Some odd tunes in my ear sounds as if I listening at a try to blow a harmonica backwards and hear a sinking gamut. When you blow a harmonica and move the harp, you only hear every other tune. The missing tunes between you have to inspire to get to hear.
My hearing aids have it’s own life. It will take long time for me to learn how I handle all this settings. But first of all, tomorrow I have an appointment with my audio nom to make an initial evaluation of them. Unfortunately I have get a pair with one which not will work, most of the time it is silent as an mussel, a clam. So for the month I got them to try and evaluate if it was the right one for me, I will start another probationary period tomorrow with a pair of new ones. Exciting.
They have to be extraordinary good to convince me to pay the high prize. But after all the left one which despite its right buddy, which has been very lazy and last week absolutely silent, this left one has worked, and has given me back a lot of sounds. I have got my language back, with all both consonants and vowels. I can feel I am more participant when people around me speak and talk. Last book circle was a great experience. I didn’t form my hands behind my ears one single time! I heard what every man and woman said! Therefore, go back to “hear bad stage” isn’t any option!
Can you hear how ambivalent I am. Pay and hear? Or pay less and maybe hear less? It is after all a step in life, to improve my perceptual ability. Not always answer – hello, ax handle*, when people speak to me. Maybe not feel outside in a company more than with two three people.
I sit and type when I wait my eyes will get clear again. I have been for treatment today at hospital. I start to feel as a regular customer by now. But today I felt a wee nervous for the treatment. Stupid. It is done in 15 seconds, that treat when Linda puts the little cup to my eye and through it she injects the medication into my eye. There are some nurses who makes the preparations by clothing me in sterile cloth and drops in my eye. Antibiotic drops and drops with anesthesia two or three times, flushing my eye and wash my face before Linda makes the miraculous stick in my eye. She does it very skillfully. I can’t see any hesitation. She just do it, and then I am finished and bye bye, see you in two month.
But I feel like a baby, taking care of. As well as yesterday when I was to my podiatrist. She had a problem with a nail growing wrong and gave me some pain. But this girl knows how to make it getting better. It isn’t without hard work from her and when I sat there I whined when she touched that tight nail. She looked at me with a sympathetic look and asked if I wanted some pain relief? Squeaky I agreed and told her I have had enough with pain this week with my back. Smiling she dig up from a drawer some ointment and rubbed some on my toe. Talking about care! After she had made a lot of scrubbing and cut my nail, she asked if I was satisfied. She looked at me with a very determined face and waited for my to nod as an agreement. Then I said, without any shame, I don’t like the powder she left between my toes. This powder created by the cut and grinding of my nails.
She always use to with a wet pad clean my feet before she makes this wonderful massage and gives my feet some moisture. I clearly saw her surprise, she is so ambitious and make all I ask for, and after all I have something to complain about. Both ashamed and laughing I asked her to ignorate me. But no, she wouldn’t leave a customer with any complain. She used a new pad and very slow and carefully she washed between my toes and afterward I was massaged as usual. She is a very important person in my life too. A VIP, as well as my hairdresser and the girls at hospital who treat my eye.
I can see the meaningful in caring for a baby, but what meaning is it to take care of older people who never get to be any taxpayers anymore? What’s wrong with a high cliff without any cliffhanger?
Now my sight has getting clearer, so again the knitting and maybe a movie at iPad?
*An old man sat at a bench and whittled with a piece of wood, intended to make a new handle to his ax when a person approaching. The old man thought, now he will ask what I am making. And the person asked for the way to town. The old man saw him mumbling something, and smiling he answered “hello, ax handle”
här är svenskan
Vissa udda melodier i mitt öra låter som om jag lyssnar på ett försök att blåsa ett munspel och hör en sjunkande skala. När du blåser ett munspel och flyttar på spelet hör du bara varannan ton. De saknade tonerna mellan måste man andas in för att höra.
Mina hörapparater har sitt eget liv. Det kommer att ta lång tid för mig att lära mig hur jag hanterar alla dessa inställningar. Men först och främst, imorgon har jag ett möte med min audionom för att göra en första utvärdering av dem. Tyvärr har jag fått ett par med en som inte att fungerar, för det mesta är den tyst som en mussla. Så under den månaden jag fick dem för att testa och utvärdera om det var rätt för mig så börjar jag en ny prövotid imorgon med ett par nya. Spännande.
De måste vara utomordentligt bra för att övertyga mig att betala det höga priset. Men trots allt den vänstra som trots sin högra kompis, som har varit väldigt lat och förra veckan helt tyst, så har denna vänstra fungerat och gett mig mycket ljud. Jag har fått tillbaka mitt språk, med alla både konsonanter och vokaler. Jag kan känna att jag är mer delaktig när människor runt omkring mig pratar och pratar. Förra bokcirkeln var en fantastisk upplevelse. Jag formade inte mina händer bakom öronen en enda gång. Jag hörde vad varje man och kvinna sa! Därför är det inget alternativ att gå tillbaka till ”hör dåligt stadium”!
Kan ni höra hur ambivalent jag är. Betala och höra? Eller betala mindre och kanske höra mindre? Det är trots allt ett steg i livet, att förbättra min perceptuella förmåga. Svarar inte alltid – goddag yxskaft*, när folk pratar med mig. Kanske inte känna sig utanför i ett sällskap med mer än två tre personer.
Jag sitter och skriver när jag väntar blir mina ögon klara igen. Jag har varit för behandling idag på sjukhuset. Jag börjar känna mig som en stamkund vid det här laget. Men idag kände jag mig lite nervös inför behandlingen. Korkat. Det är gjort på 15 sekunder, när Linda sätter den lilla koppen för mitt öga och genom den injicerar hon medicinen i mitt öga. Det finns några sjuksköterskor som gör förberedelserna genom att klä mig i sterilt tyg och droppar i ögat. Antibiotikadroppar och droppar med anestesi två eller tre gånger, spolar mitt öga och tvättar ansiktet innan Linda gör det mirakulösa sticket i mitt öga. Hon gör det väldigt skickligt. Jag kan inte se någon tvekan. Hon bara gör det, och sedan är jag klar och hejdå, vi ses om två månader.
Men jag känner mig som en bebis som tas om hand. Liksom igår när jag var hos min fotterapeut. Jag hade ett problem igen med att en nagel växte fel och gav mig lite smärta. Men den här tjejen vet hur man får det att bli bättre. Det är inte utan hårt arbete från henne och när jag satt där gnällde jag när hon rörde den där ondatån med nageln. Hon tittade på mig med en sympatisk blick och frågade om jag ville ha lite smärtlindring? Pirrig höll jag med och sa till henne att jag har fått nog med smärtor denna vecka med min rygg. Leende grävde hon upp lite salva ur en låda och gned lite på min tå. Tala om vård! Efter att hon hade tvättat och filat mina fötter och klippt min naglar frågade hon om jag var nöjd. Hon tittade på mig med en mycket bestämd blick och väntade på min nickning eller överenskommelse. Sedan sa jag, utan att skämmas, jag gillar inte pudret hon lämnade mellan mina tår. Detta pulver skapat av klippning och slipning av mina naglar.
Hon brukar alltid med en våt pad rengöra mina fötter innan hon ger denna underbara massage och smörjer mina fötter. Jag såg tydligt hennes förvåning, hon är så ambitiös och gör allt jag ber om, och trots allt har jag något att klaga på. Både skamsen och skrattande bad jag henne ignorera mig. Men nej, hon skulle inte lämna en kund med några klagomål. Hon använde en ny pad och väldigt långsamt och försiktigt tvättade hon mellan mina tår och efteråt masserades jag som vanligt. Hon är en mycket viktig person i mitt liv också. En VIP, precis som min frisör och tjejerna på sjukhuset som behandlar mitt öga.
Jag kan se det meningsfulla i att ta hand om en bebis, men vilken mening är det att ta hand om äldre som aldrig blir några skattebetalare längre? Vad är det för fel med en hög klippa utan någon staket runtom?
Nu har min syn blivit klarare, så igen stickningen och kanske en film på iPad?
*En gammal man satt vid en bänk och pysslade med en träbit, tänkt att göra ett nytt handtag på sin yxa när en person närmade sig. Gubben tänkte, nu ska han fråga vad jag gör. Och personen frågade efter vägen till stan. Den gamle mannen såg honom mumla något, och leende svarade han ”goddag, yxskaft”
Margareta
Operera bort den onda nageln. Eller den delen som ger dig nageltrång.