fact it was not any news. The sweat wasn’t new but the smell which followed. The hormones in the body changes and the senses about disgusting or nice smells developed at that time.
The consciousness for my appearance suddenly woke up. It was obvious when I had eaten some spicy food and the sweat smelled from for example species or onion. A very embarrassing situation. When my fracks and blossens were wet in the armpits I felt ashamed too.
The “new” girl had a lot of problems. Not just the wish to disappear from earth when this sweat became visible, as well as her white skin which never get sun tanned was a dilemma. I don’t know when I started to buy a product at the chemistry named “aluminium chloride” or when I started to buy chestnut water in same shop. The chestnut water I anointed at the skin of the legs and they got a “nice” brown colour. Now people didn’t ask me anymore if I didn’t want to be outdoors, when they saw my pale skin. My skin doesn’t get tanned by sun, just some freckles on my nose and arms.
The brown colour lasted till it started to rain, and the legs got striped. What a displeasing discovery. My expensive bottle of chestnut water, it was almost all my pocket money waste on a product flushed away! Next time I could afford any kind of beauty products I bought a bottle of aluminium chloride. A little bottle 125 ml cost a fortune, but I was able to apply a thin layer in my armpits, and the annoying sweat was stopped for some hours. I felt secure and urban.
When I discussed some of those memories with my husbands sisters, they didn’t have any chemistry with such products, but they told me about the wrapping paper around coffee parcel, that red once, they were perfect to rub their cheeks and they left a nice rouge at their faces. Even some charcoal or soot from the wood stove to make a liner around their eyes were efficient. It has always been a wish to improve the appearance of the Lords basic. I can remember when my brothers spent a long time in front of the mirror trying to get the right big wave in their hair, over the forehead. With help of some crème and water. I have many times think of this neck stiffness this hairstyle caused them. I am sure after they succeeded they were anxious not to ruin the result.
After some years I bought both antiperspirants and a product “tan without sun”. The deodorants became necessarily in daily hygiene habits, but tan without a sun I didn’t bought when I realised it lasted not much longer than chestnut water affect. Even if it never turned striped, it bleached away in a couple of days. Unfortunately my skin in my armpits started to react about some brands of deodorants. The wish to avoid that not fresh feeling and wet blouses around the armpits was a new dilemma. Suddenly an even older memory popped up in my head. My aunt, and her morning toilet. She used a powder, a talcum powder, and the fragrance was nice. She lived in a very small apartment and the hygiene facilities was very small too. Her sink in the kitchen was her bathroom as well. And the rug at floor was clotted with white talc after her morning toilet. But she smelled clean and neath. I get some of her talc to use at my body at once. What a luxury for my six years old body. I felt specially chosen! To try such a womanly product.
I found a pot with this talc at my store, the same brand, and after about sixty years it still smell the same. Maya a Spanish famous manufacturer of both hygienic and beauty-products. And when I used it last, I remembered what my sister in law once told me. She worked with the home care service to older people, and she said most homes she visited smelled dirty and a slight whiff of urine. But when she entered the home of one of the ladies she appreciated the smell of talc of Maya. Every time I use my talc I think of that statement from my sister in law. May my home not be any whiff from any unpleasant odours.
Här är svenskan
Vad är skillnaden? Fråga ett litet barn och du får ett svar och om du frågar en vuxen får du förmodligen ett annat, mer specifikt svar. Tveklöst kommer barnet att beskriva någon mat han/hon hänvisar till som äckligt eller gott, men en vuxen hänvisar kanske till känslan av smuts eller svett. Jag kommer ihåg hur min mor med en mycket skarp reprimand beordrade mig att gå och tvätta mina händer när jag bara satte mig till bords vid middagen. Där satt jag med mina händer och förstod inte varför jag skulle göra det. Händerna var bara lite smutsiga, inte mycket. Jag tyckte att det inte var nödvändigt att både slösa ljummet vatten, tvål och handduk för detta lilla, de kom att vara likadana inom närmaste timmarna igen. Så när jag dröjande tvekade, upprepade min mor sin uppmaning och i en ännu tydligare ton, jag vågade inte att vägra längre. Hon fick skylla sig själv när jag slitit ut både hennes tvål och handdukar.
I min tidiga barndom kan jag komma ihåg jag önskade att jag var en negerflicka, för att de aldrig fick några smutsiga händer, och om de fick, var det inte så uppenbart på deras händer som på mig. När jag var 9 år gammal (eller ung?) såg jag en färgad människa för första gången IRL. Det var på utställningen H55 i min stad. Min far tog mig en gång till den utställningen för att lyssna på Jussi Björling, en av de största operatenorerna i världen vid den tiden. Där var inte några sittplatser, hela publiken stod upp framför scenen. Jag, en ganska kort person i en ålder av 9 år såg ingenting då jag stod på marken, så min far lyfte upp på sina axlar så jag skulle kunna titta på föreställningen. Några meter från oss stod det en man, en svart man! Den första färgade mannen jag har sett i mitt liv. Tyvärr kunde jag inte se händerna, om de var smutsiga eller inte. Men hans klädsel var en vacker vit skjorta med massor av broderier, så förmodligen hade han tvättat sina händer innan han satte på sig sina kläder.
Några år senare i min tonårsperiod var mina preferenser om smuts och lukt en annan. Som tonåring började jag märka att min kropp blev svettig i varmt väder, och det var så äckligt enligt min åsikt, men det var faktiskt inte några nyheter. Svetten var inte ny men lukten som följde. Hormonerna i kroppen förändras och sinnena om äcklig eller trevlig lukt utvecklats vid den tiden. Medvetenheten för mitt utseende vaknade plötsligt. Det var uppenbart då jag hade ätit lite kryddig mat och svetten luktade, av till exempel kryddor eller lök. Det var en mycket pinsam situation. När mina klänningar eller blusar var plaskblöta i armhålorna kände jag mig också obekväm. Den ”nya” tjejen hade många problem. Inte bara önskan att försvinna från jorden när det här med svetten blev synligt, även min vita hud som aldrig blev solbrun var ett dilemma. Jag vet inte när jag började köpa en produkt på apoteket med namnet ”aluminiumklorid” eller när jag började köpa kastanjevatten i samma butik. Kastanjevatten smorde jag på benen och de fick en ”fin” brun färg. Det hindrade folk att fråga om jag inte ville vara utomhus, när de såg min bleka hud. Min hud blir inte solbränd, bara några fräknar på min näsa och armar. Den bruna kastanjevattenfärgen varade tills den började regna, och mina ben blev randiga. Vilken otrevlig upptäckt. Min dyra flaska kastanjevatten, där var nästan alla mina fickpengar på den produkten bortkastade!
Nästa gång jag hade råd med någon form av skönhetsprodukter köpte jag en flaska aluminiumklorid. En liten flaska 125 ml kostade en förmögenhet, men jag kunde applicera ett tunt lager i mina armhålor, och den irriterande svetten stoppades i några timmar. Jag kände mig säker och världsvan.
När jag diskuterade några av dessa minnen med mina mans systrar, hade de ingen apotek inom räckhåll med sådana produkter, men de berättade för mig om omslagspapperet runt kaffepaketet, så rött, de var perfekta att gnugga på sina kinder och de lämnade en fin rouge på deras ansikten. Även lite kol, sot från vedspisen för att göra lite liner runt ögonen var effektivt.
Det har alltid varit människans önskan att förbättra utseendet på vår herres bas-skapelse. Jag kan komma ihåg när mina bröder tillbringade en lång tid framför spegeln och försökte få den rätta stora vågen i håret, över pannan. Med hjälp av lite brylcrème och vatten. Jag har många gånger tänkt på den deras stela nackar. Den här frisyren orsakade dem det. Jag är säker på att då de lyckats med den så kallade ”brassen” var de angelägna att inte förstöra resultatet.
Efter några år köpte jag både antiperspiranter och en produkt ”Brun utan sol”. Deodoranterna blev nödvändiga i dagliga hygienvanor, men solbränna utan sol köpte jag inte längre när jag insåg att det inte var mycket bättre än kastanjevatten. Även om det aldrig orsakade randiga ben, blektes det bort på ett par dagar. Tyvärr började min hud i mina armhålor reagera mot vissa märken av deodoranter. Önskan att undvika en ofräsch känsla och våta blusar runt armhålorna var ett nytt dilemma.
Plötsligt poppade ett äldre minne i mitt huvud. Min faster, och hennes morgon toalett. Hon använde ett puder, ett talkpuder, och doften var mysig. Hon bodde i en mycket liten lägenhet och hygienmöjligheterna var också mycket små. Hennes handfat i köket var också hennes badrum. Och mattan på golvet var plättad med vit talk efter hennes morgon toalett. Men hon luktade ren och fin. Jag fick lite av hennes talk att använda på min kropp en gång. Vilken lyx för min sex år gamla kropp. Jag kände mig speciellt utvald! Och vad jag luktade gott hela den dagen! Att prova en sådan kvinnlig produkt.
Jag hittade en förpackning med denna talk i min butik, samma märke, och efter ungefär sextio år luktar det fortfarande detsamma. Maya en spansk känd tillverkare av både hygieniska och skönhetsprodukter. Och när jag använde den varan, kommer jag ihåg vad min svägerska en gång berättade för mig. Hon arbetade i hemtjänsten hos äldre människor, och hon sa att de flesta hem hon besökte luktade smutsiga och en liten smula av urin. Men när hon kom hos en av de damer hon besökte, uppskattade hon doften av talk, Maya. Varje gång jag använder min talk tänker jag på det uttalandet som min svägerska sa. Må mitt hem inte ha någon aning av några obehagliga lukter.
Margareta
Lukt är otrevligt. Doft är härligt.
På mig själv, kände, känner jag varken lukt eller doft.
När mitt första barns lukt kom i min näsa, visste jag att han blivit nästan vuxen.